Recension
av Manne gräver ett hål, Kalle Carmback
Mysig debut för både barn och vuxna
Ni vet de där sommardagarna när det känns som om luften står still? När solen skiner från en klarblå himmel, och det är precis vad man längtat efter jättelänge, men när vädret väl varit sådär ett tag, då tröttnar man. Mannes pappa säger att han är för varm för att tänka, så Manne tänker åt honom, och bestämmer att de ska åka till havet. För att svalka sig i det blå är i princip det enda man orkar göra en sådan där varm sommardag.
När de kommer till stranden är allting förändrat. Solen skiner inte längre, havet ser inte så inbjudande ut, och himlen kantas av stora, svarta moln. Pappa föreslår att de ska bygga ett sandslott, och det är precis vad han gör. Manne, däremot, får inte riktigt plats, så pappa säger åt Manne att gräva ett hål, och det gör han. Gräver och gräver och gräver…
Detta är första boken om Manne, skriven av Kalle Carmback, illustrerad av Mats Eriksson och My Engström Renman. Texten är inte för avancerad, men inte heller för barnslig. De stora, fina bilderna och den enkla texten vänder sig till åldern 3-6. Bilderna är väldigt detaljerade och texten är på sina ställen riktigt fyndig även för vuxna. På grund av det blir det en härlig läsupplevelse för både barn och vuxna.
Boken är enkel med endast två personer som pratar, men tittar man noga på bilderna finns massor av varelser som återkommer. Bland dem tar illustratören ett fint grepp om läsaren genom en man i en luftballong som är en egen liten historia jag gärna följde genom sidorna. Typsnittet passar bra till storyn och bilderna, och texten flyter in i bilderna på ett snyggt sätt som gör den till en del av bilderna.
”Manne gräver ett hål” är söt, rolig, mysig, fin och det finns många händelser som är lätta att känna igen, tillexempel att pappa är så inne i det han gör att han inte riktigt lyssnar på sin son och hur Manne reagerar på det. Allt är inte helt realistiskt, som det stora slottet med sina tinnar och ton, eller resultatet av Mannes hål, men det gör boken till en mysig berättelse jag gärna tittar igenom igen. Det enda som fattas är ett litet barn bredvid mig när jag läser den…
Första meningen: Det var en sån där dag då solen sken från en klarblå himmel och luften var het som i en bastu.
Gillar: De detaljerade bilderna och humorn som sträcker sig även till vuxna.
Gillar inte: Vart tog ballongmannen vägen?
Mottagen: 10 maj 2012
Anmäl textfel
