Ivanhoe

Bok- presentation:	Alla Ti Kl/Ivanhoe
Författar- presentation:	Walter Scott

I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den betäckte större delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns ännu kvar vid de ståtliga herresätena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. Här hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillhåll; här utkämpades under Rosornas krig många av de häftigaste drabbningarna, och här huserade förr dessa skaror av ridderliga och tappra stigmän, vilkas bragder blivit förevigade i engelsk sägen och sång.

Så börjar Ivanhoe, av Sir Walter Scott, i översättning av Hugo Hultenberg, 1912.
Denna riddarroman har dramatiserats för film, radio och tv. De två för oss mest kända versionerna är de som traditionsenligt sänts vid nyår. Versionen från 1952 med Elisabeth Taylor och sedan från 1982 med bla Sam Neill.
Boken som skrevs redan 1820, kan tyckas lite väl högtravande och gammaldags både i gestaltning och ordval, men det är som sagt var inte så underligt eftersom den har åtskilliga år på nacken. Ändå är den i sin svenska översättning från 1912 fortfarande läsvärd. Den har även getts ut i senare svenska versioner och finns att läsa på bibliotek, på nätet eller köpa hem som e-bok.
Ivanhoe visar på 1800-talets intresse för medeltiden och riddaridealet. Vi kan även skönja detta intresse i arkitekturen där man gärna efterapade ett slags idealbild av medeltid när man skulle bygga nya kyrkor eller restaurera gamla sådana till att se mer ”medeltida ut” än de gjorde under medeltiden! Den Zettervallska renoveringen av Uppsala domkyrka är ett praktexempel på detta; Neuschwansteins fantastiska slott från 1869 är ett annat.
Handlingen i Ivanhoe behöver knappast presenteras närmare. Men en intressant sak är att den riktar en kraftfull udd mot antisemitismen. Judar var diskriminerade även under medeltiden, och ofta förföljda. Vi vet att antisemitismen i Sverige tyvärr når nya höjder idag. Synagogor är de enda religiösa byggnaderna idag som regelmässigt behöver ha beväpnade vakter. Vilket borde väcka betydligt större vrede och medial indignation än vad det faktiskt gör. Vi människor har en tendens att vänja oss vid det mesta, tyvärr. 

I Ivanhoe är det den vackra judinnan Rebecka och hennes far som råkar illa ut och som Ivanhoe riskerar sitt liv för att rädda. Som hjälte och moraliskt föredöme är Ivanhoe sympatisk och lätt att tycka om. Det är också i Ivanhoe som Robin Hoodmyten formas på ett tydligt sätt.

Som kuriosa kan man nämna att Ivanhoe också har blivit till otaliga seriealbum och till och med en rollspelmodul för spelet Drakar och Demoner! Roger Moore har även spelat Ivanhoe i en TV-serie från 1958.

Nåja, vilket film är bäst? Ivanhoe och den svarte riddaren från 1952 eller den nyare från 1982?

Personligen tycker jag faktiskt att den äldre är bättre. Dels är dräkterna och rustningarna häftigare, och så gillar jag Elisabeth Taylor! Dels är den i flera scener betydligt mer dramatisk där slutduellen sker mellan Ivanhoe och Sir Brian de Bois-Guilbert, beväpnade med stridsgissel och yxa.
Länk till duellen: https://www.youtube.com/watch?v=HYh0JbXuQrc

En av de mer lättillgängliga skildringarna är som tecknad serie. Många av oss som är födda på 60-70-talet har läst Illustrerade Klassiker, där Ivanhoe och Robin Hood var självklara inslag.

Ivanhoe tillhör de verkliga litteraturklassikerna. Och jag kan varmt rekommendera boken. Den är lika mycket ett tidsdokument över 1800-talets tankevärld, och ett inlägg mot antisemitism, som den är en tänkvärd riddarsaga.