Pippidebatt igen

Bok- presentation:	Pippi Långstrump i Söderhavet
Författar- presentation:	Astrid Lindgren

Ännu en gång går debattens vågor höga i media angående att ändra i den svenskaste av litteratur och film av allas vår Astrid Lindgren.
”SVT och Saltkråkan AB, som förvaltar Astrid Lindgrens rättigheter, har beslutat att klippa bort material från tv-serien om Pippi Långstrump. Ändringar har bland annat gjorts i scener där Pippi refererar till sin pappa som ”Negerkung”. I den nya versionen benämns han endast som ”kung” Källa SVT

Och det är ju inte bara Pippi som kritiseras, utan även Tintin, Barna Hedenhös, Lilla hjärtat mfl. Anna-Stina Takala menar att barnens röster drunknar i debatten. Hon är bibliotekarie och verksamhetsutvecklare på Botkyrka bibliotek. Hur kan barnens röster drunkna? Jo, många vuxna som upprörs över ändringarna tycker att barnen måste kunna få lära sig hur det var ”förr i tiden”. Vilken syn man då hade på personer med olika ursprung. Det skulle alltså kunna vara ”nyttigt” för barn att förstå att det mörkhyade folket på Kurrekurreduttön underkastade sig Pippi eftersom hon var vit. Men Anna-Stina menar att det inte är så. ”Den som i framtiden vill forska på det här området kan komma åt det ursprungliga materialet. Men bruksfilmerna, alltså det som når barnen i dag, måste ju utgå från de värden vi har i dag, menar hon.” SVT

Kan det vara så att kritiken mot ändringarna kommer av att vi som vuxna lägger vårt eget perspektiv på barnlitterturen och filmerna? Vi minns dem i ett nostalgiskt skimmer och har svårt att sätta oss in i situationen när barn av olika ursprung ska kunna ta till sig berättelserna utan att såras. Och så blir det hätska utfall då klippen ses som tex ”pk-censur beställd av den lättkränkta vänstervridna kultureliten”. (Eller andra benämningar av grövre slag) Jag önskar att tonen kunde vara mer sansad, men jag antar att det förmodligen är upplevelser i barndomen som spökar ...
Har det dock inte alltid varit så att det behövs nytolkningar av välkända verk, översättningar till nya generationers språkbruk? Svaret beror nog på den man frågar. 

I min egen nyskrivna ungdomsbok "Nattens jägare" använder jag högst medvetet negativa och rasistiska uttryck. Men det är ord som används av nazisterna, (bokens elakingar). Bokens budskap är tvärtom medmänsklighet, lika värde, och att det gäller att inte dras med i hat och förakt. Och det är väl just ett sådant budskap som Astrid Lindgren stod för? Kan det verkligen vara fel att modernisera språket så att budskapet kan tas emot av dagens barn? Vad tycker ni?

En sak är säker – diskussionerna kommer att fortsätta.