Lovecraft Country

Lovecraft Country av Matt Ruff
HP Lovecrafts makabra och legendariska skräck behöver knappast någon längre introduktion. Hans morbida och mörka poetiska berättelser har starkt påverkat populärkulturen.

Vad inte alla känner till är att Lovecraft var rädd för det som var annorlunda. Han hade en hel del rasistiska fördomar mot främst afroamerikaner. Han var under en tid gift med en judisk kvinna, Sonia Greene, och han misstrodde dessutom Hitler och nazisterna, så hans förmodligen nedärvda fördomar var inte allomfattande.

Lovecraft Country har blivit en beteckning på New England, Massachusetts. Och i Matt Ruffs roman tar han fasta på den oerhört starka rasismen i USA. De extra farliga och rasistika områdena är så att säga "Lovecraft Country", en giftg blandning av rasism och Lovecrafts skräckfantasier.
Boken är som en novellsamling där berättelser är sammanlänkade med varandra och utgör en helhet. Den handlar om en afroamerikansk familj under 1950-talet och deras möten med skrämmande fenomen. Men mest skrämmande av allt är den amerikanska demonen i form av extrem rasism och ständiga förödmjukelser och risk att bli lynchad.

Jag förs tillbaka i tiden till min egen barndom då jag lekte med en ny kille i lekparken. Han hade uppenbarligen afrikansk bakgrund, och var det förste mörka barnet jag träffat. Vi hade roligt, men mina kompisar vägrade att leka med honom, vilket gjorde mig arg. Jag kunde inte förstå varför de sa: "Vi leker inte med såna ..." Jag tänker fortfarande på den här händelsen ibland och kan inte glömma hur nedslagen min kompis såg ut. Leken var förstörd och jag såg honom aldrig mer. Så jag uppskattar när författare avslöjar rasismens grymma aspekter, för rasism kan dyka upp i alla möjliga sammanhang och mellan vilka etniska grupper som helst. Rasism mot vita är tydlig i Zimbabwe, och tex hat mot judar har ökat markant på vissa platser i Sverige.

Det är således en originell och fascinerande blandning av antirasism och skräck, dessutom synnerligen välskrivet. Karaktärerna är väl tecknade och språket gott. Författaren lyckas få mig att bli upprörd över missförhållandena och nyfiken på de mystiska händelserna. Det hela är dessutom kryddat med en hel del välsmakande humor. Berättelserna är inte fruktansvärt skrämmande, men ändå intressanta och svåra att släppa. Boken är en hyllning till ”Pulp fiction”, och omslaget är gjort för att likna en sliten gammal pocketbok. Snyggt, enligt min mening.
(HBO planerar att göra TV-serie av boken.)

Jag kan i alla fall rekommendera Lovecraft Country, inte som tentakelskräck, men däremot som en välskriven samling berättelser med Lovecraftiansk touch, som dessutom speglar en skrämmande verklighet vad gäller människors attityder.