Det behöver väl knappast påpekas att vi lever i en värld avsnabba samhälleliga och teknologiska förändringar och attdetta påverkar våra valmöjligheter och vår självbild. Eller, för den delen, att själva förändringstakten har ökat. Erfarenheter som tidigare var giltiga för flera generationer eller åtminstone en enda får ett allt kortare bäst före-datum.

Man kan, menar sociologen Hartmut Rosa i denna bok, tala om en social acceleration. Det är en acceleration som inte bara förändrar tidsuppfattningen och rumsupplevelsen, utan också vardagspolitikens och identitetsbildningens grundmönster och leder till ett fokus på tillfällig anpassning till tillfälliga omständigheter, det som Rosa kallar en situativ politik och situativa identiteter. Hans provokativa tes är att denna acceleration nu börjar uppvisa direkt totalitära drag genom att den tränger in på alla livsområden och utsätter individer och kollektiv för en ständig förändringspress. Accelerationen blir därmed allt svårare att kritisera och bekämpa med politiska medel.

Men Rosa knyter samtidigt an till den kritiska impuls i vilken sociologin enligt honom har sin upprinnelse och sitt existensberättigande. Att inte vara tillfreds med sakernas rådande tillstånd. Att fråga sig vilka betingelser som gör ett gott liv möjligt och vilka som försvårar eller omöjliggör ett sådant.

Hartmunt Rosa, född 1965, är sedan 2005 professor i allmän och teoretisk sociologi vid Friedrich-Schiller-universitetet i Jena.

I en inledning till boken presenterar Carl-Göran Heidegren och Jon Wittrock Rosas sociologiska projekt.