Tranströmer - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om Tranströmer 
 

Mikael Rapp

Tranströmer: Att samtala med sig själv

Och längst fram i aulan satt Tomas Tranströmer med sin fru Monica. Uppenbart tagen av sin sjukdom, men lugn och mild. Glad nära sin fru. En angenäm februariafton."

Häromdagen var en rätt dålig dag. Sen dog Tranströmer och dagen blev riktigt kass. Har varit en del Tomas Tranströmer på senaste tiden. Jag har nyligen läst och recenserat Teju Coles bok Varje dag är tjuvens dag. Cole citerar Tranströmer:

“Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.”

Coles ej namngivna berättare föreställer sig att Tranströmer skrev orden med Nigeria i tankarna. I ett inlägg skrivet för New Yorker Magazine skriver Cole vidare om Tranströmer; “Hans läsare läste honom som en djupt bevarad personlig hemlighet”. Och visst är det så. På natten när alla i staden antingen gått och lagt sig eller gått ut på krogen läste jag Tranströmer. För det är så jag läser honom. Det är så jag vet att andra också läser honom.

Jag började läsa Tranströmer i samband med hans nobelpris 2011. Jag studerade litteraturvetenskap då. En klasskamrat som jobbade i en bokhandel berättade dagen beskedet kom att hans kollegor hade jublat. Nån hade gråtit. Det var beskedet alla väntat på. Som om alla läst poesin ensamma men delar glädjen tillsammans. Jag blev imponerad av historien och började samma kväll att läsa Tranströmer. Nästan lite skeptiskt inställd. Vad är grejen liksom? “Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen...

Så är "det" där och jag kan inte föreställa mig en tid då hans ord inte funnits inom mig. Att läsa Tranströmer är som att läsa sina personliga hemligheter. Att samtala med någon som är en så nära att det måste vara en själv.

Citatet är den första raden i hans första diktsamling; 17 Dikter från 1954. Elvis Presley släppte samma år sin första singel och rocken exploderade in i världen. Samtidigt kom Tranströmer, annonserade sin närvaro, inte som något explosivt och nytt, utan som något självklart.

Jag hade förmånen att i samband med nobelpriset 2011 att gå på en föreläsning på Stockholms Universitet. Det var inte obligatoriskt eller ens specifikt kopplat till min utbildning. Det var på kvällen. After hours. I en aula samlades jag och en handfull andra besökare för att lyssna på en föreläsning som hölls av Torbjörn Schmidt, litteraturvetare som skrivit sin doktorsavhandling om Tranströmer.

Och längst fram i aulan satt Tomas Tranströmer med sin fru Monica. Uppenbart tagen av sin sjukdom, men lugn och mild. Glad nära sin fru. En angenäm februariafton.

“Samurajen ser obetydlig ut
bredvid sin rustning av svarta drakfjäll.”

Efter föreläsningen varade min blick på Tranströmer. Skulle man gå fram och hälsa? Nicka? Bäst att bara nöja sig med att varit nära. För vad skulle man egentligen gå fram och säga till sig själv?
 


Avdelning: Poesi Taggar: #Tranströmer #Poesi
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Välskrivet relationsdrama

Recension: Kom i min famn av Caroline Eriksson

Morris Mohlin träffar målet

Recension: Morris Mohlin är levande måltavla av Maria Frensborg

Liv och död i Lagos

Recension: Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite

Bland pärlor och hajar

Recension: Pärlfiskaren av Karin Erlandsson

Häxeri mot patriarkat i stark debut

Recension: Vredens gudinnor av Katie Lowe

Spökhistoria på en stormig ö

Recension: Mysteriet på Ödeborgen av Kristina Ohlsson

Från Sargassohavet och tillbaka igen

Recension: Ålevangeliet : Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson

Mörkt, blodigt och magnifikt

Recension: Vei. Bok 2 av Sara Bergmark Elfgren

Underhållande och lärorikt om symboler och deras historia

Recension: Klassiska symboler : en uppslagsbok av Jan-Öjvind Swahn

Fina samtal i flamsig inramning

Recension: Alla kan dö av Nina Hemmingsson
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB