Flyga drake - Khaled Hosseini
Flyga drake var i ropet för ett par år sedan när kriget i Afghanistan härjade som mest i media. Men först nu blev det av för min del att följa Amirs berättelse om en rik uppväxt i ett Afghanistan som bara blir allt mer sargat ju äldre han blir. Hans far, Baba, är en ansedd man i Kabul men Amir känner sig som sin fars stora besvikelse. Istället är han avundsjuk på sin vän Hassan, vars far är tjänare i Babas hem. Hassan blir ofta uppmärksammad av Amirs far minst lika mycket som Amir själv. Ändå är Hassan och Amir oskiljaktiga under barndomen, trots den etniska klasskillnad som är tydliga för dem båda. Amir tillhör majoritetsfolket pashtunerna, medan Hassan är hazar – en traditionell minoritetsgrupp som emellanåt har varit utsatt i Afghanistan. Bokens avgörande vändning sker i samband med en populär drakflygningstävling i Kabul. Amir vinner tävlingen och Hassan, som har en förmåga att hitta den drake som förlorat och fått sin lina kapad, springer iväg för att skaffa den åtråvärda symbolen för seger till sin vän. När han inte återvänder på en stund följer Amir efter och får se sin vän bli våldtagen av en översittartyp som Hassan utmanat vid ett annat tillfälle. Amir ingriper inte och under lång tid plågas han så mycket av sitt svek att vänskapen med Hassan förstörs.
Afghanistans moderna historia berättas genom Amirs ögon och hans familjs öde tjänar i berättelsen som en spegel mot landets förfall. När Sovjetunionen invaderar Afghanistan tvingas Amir och hans far i landsflykt och hamnar i USA. Ett USA som 20 år senare också ska anfalla landet. Däremellan grusas alla förhoppningar om utveckling när landet efter Sovjets uttåg hamnar i inbördeskrig och talibanskt förtryck. Samtidigt som jag läser Flyga drake sker de fasansfulla terrordåden i Oslo och blir naturligtvis skakad av detta. Det går att dra paralleller till situationen i Afghanistan. Det är slående hur förödande det är när ideologisk extremism får råda, oavsett vilken färg den har. När mångfalden ses som ett hot, olika grupper ställs mot varandra och tillskrivs särskilda egenskaper är det inte långt till konflikter som kan bli livsfarliga. Det är också tydligt att fanatism inte kan bekämpas med mer våld, istället är det kärlek, kompromiss och vilja till förståelse som krävs. Flyga drake beskriver på ett brutalt tydligt sätt hur enskilda människor påverkas av situationen i Afghanistan.
Amir får ett drägligt liv i Amerika, men hans självbild präglas mycket av hans svek och framför allt den brist på mod som han upplever sig lida av. Som vuxen, framgångsrik författare får han möjlighet att återupprätta sig själv och slippa den skuld som han bär. En gammal vän hör av sig med nyheter om Hassan och Amir återvänder till sitt hemland för att befria en person och i förlängningen sig själv. Det är inget självklart lyckligt slut och på sätt och vis känns det skönt att en bok med mycket tänkvärt kring mod, lojalitet och vänskap inte har en given utgång. Det var en fin läsupplevelse även om det ibland kändes som att de dramatiska händelserna som drabbar Amir och hans omgivning staplas för att passa in i berättelsen.
Khaled Hosseinis andra roman Tusen strålande solar har jag också läst och recenserat tidigare.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Afghanistan #recension
Omvärderad författare
Ernest Hemingway har länge varit en författare som jag har undvikit. Den enda bok som jag tidigare har påbörjat, jag tror att det var ”Farväl till vapnen”, läste jag aldrig ut eftersom jag då tyckte att det var en riktigt tråkig bok. Därefter har jag inte varit så sugen.
Det var många år sedan som jag ställde tillbaka Hemingway oavslutad i bokhyllan. Men när jag häromdagen hade ett ärende till skolbiblioteket där jag jobbar fick jag syn på ”Den gamle och havet”. En tunn bok som jag kände kunde passa för tillfället, när arbetsuppgifterna nästan känns omöjliga att mäkta med. Det visade sig vara helt rätt såväl i omfattning som i innehåll.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Nobelpriset
Kommentera
Hur går det med boktolvan egentligen?
När jag nyligen lyssnade färdigt på ”Nässlorna blomma” av Harry Martinsson var det sjunde boken i min boktolva. Det börjar luta åt att jag inte fixar att läsa tolv av de författare som finns med på listan. Det som talar för att jag fixar det är dels att det finns två lov kvar att läsa på och att jag inte vill misslyckas med utmaningar som jag sätter upp.
Harry Martinsons klassiker var ingen fantastisk läsupplevelse för mig. Kanske led den lite av ljudbokssyndromet som innebär att den troligen hade tjänat på att läsas istället för lyssnas på. Torsten Wahlunds uppläsning är inget att klaga på, men allt för ofta tappade jag tråden vid lyssningen. Det handlar nog mer om att jag föredrar skriven text när språket är en viktig beståndsdel i boken.
Hittills har jag haft bra utbyte av författarna i min boktolva. Hilary Mantel, Aleksander Solzjenitsyn och Shirley Jackson har varit höjdpunkterna. Av de som återstår tror jag att Pearl Buck och Aravind Adiga ligger närmast till hands att bli lästa innan året är slut!
Avdelning: Klassiker Taggar: #läsutmaning
Kommentera
Röda rummet - August Strindberg
Då har jag läst "den första moderna svenska romanen" om Arvid Falk, litteratören som bevakar olika företeelser i det konservativa 1800-talet, och de andra som samlas i och kring Röda rummet på Berns. Det blev en ganska ojämn läsning. Tyvärr var jag nog lite för okoncentrerad till en början för att komma in ordentligt i boken och hänga med i skildringen av de olika karaktärerna. När jag fokuserade lite bättre under andra halvan av boken växte den en aning.
Att det är en satirisk skildring av tidningsbranschen, byråkrati, överdriven religiositet m.m. behöver väl knappt sägas. En del stycken som behandlar olika företeelser tycker jag är mer intressanta, framför allt de möten som blir mellan olika samhällsgrupper och skildringar av media och politiska diskussioner. Eftersom tidsskillnaden gör att jag inte riktigt hänger med på alla hänvisningar och stickspår så tappar jag lite för ofta tråden. Läsningen gick därför trögt emellanåt. Det som jag ändå tar med mig och som gör att jag inte räds att läsa mer Strindberg är den makalösa språkdräkten. Det är målande beskrivningar av alla de miljöer som passerar och det är ett driv och en otålighet i texten som då och då får mig förtjust. Men jag kan förstå de som har kämpat sig igenom Strindberg på gymnasiet och ledsnat. Det krävs nog en hyfsat van läsare för att uppskatta åtminstone denna bok.
Därmed var första etappen i Strindbergsutmaningen avverkad! Jag passade också på att läsa om Ett halvt ark papper, som var det enda jag tidigare läst av Strindberg. Jag hittade den på Runebergprojektets hemsida som verkligen är en guldgruva med klassisk litteratur. Nu kommer det nog dröja ett tag till nästa. Jag planerar att läsa Giftas i samband med den tioåriga bröllopsdagen i juli...
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension
Kommentera
Klassiker: Mörkrets hjärta
Det har gått lite si och så med klassikersommaren som jag hängde på. Nyligen lyssnade jag i alla fall ut Heart of Darkness av Joseph Conrad. En stor anledning till att läsa klassiker är väl att det blir ett fönster in i en annan tid och man kan få ta del av dåtidens människosyn och samhällssyn. Det kan naturligtvis vara både intressant och smärtsamt på samma gång, som när man får följa Marlows sökande efter den mytomspunne kaptenen Kurtz uppför Kongofloden. Beskrivningen av den vite mannens koloniala intrång i det afrikanska samhället är jobbig att följa, för att inte tala om skildringen av afrikanerna som svarta, vilda kannibaler.
Jag gav mig på att höra boken på originalspråk och det blev lite svårare än jag hade tänkt och jag missade säkert en del nyanser i språket och berättelsen. Det var ändå en blandad upplevelse då det var en spännande historia om mänskligt sökande, ondska och kärlek samtidigt som den var upprörande. För att lyfta upplevelsen av boken tänkte jag också försöka se om Apocalypse Now som har boken som inspiration.
Strindberg och Dickens var det också tänkt att jag skulle hinna med i sommar, Giftas har jag i alla fall börjat på. Dessutom har jag läst Doris Lessings debutroman Gräset sjunger, som väl vid det här laget får anses vara en klassiker?
Avdelning: Klassiker
Kommentera
Dvärgen - Pär Lagerkvist
Dvärgen som Lagerkvists roman handlar om bor i ett italienskt rike under renässanstiden. Han lever och verkar i furstens närhet där han i dagboksform beskriver livet och människorna runt omkring honom och det hov han befinner sig i. Då Dvärgen är en misantrop av stora mått är det inga ljuva skildringar av de människor som omger honom. Fursten, en krigare och en da Vinci-liknande konstnär är de enda som han ger godkänt. Överhuvudtaget tycker han illa om människor och deras beteende. Själv anser han sig tillhöra en folkstam som är överlägsen de längre människorna och han äcklas av de mänskliga uttrycken som t.ex. kärleken och poesin. Enda tillfället då han lever upp är när han får tillåtelse att delta i kriget mot grannstaten, samt när han med furstens goda minne kan planera en fruktansvärd massaker. I Machiavellisk stil navigerar han för att stärka både furstens och sin egen makt.
Det är en intressant läsning av en av Nobelpristagare Lagerkvists klassiker. Man kan inte annat är fascineras av den person som framträder i Dvärgens berättelse, så fullständigt fri från skrupler och empati. Egoismen hos Dvärgen är också påfallande, allt han gör hänför sig till egen vinning eller nöje på bekostnad av andra. Hans fysiska kortvuxenhet har visserligen en viss betydelse för berättelsen, men hans litenhet som människa är knappast fysisk, utan handlar mer om summan av de samlade egenskaper han har i anden. Nästan varje mörk sida som en människa kan besitta finns hos Dvärgen. Boken är utgiven under 1940-talet då en annan relativt kort man med hemska egenskaper verkade och huruvida det är en allegorisk berättelse känner jag inte till, men det känns inte allt för långsökt.
Avdelning: Klassiker Taggar: #renässansen #historisk roman #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Häxringarna - Kerstin Ekman
På 1800-talet växer Katrineholm i takt med utbyggnaden av järnvägen då staden blir en knutpunkt. I Kerstin Ekmans skildring av staden står kvinnornas vardagsslit i centrum. I denna första bok följer vi tre generationer kvinnor som försörjer sig med pigjobb och går igenom olika former av umbäranden i samband med graviditeter och barnafödande. Tora är barnbarnet som blir som en dotter till sin mormor och morfar då modern dör ung vid Toras födsel. Hon blir själv tidigt gravid, men får lämna ifrån sig barnet till ett äldre barnlöst par. Själv arbetar hon hos mamsellen som kökspiga och servitris för mat och husrum.
Att läsa Ekman är alltid en fröjd, framför allt för det språk som gör att man känner lukter, hör ljud och lär känna människorna i hennes böcker. Ibland är det som en vackert komponerad ordbok, då hon använder ett ordförråd som få. Samtidigt är det vardagsrealiteter som berör trots att det är över hundra år sedan berättelsen utspelas. Det är klassamhällets orättvisor, skammen hos ogifta kvinnor med barn, arbetarrörelsens födelse, stadens växande myller och landsbygden som hamnar efter.
Tora lyckas ta sig upp ett pinnhål och blir kassörska. Hon träffar en man som hon får barn med och det är en svår relation då han är sjuklig och de inte är gifta. Hon tvingas lämna sitt arbete och de får svårt att få försörjning då han under långa perioder är oförmögen att arbeta. Tora är en kraftfull kvinna som går vidare trots alla motgångar och finner på lösningar på de problem hon ställs inför.
Tre delar återstår i sviten om Kvinnorna och staden, det är bra det!
Avdelning: Klassiker Taggar: #historisk roman #recension
Kommentera
Vita kränkta män och spöken - klassikerläsning
Det pågår flera utmaningar detta år och en av dem handlar naturligtvis om Strindberg, detta jubileumsår. Jag läste första delen av Giftas och tog del av de 12 novellerna om olika äktenskap. Även om det är skilda berättelser så hänger de ihop och har som syfte att bekräfta Strindbergs syn på "kvinnofrågan" som han redogör för i förordet. Jag fick lite samma upplevelse som när jag läste Conrad, att genom en klassiker få inblick i en annan tid och ett annat sätt att tänka. Bland annat ingår novellen Dygdens lön som medförde att Strindberg blev åtalad för hädelse. Strindberg var visserligen ganska radikal för sin tid, när han bl.a. förordar kvinnlig rösträtt i slutet av 1800-talet. Samtidigt finns där en kvinnosyn som skulle kunna placera honom i nutidens grupp av "vita kränkta män", dvs. med inställningen att egentligen är det männen som är förtryckta. Det var ganska få noveller som gav mig någon större läsupplevelse, men i vissa stycken kunde jag njuta av en språkbehandling och en humor som gör att man förstår Strindbergs storhet som författare. Jag minns bl.a. en beskrivning av hur man på bästa sätt äta kräftor...
Frågan är om ett spöke kan bli kränkt? Det är i alla fall vad spöket på Canterville blir när den amerikanska familjen flyttar in och inte respekterar sir Simon de Cantervilles försök att hemsöka dem. Det är en parodisk spökhistoria där gamla föreställningar om övernaturligheter möter en mer modern inställning (nåja, det är ändå 1800-tal...). Jag gillade den och skrattade en del åt det stackars spöket som inte skrämmer någon. Dessutom blev det en viss spänning när novellen avslutades på ett sätt som satte bra punkt. Detta var första novellen jag läste i appen Dötid från Mix förlag och ovan e-boksläsare som jag är så börjar jag ändå vänja mig vid det sättet att läsa. Än så länge blir det bara kortare berättelser då jag läser på iPhonen, men med läsplatta kan jag verkligen se fördelarna!
Avdelning: Klassiker
Kommentera
Fångad av Varulven
På Venhaug bor Felicia Ormstad med sin man Jan Venhaug. Dessutom har hon ett förhållande med Erling Vik som är författare. Erlings barn utom äktenskapet, Julie, bor också på Venhaug med Felicia och Jan som fosterförfäldrar. Felicia, Erling och Jan lever i ett öppet förhållande som alla tre är bekväma med och det råder ingen svartsjuka dem emellan. I efterkrigstidens Norge finns det många sår inom och mellan människorna som fortfarande ska ha tid att läka. I motsats till Venhaug där förnuft och tolerans råder finns en värld utanför där svartsjuka och inskränkthet ofta tillåts förstöra människor och samhälle. Varulven går bredvid oss alla och hotar att förgöra oss om vi inte lyckas fånga den och övervinna de negativa känslor som kan leda till bitterhet, avund och sinnessjukdom.
Det är Erling som säger sig ha sett Varulven i ögonen och lyckats kontrollera den. Han upplever ibland sinnestillstånd på en plats som inte tillhör den verkliga världen, men som har gett honom insikter. Kanske är det en tolkning av Platons idévärld som Sandemose vill ge. Han kallar denna plats för Erlingvik. Med Felicia kan han få den balans som han inte funnit tidigare med andra kvinnor som passerat i hans liv. Mycket av boken handlar om människans identitet, hur den påverkas av erfarenheter och samhället och att delar av ens personlighet också ligger gömd. Det är också reflektioner kring livsåskådning, religion mm:
"Den säkraste vägen till att få leva ett liv sådant vi önskar, är att vi medger andra samma rätt - och minns det noga var gång vi själva tar den. Detta kräver en oavbruten inre vakthållning för att vi har så svårt att låta andra leva som de vill. Vi har en mörk drift som vill driva oss att påtvinga andra våra åsikter, våra lustar, våra erfarenheter, säkert för att vi (vilket i och för sig är mycket förståndigt) inte är alltför säkra på oss själva."
Felicia som står för ljus, klokhet och värme är mycket medveten om underjordens lockelser, vilket hon inte minst upplever i sitt växthus där hon gärna klär av sig och låter sig betittas av trädgårdsmästaren Tom. Varulven är frigjord i sin beskrivning av sexualitet och bör väl ha varit ganska radikal när den gavs ut på 1950-talet. Vid flera tillfällen diskuteras manligt och kvinnligt i feministiska termer som jag inte förknippar med den tiden. Jag tolkar boken som en reaktion på hur det även i ett demokratiskt samhälle utövas kontroll över människors leverne och vilka metoder som används för det.
Varulven är en originell berättelse som lever kvar efteråt. Tyvärr tyckte jag att den i vissa stycken var lite tröglöst, vilket inverkade på läsupplevelsen. Men det är ändå ett storslaget verk om kärlek, identitet och livsåskådning. Det är i alla högsta grad en politisk berättelse som har mycket att säga även nu.
Med Varulven har jag avverkat ännu en bok på min lista med nordisk läsning för 2012. Än så länge har det varit mycket trevliga läsupplevelser!
Avdelning: Klassiker Taggar: #Norge #recension
Kommentera
Lolita - Vladimir Nabokov
Temat för Lolita är troligen känt för de flesta. Bokens huvudperson och berättare, Humbert Humbert, beskriver i en bekännelse sina begär efter ”nymfetter”, dvs. flickor som är på väg in i puberteten, och hur detta styr hela hans existens. Av en slump tar han in hos Charlotte Haze som hyr ut ett rum till honom. Där träffar han dottern Dolores, ”Lo”, som då är 12 år. Hon fångar Humberts intresse så till den grad att han inte drar sig för att gifta sig med modern i syfte att få tillfälle till närhet med Lo. Det är med obehag som man läser om hur han smider planer för att kunna utnyttja Lo till sin egen tillfredsställelse:
"Det började med att hon frestade mig och fortsatte med att hon lämnade mig besviken med en plågsam känsla av tomhet. Jag visste precis vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det utan att kränka barnets oskuld; jag hade ju i alla fall skaffat mig en viss erfarenhet i den pederastiska tekniken, jag hade visuellt ägt många fräkniga nymfetter i parkerna, jag hade försiktigt och cyniskt trängt mig fram i den tätaste trängseln i bussarna för att komma i beröring med skolflickor som hängde i stropparna. (…) Min lidelse för denna nymfett – den första nymfett i mitt liv som åtminstone var inom räckhåll för mitt tafatta, blyga, plågsamma trevande – skulle säkerligen ha återfört mig till en sinnessjukanstalt om inte djävulen hade insett att han måste bereda mig en viss lindring för att inte mista mig som sin leksak."
Berättelsen är ett försvar för sitt eget beteende och ibland hänvisas till att han tidigare varit intagen på någon form av institution. På klassiskt vis lägger han ansvaret för sina lustar på flickorna som frestar honom. När förhållandet med Lo fördjupas hävdar han i sin partsinlaga att det är hon som tar initiativet, men man förstår också att förhållandet präglas av både tvång och utpressning. När modern Charlotte dör är inte Humbert sen att utnyttja tillfället och inleder i rollen som ”styvpappa” ett kringflackande liv med Lo. Han gör allt för att kontrollera Los kontakter med andra människor och man får följa hur hans svartsjuka tankar och hur han utvecklar både vanföreställningar och förföljelsemani.
Det är en obehaglig, spännande och mycket välskriven skildring av en psykiskt sjuk person med pedofil läggning. Mot slutet av boken utvecklas berättelsen nästan till en deckarhistoria när Humbert söker både efter sig själv och efter Lo. Parallellt med Lolita har jag lyssnat på Den döende detektiven av Leif GW Persson där man letar efter en ”ömsint pedofil”. Humbert försöker framställa sig som just det, en man som är medveten om sina otillåtna begär men som hela tiden försöker legitimera sitt beteende. Det lyckas inte och det är inte att avslöja särskilt mycket att skriva att han får sitt straff, då hela berättelsen är skriven i väntan på rättegång. Nabokov skriver själv ett intressant efterord angående tolkningar som gjorts av Lolita, bl.a. allegorin i att Humbert som fransman kommer från "det gamla" Europa och möter "det nya" Amerika i Lo.
Nu ser jag fram emot att så småningom läsa Darling River av Sara Stridsberg som utgår från Lolita-berättelsen.
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension
Kommentera
Vissa böcker är viktigare än andra
Vissa böcker känner man sig väldigt ödmjuk inför då de rymmer stora angelägenheter. Det är svårt att överskatta betydelsen av Aleksandr Solzjenitsyns debutroman ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”. Författaren tog en stor risk bara genom att skriva boken som skildrar politiska fångars vardag i ett sovjetiskt arbetsläger. Det är en tunn bok med ett tungt innehåll som fick betydelse för synen på ett helt samhällssystem. När man läser klassiker som denna inser man att det faktiskt finns litteratur som man med fog kan säga att den är lite viktigare, hur man än mäter. Den fasansfulla berättelsen om en enskild person som utsätts för diktaturens godtycklighet, brutalitet och kontroll är så ofattbar i all sin vardaglighet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #förtryck #Sovjet
Kommentera
/Visa 5 kommentarer
Klassiker eller nyutgivet?
Det finns så många böcker man vill läsa och från litteraturhistorien går det att räkna upp ett otal verk som man ju bara borde läsa. Man skulle naturligtvis kunna nöja sig med att läsa de gamla klassikerna och ändå ha att göra till döddagar. Dessutom skulle man då ha en sorts kvalitetssäkring på det man läser. Har boken inte glömts bort efter ett par årtionden finns det troligen något som gör den läsvärd. Ändå blir klassikerna ofta utkonkurrerade av böcker som har nyhetens behag över sig. Därför är det så bra när det kommer initiativ där man uppmanas att ta tag i de åldrade bokryggarna i hyllan, likt Lyrans klassikerutmaning. Redan förra sommaren var det flera bokbloggare som läste och skrev om klassiker och nu blir det alltså en uppföljning. Även denna gång tänkte jag haka på och blanda upp 2010-talets litteratur med lite äldre dito.
Avdelning: Klassiker Taggar: #läsutmaning
Kommentera
Bokutmaningar för det nya året
Nytt år innebär nya utmaningar. När det gäller litterära utmaningar lider det ingen brist på inspiration hos bokbloggarna, kolla till exempel in Lyrans tematrio och kommentarerna till denna. Själv har jag haft flera uppslag för att utmana mig själv, jag vill läsa mer av klassiker, nobelpristagare, hyllvärmare, författare utanför västvärlden, äldre skräcklitteratur osv. Men nu tror jag att det börjar ta form och jag har stannat vid tre områden för att bredda min läsning:
Selma Lagerlöf:
Förra året var Strindbergår och jag gillade konceptet att ha lite extra fokus på en stor författare så jag fortsätter med det i år också. På mellanstadiet läste vi ”Nils Holgerssons underbara resa” och på gymnasiet läste jag ”Herr Arnes penningar”, men i övrigt är jag dåligt inläst på Selma Lagerlöf. Minst tre böcker av Lagerlöf ska läsas under året och följande tror jag ligger bra till: ”Kejsaren av Portugallien”, ”Gösta Berlings saga” och ”Löwensköldska ringen”
Rumänien:
På Bokmässan i Göteborg i september är huvudtemat Rumänien. Det enda som jag tidigare har läst därifrån är Herta Müller och därför tänkte jag försöka hinna åtminstone tre böcker av rumänska författare. Hittills har jag kommit upp med några namn på författare som verkar intressanta; Max Blecher, Mircea Cărtărescu, Norman Manea och Ioana Pârvulescu. Det kan naturligtvis bli några andra, tips mottaget tacksamt!
Boktolva 2013:
En boktolva vill jag ha i år också och för att få med lite av varje från ovan så är listan ganska blandad, men med tyngdpunkt på nobelpristagare. Under året är det alltså tänkt att jag ska läsa minst 12 böcker skrivna av några av följande författare:
• Aravind Adiga
• Pearl Buck
• Michail Bulgakov
• Nuruddin Farah
• Nadine Gordimer
• Verner von Heidenstam
• Ernest Hemingway
• Herman Hesse
• Kazuo Ishiguro
• Shirley Jackson
• Eyvind Johnson
• Erik Axel Karlfeldt
• Maria Lang
• Torgny Lindgren
• Thomas Mann
• Hilary Mantel
• V.S. Naipaul
• Norman Mailer
• Harry Martinson
• Nelly Sachs
• Birger Sjöberg
• Sjöwall och Wahlöö
• Alexander Solzjenitsyn
• Birgitta Stenberg
• Mo Yan
Avdelning: Klassiker Taggar: #läsutmaning
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Strindbergåret avslutat!
August Strindberg har uppmärksammas extra mycket under 2012, 100 år efter sin död. Det har varit utställningar, föreställningar och litterära aktiviteter av allehanda slag. Eftersom jag inte hade läst så mycket mer än ett halvt ark papper av Strindberg sedan tidigare, bestämde jag mig för att passa på att uppdatera mig lite på en av våra största författare.
Avdelning: Klassiker
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Litterärt drömmande
Natten till idag hade jag en sådan där dröm som nästan blir till en hel berättelse där man själv spelar huvudrollen. Ni vet en sådan dröm som det även i vaket tillstånd tar en stund att bli kvitt känslan ifrån. När jag tänkte tillbaka på upplevelserna i drömmen insåg jag att det fanns många likheter med Processen av Franz Kafka.
Avdelning: Klassiker Taggar: #drömmar
Kommentera
Mycket Strindberg
Det är mycket om August Strindberg just nu. I måndags var det 100 år sedan han dog och 2012 händer det mycket kring honom. Eftersom jag själv knappt hade läst något av honom tidigare, förutom en novell, har jag hängt på en Strindberg-utmaning och försöker läsa in mig lite på hans författarskap. Hittills har jag klarat av debutromanen Röda rummet och i bokhyllan står Giftas och Hemsöborna som jag har som ambition att läsa under året. Därför var det inte så överraskande när jag fick följande omdöme efter att ha gjort ett quiz om Strindberg:
"Du har missat mycket Strindberg. Men det går att åtgärda! Som Strindberg själv sa: ”Läs min bok! Den är det värsta, men vackraste, qvickaste, svinaktigaste jag skrifvit.”
På jobbet har vi också en pågående citattävling för att uppmärksamma eleverna på jubiléet. Själv röstade jag på följande: "Var inte så säker på att dina ögon ser vad mina ser."
Läser du något av Strindberg i år?
Avdelning: Klassiker
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
