LitteraturMagazinets recension
av En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa
Alldeles för fint om livet
En ensamstående mamma får anställning som hembiträde åt en äldre matematiker, som sedan ett par decennier sedan – då han var med om en bilolycka – bara minns i 80 minuter innan minnena nollställs.
Han försöker råda bot på glömskan med minneslappar som han fäster i sin trådslitna rock, men han har ingen möjlighet att känna igen hushållerskan nästa dag – eller ens en hel dag. Det enda han fortfarande behärskar perfekt är matematiken.
Kvinnan finner en slags ro i att jobba hos professorn och utvecklar en stark sympati för honom. När han får veta att hennes son är ensam hemma efter skolan går han inte med på detta, utan vill att sonen kommer över. Inte heller sonen kommer han ihåg från dag till dag, men de blir ändå goda vänner och kommer att betyda mycket för varandra.
Allting verkar enkelt och fint, men världen utanför är inte rätt plats för en glömsk matematiker - och världen kommer vi aldrig utan. Trots en del sorgesamma passager är "En gåtfull vänskap" ändå helt och hållet en feel good-bok, lite lagom smetig, lite lagom ledsen och väldigt, väldigt fin. Detta säger jag med en viss bitterhet i orden, för jag tycker inte att det räcker – eller att det håller.
Boken blir till sist ändå en bagatell, just genom att vara så mån om att ge läsaren ett bestående intryck. Berättelsen kunde gott ha varit väsentligt kortare. Det är ett intressant grepp att skriva så mycket om matematik som Ogawa gör, men det engagerar egentligen aldrig. Boken hör till syvende og sidst mer hemma inom den tradition som företräds av Paulo Coelho än inom den japanska romankonst som Haruki Murakami och andra förvaltar.
Mottagen: 28 juli 2013
Anmäl textfel
