Rena pizzan för belletristisk hunger. Det vill säga: de billiga böckerna och jag.

Boken hittar mig och ropar mitt namn och sen går vi hem ihop och ja, resten lämnar jag åt fantasin."

Det är på ett metafysiskt, ja alltså, nästan lite sakralt sätt som jag och böckerna hittar varandra. Jag letar inte efter boken. Boken hittar mig och ropar mitt namn och sen går vi hem ihop och ja, resten lämnar jag åt fantasin.

 Jag ska uttrycka mig tydligare.

Jag köper sällan böcker som är dyrare än 5 kronor och då köper jag de så i princip fort det inte är 1) Män som hatar kvinnor eller 2) Törnfåglarna. Inget direkt fel med Män som hatar kvinnor eller Törnfåglarna (eller jo, jag hyser en respektfull avsky för Colleen McCollough pga hennes böjelse för skälvande, darrande oskulder, gäsp) men de befolkar så stora delar av secondhandhyllorna att allt annat ter sig som rena pizzan för belletristisk hunger.

Jag hittar merparten av mina böcker på second hand och kan gå hem med stora travar Gogol och Tjechov, Marian Keyes och Woolf utan att ha lagt mer än femton kronor. En riktig vinst för en ekonomiskt undernärd 1) student 2) smålänning 3)bokbrunstig

Alltså. Okej, okej, om man köper en fullprisbok kan man köpa exakt den boken man vill ha, jag fattar dragningen i det.
MEN, jag kan lova er en sak. Om ni köper era böcker för 170 kronor kommer det INTE att stå ”God jul Anna önskar farmor år 1997”. Och vad är väl charmigare än det?

 Var tredje bok i min bokhylla har en signatur full av värme och en aura av kärlek (eller en aura av haspig opersonlig julklapp) över sig. Det gör mig glad. Att jag har massa noggrann och slarvig omtanke i bokhyllan.