Korrekturläsningens nionde krets

Bok- presentation:	Textvård : att läsa, skriva och bedöma texter
Författar- presentation:	Anders Björkvall

Nämn ordet ”korrekturläsning” för författaren och ni kommer förmodligen att höra en djup suck, eller förnimma ett drag av begynnande vansinne i blicken. När man skriver så är det oftast en tämligen lustfylld process, en resa med förvecklingar, karaktärsutveckling och överraskande vändningar även för författaren.

När allt tycks vara klart återstår redigeringsfasen. Den är lite svettigare, och det är nu man stryker och skriver om och väger formuleringarna på guldvåg. Ibland är det svårt att bestämma sig för vilka ord man ska välja för att hitta det rätta uttrycket. Man finner också en del fel som rättas till.
Så blir det dags för den riktiga korrekturläsningen som sker i flera steg. Till slut når man något som jag kallar ”korrekturläsningens nionde krets” efter Dantes ”Den gudomliga komedien”. Helvetets nionde krets är reserverad för de värsta förrädarna, såsom Lucifer och Brutus.

Överdriver jag inte nu? Jo, kanske, men faktum är att språket ibland förråder författaren och korrekturfelen är förrädare utan samvete. Dessutom är det plågsamt (tycker jag). Det krav som läsaren kan ställa är att en bok ska vara så felfri som möjligt för att inte störa läsningen. Ändå vet vi att det med ”visshet gränsande till sannolikhet” kommer att finnas kvar korrekturfel i den färdiga och tryckta boken. Man kan bara ge sig den på att någon kommer att höra av sig och säga: ”Men på sidan 142 finns det ett fel … Visste du det?” Och det visste man ju naturligtvis inte eftersom man då hade rättat det. 

Sanningen är att korrekturläsning är oerhört svårt. Hjärnan fungerar på de flesta människor så att den läser vad den tror att det står. Det är därför författaren alltid behöver hjälp. Någon annan, för vilken texten är ny, måste läsa. Helst någon som är van vid korrekturläsning. Det finns även en mängd tekniker för att underlätta felfinnandet. 

Tips: Låt flera personer granska texten. Skriv även ut boken på papper eller använd e-ink som komplement till datorn. Läs texten högt och mycket långsamt. Läs bara en sida åt gången innan du vilar. Sök efter olika typer av fel, tex typografiska fel eller skiljetecken. Lita inte på rättstavningsprogram.
Och när man har läst igenom texten en gång och rättat den, är det dags att börja om igen. Det är tyvärr ofta så att rättningen kan föra med sig nya fel. Allt måste kontrolleras igen. Flera gånger.

Ännu ett tips: Just nu håller vi på med slutkorrekturet till min kommande fantasybok ”Innan lyktorna slocknar” som kommer ut på Verbum förlag till bokmässan i Göteborg 2016. Som ett komplement har jag använt mig av ett uppläsningsprogram på min surfplatta. Det läser upp texten med sin entoniga och enerverande datorröst. Det är en riktig prövning att tvingas lyssna till en hel bok på detta sätt. Men den läser som det står, och inte som jag tror att det står. Med hjälp av detta knep hittade jag flera fel.

(Bilden: Korrekturläsning på platta av thrillern Rött Kort.)

Om du är färd med korrekturläsning i sommar, så har du mitt medlidande. Men ge inte upp. Var envis. Din text förtjänar det.

Hur många korrfel hittar ni i det jag just har skrivit? Det borde i alla fall vara något …