Bok- presentation:	Korparna
Författar- presentation:	Tomas Bannerhed
Utgiv.år:	2011
Förlag:	Weyler Förlag

Målinriktat skrivande ledde till Augustpriset 2011

Tomas Bannerhed sökte länge efter sitt eget uttryck

Den 21 november 2011 vann han Augustpriset för sin debutbok "Korparna" – en bok som tagit honom tio år att skriva.

– Jag får nypa mig själv i benet, det är fortfarande overkligt, säger Tomas Bannerhed när LitteraturMagazinet pratar med honom en månad efter prisutdelningen.

Tomas Bannerhed är själv förvånad över sitt målinriktade arbete med boken. Han började skriva det första utkasten till "Korparna" redan för tio år sedan och kom igång på allvar 2002-2003 då han gick författarskolan på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö.

– Jag testade olika uttryck och skrev fragment. Varje mening i boken har jag har jag nog skrivit om 10-15 gånger, säger han.

Idéen till boken fick han under en mindre livskris i 30-årsåldern när han var ute på en av sina långa resor, denna gång till Mexico.

– Jag fick syn på mitt liv och såg hur jag hade flytt från mig själv. Jag hade rest jorden runt och jobbat konstant och på sätt och vis vänt ryggen åt allt därhemma, säger han.

En aha-upplevelse var att inse att han inte kunde namnet på djur, växter och fåglar i naturen – trots sin uppväxt på landsbygden.

Att lära sig det mesta om fåglar blev ett sätt för Tomas Bannerhed att närma sig sin bakgrund. Alla beskrivningar av fåglar i boken är alltså inflätat i handlingen på ett djupare plan.

– Berättarjaget Klas besatthet av fåglar sammanföll med att jag själv lärde mig allt om fåglar, säger han.

Under fyra år i mitten av 2000-talet skrev han på boken på heltid.

– Jag bodde i ett rivningskontrakt och levde i princip på vita bönor i tomatsås. Från början trodde jag inte alls att det skulle ta så lång tid att skriva boken, berättar han.

Till slut var pengarna han sparat ihop till sitt skrivande slut - trots att boken fortfarande inte var klar och Tomas Bannerhed fick skriva vidare vid sidan av jobbet som redaktör.

Folk slutade till slut att fråga hur det gick med boken"

– Folk slutade till slut att fråga hur det gick med boken, säger han.

2008 fick han barn och tog ett helt års paus från manuset.

– Det var avgörande. När jag sedan tog fram det igen hade jag fått distans och jag kunde se på texten på ett annat sätt. Då kunde jag vara tuffare och göra karaktärerna mer särpräglade.

När han väl lämnade in manuset i juni 2010 hade han inte låtit någon annan läsa – och ingen visste att han till slut lämnat in boken.

– Det behövdes en slags kompromisslöshet. Jag visste att jag skulle berätta det här, säger han.

Spår från de första utkasten finns kvar i den färdiga versionen - även om texten är mycket mer genomarbetad och formmässigt mer vågad.

– Min stora utmaning var att gå från det mer dokumentära och skapa fler sprickor i texten.

Om du kokar ner det du vill berätta med Korparna till några få ord, vilka är det då?

– Det är svårt... Men det handlar om utsatthet, skuld, ensamhet och traditionens makt, säger Tomas Bannerhed.

– Min roman är ju också en hyllning till naturen som ett annat livsrum än det högteknologiska som många av oss vistas i.

För honom var det viktigt att visa att det här med att ”bo på landet” inte bara är en idyll utan också kan vara "ett helvetes slit”. Han beskriver hur han kände en slags skuld gentemot sin bakgrund, ett behov av att ge tillbaka något till den miljö som han själv vände ryggen.

– Det finns också en historisk aspekt. Jag tillhör ju sista generationen som växte upp i en sådan här miljö på landsbygden och det finns ett egenvärde i att skildra det.

Att Tomas Bannerheds bok var bra fick han bekräftelse på direkt – förlagen slogs om att få ge ut boken och när den väl kom ut i mars 2011 var recensenterna lyriska.

– Det var stort att läsa vad personer som jag verkligen respekterar tyckte om boken, säger Tomas Bannerhed.

När Korparna sedan fick Augustpriset 21 november 2011 överträffade det hans ”vildaste fantasi”.

Känner du nu en revanchkänsla gentemot dem som under åren tröttnat på att fråga ”när är boken klar”?

– Nej, de som kände till att jag skrev var mina vänner och min sambo så de har bara givit mig kärlek. Men från barndomen finns säkert sådana känslor kvar, från miljön där jag inte passade in.

Augstpriset innebär att hans liv tagit en helt ny vändning. En tillvaro som författare på heltid är plötsligt möjlig. 

Men övergången får ta sin tid.

– Det får inte bli för uppfodrande. Jag tänker göra det lite smidigt så att det fortsätter att vara kul, säger Tomas Bannerhed.

I dagsläget är almenackan intecknad och det kommer att bli många resor under det närmaste året till bibliotek, litteraturfestivaler och andra arrangemang. 

Boken håller också på översättas till flera språk, bland annat franska, engelska, norska och danska.

Den stora uppmärksamheten till trots är Tomas Bannerhed ändå avslappnad. Berömmet har gjort honom tryggt förvissad om att han kan skriva och idéer finns redan till nästa bok – även om om håller dem för sig själv.

– Man inte får släppa in ljus i mörkrummet - då förstör man bilderna. Det var väl Ivar-Lo Johansson som sa det.

I februari 2012 kommer Korparna ut i pocket. 

Scrolla ner för kommentarer