Nobelfrossa
Som 15-åring hade jag förmånen att vara med på nobelprisutdelningen i Stockholm, tack vare seger i DN:s nutidsorientering för Skaraborgs län. Det året, 1991, firade Nobelpriset dessutom 100-årsjubileum och ceremonin hölls i Globen. Naturligtvis var det ett stort ögonblick och för en pojke från landet en ganska omtumlande upplevelse. Visserligen var väl inte ceremonin i sig särskilt spännande för en tonåring, men det innebar att jag fick en känsla för prisets betydelse. Litteraturpriset det året gick till sydafrikanska Nadine Gordimer och jag inser att innan dess har jag inga minnen av att jag tog del av avslöjandet av pristagare. Däremot blev det början på ett intresse att ha koll på vem som får priset.
I början var pristagarna alltid okända för mig, men ändå tyckte jag om att hänga med i presentationer av Derek Walcott, Wislawa Szymborska och andra. Det är först de senaste tio åren som jag har varit så pass insatt att jag har kunnat säga att jag känner till pristagarna, åtminstone till namnet, innan de fått priset. Den enda gången som jag också har läst något av författaren innan hen får priset, var när Tomas Tranströmer fick det i fjol.
Det jag gillar med prisutdelningen är inte bara att få ett namn som anses skriva böcker som är utöver det vanliga. Spekulationerna som pågår i början av oktober gör att man som litteraturintresserad får ett koppel av namn från olika delar av världen att upptäcka! På senare tid har det gjort att tiden mellan nobeldagen i december och tillkännagivandet i oktober efterföljande år (nobeliaden?) bland annat ägnas åt att försöka läsa några böcker av potentiella kandidater. I år tippade jag ju att Djebar, el-Saadawi och Munro hade goda chanser och läste dessa. Nu blev det Mo Yan istället och hade jag bara öppnat plånboken lite vid Tranans bord på bokmässan hade jag nu kanske kunnat briljera med att ha läst något av årets pristagare… Med tanke på vadslagning, artiklar och annat var ju årets utnämning inte helt otänkbar innan Peter Englund avslöjade akademiens beslut.
De sista timmarna innan dörrarna öppnas brukar nobelfrossan sätta in, det är en pirrig förväntan innan man får veta namnet på den utvalde. Därefter blir det också ett frossande i olika media som kommenterar pristagaren; skarpa inlägg på twitter, diskussioner på diverse bloggar, extrainsatt Babel, tidningarnas kultursidor m.m. Besvikelsen över att det återigen blev en man blandas med nyfikenheten inför ett spännande författarskap. Kristina Lugns korta beskrivning av Mo Yan verkar väldigt lovande; Rolig. Läskig. Samhällskritisk. Kinesisk litteratur hamnar inte särskilt ofta högst upp i läshögen, men en författare som” med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid” måste man ju ge en chans!
(Detta inlägg påminner mig för övrigt återigen om att jag fortfarande inte har läst något av Nadine Gordimer som bidrog till att jag varje år, en helt vanlig torsdag i oktober, upplever denna nobelfrossa…)
Sommar = tegelstenar
Så här sista dagen i maj känns det verkligen att sommarens ledighet närmar sig med stormsteg! Sommarläsning är för mig ofta lika med tegelstensläsning. Äntligen har man tid att sträckläsa hundratals sidor i taget!
Bland bokbloggarna har det cirkulerat en tegelstensutmaning. Den går ut på att ur sin bokhylla visa upp de fem maffigaste böckerna man har läst, samt två som fortfarande är olästa. På bilden ser ni mina bidrag.
Att Stephen King dominerar en sådan här redovisning är väl ingen skräll... De tre tjockaste böckerna kommer från honom; "Pestens tid - den oavkortade versionen", "Under the Dome och "Det". Samtliga landar på en bit över tusen sidor.
De två andra böckerna som kvalificerade sig rör sig också inom gotiskt skräcklitteratur och har ett omfång på knappt under tusen sidor. Det är Ann Radcliffes klassiker "Udolphos mysterier" och Dan Simmons "Drood".
Alla fem är väl värda den tid som krävs för att ta sig igenom dem och ett par är bland mina absoluta favoriter.
De två som ännu inte är påbörjade är Ian Kershaws biografi om Hitler och Bill Clintons självbiografi "Mitt liv". Av dessa två är det nog "Hitler" som ligger bäst till för att få vara med i sommarens läshög. Annars ser jag fram emot några andra feta böcker, till exempel "NOS4A2" av Joe Hill, "Wolf Hall" av Hilary Mantel och första delen i "Game of Thrones".
Henrik Elstad - 31 maj 2013
Åh har du den oläst, lyllos!
Skriv svar
Jag tar med mig Jörn Donners "Mammuten" till sommarstugan - drygt 1100 sidor.
Svara på kommentar
Härligt!
Skriv svar
Läser rumänskt
På senare år har jag försökt haka på bloggutmaningar och teman som gör att jag läser böcker utanför min bekväma zon. Jag har upptäckt nya författare och genrer genom att bredda läsningen. Även geografiskt har jag ibland lämnat tryggheten i litteratur från Sverige och den engelskspråkiga världen.
I år kändes det givet att läsa lite böcker från Rumänien med tanke på att årets bokmässa har det som tema. Tidigare hade jag bara läst en bok av Herta Müller och några vampyrromaner som utspelar sig i landet. Därför satte jag upp några rumänska författare som verkade skriva intressanta böcker på att-läsa-listan.
Hittills har det visat sig vara ganska bra val som jag har gjort. Just nu håller jag på med Mircea Cărtărescus ”Nostalgia”. Det är en bok som först censurerades av Ceaşescu-diktaturen. Prologen fångade mig direkt med en skröna om en rysk-roulette-spelare som övervinner alla odds.
Romanen växlar mellan dröm och verklighet och berättas av en åldrande författare. Man får scener och händelser i Bukarest presenterade på ett fantasifullt sätt och med ett ganska melankoliskt språk.
Den första rumänska romanen som jag läste i år var Max Blechers ”Händelser ur den omedelbara overkligheten”. Bara titeln är ju fantastisk! Boken är också ett litet mästerverk. En man skildrar en stad och en tid där sinnesvärlden kan förvandlas och framför allt på vissa platser verkar verkligheten vara lite tunnare. Prosan kändes lite Kafka-lik och jag gillade den.
Tyvärr finns det inte så mycket att läsa av Blecher då han dog ganska ung. Men det finns många andra rumänska författare som nog är väl värda att läsa. Innan september tänkte jag hinna med Ioana Pârvalescu och Norman Manea också.
Har du tips på rumänska författare som man borde upptäcka?
Henrik Elstad - 26 april 2013
Mikey Walsh-slagskämpen en av de bästa böcker jag läst:)
Svara på kommentar
Hejsan, jag är rumänska och en person som ni borde läsa är Dimitrie Grama, poet!
Svara på kommentar
Tack för tipset!
Skriv svar
Nätcirkel om Englander avslutad
Under närmare en månads tid har några bokbloggare varit engagerade i en bokcirkel på nätet. Boken har varit Nathan Englanders ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank”. Nu har cirkeln haft sin sista diskussion och det är dags för några avslutande reflektioner.
Jag kan verkligen rekommendera nätcirkeln som ett bra alternativ att diskutera böcker. Det ställer vissa krav på såväl tekniken som deltagarna för att diskussionen ska flyta bra i text. Denna cirkel har haft en bra moderator i Anna som lagt upp en struktur med datum för inlägg, färgkodning och frågor kopplade till berättelserna.
Hur länge kan man diskutera en bok? Det kan vara en viss avvägning för att hitta rätt tempo i läsning och cirklande. För min del blev det lite utdraget då jag hade läst hela boken innan diskussionerna av första novellen. För andra kändes det lite intensivt att diskutera novellerna med endast ett par dagars mellanrum. Berättelserna berörde stora filosofiska frågor och etiska dilemman som inte alltid gick att reflektera kring på få meningar.
Några ord om de sista novellerna:
”Sommarlägret solnedgången” handlar om några äldre med bakgrund från förintelselägren som träffas på ett annat sorts läger i Amerika. Några tycker sig känna igen en tidigare lägervakt på sommarlägret och en form av lynchstämning uppstår. Mitt emellan hamnar föreståndaren Josh som känner sig maktlös när några vill hämnas det de utsatts för. Men hur mycket kan man lita på sitt minne? Och vad händer när offer blir förövare som själva utdömer skuld och straff? Det är naturligtvis ingen slump att det sker på ett läger och det finns flera andra paralleller med förintelsen. Historien upprepar sig.
”Läsaren” handlar om en författare som nått sin höjdpunkt och vars berömmelse falnar. Men en läsare kommer till hans uppläsningar och kräver att få ta del av författarens tankar. En intressant historia om förhållandet mellan författaren och läsaren. I läsandet är det en individ i taget som möter författaren. Engagemanget som de båda lägger ner kan vara lika stort och författaren kan aldrig ge upp på sin läsare utan att samtidigt förneka sig själv.
”Gratis frukt till unga änkor” handlar om soldaten som utför fruktansvärda dåd efter lägren och kriget. Filosofiska tankar om död blandas med en insikt om att allt händer i en kontext. Förklaringar kan ge förståelse för varför människor begår hemska brott. Det betyder inte att man alltid förlåter, men människor måste ändå välja att leva vidare.
De som deltagit nätcirkeln är:
Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Och dagarna går...
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
Henrik Elstad - 11 april 2013
Tack själv för dina insiktsfulla inlägg i cirkeln! Extra roligt att lära känna alla deltagare lite bättre också.
Svara på kommentar
Det var mycket givande med novellcirkel
Mia
Svara på kommentar
Kvartalsrapport
Efter första kvartalet brukar många göra en avstämning för att se hur verksamheten har sett ut de första tre månaderna och göra prognoser inför resten av året. Det tänkte jag också göra. Visserligen är kvaliteten viktigast när det kommer till litteratur, men kvantiteten av kvaliteten är också intressant att följa!
Företag brukar stämma av budget, försäljningssiffror med mera. För en läsare handlar det kvantitativa naturligtvis om att räkna antal böcker och sidor. Det kan sedan jämföras med tidigare perioder för att se tendenser i läsningen. Dessutom ska diverse utmaningar utvärderas.
Under förra året läste jag 9 böcker (romaner, novellsamlingar, faktaböcker, diktsamlingar) i månaden. I år ligger snittet lite lägre och hamnar på 8 böcker per månad hittills. Nu kan det ju hända att antalet böcker är missvisande och därför måste man också se på antalet lästa sidor. 2012 läste jag i snitt 97 sidor per dag och det var väldigt mycket mer än vad jag brukar läsa. I år ligger snittet på lite mer normala 79 sidor per dag.
I år ska det läsas noveller som aldrig förr. Även förra året blev det en hel del, nästan 100 stycken. Men i år har jag redan hunnit med 33 stycken. Ett par novellsamlingar och en del e-noveller har det blivit.
Utmaningarna hittills i år är en boktolva med författare att läsa 12 av under året, minst tre rumänska författare samt minst tre böcker av Selma Lagerlöf. Två av dessa går ganska bra hittills.
I boktolvan har jag hunnit med tre och ligger därmed i fas med snittet en i månaden. Alexandr Solzjenitsyn, Sjöwall/Wahlöö och Shirley Jackson levererade alla tre riktigt bra läsning!
Av Selma Lagerlöf har jag läst en kort roman; ”Löwensköldska ringen” och en riktigt ruggig novell; ”Frid på jorden”. Godkänt även där alltså.
Någon rumänsk författare har det ännu inte blivit, men vid biblioteksbesöket igår fick jag med mig både Cărtărescu och Blecher hem.
Hur ser kvaliteten på läsningen ut? Betygsmässigt ser det liknande ut som förra året med ett par fullpoängare per månad. Så här ser min topp-5-lista ut för januari-mars:
1. ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank” av Nathan Englander
2. “The Haunting of Hill House” av Shirley Jackson
3. ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Alexander Solzjenitsyn
4. ”Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen” av Jonas Gardell
5. ”Revolt” av Suzanne Collins
En bubblare för första kvartalet är att jag ett tag har haft en diktsamling igång parallellt med all annan läsning. Det började med Karin Boyes ”Moln” och fortsätter just nu med Tomas Tranströmers ”17 dikter”. Ska 2013 bli året då jag börjar uppskatta poesi lite mer?!
Henrik Elstad - 5 april 2013
Berättelsen som identitetsskapande
Nätbokcirkeln om Nathan Englanders bok har fortsatt diskutera novell för novell. Jag har inte riktigt hängt med i bloggandet om cirkeln, även om jag har försökt att bidra med något inlägg kring varje novell.
Det börjar bli ett par veckor sedan som jag läste ut boken, men det är kul att återvända till den i tanken. De två första novellerna har jag skrivit om och sedan har ytterligare tre noveller diskuterats färdigt.
”Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum” handlar om judiska killar som ger igen på en äldre mobbare. Som de tidigare novellerna finns det en hel del politisk allegori i berättelsen. Intressantast tyckte jag var hur offer och förövare skildrades, samt hur det ändras när rollerna byts ut. I cirkeln tolkade någon berättelsen som en förklaring till hur terrorism kan uppstå. En intressant koppling som jag själv inte gjorde.
”Peep Show” var en ganska bisarr novell där en man får se olika scener av drömlik natur. En mans relation till sexuella fantasier och religiösa tabun avslöjas på ett humoristiskt sätt. I en stark novellsamling var denna kanske den svagaste ändå.
”Allt jag vet om släkten på min mors sida” var den av de tre som jag fastnade för mest. Den handlar om en fiktiv Nathan som inventerar och undersöker sin släkts berättelser, de där som alla har hört och har förbättrats allt eftersom. Även om han ofta ifrågasätter deras sanningshalt, inser han berättelsernas betydelse för den personliga identiteten. Som modern västerlänning kan han sakna de dramatiska historierna och försöker hitta på nya.
Det blev en kort sammanfattning, men det är intressant att efter en tid gå tillbaka och undersöka vad som har fastnat av det man läst. Englanders noveller är också som gjorda för att läsa om, vilket många i cirkeln har påpekat. När man får ta del av andras tolkningar av berättelserna blir man än mer sugen på att själv upptäcka nya sidor av dem.
Henrik Elstad - 3 april 2013
Allas inlägg i cirkeln är så värdefulla. Det är spännande att vi har olika bakgrund och erfarenheter.
Svara på kommentar
Håller med, det lyfter läsupplevelsen att diskutera med andra som ser annat i berättelserna!
Skriv svar
Väcker många tankar som dröjer sig kvar länge...
Svara på kommentar
Visst gör det!
Skriv svar
Böcker som luras
Har du blivit lurad på första april? Om inte så kanske du vill läsa en bok som luras lite? Det finns naturligtvis många böcker med slut som är överraskande eller snopna för läsaren. Jag tänker då inte på deckare med slut som avslöjar en oväntad mördare eller liknande.
En del författare försöker ibland ha inslag som är till för att dra läsaren vid näsan, på ett underhållande sätt. Böcker där berättelserna i sig själva ska vara som en illusion genom att få läsaren att tro på vissa saker.
Här kommer alltså några tips på böcker som försöker att lura dig lite. Problemet med den här sortens böcker att man inte kan skriva så mycket om dem, utan att avslöja det roliga.
Dennis Lehane är en av mina favoritförfattare i deckargenren. Hans ”Patient 67” passar in i beskrivningen ovan. Numera kanske illusionen är ganska känd, inte minst efter filmatiseringen ”Shutter Island”. Boken handlar om en FBI-agent som reser till en ö där det ligger en rättspsykiatrisk anstalt. En kvinnlig patient har rymt från anstalten och lämnat meddelanden efter sig som pratar om en ”patient 67”. Agenten anar en konspiration.
Amanda Hellbergs debutrysare ”Styggelsen: skräckroman” gav mig en av mina absolut bästa läsupplevelser. Boken är uppdelad i två delar och handlar först om Singa, som lever på 1940-talet. Hon hade parapsykologiska förmågor och kidnappades för sina talanger, men varför? Det är en berättelse om medium, illusioner och hur gärna vi tror på dem. Ibland vill man bli lurad och underhållen, liksom när man läser en bra spökhistoria som denna är.
Michael Connellys ”Poeten” handlar om en seriemördare som lämnar Poe-citat efter sig, därav smeknamnet. Det är en oerhört skickligt berättad deckare där nästan inget är som man tror.
April, april! Har du fler exempel på böcker som luras?
Henrik Elstad - 1 april 2013
En bok som lurade mig fullständigt var "Berlinerpopplarna" av Anne B. Ragde. Omskriven och upphaussad, lovorden haglade. Jag blev jätteglad när den kom ut i pocket och köpte den direkt. Jag kan ärligt säga att jag aldrig blivit så besviken på en bok i hela m itt liv som jag blev på denna negativa, destruktiva gnällspik till bok!Bara jämmer och elände hela boken plus ett incestuöst förhållande mellan Tallak och hans svärdotter som någon slags "krýdda".Nä, fy vad sur och besviken jag blev!
Svara på kommentar
Aj då, lurad på helt fel sätt alltså...
Ja precis. Har inte läst något av Anne B. Ragde efter det men har nu bestämt mig för att ge henne en ny chans!
Skriv svar
Vad är en påskbok?
På väg till stadsdelsbiblioteket frågade min femårige son om man kunde låna påskböcker nu. När jag frågade vad en påskbok är, svarade han självklart: ”En bok om påsken!”.
Lite senare på dagen kom dottern som går i första klass från skolan. Hon hade läst i ”Barnens bibel” om hur Jesus dog i samband med påsken. ”Men efter tre dagar började han leva igen. Konstigt!”, var hennes kommentar. Hur som helst får det väl räknas som en påskbok.
Påskläsning är väl numera mycket förknippad med deckare då den norska traditionen med påskekrim har intagit även svenska bokhandlare. Just nu har jag valt en bok av Denise Mina som är en favoritförfattare i genren. Dessutom ser jag fram emot nyutgivningen av Maria Langs ”En mördare ljuger inte ensam” som har kommit ut i dagarna. I ljudboksväg har jag börjat lyssna på ”Kråkflickan”. Kvoten av deckare som påskböcker lär uppfyllas med råge…
Eftersom jag har en vecka ledig även efter påsk ser jag fram emot att hålla i påskläsningen ett tag. Förutom deckare kan man tänka sig lite läsning med påskanknytning. En vän rekommenderade för ett tag sedan ”Evangeliet enligt Jesus Kristus” av José Saramago. Det känns också som en rimlig påskbok.
Henrik Elstad - 29 mars 2013
Bosättningar i fiktion och verklighet
I dagarna har USA:s president besökt Israel och i media har man då kunnat läsa en del om bosättningarna som landet har placerat på ockuperat område. För oss som har läst Nathan Englanders bok och nätcirklat om den är bosättningarna verkligen aktuella i medvetandet. Den novell som gjorde mest intryck på mig, ”Systerkullarna”, handlar just om det.
Renas familj är tidig att delta i bosättningsrörelsen och man får följa deras öde under ganska lång tid. Rena hjälper sin granne Yehudit när dennes dotter är sjuk genom att låtsas köpa barnet. Efter det får Rena vara med om hur hennes man och barn rycks ifrån henne en efter en. I desperation hävdar hon då på allvar att Yehudits dotter, som har blivit vuxen, är hennes egen. Det leder till en process som avgörs av en religiös domstol.
Rättegången om barnet blir en allegori om konflikten mellan Israel och Palestins som gav mig rysningar. Det är skickligt beskrivet av Englander hur religion och historisk rätt får stor betydelse när tvisten ska avgöras. Dessutom är det en berättelse om hur moralen i ett samhälle kan förskjutas, något som diskuterades i nätcirkeln.
Bosättningarna är fortfarande kontroversiella, men har samtidigt normaliserats som en del av det israeliska samhället. Ju längre tid det går desto svårare blir det att vrida tillbaka utvecklingen. När man läser nyhetsartiklar om det i kombination med ”Systerkullarna” får man en viss förståelse för hur svårlöst konflikten är.
Englander använder historiska, litterära och bibliska referenser och symbolik i sina noveller. Det gör dem extra lämpliga för diskussion, då man får tankar från andra cirkeldeltagare om sådant som man själv inte lagt märke till. Till exempel spelar ett träd en viss roll i ”Systerkullarna”, vilket delvis gick mig förbi under läsningen men under diskussionen blev jag uppmärksam på det.
Henrik Elstad - 21 mars 2013
Spännande att läsa alla inlägg, extra kul är att vi har olika bakgrund och därför läser texten på olika sätt.
Svara på kommentar
Nätcirkel om Englander – novell 1
Nyligen läste jag ut Nathan Englanders novellsamling ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank”. Förutom att jag har recenserat hela samlingen här på Litteraturmagazinet, passade jag också på att delta i en nätcirkel där var och en av de åtta novellerna diskuteras.
Det är alltid intressant att dela tankar med andra som har läst samma bok. Det är lika fascinerande varje gång att se hur olika man kan uppfatta en bok. Många av cirkeldeltagarna har liksom jag gillat boken och har fört engagerade resonemang. Det lyfter läsningen i efterhand när man via andra läsare hittar nya aspekter.
Den första berättelsen var titelnovellen och handlar om två kvinnor som varit barndomsvänner och träffas i vuxen ålder tillsammans med sina män. Ena paret bor i Florida och är sekulära judar, det andra paret har flyttat till Israel och tillhör den chassidiska grenen av judendomen. De har olika syn på livet, kulturen och religionen och hamnar snart i diskussioner om dessa ting. Så småningom hittar de marijuana och börjar röka på, vilket verkligen lossar på tungorna.
Mina tre ord för att beskriva novellen var utmanande, tankeväckande och vass. På ganska få sidor lyckas Englander få in mycket innehåll om religiösa regler, fördomar, filosofiska frågor om förintelsen med mera. Det var också detta mycket av diskussionen i nätcirkeln handlade om.
Övriga bokbloggare som deltar i nätcirkeln är:
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Henrik Elstad - 20 mars 2013
Tankeväckande är verkligen ordet! Det är en novell som jag inte glömmer!
Svara på kommentar
Håller med dig om dina tre ord, även om jag valde andra!
Svara på kommentar
Glömde visst att signera kommentaren...
Skriv svar
Jag gillade verkligen den här novellen. Glömmer den inte i första taget.
Svara på kommentar
Skolböcker eller böcker om skolan
Denna vecka är det många som ger tips på böcker som utspelar sig i skolmiljö. Anledning till det är att Lyran har skolan som tema för sina tre böcker. Lärare som jag är så blir det naturligtvis extra igenkänning när man läser om skolan. Här kommer min tematrio om ”skolböcker”.
1. På min arbetsplats försöker vi ofta jobba tematiskt för att yrkeskurser och andra ämnen ska kunna befrukta varandra. Då vill vi gärna få med skönlitteratur som har med temat att göra. En bok som vi har använt en del när vi pratar om identitet, socialisation m.m. är Johanna Thydells ”I taket lyser stjärnorna”. Den handlar om en tjej i tonåren som förutom de vanliga problemen som kommer med åldern också tvingas stå ut med att hennes mamma är döende. Eleverna, även de som inte är så noga med att läsa annars, slukar den. För en lärare är det en viktig påminnelse om att elevernas förutsättningar i skolan inte bara avgörs innanför klassrummets väggar.
2. Det finns flera böcker som behandlar skolskjutningar och några av dem är riktigt bra, t.ex. ”19 minuter” av Jodi Picoult och ”Vi måste prata om Kevin” av Lionel Shriver.
3. Stephen King har visserligen också skrivit om skolskjutningar, men den skol-bok som jag först kommer att tänka på är ”Carrie”. Det finns nog många som kan känna igen sig i mobbningen som Carrie White utsätts för, bara för att hon inte följer alla normer för en tonåring. Den gruvliga hämnd som hon tar på sina plågoandar kan säkert också vara tilltalande för en del…
Henrik Elstad - 15 mars 2013
Längtan efter läsning
Jag kan nöjt konstatera att den lilla lässvackan verkar vara över. Plötsligt har jag ett sug efter läsning igen. Det hjälper naturligtvis att jag för tillfället har väldigt bra böcker igång. Det är en härlig känsla för en boknörd när man känner den där längtan efter att få sätta sig med en riktigt bra bok.
Igår var det fredag och den vanliga helgkänslan fanns naturligtvis där, den som gör arbetsdagen lite lättare. Dessutom hade jag en pirrig känsla av förväntan inför kvällen då jag skulle få möjlighet att läsa vidare i Shirley Jacksons underbara spökhistoria ”The Haunting of Hill House”. När så kvällen kom och fredagsmyset i form av en god middag var undanstädad infriades också alla högt ställda förväntningar! TV:n skärmades av med lite musik i hörlurarna (”Ödessymfonin” till spökhistoria kan rekommenderas som stämningshöjare!). Sedan hälldes ett glas rött upp och jag sögs in i det viktorianska spökhuset där rysliga upplevelser väntade mig, Eleonore Vance och de andra.
Idag har jag en liknande känsla. Det återstår ungefär en och en halv timma av min lyssning på tredje delen av Hungerspelen-trilogin - ”Revolt”. Slutstriden väntar Katniss Everdeen och det är med delade känslor som jag tar mig an den. Det är ganska många tillfällen nu som jag har varit uppslukad av Suzanne Collins berättelse om den ganska buttra tonåringen som sätter sig upp mot en diktatorisk regim. I bussen eller bilen till jobbet, i mataffären, på promenader har Katniss varit en följeslagare och blivit en idol. Möjligen har min uppmärksamhet ibland varit lite störd, men det har varit trevliga stunder. Dessutom har Rebecka Hemse varit en alldeles perfekt berättarröst och det är nog första gången som jag är glad att jag har lyssnat på istället för läst en bok. Hemses uppläsning har förhöjt upplevelsen, då hon är som klippt och skuren att ge röst åt Katniss som är den som i första person redogör för äventyren.
De sista minuterna av ”Revolt” tänkte jag avnjuta under en promenad i solen denna kalla vårdag. Därför börjar det bli dags att logga ut härifrån. Men redan när jag kommer hem igen väntar ytterligare en bok på mig som jag har stora förhoppningar om; Nathan Englanders ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank”. Den längtar jag redan efter att påbörja.
Henrik Elstad - 9 mars 2013
En liten svacka bara
Bokrean har nästan pågått en vecka och jag har endast lite förstrött scrollat bland nätbokhandlar samt kollat på ett reabord i mataffären. Inte en enda bok har jag köpt! Förutom det så har februari varit en särdeles trög läsmånad. Trots bra böcker i läshögen har det blivit få sidor den andra halvan av månaden. Fem ganska korta romaner har det blivit på hela månaden, vilket är nästan hälften av en normal läsmånad. Extra tydlig blir svackan eftersom jag också har haft ett lov tillsammans med sjuka barn. Det är som upplagt för att sluka böcker, men läslusten har inte riktigt infunnit sig.
Förra veckan cirkulerade en bokbloggsjerka som handlade om lässvackor. Det är lite symptomatiskt att mitt svar kommer först nu. Svackan verkar ha påverkat både läsande och skrivande… Frågan som ställdes var hur man tar sig ur lässvackor och mitt svar är knappast originellt. Många har svarat att kortare berättelser kan vara ett sätt att överbrygga svackan. Jag har läst en del noveller under månaden, några riktigt bra.
En novell som jag länge tänkt läsa är John Polidoris ”The Vampyre” som ofta omnämns som en av de allra första vampyrberättelserna. Inspirationen till Polidoris berättelse kommer från den kända händelsen vid Genévesjön där några författare berättade gotiska historier för varandra, bl.a. föddes Mary Shelleys ”Frankenstein” då. Polidori var med som Lord Byrons läkare och snappade upp dennes opublicerade vampyrhistoria. Det är en vampyrberättelse utan särskilt mycket blod och huggtänder, snarare handlar det om en varelse som har stort inflytande över sin omgivning.
Min läsning av Selma Lagerlöf inleddes med en novell som jag läst som e-bok. Det var ”Frid på jorden”, en oerhört ruggig berättelse om en familjemedlem som återvänder från fasor i ett oigenkännligt skick. En bra början på mitt Selma-år och jag insåg genast att jag måste komplettera läsningen av de tre romanerna med fler av hennes spöknoveller!
Det blev alltså en del klassisk läsning i kortformat under februari. En tredje sådan är novellen ”Flugan” av Katherine Mansfield, som handlar om ett barns död och bearbetningen därefter.
Med mars och vårkänslor återvänder förhoppningsvis läslusten.
Henrik Elstad - 1 mars 2013
John Polidoris ”The Vampyre” blev jag nyfiken på!
Kings senaste novellsamling var sjukt bra för övrigt.Nattsvart Stjörnlöst.
Svara på kommentar
Ja, jag gillade den också!
Skriv svar
Hur bedöms en boks kvalitet och betydelse?
När jag igår kväll hade läst ut Therése Söderlinds ”Norrlands svårmod” började jag fundera på vilket betyg jag ville ge boken. Den berörde mig väldigt mycket, jag fick liknande känslor som när jag läser Joyce Carol Oates eller Kerstin Ekman vilket är mycket positivt och jag vägde mellan en 4:a och en 5:a. Jag gick in på Boktipsets sida för att se hur statistiken såg ut där och fick se att andra läsare hade gett boken alla betyg från 1-5, med flest 3:or och 4:or. Efter det läste jag några recensioner med blandade omdömen. Det fick mig att fundera en del på den debatt som har förts på några bokbloggar den senaste veckan, med början hos Johanna L på Bokhora, om vad som är bra litteratur och hur vi bloggare skriver om det.
Diskussionen om huruvida det går att utnämna objektivt bra litteratur dyker upp då och då när man vill avgöra vilka böcker som ”alla” borde läsa. Det tillverkas dagligen listor i olika media där böckers kvalitet rangordnas eller bedöms. Själv är jag barnsligt förtjust i listor och betygssättning (när det gäller böcker, inte så mycket i mitt yrke som lärare), men jag vill vara tydlig med att det i första hand är min egen läsupplevelse som jag betygssätter. Jag tillhör de som anser att det är oerhört svårt att hävda en boks objektivt litterära kvalitet. Det spelar ju inte så stor roll hur välskriven en bok är om läsaren inte tar emot berättelsen som en givande upplevelse. Den personliga recensionen har naturligtvis sin plats, framför allt när man letar boktips hos bloggare som man själv upplever att man har något gemensamt med. Samtidigt blir tyckandet och betygssättandet oerhört navelskådande och utifrån synsättet ovan kan man ju fundera på hur intressant en enskild bloggares omdöme egentligen är, om inlägget mest handlar om personlig smak?
I den individualistiska samtid vi lever i och som bloggarna är en produkt av, upplever jag att tankarna om en bok ofta stannar vid vad JAG tyckte och kände. Ett perspektiv som jag tycker saknas lite i debatten är den betydelse som en bok kan ha i en mer allmän mening. Hur ”viktig” är boken i ett historiskt perspektiv eller för att förstå vårt eget samhälle? Har författaren gjort något nyskapande inom litteraturen eller genren? Det är väl där som bland annat litteraturvetare spelar en viktig roll, att sätta in boken i ett sammanhang. Nu råder som tur är inget motsatsförhållande mellan kvalitet och relevans. En betydelsefull bok blir oftast mer intressant om den också upplevs som välskriven. ”Torka aldrig tårar utan handskar” har tillskrivits en oerhört stor betydelse för hur vi ska lära något av AIDS-skräcken och hetsen mot homosexuella som fanns under 1980-talet. Men den är också skriven på ett sätt som många tilltalas av.
Om man pratar om en boks betydelse kan man också väga in kvantitet till viss del. En del böcker som säljer mycket får ofta mycket kritik för sin kvalitet, men man får ändå säga att de får en betydelse för alla de läsare som väljer dem. När David Lagercrantz Zlatan-biografi nominerades till Augustpriset var det en del (undertecknad inräknad) som fnös lite och hävdade att den inte uppfyllde de litterära krav som man förväntar sig av en Augustvinnare. Men ”Jag är Zlatan Ibrahimovic” kanske var viktigast för svensk litteratur under 2012, eftersom den bidrog till att många unga människor läste sin första bok. Andra böcker som fått många unga att läsa romaner är Twilight-serien, men där kan man diskutera om betydelsen är helt positiv med tanke på vilka könsroller och värderingar som förmedlas. Jag hade svårt för språket i Twilight, men det var stereotyperna och misshandeln av genren som gjorde mig upprörd som läsare!
Det är viktigt med en levande litteraturdebatt där åsikter möts och bryts. Där någonstans skapas väl också litteraturhistorien, för en bok som inte blir omtalad och diskuterad glöms snart bort. Många av de böcker från tidigare sekler som fortfarande blir lästa skapade uppståndelse när de gavs ut. I tider av näthat kan jag också rekommendera kommentarsfälten hos bokbloggare, där råder för det mesta god ton trots olika ståndpunkter. Jag kan hålla med de som tycker att det emellanåt blir lite väl samstämmigt kring vissa böcker, men det är sympatiskt med en positiv inställning till berättelser och läsande. Jag vet inte varför, men det känns också som att man bör ha mycket på fötterna om man ska skriva negativa omdömen, framför allt om man hävdar någon sorts allmängiltighet.
Jag kom till slut fram till ett betyg för ”Norrlands svårmod”. Det blev en 4:a, vad nu det betyder…
Andra som också nyligen skrivit om liknande spörsmål är: Boktjuven, enligt O, Fabulerat, How Hollow Heart and Full
Henrik Elstad - 18 februari 2013
Instämmer helt, Henrik! läsning för mig är något oerhört subjektivt. Vi är ju alla olika och tycker om olika saker, vilket i högsta grad gäller böcker coh läsning. En bok kan som du skriver vara väslkriven men om den inte tilltalar läsaren så hjälper det inte hur välskriven den anses vara. Vem bestämmer vad som är bra eller dålig litteratur? Ingen, vill jag påstå, eller alla! Det ärläsaren som bestämmer.
Svara på kommentar
Jag kom inte igenom Norrlands svårmod. Utifrån veckans diskussion måste jag säga att jag förstår vad som kan tilltala i boken, men för mig funkade det inte alls. Personerna stannade på sidorna istället för att bli levande. Troligen handlar det mindre om bokens objektiva kvalitet och mer om samspelet mellan mig som läsare och orden på sidorna.
Svara på kommentar
Sportlovsläsning
Kommande vecka ser jag fram emot lite härlig ledighet när det är lovtider på min arbetsplats. Nu visade det sig att en del av sportlovet kommer få tillbringas inomhus med barn som insjuknat i vattkoppor. Eftersom det också kan innebära lästid vill det till att man inte sitter tomhänt så jag har laddat upp med lite lovläsning. Jag har också försökt bidra lite till kollegornas läsning under ledigheten genom att komma med lästips och utrensade böcker. Det är viktigt att dela med sig!
Lovläsningen kommer att inledas med Therése Söderlind. I väntan på hennes nya ”Vägen till Bålberget” som i beskrivningen verkar skriven för mig, läser jag hennes debut ”Norrlands svårmod”. Så här på fredagskvällen funkar den bra i kombination med lite chilenskt rött och mörk choklad!
I veckan kom ett härligt läskigt paket som garanterar lite mysrysig läsning så här i mitten av vabruari. Det innehöll såväl klassiska storheter som Ray Bradbury, Joseph Sheridan Le Fanu och John Polidori, som mer samtida böcker av Max Brooks och Frida Arwen Rosesund. En hel hög med vampyrer, zombier och gotiska läckerheter med andra ord! Dessutom följde Katharina Lindbergs ”Vampyrernas historia” med som passande bredvidläsning.
Skulle ingen av böckerna ovan falla i smaken kan det också bli lite novelläsning eller Sophie Elkan. En ledig, läsande lärare kan inte sitta litteraturlös.
Henrik Elstad - 15 februari 2013
Låter som ett fantastiskt sportlov!
Svara på kommentar
Apor och vapen i novell och essä
Det läses noveller i massor bland bokbloggarna, bl.a. efter Annas initiativ till novellvågen i bokbloggarhavet. Själv brukar jag läsa en hel del noveller, men det är kanske dags att lyfta fram läsningen av de kortare berättelserna lite mer i blogginläggen.
Första novellsamlingen för året blev prisade ”Babian” av Naja Marie Aidt. Det var många intressanta berättelser som på ett träffande sätt beskrev svårigheten med att vara människa i vår tid. Melankoliska och ibland ganska mörka skildringar av mänskliga relationer och balansgången mellan lycka och ångest. I några noveller utsätts personerna för händelser som utlöser känslor av ilska, vanmakt eller frustration som får dem att tappa kontrollen. En bra men inte allt igenom behaglig läsning. Min favorit i samlingen var nog ”De stora trädens gröna mörker” där Aidts enkla, poetiska språk används för att sätta ord på svårigheterna när två personer försöker närma sig varandra.
Adam Hanssons ”Alter ego” gick lite i samma stil som Aidts samling. En lagom lycklig person i medelklassen med en skaplig karriär försätts i en situation som tvingar honom att ompröva sitt tidigare liv. Verkligheten hinner ikapp honom och hotar hela hans tillvaro. Det känns som ett vanligt tema för noveller, hur bräcklig vår mänskliga varelse är och hur rädda vi är för att tappa kontrollen och inse att livet har lurat oss på något sätt. Jag gillade novellen, inte minst slutet som inte lade allt till rätta.
En trevlig kortis var fortsättningen på ”Kaninhjärta” som Christin Ljungqvist lade ut på sin blogg. Jag är svag för när författare gör ett litet tillägg till en bok som jag har gillat mycket. ”999” heter novellen och den kastade mig tillbaka till känslan när jag läste romanen och fick mig naturligtvis att bli mer sugen på Ljungqvists nästa roman (mission accomplished med andra ord...).
Som vanligt har jag också en novellsamling fylld med skräckhistorier liggande. Då och då (gärna en lördagkväll med lämpligt tilltugg) plockar jag upp ”A Book of Horrors” som är en antologi med flera författare och låter mig skrämmas en aning. Tyvärr är det ingen berättelse ännu som har varit så där riktigt nervkittlande, men den ger åtminstone hyfsad underhållning.
Förutom novellerna har det också blivit en essä som gavs ut som enskild e-bok. Det är Stephen Kings inlägg i den amerikanska vapendebatten. Den heter kort och gott ”Guns” och är utgiven i Kindle-version. Den behandlar bl.a. händelsekedjan som alltid sätts igång i media i samband med skolskjutningar och oförmågan att komma till något beslut som minskar risken för alla tragiska dödsfall som följer på dessa. King ger också några förslag som han tycker att det skulle kunna gå att hitta politisk enighet kring, t.ex. att förbjuda allmän försäljning av hel- och halvautomatiska vapen med plats för stor mängd ammunition. Som icke-amerikan känns det ofattbart att det ens är tillåtet…
Henrik Elstad - 7 februari 2013
Så spännande läsning! Kul att höra om noveller långt från min läsning, tack för det!
Svara på kommentar
Väntad bloggpristagare
Oddsen för att Jonas Gardell skulle kamma hem Bokbloggarnas litteraturpris kan inte ha varit allt för höga. Det är en samstämd hyllningskör som hörs från bokbloggsfären när det pratas om "Torka aldrig tårar utan handskar". Av de åtta nominerade lade jag också en röst på boken. Som jurymedlem hade jag tre röster och de andra två lade jag på "Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som blev tvåa samt "Kaninhjärta" av Christin Ljungqvist.
Andra delen av "Tatuh" har nyligen kommit ut och det är väl ingen vågad gissning att den kan finnas med bland kandidaterna till nästa års bokbloggarpris, om den nu inte konkurreras ut av tredje delen som kommer till hösten... Själv ser jag med ångestblandad förtjusning fram emot att läsa del 2 "Sjukdomen" då den kom med posten i veckan.
Henrik Elstad - 1 februari 2013
Vissa böcker är viktigare än andra
Vissa böcker känner man sig väldigt ödmjuk inför då de rymmer stora angelägenheter. Det är svårt att överskatta betydelsen av Aleksandr Solzjenitsyns debutroman ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”. Författaren tog en stor risk bara genom att skriva boken som skildrar politiska fångars vardag i ett sovjetiskt arbetsläger. Det är en tunn bok med ett tungt innehåll som fick betydelse för synen på ett helt samhällssystem. När man läser klassiker som denna inser man att det faktiskt finns litteratur som man med fog kan säga att den är lite viktigare, hur man än mäter. Den fasansfulla berättelsen om en enskild person som utsätts för diktaturens godtycklighet, brutalitet och kontroll är så ofattbar i all sin vardaglighet.
Henrik Elstad - 28 januari 2013
Låter som en bok i min smak, den måste jag läsa! Tack för tipset!
Svara på kommentar
Varsågod! :)
Skriv svar
Denna bok har jag aldrig hört talas om! Spännande!
Svara på kommentar
Kul att kunna komma med bra tips!
Skriv svar
Underbart skrivet! Får en att fundera på vilka mer böcker som är viktigare än andra...
Svara på kommentar
Ja, det är ju alltid svårt att jämföra böcker med varandra. Men en del böcker som skrivs för att skapa förändring för människor och samhälle kanske ibland känns lite viktigare än de som skrivs med syfte att underhålla. Litteraturens makt.
Skriv svar
Jag håller med - en av de viktigaste böckerna någonsin! Har du läst fler böcker av Solzjenitsyn?
Svara på kommentar
Nej, jag har inte gjort det ännu. Men det lär jag göra, är nyfiken på Gulag-arkipelagen t.ex.
Skriv svar
Jag läste den för många år sedan. En mycket bra bok.
Svara på kommentar
Verkligen!
Skriv svar
Klassiker eller nyutgivet?
Henrik Elstad - 25 januari 2013
Noveller i helgen?
Henrik Elstad - 18 januari 2013
2013 blir ett riktigt bra King-år!
Henrik Elstad - 10 januari 2013
Bokbloggarna ska utse bästa bok
Henrik Elstad - 4 januari 2013
Bokutmaningar för det nya året
Henrik Elstad - 2 januari 2013
Läsrapport december - boktolva komplett!
Henrik Elstad - 1 januari 2013
Topplista 2012
Henrik Elstad - 29 december 2012
Årets...
Henrik Elstad - 27 december 2012
Jullovsläsning
Henrik Elstad - 20 december 2012
Julklappstips till deckarfantasten?
Henrik Elstad - 18 december 2012
Böcker om besatthet
Henrik Elstad - 13 december 2012
Bokbloggarnas litteraturpris 2012
Henrik Elstad - 10 december 2012
Strindbergåret avslutat!
Henrik Elstad - 6 december 2012
Ljummen november
Henrik Elstad - 1 december 2012
I år blir det bokkalender!
Henrik Elstad - 29 november 2012
Favoritförfattare
Henrik Elstad - 23 november 2012
Litterärt missbruk
Henrik Elstad - 18 november 2012
Utmaning: Din bokhylla
Henrik Elstad - 10 november 2012
Rolig idé - tråkig bok
Henrik Elstad - 8 november 2012
Litteratur som tävling
Henrik Elstad - 21 oktober 2012
Bokmässe-enkät
Henrik Elstad - 1 oktober 2012
Litterärt drömmande
Henrik Elstad - 22 september 2012
Nordiska favoriter
Henrik Elstad - 8 september 2012
Att göra skillnad
Henrik Elstad - 28 augusti 2012
Nobelprisspekulationer
Henrik Elstad - 26 augusti 2012
Boknördigare med bokblogg
Henrik Elstad - 17 augusti 2012
Boktips för 1950-talet
Henrik Elstad - 6 augusti 2012
Litterära dödssynder
Henrik Elstad - 31 juli 2012
Att lära sig läsa
Henrik Elstad - 10 juli 2012
Dagens läsväderprognos
Henrik Elstad - 27 juni 2012
EM-tipset
Henrik Elstad - 17 juni 2012
Nationaldagsläsning
Henrik Elstad - 6 juni 2012
Ungdomsläsning i maj
Henrik Elstad - 31 maj 2012
Mycket Strindberg
Henrik Elstad - 17 maj 2012
Ungdomslitteratur
Henrik Elstad - 4 maj 2012
Novellutmaningen – redovisning
Henrik Elstad - 1 maj 2012
Tankar om böcker
Henrik Elstad - 23 april 2012
Novellen - litteraturens snabbmat
Henrik Elstad - 12 april 2012
Deckare i påsk, också?
Henrik Elstad - 5 april 2012
Att återupptäcka sin barndom
Henrik Elstad - 31 mars 2012
Poetiskt funktionshindrad
Henrik Elstad - 21 mars 2012
Skräck, kort och gott
Henrik Elstad - 14 mars 2012
Temaläsning
Henrik Elstad - 7 mars 2012
Läsning i februari
Henrik Elstad - 3 mars 2012
Bokrean som inspiration
Henrik Elstad - 24 februari 2012
Att skriva om läsning
Henrik Elstad - 21 februari 2012
Nobelfrossa - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
Sofia Hallbergs blogg
Könsroller syns även i bokomslagen
"Under kupolen" gillade jag verkligen! ...Oavkortade versionen av "Pestens tid" ligger också och väntar på mig nu! *Kingfeber*