Styggelsen: skräckroman - Amanda Hellberg
Under en tid har jag spanat på Amanda Hellbergs böcker, först "Styggelsen" och i vår kom också "Döden på en blek häst". Risken för besvikelsen inför en sådan pepp är uppenbar, men istället blev det en fantastisk läsupplevelse. Skräck av hög klass, så där så att man snubblar på orden av att själva läsningen blir så intensiv. Större delen av boken slukades i en sittning och efteråt, läslycka!
På en marknad på 1940-talet i Västgötska ”Skardala” kidnappas Singa som inför en hänförd publik visar upp förmågor att kontakta andevärlden. En frikyrkopastor och hans syster vill utnyttja henne för egen vinning.
Singa utsätts för vedervärdig behandling i sin fångenskap och utnyttjas maximalt av sina ”värdar”. Singas förmågor består inte enbart av övernaturliga inslag utan också en helt vanlig psykologisk kompetens att läsa av andra människor. Den stora poängen med boken är också hur människor med enkla knep luras att tro på medium eller liknande, av t.ex. ekonomiska eller religiösa skäl.
Att boken utspelas i bekanta trakter av människor med dialekt som känns igen gör naturligtvis trovärdigheten större. När det dessutom blandas in referenser från historia, folktro och skräckkultur blir mixen så där perfekt tillredd. Därför är jag helt fast när boken går över i en klassisk spökhistoria i andra delen där Maja Grå, en ganska vanlig tjej i nutid, presenteras och hon blir knytpunkten för berättelsens upplösning.
"Styggelsen" är en berättelse om parapsykologi och illusioner, men själva boken är i sig en skicklig illusion. Hellberg har med små medel lagt ut både dimridåer och ledtrådar för läsaren innan förklaringen till Singas öde avslöjas för läsaren. Vill man förstå tricket kan man säkert lista ut det under tiden, men för den som vill bli lurad och underhållen är det effektivt. Och lurad och underhållen vill man väl bli, eller?
Avdelning: Skräck Taggar: #spöken #recension
En skrämmande topplista
I slutet av 2015 och början av 2016 kunde den som följer Helena Dahlgrens blogg ”Dark Places” under 100 dagar läsa inlägg om hemskheter i popkulturen. Nu har inläggen blivit bok och för skräckälskaren är det en gyllene blandning av läskigheter man minns och nya rysliga upplevelser att se fram emot. Det är förpackat på ett trevligt sätt med suggestiva illustrationer av Marcus Stenberg och bilder från de olika verken.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension
Kommentera
Intensiv thriller med mörk ton
Det var en ångestfylld upplevelse att läsa Martin Falkmans debutroman ”Tunneln i slutet av ljuset”. Dels berodde det på att jag med några dagar kvar till betygssättning borde sitta med rättning av elevarbeten istället för att uppslukas av en bok. Men framför allt var det mörkret och paranoian i denna psykologiska thriller som grep tag i mig.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #debut
Kommentera
Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Jag förknippar Carl-Johan Vallgren med välskrivna romaner som ofta har ett ganska avancerat språkbruk. I ”Havsmannen” håller han det enklare, men fortfarande välskrivet. Därför blir berättelsen om de utsatta syskonen Robert och Petronella väldigt gripande. Deras alkoholiserade och frånvarande föräldrar är inget stöd när plågoandarna i skolan tvingar dem till förnedrande handlingar. Oftast får de klara sig själva och det är ”Nella” som tar hand om sin lillebror och försöker skydda honom.
Havsmannen är en varelse från vattnen utanför västkusten som har råkat hamna i fångenskap hos Nellas kompis Tommy och hans bröder. Det är med fascinerande trovärdighet som Vallgren beskriver Havsmannens utseende och beteende. När Nella träffar honom ser hon hur plågad han är och vill hjälpa honom till friheten igen. Hela berättelsen handlar mycket om att befria sig från det som begränsar ens tillvaro och att få revansch i en utsatt situation.
Vallgren hade gärna fått utveckla ”Havsmannen” i ytterligare sådär 100 sidor. Från början är det en väl uppbyggd berättelse med socialrealism och övernaturliga inslag. Avslutningen kommer dock lite abrupt även om den är logisk.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Darling River - Sara Stridsberg
Det är svårt att beskriva Darling River på ett rättvisande sätt. Ett halvt sekel efter det att Nabokov skrev om Lolita berättas historien om Lo som blir en litterär spegelbild av Nabokovs karaktär. Hon åker på till synes oändliga vägar i natten med sin pappa i en Jaguar och tar emot män vid Darling River. Hon är en flicka utan barndom, och utan mor. Dolores från Lolita tar sig också in i denna berättelse och blir en parallellkaraktär till Lo. Hon är gravid och på väg till Alaska med sin man Richard för att möta ett öde som till viss del har uppenbarat sig i hennes drömmar. I Paris experimenterar en forskare med apan Ester som ska lära sig att teckna och metoderna för att nå det målet är emellanåt ytterst brutala. Det är tre maktlösa varelser på väg någonstans, med endast en kontrollerande man vid sin sida. Mannens avsikter är i alla tre fallen tvetydiga även om det ömsesidiga beroendet är odiskutabelt. Männen försöker kompensera för något som de själva har svårt att ta på, men som kanske kan fångas tillsammans med deras följeslagare.
I denna dystra roman färdas också en ensam mor som är på resa för att komma ifrån något, eller möjligen för att hitta något. Är det en flykt eller ett svek? Karaktärerna i Darling River är fångna i sina beteenden och framtiden ser mörk ut för samtliga. Med suggestiva bilder och ett sugande språk beskriver Stridsberg på ett ganska fragmentariskt vis deras sökande och hur de hanterar sorg, sjukdom och ensamhet. Emellanåt presenteras en encyklopedi som förklarar begreppen och skeendena. Även om det är obehagligt och rått är det också en gripande berättelse, vilket den har gemensamt med Lolita.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Vid vansinnets berg - H.P. Lovecraft
En polarexpedition kommer till Antarktis för geologiska undersökningar och träffar på en urgammal civilisation som verkar utomvärdslig. Berättelsen knyter an till flera av Lovecrafts andra noveller om Cthulhu samt några andra författares Sci-Fi-myter. Det blir ett frossande i is, sten och upptäckter av märkliga varelser som i andra händer hade varit svårsmält, men Lovecraft skapar ändå viss trovärdighet i absurditeterna. Fantasifullhet är väl ett ord som fångar hans berättande både vad gäller språk och beskrivningar av tidigare okända livsformer. Hans målande beskrivningar av den antartiska ödemarken är ibland fantastiska:
"Den sista sträckan av resan var intagande och fantasieggande; väldiga, ödsligt gåtfulla krön som ständigt tornade västerut när den låga nordliga middagssolen, eller den ännu lägre sydliga midnattssolen, öste ut sina disiga röda strålar över den vita snön, den blå isen, vattenstråken och de svarta fälten av blottade granitsluttning. Mellan de ödsliga krönen drev stundom det fruktansvärda Antarktis rasande fläktar emot oss; vindstötar vilkas toner emellanåt vagt påminde om ett otyglat och halv medvetet musikaliskt visslande; och noterna sträckte sig över ett brett register, som av någon undermedveten mnemoteknisk anledning föreföll mig obehagligt, i det närmaste fruktansvärt."
Även om det är fantasifullt fastnar berättelsen dock ibland i alltför omständiga beskrivningar som förtar spänningen och läsupplevelsen en del. Därför blir väl ett sammanfattande omdöme; läsvärt men inte överväldigande. Eventuellt ska "Vid vansinnets berg" filmas inom ett par år (kanske med Tom Cruise i huvudrollen) och det vore intressant att se detta på filmduken; både vyerna och varelserna.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension
Kommentera
Tre sekunder
Polisen tillåter kriminalitet i utbyte mot en tjänst som infiltratör inom den organiserade brottsligheten. Ingen kan spela kriminell som en riktig kriminell och man värvar tjallare på häkten och fängelser. Det är temat i Roslund och Hellströms femte spänningsroman.
Med en förfalskad bakgrund som ger respekt i kriminella sammanhang har Piet Hoffmann avancerat så långt som man kan i den polska narkotikaorganisationen Wojtek. I nästan tio år har han varit polisens öron och ögon och kontrollerar den svenska grenen av Wojtek, som planerar att ta över försäljningen av amfetamin på svenska fängelser. Han har nyss varit inblandad i ett mord på en annan infiltratör vid en knarkaffär, men sanningen begravs av högsta polisledningen. Hoffmann, eller Paula som är hans kodnamn i den lilla kretsen som styr hans verksamhet, ska sättas i fängelse för att kunna slå ut den narkotikahandel som finns där och ersätta den med polskt knark. På Wojteks fråga hur han ska gå till väga svarar han: ”med tulpaner och poesi”.
Hoffmann lever ett dubbelliv och hans familj, frun Zofia och sönerna Hugo och Rasmus, vet ingenting om hans uppgifter som agent för polisen. Operationen som han planerar är mycket riskfylld, att avslöjas som infiltratör inne på en anstalt innebär en säker död och en uppdragsgivare som kommer förneka all kännedom. Förberedelserna inför fängelsevistelsen är minutiösa för att så långt som möjligt undvika ett misslyckande. I det skarpa läget inser Hoffmann hur mycket som står på spel och planerar för familjens framtid ifall han skulle råka på problem.
Han öppnade den tomma förvaringsboxen med en av sina två nycklar och la ner ett brunt och ett vitt kuvert, låste och klev någon minut senare in i bilen och körde mot Södermalm och Hökens gata.
Han såg på dem igen, han skämdes så.
Han hade passerat gränsen. Två pojkar han älskade mer än något annat i baksätet och amfetamin och nitroglycerin i bagageluckan.
Han svalde, de skulle inte se att han grät, han ville inte det.
Kommissarie Ewert Grens brottas med andra kval och drunknar nästan i känslor av sorg och skuld efter hans hustrus bortgång. Han städar undan sin kära Siw Malmkvist-samling samtidigt som han utreder det mord som han inte vet att Hoffmann har fått immunitet från. Så småningom börjar Grens förstå att något inte står rätt till och blir tvungen att skärpa sig för att reda ut fallet.
Det är spänning rakt igenom de nästan 600 sidorna och även om Hoffmann äger nästan övernaturlig förmåga att förutspå omgivningens agerande bjuder handlingen på överraskningar. Dessutom bjuder författarna som vanligt på aktuell kritik och diskussion kring samhällets och myndigheternas syn på brott, straff och kriminella personer.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
Jag är Zlatan - Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz
"Jag är Zlatan". Eftersom jag är några år äldre än honom var han aldrig stjärnan som jag själv låtsades vara som barn. I min generation var Maradona den givna profilen om man var tio år och fotbollstokig. Under 2000-talet har mannen från Rosengård haft samma status för många killar och tjejer som älskar fotboll. Därför är det inte så överraskande att hans självbiografi blir en enorm försäljningssuccé. Det talas om att många kanske för första gången kommer att läsa en bok i och med att den handlar om Zlatan. Därmed blir hans betydelse som förebild för många unga än viktigare.
I denna bok som är nedskriven av en meriterad författare, David Lagercrantz, får vi följa Zlatans väg från en ganska strulig barndom med ganska knapra förhållanden, till de stora arenorna och titlarna som professionell fotbollsspelare. Är man någorlunda intresserad av fotboll är det inte särskilt mycket nyheter. Det är Zlatans eget perspektiv som gäller, inte helt oväntat. Ibland känns det lite väl enögt, kanske hade det varit mer intressant med en mer nyanserad biografi för att få lite andra synpunkter. Vad tänker personerna i "Ibras" omgivning om det som han hävdar? Det är en öppenhjärtlig skildring av olika turer kring värvningar, konflikter och annat och det är ingen skönmålning av Zlatan. Han är ganska rak om sina egna brister, bl.a. hur hans humör ofta ställer till det för honom själv, familjen och lagkamraterna. Men det är ändå Zlatans egen sida av saken som gäller.
Det är öppenheten i berättandet som räddar boken och ändå gör den ganska intressant och underhållande. Det är en personlig bok som är rak och passionerad och det känns att Zlatan själv har velat styra över vad som står på sidorna. Han avslöjar mer än vad han kanske behöver t.ex. om sina familjeförhållanden under uppväxten och när hans son blir sjuk. Dessutom får man lite inside om olika mediala händelser, t.ex. förhållandet till Lagerbäck i landslaget och avstängningen efter pubkvällen i Göteborg. Däremot kan man ibland bli lite trött på attityden som innebär att Zlatan kan göra lite som han vill i alla sammanhang. Men utan det hade det kanske inte varit en bok om Zlatan?
Avdelning: Fakta Taggar: #idrott #biografi #fotboll #recension
Kommentera
Det tredje tecknet
Island är ett magiskt och exotiskt land, så nordiskt det är. I Det tredje tecknet är det mycket trolldom och magi som blandas med ett läskigt mord. Den tyske studenten Harold hittas mördad med utstuckna ögon på Reykjaviks universitet. Trots att hans bekant, Hugi, grips för mordet vill hans familj utreda vidare. Därför kontaktar de advokaten Þora Guðmunsdóttir för att hon tillsammans med familjens ombud Matthew ska undersöka fallet. Har det någon koppling till hans historiska forskning om häxprocesser?
Yrsa Sigurđardóttirs romandebut är helt okej även om det ibland blir lite väl förutsägbart. Ibland försvinner trovärdigheten i trådarna som väver samman historien. Ett gammalt brev som det isländska universitetet har lånat från Danmark har försvunnit/stulits. Man förstår som läsare att brevet är viktigt för handlingen, men varför dess försvinnande skulle ta sådana proportioner i de isländska-danska relationerna är svårt att förstå. Och varför skulle det inte finnas kopior av ett så gammalt brev som skickas i original?
Þoras och Matthews undersökning riktar in sig på den historiska häxförening som Harold startade bland studenter på historiska institutionen. Det är snart uppenbart att de på något sätt är inblandade i fallet. Dessutom finns det saker i Harolds egen historia, t.ex. i relationerna till familjen och ett avhopp från militärtjänstgöringen som verkar ha med det makabra mordfallet att göra. De följer i Harolds spår runt Island och hittar ledtråd efter ledtråd som kan förklara varför ett stort belopp togs ut från hans konto strax innan mordet, varför han var så intresserad av isländsk häx-historia och varför hans familj är så säkra på att lösningen finns på annat håll än vad polisen tror.
Deckarhistorien är väl inte så väldigt originell men ändå hyfsat spännande. Den innehåller flera märkliga karaktärer som naturligtvis beter sig lite misstänkt till mans. Kryddan med häxprocesser och trolldom i det moderna Island kastar ett historiskt skimmer över berättelsen men tar inte överhanden.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
Men inte om det gäller din dotter
Carl Hamilton smälter sitt äventyr från förra boken (Madame Terror) och planerar för sin återkomst till Sverige. För tillfället bor han i St. Petersburg eftersom han är efterlyst i USA efter anfallet mot Israel. Han söker resning för att ompröva livstidsdomen emot honom. Samtidigt planeras ett terroristdåd i Sverige som består i en kidnappning av en flicka. Lagom till Hamiltons återkomst dras han åter in i en internationell kris och tvingas göra comeback från sitt numera ganska tillbakadragna liv som pensionerad agent.
Guillou har i sina senaste böcker uppehållit sig vid terrorism och diskuterat vad som egentligen är terrorhandlingar och utifrån vems perspektiv. En av karaktärerna, Ewa Tanguy förhörsledare vid Säpo, har en viktig roll också i denna bok inte minst i resonemangen kring vem som utpekas som terrorist och inte. Hennes personliga liv tillsammans med före detta främlingslegionären, Pierre och dottern Nathalie testas också.
Sista (?) boken om Hamilton är mycket igenkännande för den som följt honom, liksom Guillous politiska historieberättande. Det blir en del tillbakablickar i och med att journalisten Ponti gör en intervju med Hamilton som också själv börjar tänka tillbaka på tidigare händelser. I denna bok är det Saudiarabien som är skurklandet nummer ett, med visst stöd från Bushs Amerika. För den som inte är så förtjust i amerikansk utrikespolitik och vill se en annan världsbild är Guillous bok som vanligt en njutning.
Min upplevelse är att Guillou i senare böcker har blivit bättre på känslobeskrivningar, eller också skriver han böcker som är annorlunda nu. När Hamiltons fru och dotter mördas i någon av de tidigare Hamiltonböckerna avhandlas det ganska kliniskt. Nu är Hamilton mer av en mänsklig gestalt, eller också beror det på pensioneringen. Hur som helst känns karaktärernas beteende och liv mer äkta nu, vilket bidrar till spänningen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
Poeten och cirkelmakaren
Den romerska poeten heter Plotius Tucca och cirkelmakaren är en jude vid namn Jechiel ben Amittai. De möts av en slump i Antiochia och kastas i samma fängelsecell. Tiden är 37 f.Kr. och det är stor oro i världen efter Julius Caesars död. Tucca är en romersk adelsman vars motto utgår från filosofen Epikouros som förespråkar att man eftersträvar lyckan och undviker lidande bl.a. genom att studera naturens lagar. Enligt Tucca innebär det inte att blanda sig i politiken, men han tvingas in i spelet mellan blivande kejsar Augustus, Marcus Antonius och Octavia; Augustus syster och Antonius fru. Jechiel ingår i en mordkomplott mot den romerske kungen i Judéen, Herodes och har tvingats fly därifrån.
Tucca och Jechiel har naturligtvis väldigt olika bakgrunder och de grälar mycket om Roms inflytande på Judéen, vars folk kämpar för självständighet och om judendomen eller romersk religion är den mest förnuftiga. Trots att de först har svårt att förstå varandra växer en vänskap fram under deras uppdrag till Jerusalem, som blir en följd av fängelsevistelsen. Det är en småtrevlig bok om hemliga agenter och intrigerna i imperiet strax före Jesu födelse.
Far och son Wikander är båda väl bevandrade i antikens samhällsliv och språk och har tillsammans skrivit en berättelse om den tiden. Att historien känns autentisk är väl därför rätt givet. Karaktärerna är också mänskliga och emellanåt ganska lustiga att följa. Det som ändå blir det mest bestående minnet är de lån av andra verk som författarna har gjort och som kommer lite oväntat. Inspirationen kommer bl.a. från Jesus och Monty Pyton. När Jechiel kommer till fängelset ropar någon till honom
- Varför får du sådan där lyxbehandling? sade figuren och spottade. Tror du att du är Antonius själv?
- Lyxbehandling? Vilken lyxbehandling? De slog mig i huvudet!
- Ha! ropade gubben. ’Slog dig i huvudet’ Jag och många andra härinne hade blivit lyckliga över att komma undan med ett slag i huvudet! Lyx det är vad det är!
Som agentroman i antik tappning blir det inte så spännande. Men förtjänsterna ligger framför allt i de historiska aspekterna och mötet mellan olika kulturer där vänskapen uppstår trots olika världsbilder.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historisk roman #Romerska riket #recension
Kommentera
Änglarösten
En tillbakadragen vaktmästare på ett stort hotell i Reykjavik hittas halvnaken iförd tomtedräkt och knivhuggen till döds i den skrubb på hotellet som han använder som bostad. Erlendur Sveinsson bosätter sig själv på hotellet för att utreda mordet. Det är juletid och hotellet är fullbelagt med både gäster och personal som kan verka misstänkta. Det visar sig att vaktmästare Gudlaugur var en stor barnstjärna fram till dess att målbrottet förstörde hans sångkarriär. Hans drivande pappa hade svårt att smälta misslyckandet och resten av Gudlaugurs liv.
Hemligheterna är många i denna berättelse. Gudlaugurs familj, som inte vill veta av honom, visar sig sitta inne med mycket information men är motvilliga till polisens efterforskningar. Hotellets chefer verkar se mellan fingrarna vad gäller allehanda tvivelaktig verksamhet bl.a. prostitution. Erlendur själv gömmer många minnen inom sig för sin omgivning. Till dess att han träffar en patolog som får honom att öppna sig. Barndomens trauman väller upp och vistelsen på hotellet blir någon form av terapi för honom.
Arnaldur Indriðason är verkligen en deckarförfattare som lyfter sig något över mängden. I denna bok är det karga isländska något nertonat men finns som en bakgrund. Kulturens och sagornas ö visar andra sidor som inte är lika vackra. Karaktärerna känns äkta med alla sina sidor och även om Erlendur passar ganska bra in i mallen för deckarpoliser; ensamvarg, grubblare med relationsproblem, blir det inte uttjatat. Upplösningen av mordgåtan är väl inte så originell, men tillräckligt för att tilltala även en ganska van deckarläsare.
Avdelning: Spänning Taggar: #Island #recension
Kommentera
In the tall grass: Stephen King och Joe Hill
Att Stephen King och hans son Joe Hill är stora favoriter hos mig kan knappast ha undgått någon som läser bloggen. När de båda skriver en berättelse tillsammans förväntar jag mig därför naturligtvis stor läsning. In the Tall Grass är den andra novellen som de ger ut tillsammans (den första var Throttle). Även om det finns saker som skiljer deras författarskap åt, så är det mer som förenar. Båda skriver skräck och gärna noveller som utforskar människans inre mörker. Denna novell är inget undantag.
Becky och Cal är syskon och väldigt nära varandra. De är ute på en road trip när de hör ett rop på hjälp från ett fält med högt gräs. De stannar och hör tydligare att det är en pojke som ropar, men konstigt nog verkar det som om hans mamma också finns inne i det täta gräset och uppmanar dem att inte komma till undsättning... Becky som är gravid ger sig ut i fältet, liksom Cal som håller ett lite högre tempo och de båda kommer ifrån varandra. Snart inser de att det inte är helt lätt att hitta i gräset och att deras sinnen dessutom verkar svika dem. Någonting i gräset vill att de varken ska hitta pojken eller vägen tillbaka till bilen.
King och Hill sparar verkligen inte på blod och brutalt äckliga scener när de beskriver hur Becky och Cal fångas av gräset och det som sedan sker. Hela berättelsen känns som en variant av Kings tidigare novell, Children of the Corn. Förutom det stora fältet där man kan gå vilse, finns det inslag av någon sorts religiös påverkan som påverkar de som har oturen att hamna där. Likheter finns också med andra noveller där gränsen mellan verklighet och mardrömmar suddas ut och karaktärerna börjar inse att de är på väg att förlora förnuftet.
In the Tall Grass är en novell där man verkligen känner igen King och Hill. Verkligheten skevar och på ett effektivt sätt skrämmer de läsaren från vettet, eller så blir man åtminstone ordentligt illamående. Båda två har skrivit bättre noveller än denna, men det var fullt godkänd underhållning så länge det varade.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Någon vakar i natten
En olycka inleder denna bok som kretsar kring familjen Doyle. Efter det att Tip, en av f.d. borgmästaren Bernards två svarta adopterade söner, räddas av en okänd kvinna från att bli påkörd av bilen som dyker upp i snöovädret, följer ett händelserikt dygn. Tip och hans bror Teddy är moderlösa sedan barndomen, men den dramatiska händelsen som sker efter ett tal av politikern Jesse Jackson får dem att fundera över sin bakgrund och framtid. Den okända kvinnan visar sig stå närmre familjen Doyle än de vetat om och hennes osjälviska handling blir mer förståelig. Kvinnans 11-åriga dotter, Kenya, lämnas ensam vid olycksplatsen och det blir självklart för Doyles att ta hand om henne medan mamman väntar på operation.
Mötet med Kenya rör om i en familj där fadern har politiska ambitioner för sina söner, men de har själva andra drömmar. Tip lever för sina fiskar som han har ett stort vetenskapligt intresse för. Teddy hyser en stor religiös övertygelse, något som har utvecklats mycket i hans nära relation till moderns morbror, fader Sullivan. Bernard har en komplicerad relation till sin biologiska son Sullivan som bidrog till hans fall från posten som Bostons borgmästare. Sullivan dyker upp på trappan till deras hus samma dygn som olyckan, efter att ha arbetat som volontär i Afrika under flera år. Genom Kenya och i speglingen av hennes liv får vi veta mycket om dessa personers drömmar, hemligheter och känsloliv. Beslut och händelser i det förgångna får stor verkan i nuet och oftast finns det samband som har med etnicitet, kön och klass att göra.
Det största felet med Någon vakar i natten är att den är för kort. Patchett ger sina karaktärer liv och som läsare vill man veta mer om dem och hur deras liv gestaltar sig, även om avslutningen ger en viss tillfredsställelse i den riktningen. Min favoritpassage i boken är när Tip visar Kenya sin arbetsplats där han bl.a. arbetar med att systematisera en mängd fisksorter. Därefter ger sig Kenya ut på en löpträning och visar prov på stor talang, deras fascination och uppskattning inför varandras intressen och färdigheter är påtaglig. Det knyter också ett starkt band mellan dem.
Hur kunde det kännas att redan som elvaåring veta att man kunde uträtta något stort? Det var vad Doyle hade önskat av honom och hans bror, vad fader Sullivan hade önskat: en uppgift, en kallelse. Tip trodde att han hade funnit den i sina fiskar med det gick inte att jämföra med det här. Kenya som löpare var en ren begåvning: styrka, grace, koncentration, och det konstiga var att Tip trodde att hennes skicklighet måste vara överförbar. Det var inte bara att han såg henne springa, han såg också vem hon var. Det verkade fullständigt rimligt att tro att hon kunde ta den energin och lägga den på vad som helst.
Patchett skriver på ett mycket inbjudande sätt. Hennes sätt att låta personerna utveckla resonemang kring olika stora frågor är skön läsning. Med små antydningar låter hon också läsaren veta att nya saker kommer avslöjas längre fram i boken som gör att man fastnar. I efterhand kan det också vara en lustig parentes att hon nästan förutsåg Obamas valseger, dels i form av en skylt och dels i vissa personlighetsdrag hos en av bröderna. Också den dubbelhet som de svarta bröderna i en vit familj upplever känns igen från presidentens självbiografi.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
Röda rummet - August Strindberg
Då har jag läst "den första moderna svenska romanen" om Arvid Falk, litteratören som bevakar olika företeelser i det konservativa 1800-talet, och de andra som samlas i och kring Röda rummet på Berns. Det blev en ganska ojämn läsning. Tyvärr var jag nog lite för okoncentrerad till en början för att komma in ordentligt i boken och hänga med i skildringen av de olika karaktärerna. När jag fokuserade lite bättre under andra halvan av boken växte den en aning.
Att det är en satirisk skildring av tidningsbranschen, byråkrati, överdriven religiositet m.m. behöver väl knappt sägas. En del stycken som behandlar olika företeelser tycker jag är mer intressanta, framför allt de möten som blir mellan olika samhällsgrupper och skildringar av media och politiska diskussioner. Eftersom tidsskillnaden gör att jag inte riktigt hänger med på alla hänvisningar och stickspår så tappar jag lite för ofta tråden. Läsningen gick därför trögt emellanåt. Det som jag ändå tar med mig och som gör att jag inte räds att läsa mer Strindberg är den makalösa språkdräkten. Det är målande beskrivningar av alla de miljöer som passerar och det är ett driv och en otålighet i texten som då och då får mig förtjust. Men jag kan förstå de som har kämpat sig igenom Strindberg på gymnasiet och ledsnat. Det krävs nog en hyfsat van läsare för att uppskatta åtminstone denna bok.
Därmed var första etappen i Strindbergsutmaningen avverkad! Jag passade också på att läsa om Ett halvt ark papper, som var det enda jag tidigare läst av Strindberg. Jag hittade den på Runebergprojektets hemsida som verkligen är en guldgruva med klassisk litteratur. Nu kommer det nog dröja ett tag till nästa. Jag planerar att läsa Giftas i samband med den tioåriga bröllopsdagen i juli...
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension
Kommentera
En kamp för frihet
Aung San Suu Kyi har blivit en symbol för frihetskamp och mänskliga rättigheter. Oppositionsledaren i det slutna landet Burma fick Nobels fredspris 1991 och sedan dess har hon stått i centrum för motståndet mot militärjuntan som håller befolkningen i ett järngrepp. Största delen av de senaste 20 åren har hon suttit i husarrest med begränsade möjligheter att bedriva sitt politiska arbete. Jesper Bengtsson beskriver i sin biografi hur hon ändå har haft en avgörande indirekt betydelse som en samlande kraft för motståndsrörelsen.
För den som vill ha en koncentrerad beskrivning av Burmas historia sedan kolonialtiden är denna biografi en utmärkt läsning. Bengtsson är en kännare av Burma med flera utgivna böcker om landet som placerar sig i samma liga av slutna, fattiga diktaturer som t.ex. Nordkorea och Eritrea. Juntan gör allt för att hålla omvärlden utanför och genom propaganda hålla befolkningen i schack trots fattigdom, etnisk splittring och förtryck.
När munkar gick ut i fredliga demonstrationer efter kraftiga höjningar av bränslepriserna 2007 hamnade Burma i fokus. Protesterna slogs ner med våld och försöken att tysta ner händelserna visade sig svårare nu än tidigare år tack vare nya media. Inte så långt därefter drabbades hundratusentals burmeser av en orkan som drabbade fattiga människor hårt. Ändå lyckas juntan sitta kvar och omvärlden tappar intresset efter ett tag. Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD har en svår situation men fortsätter med sin icke-vålds-strategi á la Gandhi.
Aung San Suu Kyis kamp är inte bara politisk utan även mycket personlig. Hennes far Aung San är en burmesisk frihetshjälte som kämpade för landets frihet från både brittisk och japansk ockupation. Han mördades innan självständigheten och under lång tid hade inte dottern någon ambition att ta över hans roll. Men ödet och hennes patos gjorde det nästan oundvikligt för henne att bli ledare för oppositionen. För detta har hon emellertid också fått försaka mycket i sitt privatliv. Aung San Suu Kyis man, Michael Aris, och hennes söner har inte kunnat bo med henne i Burma och hon har inte kunnat resa ut ur landet p.g.a. risken att nekas inresetillstånd igen. Därför blir en biografi över hennes lite inte bara intressant och fascinerande utan också ganska sorglig läsning.
Avdelning: Fakta Taggar: #Burma #biografi #recension #Aung San Suu Kyi
Kommentera
Horn - Joe Hill
Ig Perrish vaknar upp en morgon och upptäcker att han över en natt har fått horn i pannan. Naturligtvis blir han en aning bekymrad... Det blir inte bättre när det dessutom visar sig att hornen får människor att avslöja sina mest mörka hemligheter för honom. De talar också om hur de ser på honom, han som har varit misstänkt för att brutalt ha mördat sin egen flickvän Merrin. Är metamorfosen som innebär att han utvecklar djävulska drag en anpassning till en självbild som passar ihop med hur andra ser på honom?
Förutom att han får ta del av en hel del otroliga avslöjanden, inte minst från föräldrar och vänner, kan han också genom handpåläggning få reda på vad personer gjort tidigare. På det sättet får han också reda på vem som mördade Merrin den där kvällen när han själv låg däckad i sin bil efter ett stort gräl med henne. Han blir tvungen att omvärdera sina närmaste vänner och även sin egen bror, en framgångsrik programledare, som är den som uppenbarar sanningen för Ig.
De nya demoniska egenskaperna som han har utvecklat kommer väl till pass när han ska söka upp mördaren. Mördaren visar sig dock stå emot Igs nya krafter eftersom han bär ett kors som tidigare har tillhört Merrin. Hennes död har försatt Ig i det helvete han genomlider och korset som en symbol för henne vid liv får en neutraliserande effekt på hans "krafter". Hill sparar inte på den religiösa symboliken, vilket gör läsningen underhållande. På en populärnivå kan man också se en del teologiska resonemang, t.ex. kring skuld och skam. Ig funderar själv på vad han egentligen vill, då hans djävulska sida verkar få honom att må bättre.
Joe Hill visar med Horn att han har tagit en självklar plats bland nutida skräckförfattare. Han är skicklig på att blanda modern samhällsskildring med mer traditionellt gotiska ingredienser, suggestiva miljöer, tvetydiga personligheter och en svart humor. Dessutom är det en story som framkallar flera olika känslor hos läsaren; skräck, sorg, frustration och hopp.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension
Kommentera
Tillrättalägganden - Jonathan Franzen
Enid Lambert gör ett försök att samla familjen till Saint Jude en sista gång eftersom hennes man Alfred är på väg att tyna bort i ålderdomens vedermödor och demens. Det visar sig lättare sagt än gjort då hennes tre vuxna barn lever spritt över USA och världen och har sina egna plikter och intressen att följa.
Gary är äldsta brodern och jobbar som framgångsrik investerare. Relationen till hustrun och de tre barnen är ganska knackig och på väg in i depressionen blir han allt mer lynnig och tjurnackad. Dessutom blir vändorna till spritskåpet allt fler. Han har ett behov att styra över sina föräldrar, men kan inte få med frun till Saint Jude över helgen, vilket leder till ytterligare konflikt.
Chip har fått sparken från det universitet han har undervisat på efter en affär med en student, som han har blivit mer eller mindre beroende av. Han kastar sin intellektuella karriär åt sidan för att pröva lyckan i Litauen hos en f.d. politiker som lurar amerikanska investerare. Det tilltalar Chips antikapitalistiska ideal, samtidigt som han tjänar pengar på det.
Lillasystern Denise är en kock med mycket högt anseende, men hennes röriga kärleksliv ställer till det för henne. När hon dessutom inleder en relation med chefens hustru går det ut över karriären. Efter ett äktenskap och flera andra stadiga förhållanden är hon dock inte beredd att lägga till rätta livet efter andra längre.
Franzen har fått mycket positiv kritik för samtidsskildringen i boken och det är väl inte fel. Ändå hade jag svårt att bli riktigt fångad av Tillrättalägganden. Kanske har det att göra med svårigheter att sätta sig in i den amerikanska miljön. Jag vet inte riktigt vad Franzen vill säga med den splittrade familjen Lamberts problem att komma överens, samt syskonens minst sagt komplicerade liv. Kontrasten mellan att leva i amerikansk storstad och mellanvästern verkar bidra till splittringen och det långa avståndet i familjen är inte bara geografiskt. Franzen är skicklig på att skildra personlighetsdragen och det är de inledande kapitlen där karaktärerna presenteras som jag uppskattar mest. Men det blir för långdraget för att jag ska behålla intresset hela vägen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #USA
Kommentera
