Denna avhandling handlar om utövare av orientalisk dans i Stockholm i början av 2000-talet. Studien fokuserar elever och lärare på kurser, med uppmärksamheten främst riktad mot den majoritet kvinnor som väljer att dansa orientaliskt utan att själva ha nära band med Mellanöstern eller Nordafrika. Vad är det som får dessa kvinnor att välja att utöva just orientalisk dans? Vad får de ut av det? Vilken är deras relation till Mellanöstern, den plats som betraktas som den orientaliska dansens hemvist?

I avhandlingen beskrivs och analyseras utövandet av orientalisk dans på kurser och vid uppträdanden i Stockholm. I studien ingår också en skildring av några svenska dansares resa till Libanon.

Det finns olika uppfattningar om hur orientalisk dans ska tolkas. Många dansare betraktar den som en skön träningsform som passar även för kroppar som inte motsvarar gängse västerländska skönhetsideal. I andra sammanhang kan dansformen betraktas som nästan liktydig med striptease. I avhandlingen diskuteras den komplexa relationen mellan å ena sidan de aktivas erfarenheter av att dansa och å andra sidan de olika sätten att beskriva och förstå kvinnlighet, Orienten och orientalisk dans.

Karin Högström är etnolog och verksam vid Stockholms universitet.