I såväl målningarna som de litterära alstren berättar Bengt Jahnsson-Wennberg historier där det självupplevda utgör en språngbräda för långt vidare utflykter - ofta med sagans fängslande fantasifullhet. I själva verket läcker den igenkännbara ytan som ett såll. Både i enskilda bilder och i serier av målningar gestaltas händelseförlopp som vänder ut och in på vedertagna föreställningar. På ett oroande - men också roande - sätt destabiliseras tillvaron och livets mest alldagliga händelser visar sig förbundna med lika oförutsägbara som absurda underströmmar av begär och nycker. Mitt i denna drömlika värld finns dock en närmast fenomenologisk upptagenhet av detaljer. Mellan krukorna på fönsterbänken finns dammet och pryttlarna som hamnat där och blivit kvar. Föremål som vaneseendet förpassat till glömskan. Gud bor i detaljerna har det sagts och genom den sinnliga närvaron gestaltas här tillvarons på samma gång alldagliga prägel som djupa outgrundlighet.

(Ur Niclas Östlinds förord)