Redigerandet: Konst eller plåga?

När ska man vara nöjd? När är något så komplicerat som en skönlitterär text färdig?"

Jag är just nu i redigeringsfasen av två olika böcker. Den ena ger jag ut på Pythia Förlag och den andra ska skickas in till några förlag som eventuellt är intresserade. Den första boken är fantasy och den andra science fiction. Båda riktar sig i första hand till ungdomar, men tanken är att de också ska tilltala äldre läsare.

Böckerna är korrekturlästa, så det bör inte finnas många fel kvar. Erfarenheten säger mig att det ändå dyker upp småsaker, särskilt misstag som jag begår under redigeringen, så jag vet att det alltid behövs en sista korrekturvända innan det hela är färdigt att ges ut.
Det är en konst att redigera, att vrida och vända på texten, ersätta ord som upprepats för ofta, skära bort övertydligheter och ytterligare låta karaktärerna slipas till genom någon detalj. Samtidigt är det jobbigt. Man får ta det lugnt så att man inte blir alltför trött på det man gör, för då blir resultatet inte så bra. Det är också jobbigt eftersom jag är så dömande mot det jag själv skriver. Här måste man fatta ett svårt beslut – När ska man vara nöjd? När är något så komplicerat som en skönlitterär text färdig?

Insikten måste vara att det alltid går att höja kvantiteten lite till, men någonstans måste man ju också säga stopp om boken ska bli klar. Men inte för tidigt. Låt texten vila några månader när jag tror att jag är nöjd, det är mitt tips till mig själv.
Jag läser om den och redigerar det som då sticker ut, det jag reagerar på och som kan bli bättre. Tiden ger distans, och distans behövs. Särskilt självdistans. För att uppskatta ett konstverk sägs det ju att man ska ta några steg tillbaka. 
Redigering av böcker är inte enbart lustfyllt för mig. Det är därför jag använde ordet ”plåga”. Samtidigt är det också en konst, och det krävs vana ochg kunskaper att redigera på ett bra sätt. Det är lika mycket något man lär sig som att lära sig skriva. Det råder ingen som helst tvekan om att redigeringen är en omistlig del i författandet. Och det jag själv lägger märke till är att texten oftast kortas ner. Att tänka efter och ta bort text är också en del på vägen till ett lyckat resultat. 

Jag måste bara inse att den jobbiga redigeringen aldrig går att rationalisera bort, hur mycket flyt jag än hade när jag skrev berättelsen. Låt den ta tid så blir arbetet mindre plågsamt och resultatet blir bättre.

(Bilden, ett verk av Tomasson Salini.)