Charles Bukowski är en av de mest betydande kultförfattarna i USA, både när det gäller prosa och poesi.

"Septuagenarian Stew" gav han ut 1990 och "Betting on the Muse" kom postumt 1996. Berättelserna och novellerna i dessa båda samlingar ges ut i en volym i Sverige, under titlen Märkta kort: 31 noveller.

Hos Charles Bukowski får det skitiga ta plats, det ändrar färg och form och får själ. Därför kallar Einar Heckscher sitt förord för "Blomster i en soptunna". Dessa nyöversatta noveller sticker upp ur den amerikanska undervegitationen, står i full blom på bakgårdarna och hyllar den människa som fått sina smällar av livet men ändå stått pall.

Ensamt på toppen, Satans son, Fem cent, Lösensumman och Galen nog, heter några av de 31 novellerna. Einar Heckscher skriver om "Märkta kort": "I Bukowskis noveller gömmer sig ofta ett ursinnigt och ibland rent förtvivlat medlidande, grundat redan i hans vredgade uppväxt, närt och utvecklat under hans bana som diversearbetare och författare."

Charles Bukowski föddes i Andernach i Tyskland 1920. Hans mor var tyska och hans far amerikansk soldat. Pappan återvände med familjen till USA 1923, till Los Angeles. Charles Bukowski fick sin första novell publicerad när han var 24 år och sina första dikter som 35-åring. Romandebut gjorde han med Postverket när han var 51. Vid sidan av sitt skrivande hade han ett otal jobb. Längst var han anställd på Posten i Los Angeles. Under sin livstid gav han ut över 40 böcker. Den 9 mars 1994 dog han som 73-åring i San Pedro, Kalifornien.

Citat ur Einar Heckschers förord Blomster i en soptunna:

"Hans självironi kan vara lika brutal som hans förakt för choser och förljugen högfärd. Men han har också betraktat andra människor med lika delar barnslig häpnad och klinisk blick på sina vanliga jobb och sina barrundor, i sina förhållanden och under sina besök på trav- och galoppbanor."

"Och han skonar inte heller sig själv i sina berättelser. Snarare driver han rätt präktigt med sin Harry eller Henry eller Carl eller Chinaski."

"Den här gången har jag inte haft möjlighet att översätta. Jag är glad att någon annan har fått tillfälle att bekanta sig på djupet med några av Buks smålortigt vardagsanfrätta och på ytan rätt manligt färgade drapor. Således inte minst för att översättaren ifråga är en kvinna, med fint språkligt öga och respekt för vad mannen vill berätta."