Perspektiv och tempus, - Mattias Lönnebos blogg på LitteraturMagazinet

 Mattias Lönnebos blogg 

Perspektiv och tempus

Bok-
presentation:
Tre dumskallar
Författar-
presentation:
Mattias Lönnebo
Kanariefågeln och fladdermusen
Mattias Lönnebo
Häftad
127 kr 154 kr

En bra roman eller novell faller inte på berättarperspektivet, men beroende på vad du vill säga så kan det ena passa bättre än det andra. Målet är ju att nå läsarens hjärta och alla medel är tillåtna. När man sedan komplicerar det hela med tidsformerna blir det riktigt intressant.

Exempel 1
Plötsligt får jag en känsla av att någon eller något stirrar på min försvarslösa rygg nedifrån källaren. Jag vänder mig hastigt om men ser inget särskilt. Kanske är det bara en råttas blick i nacken jag anat? Men känslan av att vara iakttagen vill inte ge med sig.
– Här är en dörr, viskar Tomas. Åh, nej! Den är låst!
Han trevar runt.
– Förresten, här är ett vred.
Med ett högt klickade ljud och sedan ett knarrande som skulle kunna väcka döda, glider dörren upp. Jag skyndar ut, ivrig att komma bort från källarens obehagligt, tryckande närvaro.
Vi befinner oss i en hall, det blir mycket lättare att andas. Väggarna är täckta av grönmålad pärlspont. På klädhängarna finns några kappor. I skostället ett par stövlar och några fula damskor. Ett blommigt paraply hänger från en krok. Jag rycker till. Ett avskyvärt, uppstoppat kamelhuvud sticker ut från väggen. Varför vill kärringen att en sådan vidrig inredningsdetalj ska välkomna gästerna? Det ser båda malätet och missformat ut och har dessutom en onaturlig utbuktning i pannan, nästan som av ett horn. Tänderna är spetsiga som på en varg.
Huden knottrar sig.
Vi ser på varandra.
– Sjukt, säger Tomas.

Vilket perspektiv valde jag här? Jo, första person och tempus är presens. Det är hämtat ur en skräcknovell som är tänkt att vara maximalt tät och krypande.” Tre dumskallar” MIX förlag 2012. Första person är särskilt bra när man vill beskriva en karaktärs inre liv genom egna tankar, känslor och minnen. När man vill ha närhet mellan läsaren och berättarjaget. Men om man använder sig av första person får man passa sig så att berättelsen inte blir för kletig och sentimental. Därför är jag försiktig med detta tempus när jag ska beskriva barns lidande, och annat som jag själv blir upprörd över. Risken finns att jag tar i för mycket. 

Exempel 2
Gan förvånade henne med en present: En skål apelsiner.
Den frukten måste ha färdats långt eftersom klimatet på ön var för kallt för att odla citrusfrukter. Det betydde att en båt just anlänt från sydligare breddgrader, kanske från hennes eget hemland? Kanske kunde hon smita med tillbaka?
När hon åt apelsinen växte hennes hemlängtan. Känslan när klyftorna krossades mellan tänderna och fruktköttet spreds över tungan; doften och den underbara smaken.
Det smakade hemma. Hon låtsades att en droppe apelsinsaft stänkt i ögat och torkade tårarna med en flik av klänningen.
Gan log:
”Tyckte du om den?”

Och här valde jag att använda tredje person, imperfekt. Texten är hämtad ur ”Kanariefågeln och fladdermusen” Det är en fantasyroman med parallellhandlingar och långväga resor och skiftande, exotiska miljöer. Där tyckte jag att det behövdes ett vidare perspektiv och en del förklaringar. Dessutom finns det flera huvudpersoner och läsaren får själv välja vem man vill identifiera sig med.
Som ni märker så skiljer sig texterna åt, inte bara vad gäller personernas perspektiv utan även vad gäller tidsformerna. Den första är i presens och den andra är imperfekt. Man kan få fram olika effekter genom att blanda dessa person- och tidsperspektiv.
Grundfrågan som jag ställer mig är vad det är för slags historia som jag vill berätta. Om jag vill ha mer distans och överblick använder jag mig av ett tredje person. Om jag vill underlätta för närhet och känslosamhet använder jag första person. Tredje person är tveklöst enklast, tycker jag. Då kan man beskriva detaljer som de inblandade personerna inte är medvetna om, vilket kan ge större djup åt berättelsen. De kan vara med om ett skeende som bara du som läsare helt och fullt förstår. Och om det är en sådan historia man vill berätta så kan man använda detta perspektiv.
Risken med tredje person är att avståndet kan kännas för stort till huvudpersonerna och att läsaren inte känner sig berörd. Detta försöker jag överbrygga med att ha en tillräckligt intressant historia som hela tiden drivs framåt. En av de riktigt stora fördelarna med tredje person är att ibland kunna använda ett utpräglat ”flugan på väggen”-perspektiv. Den välkände Hemingway använde det gärna i sina bästa berättelser. Personernas inre liv beskrivs då knappt alls utan känslorna gestaltas nästan bara genom karaktärernas yttre beteenden. Jag skriver ”nästan” för författare gör ibland undantag från sina egna principer när de känner för det, och när berättelsen mår bra av det.

Exempel 3
Han lyssnar till fågelsången och vågorna. Ljudet av jetmotorerna har tystnat. Han kan inte längre höra helikoptern. Kylskåpet surrar svagt.
Han lägger plötsligt sin högra hand på pistolen men tvekar, låter ännu inte fingrarna greppa kolvens räfflade valnötsträ och stål. Han blir sittande på samma sätt under en ganska lång stund.
Steg närmar sig längs strandpromenaden och han ser upp. Där kommer en ung rödhårig man i shorts, t-shirt och sandaler. När mannen får syn på honom, vinkar han och börjar småspringa. Han tar inte vägen genom grinden utan hoppar vigt över den låga muren och ställer sig två meter från den andre.
– Får jag slå mig ner? säger han på engelska med den där typiska norska dialekten som den andre så väl känner igen. Turisterna behöver bara öppna munnen så kan han placera dem i rätt land, och ofta även från vilken del av landet de kommer.
– Visst.
Norrmannen drar hastigt ut stolen. Metallbenen skrapar mot stenläggningen. Han sätter sig och får syn på pistolen, iakttar den under några sekunder och lutar sig sedan tillbaka.
– En Colt .45, konstaterar han.

Ur min novell ”Undergången” Det är ett exempel på en mycket hårdkokt historia med ett 99% ”Flugan på väggen”-perspektiv; tredje person och presens. Det handlar om liv och död; ödet och ingen utväg. Jag avviker endast från det vid något enstaka tillfälle då jag, som ni ser, förklarar att mannen med pistolen är bra på att känna igen dialekter. Om man är väldigt ”hard core” så kan man istället låta detta komma fram i dialogen:
– Du kommer från Norge, eller hur?
– Hur visste du det?

Välkänd tidsmaskin ur "Tillbaka till framtiden" Tempusförvirringen blir? är? var? total.

Vad man till sist väljer handlar nog mest om tycke och smak och vad man tycker känns naturligt.

Lite mer udda och ovanliga perspektiv kan vara att skriva romaner i du-perspektiv, eller fjärde person dvs. man-form. Experimentera är roligt, men just dessa perspektiv känns inte helt aktuella för mig.
Det man får göra är att prova sig fram, blanda tempus och perspektiv; sätta samman och ta isär. Vad passar bäst för den berättelse som ska bli till? Ibland vet man inte det när man börjar. Man får skriva om och jämföra. I många böcker har det blivit ett lyckat resultat genom att blanda olika perspektiv och tempus. Det gäller dock att hålla tungan rätt i mun. Den viktigaste lärdomen jag har dragit är att man ska ändra sig om så behövs.

Att arbeta om – är jobbigt, men väl värt mödan när man hittat rätt.

Mattias Lönnebo

Exempeltexterna ovan (c) Mattias Lönnebo 2012-2013
 


Avdelning: Skriv! Taggar: #perspektiv #tempus #tidsform
16 oktober 2013
 

En blivande klassiker

En blivande klassiker

Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
 

Ömtålig

Bok-
presentation:
Nattens jägare
Författar-
presentation:
Mattias Lönnebo
Häftad
Färdig att skickas, 143 kr 172 kr
Häftad
Finns i lager, 154 kr

Ömtålig

Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.


Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
 

Onda barn?

Bok-
presentation:
Soldater : Om kamp, dödande och död
Författar-
presentation:
Harald Welzer

Onda barn?

Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
 

En folksaga för vuxna

En folksaga för vuxna

Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga"

The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle

Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.


Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
 

Tänd ett ljus

Bok-
presentation:
Barn som sörjer :
Författar-
presentation:
Marie Rehnstam
Häftad
Beställningsvara, 138 kr

Tänd ett ljus

Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)

I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd  orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.

Det brukar vara så  bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.

Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar. 

Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.

Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.

Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska. 

Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.

Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye


Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
 

När magin faller samman – Mindhunter

När magin faller samman – Mindhunter

Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.


Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
 

Historiens märkligaste fantasyfilm

Bok-
presentation:
Cannes-can : ett porträtt av filmfestivalen i Cannes, denna vår tids babyloniska sköka
Författar-
presentation:
Nils Petter Sundgren
Häftad
Finns i lager, 109 kr

Historiens märkligaste fantasyfilm

Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.


Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
 LitteraturMagazinet Skriv! 

LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.

Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.

Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!

Bli medlem
Ditt fullständiga namn:
Din epost:
 
Logga in
Epostadress:
Lösenord:
Behöver du ett nytt lösenord? Klicka här!
 LitteraturMagazinet presenterar 

Författarblogg: Mattias Lönnebo

"Men det måste finnas ett hopp - det blir mer realistiskt"

Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare vars utgivning innefattar flera fantasyböcker men även mer vardagliga relationsnoveller. Stilen präglas av spänning, mytologi och existentiellt djup och han vänder sig både till vuxna och yngre läsare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan och militärpastor.

– Det finns väldigt många ungdomsböcker som är deprimerande och mörka. Själv kan jag mycket väl tänka mig att skriva om negativa saker – men det måste finnas ett hopp. Jag menar att det är mer realistiskt, förklarar han.

Läs mer ...

Sök i bloggen

 

Mattias Lönnebos böcker

Fyrtornet vid Maspalomas

av Mattias Lönnebo
En gripande novell om en livsavgörande vändpunkt. Jasmine träffar...

Genom Skuggornas dal

av Mattias Lönnebo
Livets pärlor har blivit stulna och det lilla landet är i stor fa...


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB