Talismanen 29 år senare
1986 läste jag Stephen Kings och Peter Straubs fantasyroman Talismanen. Berättelsens karaktärer, vissa avsnitt och känslor etsade sig fast. Jag mindes att den var mycket bra. Nu, efter 29 år, har jag läst om den. (Med en fördjupad förståelse och insikt om berättelsens dynamik.)
Så här står det på den svenska bokens baksida:
Tolvårige Jack Sawyer är förtvivlad. Han befinner sig på ett ödsligt badhotell vid Atlantkusten tillsammans med sin sjuka mamma. Han upplever att mamman gett upp och nu bara väntar på dödens befrielse. Räddaren i Jacks nöd blir en äldre man som heter Speedy Parker och som arbetar på ett nöjesfält i närheten. Speedy ger honom Uppdraget. Genom att ta sig till Svarta Hotellet på västkusten och där hämta den magiska Talismanen kan Jack rädda sin mamma och även hennes dubbelgångare i den gåtfulla parallellvärlden Territorierna. Speedy lär honom hur han kan ta sig över till Territorierna med hjälp av en magisk dryck. Han ger sig ut på vägarna och för att slingra sig undan alla de fällor som ondskans makter gillrat färdas han ömsom i denna världen och ömsom i Territorierna. Det blir en ödesmättad resa mot ett oundvikligt slut: konfrontationen med de skräckinjagande Väktarriddarna som vaktar Talismanen på det Svarta Hotellet.
(Ur den tecknade serien av Shasteen)
Det låter nästan som en barnbok, något som Astrid Lindgren kunde ha skrivit. Det är det inte. Det är en fantasyberättelse med vissa skräckinslag och riktad till tonåringar eller unga vuxna. Det är roligt när författare som King och Straub (och även Gaiman) skriver om barn men inte riktar sig till barn. Och att det ändå fungerar så bra för tonåringar, som man spontant tänker sig vill uppnå ett avstånd till sin egen barndom. Men vi bär alla barnet inom oss. Igenkännandet är inte att förakta när det gäller att skapa kontakt med läsaren.
Vid omläsningen inser jag att författarna skapat ett mycket bra persongalleri. Det är trovärdigt. Det är starka känslor. Huvudpersonen är en ung och smart hjälte med hjärtat på det rätta stället. Man känner verkligen för honom, hans sorger, rädslor och vedermödor. Fantasyvarelserna är både roliga och skrämmande. Vad sägs t.ex. om att en av fienderna är en ”var-get” och att en av hjältarna är en nervös varulv med glasögon?
Nej, boken är en riktig fullträff även om den med sina 692 sidor känns väl lång. Slutstriden skulle ha kunnat kortas ned ordentligt, hur välskriven den än är.
Min egen fantasybok riktad till samma åldersgrupp ”Nattens Jägare” (2014) handlar också om två parallella världar även om den unga huvudpersonen färdas mellan världarna i ”drömmen” och inte fysiskt, som i Talismanen. I ”Nattens Jägare” finns skepnadskiftare, Panter – människa. Kanske inspirerades jag ändå någon stans av King och Straubs härliga historier, utan att jag var medveten om det?
Riktigt bra berättelser har en förmåga att stanna kvar och inspirera. Och det är en kvalitet som Talismanen besitter.
Talismanen har vid otaliga tillfällen varit på väg att bli film eller TV-serie. Det lär visst vara på gång igen. Den finns även som tecknad serie av Robin Furth och Shasteen.
Avdelning: Fantastik Taggar: #skräck #omläsning #unga vuxna
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
