Memoarer - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om memoarer 
 

Tidskast Hanna Modigh Glansholm

Bok-
presentation:
Ture Sventon och Isabella
Författar-
presentation:
Åke Holmberg

Tidskast

När jag jobbar i antikvariatet blir det så tydligt det här med tid. Tiden som passerar. Tiden som en vågrörelse. Hur ingenting är nytt under solen.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #biografier #memoarer #tid
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Släng alla kartor! : memoarer mitt i livet 1992-2012
Författar-
presentation:
Marcus Birro

Osorterade minnen

Jag fick en bok i min hand. Det var Marcus Birro, Släng alla kartor, Memoarer mitt i livet 1992-2012. Den skulle jag inte ha köpt. Jag visste inte heller om att den fanns.

Nu började jag läsa i alla fall. Eftersom jag inte är intresserad av fotboll i allmänhet eller italiensk fotboll i synnerhet upptäckte jag Birro först när han började tala om sin kristna tro. Under Jesusmanifestationen var jag och lyssnade på honom. Han gjorde ett applåderat framträdande i Citykyrkan. Han är rolig, maniskt engagerad och säger det som ingen annan törs. Berörd hade jag blivit av en krönika om hur han blev buren av Gud under de svåra åren då han och hans fru förlorade två för tidigt födda barn. Jag har också skrivit här på bloggen om hans medverkan i På tal om tro.

Så det var inte konstigt att jag var lite nyfiken att få veta mer. Men förutsättningarna var inte så goda. Boken på 374 sidor är, enligt Birro själv i epilogen, skriven på ren lust och inspiration under ett par månader i början av 2012. Då blir det osorterat och alltför detaljerat.

Marcus Birro är född och uppvuxen i Göteborg. Där är han med i ett rockband, skriver dikter, när författardrömmar, super och förbrukar flickvänner. Drickandet är kopiöst och minutiöst skildrat. Vi får veta när, var, vad och hur mycket han inhandlar, hur påverkad han blir och hur baksmällan drabbar honom.

Mitt i allt detta kommer framgångarna. Han blir publicerad, får åka på turné och läsa poesi. Flaskorna finns fortfarande med som tröst mot det vemod han säger sig lida av. Han menar att när erkännandet kommer är den som ser sig som utanför fortfarande utanför - i känslorna. En sådan hållning kan nog närma sig förföljesemani. I sin hemstad Göteborg är han motarbetad, menar han. Så kan det ha varit. Inte vet jag.

Det är klart att det är lätt att reta sig på en som är högljudd och tar plats. En lärare på gymnasiet hade sagt till honom att han aldrig skulle bli författare för han var för burdus för sitt eget bästa. Han har gett ut tre diktsamlingar i flera upplagor, fem romaner och ett antal andra böcker. Så där hade hon fel, men man kan ändå förstå.

Stillhet och eftertanke är svårt att hitta i Släng alla kartor. Det är fullt ös hela tiden. Birro blir nykter, och dröm efter dröm slår in. Det blir inflation i det bästa som hänt honom.

Seriösa ämnen har han behandlat i andra böcker, som de döda barnen i Svarta vykort. Men jag har inte läst, så jag kan inte säga något om hur han skriver på annan plats om det allvarliga.

Birro är spontan. Ni minns kanske att han kandiderade till partiledare för KD utan att ha talat med redaktionen för Kvällsöppet där han var programledare? Han medger att det var dumt. Men hur kan dumhet utlösa så mycket hat? undrar han.

Marcus Birro är tacksam för sin familj och sina vänner. Han har varit med om en våldsam resa men lever fortfarande och vill ut ur alla skal och rustningar, skriver han mot slutet. "Jag vill ut i världen och slå ut som en blomma av ljus." Egotrippat och provocerande, kan man tycka. Men borde inte alla människor få göra det? Månne är det hans Gudstro som ger honom ödmjukhet att säga att han inte väljer resan, att den väljer honom.


Avdelning: Fakta Taggar: #självbiografisk #memoarer
Kommentera
 

Henrik Elstad

Bok-
presentation:
Ordets makt och vanmakt : mitt skrivande liv
Författar-
presentation:
Jan Guillou
Pocket
Finns i lager, 66 kr

Ordets makt och vanmakt

Det börjar på en numera känd internatskola, Solbacka. Jan Guillou skulle bli jurist eller författare och ge igen på sina gamla plågoandar. Han lyckades också med det fast som journalist, vilket blev ett yrke han mer eller mindre påtvingades. Därefter rullas en fascinerande levnadsberättelse upp. IB-affären ägnas med rätta mycket utrymme eftersom det är en historia som innehåller så mycket av det som journalistiken handlar om; yttrandefrihet, censur, källskydd, grävande reportage m.m. Boken handlar inte så mycket om Hamilton och Arn som man kanske förväntar sig då dessa böcker är bland de mest lästa i Sverige.

Alla har en åsikt om Jan Guillou, inte minst han själv. Det sista blir väldigt tydligt i hans berättelse om sitt skrivande liv. Hans egna reflektioner och omdömen om sina olika insatser som journalist och författare lyfter denna historiebeskrivning till att blir så intressanta som memoarer kan vara. Guillou kan uppfattas som en ganska arrogant person och den sidan av självhävdelse visar han upp även här. Men det som också blir tydligt är den emellanåt ganska hänsynslösa självkritik som bedrivs. Samtidigt är det inte svårt att förstå dem, t.ex. Peter Bratt som var med att avslöja IB, som känner sig orättvist karikerade. Charmen med memoarer är att huvudpersonen kan få stort utrymme utan filter, men den som utpekas har också svårt att få replik.

Politik har präglat socialisten Guillou, inte bara som medlem i kommunistpartiet. Hans gärningar har alltid ett politiskt syfte oavsett om det handlar om ett reportage eller skrivandet på en ny bok. Ordets makt och vanmakt blir därför också en intressant politisk skildring av samhällsklimatet, yttrandefriheten, internationella relationer m.m. Som sjuttiotalist känns det som att stiga in i en annan värld när svensk politik, både inrikes och utrikes beskrivs ur kalla krigets perspektiv. Man får en historielektion som känns riktigt påtaglig.

Samtidigt som jag påbörjar och läser Guillous memoarer slås nyheten upp i Expressen att han har haft kontakter och lämnat information till KGB. Jag kan förstå syftet med att utelämna detta i memoarerna, men samtidigt känns det lite som urvalsförfalskning då detta sker en tid innan IB och har viss relevans. Som läsare blir man fundersam till hur det står till med resten av det som nystas upp, har det utelämnats eller lagts till något mer av vikt? Guillou ska skriva ett tillägg om KGB-kontakterna och man kan väl konstatera att journalisten, författaren och kolumnisten Guillou är i högsta grad aktuell och en del två kommer det säkert finnas material till.


Avdelning: Fakta Taggar: #memoarer #recension
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Traditionell historieskrivning i ny tappning

Recension: Odödliga ord och deras historia : 500 citat - från antiken till Astrid Lindgren av Stig Wallerman

Gripande roman om en man och hans liv

Recension: Bungalow av Åke Edwardson

Bilderbok med julbudskap

Recension: Alla får åka med av Anna-Clara Tidholm

Mystik, karisma och vardag i en salig röra

Recension: Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Ett viktigt synliggörande av en livsberättelse

Recension: Berättelse om ett liv av Peter Handke

Amerikansk roadmovie sedd med kalla, österrikiska ögon

Recension: Kort brev till långt farväl av Peter Handke

Ett måttligt imponerande trumsolo

Recension: Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk

Drömmen om värme

Recension: Så jävla kallt av Lova Lakso

Rysk klassiker i ny språkdräkt

Recension: Fäder och söner av Ivan Turgenjev

Om Alfons och hans skapare

Recension: Bakom Alfons : Gunilla Bergström in på livet av Klas Gustafson
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB