I Jonas Karlssons nya novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum. Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig. Som när man får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som blir värddjur för en oönskad ryggdunkande bekantskap.

När verkligheten blir obehagligt overklig

Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009) blev båda snabbt stora framgångar hos såväl läsare som kritiker. Nu utkommer han med en efterlängtad tredje samling: Spelreglerna. Somligt kommer att kännas bekant, här återfinns nämligen samma pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum. Här avtäcks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhärtiga missförstånd. Och samtidigt har det emellanåt blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så " speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

"... lika lömsk och nyckfull som tillvaron är i Karlssons bästa noveller, lika slugt och lustfyllt är de monterade. Läsaren vaggas in i en känsla av förutseende, för att i nästa vändning se berättelsen ge henne långfingret. Och när en novell väl avslutats hälsar den plötsligt på i nästa. Det är skickligt och oupphörligt underhållande. På det allvarliga sättet. Jonas Karlsson har i minst ett och ett halvt decennium, med självklarhet, tillhört skådespelareliten i Sverige. Jag börjar misstänka att han nu även är i färd med att tränga sig in på parnassen." / Johan Hilton, Expressen