1700-talets Stockholm har under lång tid dragits med ett skamfilat rykte. Historieböckerna talar om smutsen, den höga dödligheten och misären. Men samtida källor pekar åt ett annat håll. Utländska resenärer beskrev stadens skönhet och de välmående invånarna.
Historikern och 1700-talskännaren Christopher O’Regan, känd och omtyckt guide i Gamla stan, har under femton års tid finkammat arkiven i jakt på den vanlige stockholmaren.
I den här boken väcks Gustaf III:s Stockholm till liv, tack vare nytagna färgfoton, spännande bildurval och ett rikt källmaterial i form av bl.a. brev och dagböcker. Vi får ta del av stockholmarnas vardagsliv: vad de åt, hur de roade sig och vad de hade på sig. Vi får kika in bakom gardinerna hos murargesällsänkan Maria Wessman på Tantogatan, gå på bjudning hos greve Bonde på Blasieholmen och strosa runt i det som en gång kallades Nordens Konstantinopel.

1700-talets Stockholm har under lång tid dragits med ett skamfilat rykte. Historieböckerna talar om smutsen, den höga dödligheten och misären. Men samtida källor pekar åt ett annat håll.
Som liten hittade historikern och 1700-talskännaren Christopher O’Regan en reseskildring från 1780-talets Stockholm. Författaren beskrev en ren och prydlig huvudstad, där invånarna var trevliga och hövliga, och tjänstefolket så välklätt att man ofta tog dem för herrskapsfolk. Man såg knappt några tiggare och ytterst sällan illa klädda eller smutsiga människor. Folket hade fina tänder, och alla kunde läsa. Det här rimmade illa med allt som han tidigare hade hört, och skulle få höra, om Gustaf III:s Stockholm.
Lärare och museipersonal, fackhistoriker och författare som Per Anders Fogelström vittnade alla om hur ohyggligt livet var i 1700-talets Stockholm som, näst Paris, ansågs vara den snuskigaste huvudstaden i Europa.
När Christopher O’Regan hänvisade till reseskildringen fick han till svar att det bara rörde sig om propaganda från överklassen, missförstånd eller rena lögner. Men misstänksamheten bestod och Christopher O´Regan bestämde sig för att forska vidare. Omsorgsfullt har han finkammat de stockholmska arkiven i jakt på den som så ofta har hamnat utanför skildringarna av 1700-talet – den vanlige stockholmaren. Han har snokat igenom tusentals och åter tusentals dokument – brev, dagböcker, reseskildringar, rättegångsprotokoll, bouppteckningar, mantalslängder, obetalda krognotor, efterlysningar av bortsprungna hundar eller förrymda pigor och mycket annat aldrig tidigare använt material.
I den här boken väcks Bellmans ”stolta stad” till liv igen och vi får ta del av stockholmarnas vardag: vad de åt, hur de roade sig, vad de hade på sig. Med Christopher O’Regan som ciceron får vi kika in bakom gardinerna hos murargesällsänkan Maria Wessman på Tantogatan, gå på middagsbjudning hos greve Bonde på Blasieholmen, eller varför inte bara strosa en stund i det som en gång kallades Nordens Konstantinopel. Närvarokänslan förstärks av det tiotal nytagna fotografier som, vid sidanav det äldre bildmaterialet, illustrerar boken.