Boken handlar om skolans urbanisering under 1900-talets

första decennier och hur den moderna staden kom att prägla kunskapsideal,undervisningsmetoder, skolhusarkitektur och idéer om barns och ungdomars karaktärsförändringar. I centrum står storstadspedagogiken, en rörelse bland folkskollärare och läroboksförfattare

i framför allt tyskspråkiga städer som Berlin, Bremen och Wien men med företrädare även i Chicago och New York. Rörelsen arbetade för reformer av stadsungdomars utbildning och för en samhällssyn som betonade vardagsdemokrati, sekularism och personlig självständighet. Staden ansågs utgöra ett habitat av värdefull kunskap och värdefulla relationer som krävde ny socialisering och förändrad inlärning av allt från läs- och skrivkunnighet till moraliska koder och förhållningssätt.

"Urbana Infantil" är en bred, internationell studie som utifrån ett rikt material av skolböcker, föreläsningar, fotografier, stadsplaner och arkitektur berättar hur föreställningen av den moderna staden som ett kunskapssamhälle

växte fram under 1900-talets början.