Lunch med Dalai Lama
Jag var med om en närmast surrealistisk händelse onsdag den 12 september. Som representant för en fond som ger pengar till IM (Individuell människohjälp) blev jag bjuden till Malmö Live, där Dalai Lama skulle tala. Det var en fascinerande till ställning.
Lisa Ekdahl och Rickard Söderberg sjöng, och den andlige ledaren berättade om ”The art of happiness and peace”. Han menar att grunden för mänskligt handlande egentligen är medkänsla och inte våld eller girighet. När vi bara satsar på oss själva, på våra prestationer, så uppförstoras vårt ego och vi blir mindre lyckliga. Vi är sociala varelser och lever bäst i harmoni med varandra och naturen. Denna harmoni är nödvändigt för jordens och mänsklighetens framtid och överlevnad. I Dalai Lamas böcker kan man läsa mer om hans tankar och den tibetanska buddismens filosofi. Aktuell just nu är ”Lycka! En handbok i konsten att leva.” Hans tankar ligger mycket nära modern kristen miljö- och socialtelogi även om han uttrycker sig i buddhistiska termer. Enligt Dalai Lama är det i skolorna vi måste fokusera på att skapa ett träningsprogram som ska vara lika viktigt som kunskapsinlärningen. Skolorna ska träna barnen i hänsyn, medkänsla och emotionell intelligens. Liknande program genomförs mycket medvetet också t.ex. i Kanada, British Columbia, för att eleverna ska må bra tillsammans. (Framtaget av psykologer.) Man kan snabbt konsattera att när stressen minskar förbättras både mående och skolresultat.
Mot slutet fick han några frågor. Bland annat om flyktingsituationen i Sverige. Och det är hans uttalande här som uppmärksammats i pressen. Han är själv flykting och har alltid önskat att återvända till Tibet, men det är ju omöjligt. Som svar på frågan menar han att vi bör ta emot så många flyktingar som vi kan, ta hand om dem, utbilda dem, träna dem för att de ska kunna bygga upp sina egna länder igen. Logiskt utifrån hans egen horisont, och från hur hans själv skulle vilja göra. ”Vi flyktingar från Tibet, tänker hela tiden på Tibet och vill bygga upp vårt land, och på samma sätt kan det vara för andra. Och gör det tydligt för flyktingarna att de är här och får stöd för att kunna bygga upp sitt land igen när kriget är över.” Malmö 2018
"When we look into the face of every single refugee, especially the children and women, we can feel their suffering," he said. "The goal should be that they return and help rebuild their countries.” Washington Post 2016
Detta är troligen ogenomförbart i praktiken för de flesta flyktingar i Sverige. Särskilt när de rotat sig, och en ny generation har växt upp. Men för somliga är det nog just det de drömmer om att göra. Det ger en tråkig eftersmak att hans uttalande genast sprids I främlingsfientliga medier som om han ville kasta ut flyktingarna. Man kan hålla med honom, eller tycka att han är orealistisk. Han baserar sina tankar på sina egna erfarenheter och på att människor vanligtvis längtar hem.
Det surrealistiska var kanske inte den här intressanta och givande fördraget på Malmö Live, utan det som kom sedan. En mindre grupp bidragsgivare var inbjudna till lunch efteråt. Jag hamnade till min ohöljda förvåning vid ett litet runt bord, mitt emot hedersgästen, och bredvid hans sekreterare och andra sympatiska personer. Eftersom jag var klädd i prästskjorta kom han genast fram till mig och hälsade.
”Oh, I see, a brother in faith!”
Nu tillhör vi olika religioner, men i synen på medmänniskan och vikten att vi måste leva balanserade liv med både andlig och vetenskaplig träning är vi fullständigt överens. Människan kommer först, skillnaderna är underordnade. Dalai Lama sa att han vägrar säga vilken religion som är bäst. Det kan vara så att olika religioner passar olika personligheter, menade han. IM:s generalsekreterare
Ann Svensén berättade bla. för honom om hur Sverige fungerade och om IM:s arbete. Dalai Lama skämtade en hel del med mig, och sa att han också brukade retas med biskop Desmund Tutu. Det blev en vänlig atmosfär av värme och skojfriskhet, och jag anade att han själv försökte ta udden av den upphöjdhet och vördnad han så ofta möter, genom att slappna av och vara den vanliga människa han också är, bakom megakändisskapet och hans andliga ledarskap. Och den tunga historia han bär på. (Läs gärna hans självbiografi ”Fri i exilen” 1990)
Människan kommer först, alltid först. Skillnaderna är underordnade.
”Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så.” Tenzin Gyatso (Den 14:e Dalai Lama)
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Jesus)
Ett stort tack till IM för detta fantastiska möte och för all ert stöd till tibetanska flyktingar och andra människor i nöd.
Avdelning: Fakta Taggar: #Dalai Lama #buddhism #Tibet. Malmö Live #IM
Heroes Die
Av Mathew Woodring Stover
Heroes die är den första i serien om Caine eller Hari Michaelsson. Den första boken kom ut 1999, och följdes av fyra actionspäckade volymer.
I en framtida dystopisk värld frodas ett tydligt klassamhälle där olika klaner härskar i en statisk ordning där man föds till en viss kast. Endast med stora besvär kan man röra sig mellan kasterna, och personliga relationer mellan personer av olika kast är till och med olagliga. Det skådespel som ändå får människor att stå ut är de spännande äventyren som utspelas på parallelljorden Overworld. En plats där människor och vidunder och sagoväsen lever sida vid sida. De härskande klasserna på jorden tjänar enorma belopp på att utnyttja Overworld som en nöjdesplanet och plats dit man skickar speciellt tränade skådespelare, och sedan får massorna hemma på jorden uppleva deras äventyr via något slags neurolink. Följden blir att Overworlds maktstrukturer och varelser manipuleras allt för underhållningens skull.
Avdelning: Fantastik Taggar: #Caine #våld #Overworld
Kommentera
Boklov
Sommarlovet är för många vuxna en magisk tid, sedd i den nostalgiska backspegeln kryddad av röda stugor, saltkråkan och ledighet. För andra är lovet inget som ger goda minnen, utan snarare tvärt om. Hur det nu än är med den saken, så kan böckernas värld fungera både som förströelse och som tröst. Det är så lätt att fastna vid datorspelen och mobilen, så därför vill jag ge några lästips som borde gå hem. Flera av böckerna kan man dessutom låna på biblioteket eller ladda hem som e-böcker.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sommarlov #boktips
Kommentera
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
