Svordomar och könsord är vanliga i språket. Allför vanliga tycker somliga. Andra tycker att de kan användas hur och när som helst, och att de mesiga svenska svordomarna skulle kunna låna lite krut från andra språks mera färgstarka svordomsflora. Men varför svär man egentligen? Hur länge har människan ägnat sig åt svärande? Har svordomarna ändrat sig under historiens gång? Och vad är det egentligen engelsmännen, tyskarna, norrmännen, italienarna, ryssarna och andra säger när de svär? Svordomsboken beskriver hur svordomar tillkom och hur de kan skilja sig från språk till språk.

Denna titel har tidigare givits ut av Norstedts men ingår numera i Studentlitteraturs sortiment.

I Svordomsboken berättar Magnus Ljung om svordomarna i svenskan och 23 andra språk, hur de utvecklats och används. Läs, njut och förfäras! Fantasin och kreativiteten är stor i svordomarnas värld.

Magnus Ljung är professor emeritus i engelska vid Stockholms universitet. Han har skrivit språkvetenskapliga böcker och artiklar och har dessutom varit verksam som läroboksförfattare.

Vad är det för likhet mellan en japan som slagit sig på tummen, en fransman som missat bussen och en amerikan som fått en parkeringsbot? Ja, svordomarna förstås. Alla tre kan ge utlopp åt sin irritation genom att använda en svordom. De kan till och med använda samma svordom, fast på olika språk. Japanen kan ropa Kuso!, fransmannen Merde! och amerikanen Shit!, alla uttryck som motsvarar svenskans Skit!. Nu är förstås chansen stor att de skulle säga mycket hemskare saker - de flesta språk har svordomar som är fulla av hädelser, könsord, skällsord och otidigheter som ibland kan kombineras till de mest häpnadsväckande skapelser.

I Svordomsboken berättar Magnus Ljung om svordomarna i svenskan och 23 andra språk, hur de utvecklats och används. Läs, njut och förfäras! Fantasin och kreativiteten är stor i svordomarnas värld.

Magnus Ljung är professor em. i engelska vid Stockholms universitet. Han har skrivit språkvetenskapliga böcker och artiklar och har dessutom varit verksam som läroboksförfattare.