Korrekturläsningens nionde krets
Nämn ordet ”korrekturläsning” för författaren och ni kommer förmodligen att höra en djup suck, eller förnimma ett drag av begynnande vansinne i blicken. När man skriver så är det oftast en tämligen lustfylld process, en resa med förvecklingar, karaktärsutveckling och överraskande vändningar även för författaren.
När allt tycks vara klart återstår redigeringsfasen. Den är lite svettigare, och det är nu man stryker och skriver om och väger formuleringarna på guldvåg. Ibland är det svårt att bestämma sig för vilka ord man ska välja för att hitta det rätta uttrycket. Man finner också en del fel som rättas till.
Så blir det dags för den riktiga korrekturläsningen som sker i flera steg. Till slut når man något som jag kallar ”korrekturläsningens nionde krets” efter Dantes ”Den gudomliga komedien”. Helvetets nionde krets är reserverad för de värsta förrädarna, såsom Lucifer och Brutus.
Överdriver jag inte nu? Jo, kanske, men faktum är att språket ibland förråder författaren och korrekturfelen är förrädare utan samvete. Dessutom är det plågsamt (tycker jag). Det krav som läsaren kan ställa är att en bok ska vara så felfri som möjligt för att inte störa läsningen. Ändå vet vi att det med ”visshet gränsande till sannolikhet” kommer att finnas kvar korrekturfel i den färdiga och tryckta boken. Man kan bara ge sig den på att någon kommer att höra av sig och säga: ”Men på sidan 142 finns det ett fel … Visste du det?” Och det visste man ju naturligtvis inte eftersom man då hade rättat det.
Sanningen är att korrekturläsning är oerhört svårt. Hjärnan fungerar på de flesta människor så att den läser vad den tror att det står. Det är därför författaren alltid behöver hjälp. Någon annan, för vilken texten är ny, måste läsa. Helst någon som är van vid korrekturläsning. Det finns även en mängd tekniker för att underlätta felfinnandet.
Tips: Låt flera personer granska texten. Skriv även ut boken på papper eller använd e-ink som komplement till datorn. Läs texten högt och mycket långsamt. Läs bara en sida åt gången innan du vilar. Sök efter olika typer av fel, tex typografiska fel eller skiljetecken. Lita inte på rättstavningsprogram.
Och när man har läst igenom texten en gång och rättat den, är det dags att börja om igen. Det är tyvärr ofta så att rättningen kan föra med sig nya fel. Allt måste kontrolleras igen. Flera gånger.
Ännu ett tips: Just nu håller vi på med slutkorrekturet till min kommande fantasybok ”Innan lyktorna slocknar” som kommer ut på Verbum förlag till bokmässan i Göteborg 2016. Som ett komplement har jag använt mig av ett uppläsningsprogram på min surfplatta. Det läser upp texten med sin entoniga och enerverande datorröst. Det är en riktig prövning att tvingas lyssna till en hel bok på detta sätt. Men den läser som det står, och inte som jag tror att det står. Med hjälp av detta knep hittade jag flera fel.
(Bilden: Korrekturläsning på platta av thrillern Rött Kort.)
Om du är färd med korrekturläsning i sommar, så har du mitt medlidande. Men ge inte upp. Var envis. Din text förtjänar det.
Hur många korrfel hittar ni i det jag just har skrivit? Det borde i alla fall vara något …
Avdelning: Skriv! Taggar: #korrekturfel #tips #manus
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
