LitteraturMagazinets recension
av Min pappa är stor och stark, men..., Coralie Saudo
Ombytta roller ger en tankeställare






Varje kväll är det samma visa, pojkens pappa vill aldrig gå och lägga sig när det är dags...
Pappan vill busa, jagas, läsa en saga och så en till och en till. Inte sova själv och inte ha det släckt. Pojken provar olika argument och trevande kompromisser, låter sträng, låter extra snäll, men ingenting hjälper. Känns det igen?
Det här är en enkel och vardaglig historia som med ombytta roller blir festlig för både stora och små läsare. När de mogna orden och betoningarna läggs i pojkens mun känns det både konstigt och naturligt. Konstigt för att det är ett barn som låter så, naturligt för att vi hört – och sagt – dem så ofta. Jag väntar på vändningen, på att pojken ska ge upp och de ska börja busa tillsammans och strunta i alla regler. Så som det brukar sluta i andra mer publikfriande böcker. Men det händer inte – och modet att låta bli den vändningen ska författaren ha en eloge för. Istället fortsätter pojken vara principfast och tråkig som... just det, en pappa.
Kris Di Giacomo har illustrerat och sin vana trogen blandat tekniker; blyerts, tusch och fotocollage. Även i texten blandas tryckbokstäver och handskrift. Som barn tycker man kanske inte att det här är den mest färgglada och lustigaste sagoboken men det händer mycket i bilderna, perspektivet skiftar och det finns många roliga detaljer att titta på. Som vuxen kan man mer förstå och uppskatta arbetet och skickligheten bakom varje uppslag. Framför allt pappan och pojken är fantastiskt tecknade, två enkla figurer som rymmer två starka personligheter. Mimiken i de tunna strecken är så pricksäkra att man blir full i skratt bara av att titta på bilderna.
Som förälder eller barnvakt är det lätt att känna igen sig i boken och för barnet kan det bli en tankeställare. Jag säger inte att boken kommer att uträtta några mirakel för era läggningsrutiner – barnen kommer antagligen fortfarande att vägra, skrika, böna och be - men det är alltid nyttigt att vända på perspektiven då och då.
Erika Wallman
Mottagen: 29 april 2014
Anmäl textfel