Det är ingen överdrift att kalla Gustaf Wingren en av vårt lands främsta teologer detta sekel. Att läsa teologi i hans tappning är ingen torr skrivbordsverksamhet, det är att ta ställning och kämpa med tron. Utifrån den bibliska grundvalen och kyrkans tidigaste bekännelser visar Gustaf Wingren i Credo den kristna trons profil när han jämför den med livsåskådningar som är aktuella i vår tid.

Boken Credo skrevs som en lärobok åt det svenska skol- och universitetsväsendet. Enligt läroplanerna på den tiden, vid 1970-talets början, skulle läraren i religionskunskap jämföra kristendomen med andra aktuella livsåskådningar. Detta var anledningen till att flera olika »ismer« fungerade i bokens text 1974. Ganska stort utrymme ägnade jag då åt marxis- men (muren mitt i Tyskland var en viktig faktor i dåtidens Europa). Om boken hade skrivits idag, skulle dessa ismer ha fått spela en mera underordnad roll. Förmodligen hade jag idag låtit två substantiv stå i centrum contra varandra, dels marknadskrafterna och dels miljön. Kring dessa båda samlar sig just nu skarorna, under strid inbördes. I registret över »Ämnen« kunde läsaren av 1974 års bok varken finna mark- naden eller miljöförstöringen.

Men de finns där, reellt, under andra termer. Boken hand- lar om Fadern, Sonen och Anden. Om Fadern kan man inte tala utan att tala om skapelsen och skapelsen är faktiskt alltsedan världens begynnelse hotad. Om Sonen och om An- den kan man inte tala utan att skildra frälsningsverket, alltså skapelsens återställelse, läkningen. Detta är centrum i boken 1974 och det förblir centrum 1995.

Modetermer växlar från tid till tid, men vad som inte väx- lar utan evigt består, det är tron på Gud treenig, Fader, Son och Ande.

Lund den 22 maj 1995 Gustaf Wingren