Dags att uppvärdera "romantiskt dravel" - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet Debatt 

Emma Kreü är trött på nedvärderingen av böcker med rosor på omslaget

Dags att uppvärdera "romantiskt dravel"

Jag sitter på bussen och funderar på om jag skall ta upp min bok och börja läsa, eller om jag skall vänta lite till. Det är inte en vanlig tanke hos mig, boken brukar på rutin åka upp så fort jag har satt mig, men i dag är det annorlunda. Jag sitter nämligen på den sidan i bussen där alla som passerar kan se omslaget på min bok, och i dag läser jag en bok som har ett omslag som är, i mina ögon, ganska sliskigt med en silkig brudklänning, nakna ben, röda rosor och mitt i alltihopa, en allvarlig dalmatiner, bara snäppet över de suktande par som pryder Harlequin-omslag, men bara lite.

Ser man det omslaget så drar man kanske otrevliga slutsatser om mig, som läsare, för att jag läser romantiskt dravel om tjusiga bröllop, rosor och förmodligen även om champagne"

Ser man det omslaget så drar man kanske otrevliga slutsatser om mig, som läsare, för att jag läser romantiskt dravel om tjusiga bröllop, rosor och förmodligen även om champagne, diamanter och praliner och annat tjafs i samma stil. Dalmatinern är nog den enda som klarar sig bort från fördomarna den här gången. Jag tänker så för att jag vet att jag själv skulle dra den slutsatsen om jag såg nägon läsa en bok med det omslaget, jag har också fördomar.

Romatiskt dravel är trots allt fortfarande ganska bespottat i Sverige; inte bara i kultur-Sverige utan även i resten av samhället och där spelar det ingen roll om det är välskriven, humoristisk och rolig smörja man läser, smörja är smörja. Och oftast är det som avgör vad som är smörja och inte smörja just framsidan och om framsidan innehåller något av ovan nämnda faktorer (rosor, champagne, diamanter och praliner) då är det smörja, oavsett vad som står mellan pärmarna i den.

Boken jag håller i där i bussen är väldans bra, det är bara det att utgåvan jag håller i handen är gammal och samma författare säljer i dagsläget sina böcker som smör i solsken, med samma innehåll, fast med moderiktiga omslag till den moderna chick-lit publiken och har förträngt de omslag som sålde guld på 80-talet men som numera ses som pinsamma paranteser. För nu tillhör de rumsrena, smarta och chica författarna, som man kan ha framme, trots att man har gäster med relativt kritisk litteratursmak, utan att behöva skämmas, för det roliga, välskrivna innehållet har fått har äntligen fått ett matchande yttre.

Nora Roberts är det perfekta exemplet, Harlequin gjorde hennes böcker stora och de stirrade på kvinnor från snabbköpshyllor över hela världen med omslag som vittnade om smäktande kärlek och längtan och de köptes, älskades och hennes upplagor blev stora, blev fina och framför allt åtråvärda då försäljningssiffrorna talade sitt tydliga språk och någon på ett "riktigt" etablerat förlag insåg att Nora skulle kunna bli ännu större, om hon bara hade en förpackning som tilltalade dem som skyggade för snabbköpsromantiken. För höga upplagor är trots allt höga upplagor och pengar är pengar, även om det egentligen är romantiskt dravel som många egentligen skulle vilja spotta på. Men det är synd att göra det om man kan nå ut till en ännu större läsekrets och tjäna ännu mera pengar och om hundratusentals kvinnor världen över älskar Nora Robets så kan det väl inte vara fel, eller hur?

Det är rätt intressant när man tänker på det, att det är just omslagen med föremål som traditionellt sett förknippas med så kallade ”kvinnliga” känslor som avfärdas som just dravel"

Det är rätt intressant när man tänker på det, att det är just omslagen med föremål som traditionellt sett förknippas med så kallade ”kvinnliga” känslor som avfärdas som just dravel och fulkultur när det finns drösvis med deckare med pinsamt dåliga och löjliga framsidor med pistoler, blod och knivar, som indikerar att det man läser är en våldsam och slabbig historia som egentligen hör hemma i en amerikansk D-film producerad med en skakig handkamera och med ketchup som blodersättning lite här och där.

Men det är fortfarande rätt okej att läsa sådant, för det handlar ju om våld, så kallade "manliga" intresseområden, och inte romantik. Hur mycket jag än tycker att det är samma slisk så kvarstår faktum – slabbigt våld är fortfarande bättre än romantiskt dravel i dagens samhälle och champagneomslagen står alltid lägre än blod-och-kniv-omslagen. Den enkla anledningen: Det som anses intressera män och det som anses intressera kvinnor värderas inte på samma sätt. Men det borde såklart göra det!

Det är verkligen hög tid att vi uppvärderar så kallat romantiskt dravel. För vem vill inte ha mer champagne, diamanter och praliner och mindre pistoler, blod och knivar?


Profil: Emma Kreü

21 mars 2012
 

Anmäl textfel

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

Gripande roman om en man och hans liv

Recension: Bungalow av Åke Edwardson

Bilderbok med julbudskap

Recension: Alla får åka med av Anna-Clara Tidholm

Mystik, karisma och vardag i en salig röra

Recension: Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Ett viktigt synliggörande av en livsberättelse

Recension: Berättelse om ett liv av Peter Handke

Amerikansk roadmovie sedd med kalla, österrikiska ögon

Recension: Kort brev till långt farväl av Peter Handke
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB