Våld i deckare och spänningslitteratur
Alltid när man författar en bok, eller ett filmmanus så gäller det att göra skildringen så trovärdig som möjligt. Berättelsen behöver inte vara realistisk, men läsaren ska ändå ”köpa” det som händer. I fantasyböcker sker en mängd otroliga händelser med magi och drakar, men det kan ändå vara trovärdigt utifrån sin ”ram”, den värld författaren byggt upp. I deckare och spänningslitteratur ska skildringen också kännas trovärdig. Man kan tänka sig att ”det här skulle kunna ha hänt” trots att handlingen är rätt skruvad. Jag menar, hur många mord kan inträffa i lilla Sandhamn? Osannolikheten gör inte så mycket, bara det ”skulle kunna hända”. Och ofta överträffar verklighetens terrorattentat de vildaste fantasier, tyvärr. Verklighetens IS och Boko Harams grymhet överträffar splatterfilmernas sadism. (Tex att låta barn bita ihjäl sina fd vänner och göra vägspärrar av deras tarmar.) Förintelsens massmord lämnar oss stumma.
I Hemingways berömda roman ”Klockan klämtar för dig” skildras spanska inbördeskrigets fasor utifrån hans egna erfarenheter. Det sägs vara en av de bästa skidringarna av denna konflikt, trots att den är fiktiv. Men Hemingway var där på riktigt. Han använde sina egna erfarenheter. Han undvek inte att skildra fasorna och massakrerna, men gjorde det utan blodstänk och närgångna detaljer. Han gjorde det genom åskådarnas ansiktsuttryck, tankar, känslor – och då blir det ändå starkare. Det som utelämnas understryker fasorna. Det är mästerligt och personligt.
Ibland kryddas böcker med onödigt våld och onödiga sadistiska detaljer. Det förstör. Jag är fortfarande irriterad på Tad Williams och Stephen Kings klavertramp när det gäller sadism i annars välskrivna verk. Onödiga scener som inte för handlingen framåt och inte höjer spänningen, och som lika gärna kunde ha strukits.
Nej, våld ska finnas med när det är motiverat och bidrar till handlingen. En deckare helt utan mord blir nog rätt tråkig …
Lee Child låter Jack Reacher skjuta skallen av gangstrar med hagelbössa för att visa vem som bestämmer. Helt klart övervåld, men det ligger ändå i linje med karaktärens beteendemönster. Det för handlingen framåt och beskrivs oftast inte överdrivet närgånget. Om man gillar det eller avskyr det, är en annan sak.
Vapenfetischism är ganska vanligt. Den kan vara motiverad, men kan lika gärna vara totalt onödig. Om den dessutom inte är tillräckligt researchad missar den målet, om uttrycket ursäktas. Målet med detaljerade vapenskildringar är nog ofta att tillfredsställa en viss läsargrupp som tycker att vapen är häftiga. Men den läsargruppen är ibland rätt kunnig, i alla fall så har tills nyligen en stor del av Sveriges befolkning vana vid att hantera militära automatvapen. Det är t.ex. ingen höjdare att stoppa en automatkarbin innanför jackan efter en vild eldstrid. Den är glödhet, det vet väl alla? Research är A och O.
När jag beskriver våld i mina egna böcker har jag Hemingway som förebild. Låt mellanrummet mellan raderna och orden tala. Det blir bättre så. Särskilt i de fall jag skriver för ungdomar, som i ”Nattens Jägare.”
Avdelning: Spänning Taggar: #våld #vapen #deckare #krig
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
