Vad innebar det att vara kvinna och filosof i en tid då denna kombination var en självmotsägelse? Cecilia Rosengren uppdagar i sin idéhistoriska studie av den engelska 1600-talsfilosofen Anne Conway de kritiska svar som uppstod i den cartesianska filosofins kölvatten. Första svenska presentationen av Conways naturfilosofi.

Conway var under sin levnad omtalad som en lärd person och skarp tänkare. Som ung hade hon fångats av tidens filosofiska frågor, till exempel dualismen mellan kropp och själ. Hon författade en egen naturfilosofisk avhandling – som publicerades postumt – men hennes filosofiska gärning föll snabbt i glömska, ett öde som hon delar med många kvinnliga tänkare i idéhistorien. Idag talar man emellertid om Conway som en av 1600-talets skarpaste rationalister, vid sidan av Descartes, Spinoza, Hobbes och Leibniz. Hennes filosofi är en uppgörelse med en mekanistisk världsuppfattning, men genom sin kritik aktualiserar hon också eviga filosofiska frågor kring våra möjligheter att leva ett gott liv, vårt ansvar inför världen och oss själva som människor.

"Det är en välskriven, resonerande bok, ett slags längre essä som följer olika tankar hos den engelska 1600-talsfilosofen." (Ronny Ambjörnsson, DN)

Cecilia Rosengren är verksam vid Institutionen för idéhistoria och vetenskapsteori, Göteborgs universitet.