Recension
av Mr Tourette on tour, Pelle Sandstrak
Berättelse där Tourettes syndrom blir en tillgång
I uppföljaren till "Mr Tourette och jag" berättar Pelle Sandstrak om sina resor världen över och möten med många unika människor. Han promenerar ut på okända gator och får kontakt med intressanta människor. Alla dessa möten är bokens stora behållning.
Han vill köpa torrfisk i Norge, inte den som finns i affärerna, utan från någon som gör torrfisk i liten skala och säljer den svart. Det blir ett möte med Vergard och en berättelse om mannens arbete i den norska oljans barndom. Vergard har varit en av de dykare som sänktes ner i en kammare till 140 meters djup i Nordsjön. Kammaren eller bunkern, som Vergard kallar den, inrymde dusch, toalett och vilrum – allt på en yta av 18 kvadratmeter. Vergard och hans kollegor arbetade dygnet runt i tre veckor i fyratimmarspass. Fysisk slitage, gaser och kemikalier och att vara instängd på en så liten yta tillsammans med flera andra påverkade hälsan, både fysiskt och psykiskt. Oljebolagen och staten övervakade deras hälsa, trodde de, men som alltid går profiten i första hand. Tjugotvå tog sitt liv. Det är en stark berättelse och visar oss alla hur viktigt det är med fackföreningar och personer om kämpar för arbetsmiljön.
Det är bara ett av Pelle Sandstraks många möten. Ett annat möte som berör är den överviktiga kvinnan i Indianapolis. Hon verkar drogad och vacklar runt på gatorna och fotograferar bilar av märket BMW. Det visar sig att hon är från New York, men rest hit för att försöka hitta den bil som skadat henne för livet. Hon kan bara få ersättning från försäkringsbolaget om hon hittar föraren. Vi får följa honom på resor i Norge, Tyskland, Österrike, Afghanistan, Kanada, USA, Filippinerna och Sverige. Överallt möter han människor och nya intressanta levnadsöden.
Kanske är det för att Pelle Sandstrak själv har övervunnit och lärt sig leva med Tourettes syndrom och förvandlat handikappet till en tillgång som han så lätt får nya kontakter. Kanske är han mera lyhörd än andra. Jag vet inte mycket om Tourettes syndrom, jag stötte på det för första gången i TV-serien Ally McBeal och Johns upprepande av ”poughkeepsie” och trodde att det enbart handlade om vokala tics och muskulära tics.
När jag läser Pelle Sandstraks bok inser jag att Tourettes syndrom är så mycket mer – att oförskräckt töja gränserna från spännande till riktigt farligt. Att inte ha den där farlighetsvarnaren i gång eller i alla fall vägra lyssna på den. Han lockas paddla närmare isberget än tillrådligt och han råkar riktigt illa ut när han simmar för nära forsen och dras med i vattenmassorna.
Sandstrak skriver underhållande, som läsare följer jag med honom i hans resor i min fantasi, upplever det han upplever och det känns fantastiskt. Boken hade gärna fått vara mycket längre och jag känner ett behov av att även läsa hans första bok "Mr Tourette och jag".
Mottagen: 9 april 2012
Anmäl textfel
