"Jesper Juuls 'Ditt kompetenta barn' ger mig bara ont i magen" - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet Debatt 
"Jesper Juuls 'Ditt kompetenta barn' ger mig bara ont i magen"
Bok-
presentation:
Ditt kompetenta barn : på väg mot nya värderingar för familjen
Författar-
presentation:
Jesper Juul
Pocket
Finns i lager, 73 kr
MP3 CD
Finns i lager, 253 kr

Samma gamla skuldbeläggande av mamman som vanligt

"Jesper Juuls 'Ditt kompetenta barn' ger mig bara ont i magen"

Jesper Juuls pratar om att man ska möta sina barn med respekt och lyhördhet. Gott så. Men han ägnar sig också åt klassisk mammablaiming. Varför läser vi tjejer de här böckerna? Vi läser och blir ännu mer osäkra...

När barnen gått och lagt sig slår jag upp boken. Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn". Det är min bästa vän som har pratat om den. Inte bara hon. På jobbet, i kvällstidningarna, på BVC, på många ställen pratar man om Jesper Juul. I de trånga kretsar där vi rör oss.

Familjens värderingar heter det första stycket.

”Även om kvinnan står i köket en lördag eftermiddag, medan mannen ser på fotboll i TV – eller omvänt – säger det inte något om graden av jämlikhet mellan dem. Olikhet spelar endast en roll för jämlikheten om den är påtvingad och likhet endast i den utsträckning som olika ansvars- och arbetsområden utvecklar några centrala, allmänmänskliga kvaliteter hos den som åtagit sig dem”

Jag får ont i magen redan av det första stycket.

Nästa kapitel heter passande nog Samarbete. Där beskrivs en tidigare ofrivilligt barnlös familjs problem, vilket tycks vara detsamma som mammans problem, med sin dotter som kräks efter amning.

”Långsamt förtränger hon osäkerheten och blir istället mycket noga med sitt barns hygien och kost. I tremånadersåldern ammar Karen fortfarande sin dotter som plötsligt börjar kräkas upp maten igen.”

Och så slutsatsen:

”Den första kräkningen kunde betyda, Tack för maten mamma. Nu är jag mätt!”

Men Juul har dessutom erbjudit tre ytterligare tolkningsalternativ.

”Mamma, jag vill helst äta när jag är hungrig och inte när du behöver en mysstund!”
”Det är något mellan oss som är fel mamma. Du har kommit att bli så upptagen av att vara en god mor att du helt glömmer bort att jag också har behov. Tror du inte att du skulle se till att få prata med pappa?”
”Hör på nu, mamma. Jag trivs inte när du behandlar mig så här. Det är så att man kan kräkas!”

Det är ett väldigt fokus på mamman här nu när barnet inte kan amma. Skulle det inte kunna vara så att barnet har för kort tungband eller lider av reflux, en rent fysiologisk orsak? I så fall skulle vi inte behöva psykologisera så mycket kring mamman. Och var är egentligen pappan?

Har allt som ett barn gör eller känner sitt upphov i mamman, hur hon är och känner? Är det vetenskapligt visat? Nej, det verkar inte ens Juul tycka, för därefter följer hans beskrivning av familjen.

”Innan familjen kom så långt var situationen redan polariserad, på just det sätt som det traditionella psykologiska synsättet har en tendens att leda till. Antingen är barnets mor neurotisk, föräldrarnas äktenskap dåligt, eller också är det något fel på barnet.”

Vad menar han egentligen med det? Är det vad alla andra tycker och vad tycker i så fall Juul? Tycker han att mamman är neurotisk eller inte? Menar han inte faktiskt att det är hennes fel att dottern kräks?

”Om hon bara vill börja äta normalt och öka i vikt, blir jag glad”, säger mamman.

Och Juul konstaterar:

”Men så samarbetar inte barn. De går till roten. De gör det helt omedvetet men sätter alltid med osviklig säkerhet fingret på den konflikt som för ögonblicket är ett hinder för familjens trivsel.”

Vaddå samarbetar? Om amning? Och vad har familjens tidigare ofrivilliga barnlöshet med de nuvarande amningsbesvären att göra? Vad är detta om inte just precis ett traditionellt psykologiskt synsätt? Klassisk mammablaiming. Freud i ny tappning. Det krävs inga bevis när man ägnar sig åt psykologiserande, särskilt inte när det gäller barn och uppfostran. Man bara radar upp exempel och påstår saker.

Det står mig upp i halsen. Hastigt skummar jag de övriga kapitlen. Boken innehåller just detta, otaliga exempel på dysfunktionella familjer, med Juuls mått mätt, speglade genom fiktiva dialoger företrädesvis mellan mor och barn. Endast undantagsvis deltar fadern och då allt som oftast i form av ett bihang till modern. 

Boken har endast en handfull exempel där pappan interagerar med barnet. Tre av dem är hämtade från Juuls eget privatliv. Sonen som vill ha en orm, som hjälper till att servera på pappans bjudning eller som trilskas som trött treåring. Alla tre visar de vad pappa Juul sagt samt hur detta mottagits av sonen. Sonen som först reagerar negativt då pappan kör över honom, pappan som inser detta och lätt och ledigt vänder utvecklingen i positiv riktning.
Mindre arg, mindre beordrande och kränkande, mer jämlik.

Det som gör Juuls böcker så populära är något annat än skuldbeläggandet av mamman. Juul pratar om att man ska vara autentisk. Bra så. Han pratar om att man ska möta sina barn med respekt och lyhördhet. Om samspel. Respektera barnets gränser och var tydlig med dina egna. Toppen. Barn är också människor. Det köper jag.

Ändå bekänner Juul att det inte varit riktigt så lätt i praktiken.

”De två-tre första åren av hans liv kände jag mig ofta mycket osäker på vad jag skulle ta mig till med honom (och mig). Detta, kombinerat med ett våldsamt temperament, ledde till att jag av och till lät min frustration gå ut över honom. Han blev naturligtvis överväldigad och rädd, men jag visste inte alls vad jag skulle ta mig till.”

Det skulle ha varit intressant att läsa mer om dig Juul tänker jag och slår igen boken. Mindre om alla misslyckade mammor och mer om dig själv och dina egna tillkortakommanden Varför skriver du inte om det istället?

Varför bekänner inte föräldraexperter att deras barn, de flesta av dem, klarar sig bra i livet, inte tack vare deras ovanliga förträfflighet, utan också trots deras misslyckanden? Varför bygger de myten att föräldrar (läs mammor) skapar sina barn?
Varför är andra så snabba att haka på? Och framför allt, varför läser vi tjejer de här böckerna? Vi läser dem, och blir ännu mer osäkra, medan våra män sitter i TV-soffan och är autentiska.

Jag påstår att det visst spelar roll om pappan sitter i TV-soffan. Det hjälps faktiskt inte att han är väldigt uppriktig (autentisk) medan han sitter där. Och jag påstår att om vi slutar skylla på mammorna så kommer också de att bli mer autentiska, mindre osäkra, och mindre benägna att söka råd från föräldraexperter. Problemet är att då minskar försäljningen av den här typen av böcker. Osäkra mammor är en lukrativ bransch. 

 

 


Profil: Anja Wikström

21 september 2013
 

Anmäl textfel

Osignerad kommentar

Håller med till fullo. Jag undviker Jesper Juul och hans råd som pesten. Han har ju själv sagt att inte fanns till för sina egna barn när de växte upp, för då jobbade han jämt. Läste även en intervju där han påstod att om ett barn blir mobbat i skolan är det barnets förälders fel, eftersom föräldern inte förmått ge barnet en tillräckligt god självkänsla att kunna säga ifrån till mobbaren. Snacka om victimblaming! Så om en kvinna blir misshandlad av sin man, då är det hennes fel eftersom hon inte har en tillräckligt god självkänsla att säga ifrån till misshandlaren då. Vilket dravel. Hans råd är ofta indränkta i någon sorts självgod mammablaiming eller t o m victimblaming.

13 september 2017
Kommentar av Anja W

Tack alla och kanske särskilt Morlin. Vill förtydliga att jag verkligen inte är för någon slags kadaverlik konsekvenspedagogik. Och teckenekonomi (belöning/straff) ogillar jag starkt. De delar du Morlin nämner, att vara lyhörd och uppriktig och ta ansvar för stämningen i familjen köper jag. Det jag vänder mig mot är psykologiserandet. I sina konkreta exempel tycker jag Juul lyfter fram förklaringar som handlar om hur mammor bör vara som jag inte köper. Och Mattias, generellt sett i samhället idag, föräldrablaiming, absolut.

22 september 2013
Kommentar av NIna Ruthström

Jag håller med dig om detta, men som jag skrev i min replik bortser jag från det eftersom det utgår från specifika fall där faktiskt mamman kan vara "tokig".

Ang föräldrablaming tycker jag inte det är bra å ena sidan eftersom jag tror barn kan hamna snett även om föräldrarna varit goda nog. Dock gillar jag föräldrablaming mer än barnblaming vilket ju är det andra alternativet.

23 september 2013
Kommentar av Anja

Nina, det finns faktiskt ett tredje alternativ. Trot eller ej. Och där säger jag som Ullis. Läs Judith Rich Harris, The Nurture Assumption. Har du läst den? Rekommenderas varmt!

23 september 2013
Osignerad kommentar

TS menade jag förstås! Myten om föräldrars makt. Ingen familj är en ö. Vi är en del av något större.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Mattias

Jag tycker mig se en trend inte bara av "mammablaiming" utan faktiskt "föräldrablaiming" där uppfostringsivern successivt har flyttats från barnet till föräldrarna. I ett ständigt regn av pekpinnar av typen "gör si men inte så", "säg ditten men inte datten" - överproblematiseras något som i grunden finns inom oss (i de allra, allra flesta fall) - resurserna för att möta barnen på ett autentiskt sätt. Misstag? Javisst, det kommer bli "fel" ibland och barnen kommer bli fullvärdiga vuxna individer med sina resurser och utmaningar iallafall. Som livet är.

21 september 2013
Kommentar av Eva Wermelin
Det är märkligt, det har alltid funnits proffstyckare, unga mödrar måste själv få välja att fråga när de har behov, denna kategori förståsigpåare störde även min bild när jag var nybliven mamma 77.
23 september 2013
Kommentar av Gunilla Håkansson
Läs alla böcker du orkar och välj ut de råd du tror passar dig. Andras erfarenhet kan man alltid dra lärdom av - även om man väljer att göra tvärtom. :-D
23 september 2013
Kommentar av Kristina Kylemark
Läs inga böcker om ämnet alls och lita på din egen kompetens. Det kommer att gå lysande. :-)
23 september 2013
Kommentar av Cecilia Wikgren Erheim
Vi är alla olika och som tur väl är finns åsiktsfrihet. Mig passar David Eberhards filosofier och tankar mycket bättre.
23 september 2013
Kommentar av Ewa Bergman
Läs David Eberhard istället!
23 september 2013
Kommentar av Morlin Schubert
Vadå enkelriktad och skuldbeläggande? Man kan väl fokusera på kärnan i hans böcker, nämligen att alltid vara i kontakt med sig själv och barnen och att som vuxen ta ansvar om barnen inte mår bra! Det är väl det naturligaste som helst? Att försöka ändra sina egna beteenden istället för att stämpla ett barn "jättejobbigt"? Man behöver ju verkligen inte ta varenda detalj han föreslår (själv instämmer jag tex inte med att låta barnen bestämma själva när de ska lägga sig), men att avfärda en bok som verkligen bygger på kärlek istället för straff-och-belöning eller andra konstiga konditioneringar är bara korttänkt! Det är väl klart att föräldrarna bär ansvaret när ett barn har/visar problem, vem annars?! Barnet själv? Gud? Ödet?
23 september 2013
Kommentar av Pia Edwardzon
Tyckte boken var annorlunda och fick mig att tänka i andra banor, vilket var bra. Kände mig inte skuldbelagd alls, men fick mig några nyttiga tankeställare!! Tycker att säger mycket vettiga saker.
23 september 2013
Kommentar av Cecilia Wikgren Erheim
Alla är olika, därför fungerar inte sådana här enkelriktade konceptböcker. Att få lov och vägledning att lyssna till sin egen inre röst är bra mycket viktigare än sådana här "allvetar" röster. Jag ammade min första dotter 1 1/2 år och det fungerade utmärkt, min andra bara i 7 mån vilket fungerade lika bra osv. Läste några Jesper Juul när barnen var små och fick mest ont i magen. För andra kanske hans böcker fungerar utmärkt, för mig dock inte.
23 september 2013
Kommentar av Tina Duffy
Har läst och avfärdat! Tror faktiskt inte på konceptet att alla barn kan uppfostras enligt en modell. Precis som i alla lägen blir vi föräldrar, de föräldrar våra barn behöver. Menar dock inte att jag avfärdar respekt, kärlek och jämlikhet.
23 september 2013
Kommentar av Katharina Törnqvist
Jag är förvånad faktiskt. Jag tycker att han har en röst på barnets sida och att han har barnet i fokus. Har aldrig känt mig ett skuldbelagd när jag läst något av Jesper Juul. Tvärtom.
23 september 2013
Kommentar av Cecilia Wikgren Erheim
Ännu en "allvetare" med skuldbeläggar ton - släktning med vår käre farbror Luther kanske :-) sånt här behöver vi verkligen inte i dagens moderna samhälle, tack och lov att man står på egna stadiga ben och inte lyssnar på sånt här :-) sånt här kan väl knappast sälja i dag (fast man slutar iofs aldrig att förvånas)?
23 september 2013
Kommentar av Lillemor Rudholm
Det tycks vara ett axiom att kvinnan skall skuldbeläggas i alla tänkbara (och även otänkbara) sammanhang! Detta gäller i hög grad mammor.
23 september 2013
Kommentar av Ewa Harmsen
vadå "fortfarande ammar sin trdmånadersbebis"... det där ordet fortfarande får mig att rysa....
23 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Ja hur menar han där kan en undra...?

Jag undrar nästan om han vill sticka ut hakan för att så många är så mycket för amning. Vilket är helt okej så länge det är lika ok om mamman inte vill amma.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Wivianne Hellman
Bravo, Anja!
23 september 2013
Kommentar av Marianne Akkari
Juul har skrivit mycket som är bra, men att följa alla råd i en bok i praktiken utan att känna in sitt eget hjärta och ens barns behov är nog inte att rekommendera för någon. Sen upplever jag Jesper Juul som en gubbe med rätt arrogant stil, som på en direkt fråga från en orolig mamma, att förskolor inte är bra för barn under tre år, överhuvudtaget! Inte direkt ett påstående som har evidens i forskningen och dessutom fick det mamman att känna sig ännu sämre som var tvungen att lämna in sitt barn på förskola.
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Men hans böcker är ju inte utformade så, fulla med råd. Det är snarare att läsaren får ta del av hans tankesätt som vi sedan kan ta hjälp av i vår egen vardag. Han skriver ju själv att han är emot konkreta råd och metoder eftersom alla är olika.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Lena Nilsson
Har blivit rekommenderad den på ett föredrag. Köpt den, inte läst den själv. Gett den till min son. Han kanske läser den.
22 september 2013
Kommentar av Malou Öjes
Men för i tusan, det är väl ändå så att alla har en egen hjärna att tänka med o sålla ut det som är relevant för just dig o dina. Om man blir så himla arg kanske böckerna o Juuls tankesätt stämmer mest på den vuxne???
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Det tycker jag han ska göra.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Anamarija Todorov
verkligen, osäkra mammor är en lukrativ branch
22 september 2013
Kommentar av Marie Stråhlin
Läs boken så märker ni att det är just det enkla, sunda han är ute efter. Att lära sig lita på sin egen känsla som förälder, speciellt i tider med experter.
22 september 2013
Kommentar av Per Åhman
Fast det är väl det Jesper säger? Använd er själva? Llita på att era barn fixar en hel del men inte kanske allt eftersom de är nybörjare som människor? Jag ser ingen "metod" i det han skriver? Snarare att vi ska respektera barnen som människor? Sen är ju självklart barn olika så en del behöver mer stöttning och hjälp med vissa saker och en del med annat. I mitt jobb med familjer ser jag ofta föräldrar som beskyller sina barn för att bete sig som de själva gör! Regler och gränser betyder inget om de inte kommer inifrån människan själv. Jag håller inte med om allt karln säger men grundinställningen som han har är nog rätt lika min. Det bästa i det han säger är nåt i stil med att: det viktigaste en förälder kan göra är att verkligen lära känna sitt barn. Jag hoppas att det är mer så nu än när jag växte upp.
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Instämmer med dig Per.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Margareta Ros
Läser inga barnuppfostringsböcker längre. Spock och Anna Wahlgren hörde till min barnaktiva tid. Vilka böcker man än läser tror jag det är mycket viktigt att både mamma och pappa läser. Straff tror jag inte på. Måste få barn att förstå varför det är viktigt med regler. Kramar kan det aldrig bli för mycket av.
22 september 2013
Kommentar av Mariane Granquist-Balk
En liten fundering... Vart tog det sunda förnuftet i barnuppfostran vägen? Jag är sjubarnsmor och de har alla blivit bra människor därgör att de haft viss frihet att göra misstag, med oss i bakgrunden. Mina bästa rådgivare, utöver självständigt eget tänkande, var de äldre generationerna som aldrig öppnat en bok om barnavård!
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Det är just det sunda förnuftet Jesper Juul hänvisar till. Är det verkligen sunt att banna ett barn som använder fula ord när hen är engagerad och berättar något viktigt? Nej! Tycker jag och förmodligen Juul.

Jag ska inte dra alla ur de äldre generationerna över en kam, men fram till 1979 trodde man att aga var en lämplig del av uppfostran.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Knut X Herlin
Jag tycker mig allt mer inse att vi alla är individer som, just nu, befinner oss på resa genom livet. De individuella skillnaderna blir allt mer uppenbara då min egen kunskap ökar. Det gäller verkligen att se för att hänga med och inte gå på allt den grå-rosa generaliseringsgeneratorn tror sig veta...
22 september 2013
Kommentar av Lars Eberhard Nyman
min egen grundprincip, när det någon gång blir aktuellt, är nog att behandla barn man möter precis --- eller nästan precis -- som vuxna!
22 september 2013
Kommentar av Lars Eberhard Nyman
som städse barn- och barnbarnslös gammal ungkarl har jag egentligen inget att säja, men tror nog att man kan plocka korn ur alla de nämnda böckerna
22 september 2013
Kommentar av Fredrik Fagerberg
Vill man ha begåvande ungar då? Men det där med Spock och Miller tror jag inte heller på dvs. Fri uppfostran. Det är bra att sätta gränser och lära små barn att visa respektfullt beteende. Men ge dem hellre en kram än bannor om de strulat till det, tycker jag. Det kommer man nog längre med skulle jag tro.
22 september 2013
Kommentar av Morlin Schubert
Neeejjjj, Jesper Juul är bäst! Hela den grejen med att vara i kontakt och att vuxna ansvarar för atmosfären är superduperbra!!!! All konstig straff-och-belöning-"pedagogik" som finns nuförtiden är hemsk, och Jesper träffar precis det uppfostran egentligen handlar om: att vara i kontakt med sig själv och barnet, ha kontakt till kärleken och att ändra sina egna dåliga beteenden för att ge barnet en bättre förälder. Barn visar bara att någontin är fel när de är jättejobbiga barn. (Sedan har hon såklart rätt med att båda föräldrar skulle försöka vidga sina vyer och lära sig ena eller annat när de skaffar barn, inte bara mamman.)
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Håller med.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Katarina Johansson
Wahlgrens bok är inte sågad, valda stycken är riktigt bra och användbara. Tror det är viktigt att plocka russinen ur kakan och använda sin erfarenhet.
22 september 2013
Kommentar av Mailis Gullin
Alla dessa sk. experter som tror att man kan fostra barn generellt. Hur var det inte när Anna Wahlgrens barnabok kom ut - barnbibel eller?
22 september 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Juul tror inte att man kan fostra sina barn generellt med metoder. Det är just vad han vänder sig emot.

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av Sören Löwgren
På 70-talet var Anna Wahlgrens barnbok högsta mode bland osäkra föräldrar. Vi köpte den aldrig och brydde oss aldrig om hennes tokerier. Numera anser ju alla att det var en riktig skitbok. För att en bok inom detta område ska ha något värde ska den vara evidensbaserad och den sista som var det hette "Det sociala arvet".
22 september 2013
Kommentar av Esborn

Ännu en gubbe som anser att han vet hur spädbarn tänker? Det är förvånansvärt många herrar som tycker sig veta det. Jag blir så trött.

25 september 2013
Kommentar av Anna med tre utflugna barn.

Skönt att jag inte var småbarnsförälder när Jesper var på tapeten!

24 september 2013
Kommentar av Boktjuven Ingerun

Bra rutet! Själv läser jag inte dessa böcker men det lilla jag har hört är jag inte imponerad av.

23 september 2013
Kommentar av Christer

Juuls böcker är ju faktiskt forskningsbaserade. Dvs. de utgår från etablerad kunskap. Det handlar inte om vad den eller den tycker är rätt eller fel.

Förslag: Läs fler av Juuls böcker och några som är lite nyare, han har blivit mycket mer precis med åren. Du valde ju en av hans första böcker...

23 september 2013
Kommentar av Ullis

Hahahahaha!

23 september 2013
Skriv svar
Kommentar av TS

Läs Myten om föräldrars makt!

23 september 2013
Kommentar av Camilla J

Mer bekymmersamt än hans, och liknande, böcker är väl att alla insisterar på att läsa dem. Varför måste folk ha handböcker för varenda skeende i livet. Min avsikt är verkligen inte att skryta, även om det kanske låter så, men när min son var en månad gammal bestämde jag mig för att lita på mig själv. Det har gått alldeles utmärkt. Min son är nu nio år.

23 september 2013
litteraturmagazinet.article_196726.comments
 Replik 
Jesper Juul lättar mitt samvete

Replik

Jesper Juul lättar mitt samvete

Anja Wikström är skeptisk till att Juul fokuserar på mammans brister men själv läser jag Juul med stor behållning trots mina slipade genusglasögon, och ju mer jag läser ju tryggare och mindre ängslig förälder blir jag, skriver Nina Ruthström i sin replik. Han serverar inte några koncept utan uppmanar oss föräldrar att sluta göra oss till så förbannat och slappna av och lita på oss själva.

I år kommer Juul ut med en ny bok om just pappan: "Pappa: Nya utmaningar som man och partner". Då får vi på riktigt se vad han går för gällande jämställdheten. Det blir spännande! skriver hon.

Läs mer ...
 Relaterade recensioner 
För dig som vill utvecklas som förälder

Nina Ruthström läser Jesper Juul

För dig som vill utvecklas som förälder

Vill du förbättra relationen med din partner och dina barn samt utvecklas på ett personligt plan - läs Jesper Juul. Det låter klichéartat, men jag vågar lova dig resultat. I "Livet i familjen" serveras konkreta tips hur du ska undvika fällor, kränkningar och missförstånd.

Läs mer ...

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Litterär vinst på ekonomisk förlust

Recension: Jag har inte råd : Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg

Lättläst x 4

Recension: Zenobia av Morten Dürr

Vackert om ett mörkt förflutet

Recension: Vid glömskans rand av Sergej Lebedev

Underbara bilder i mystisk skola

Recension: Mystiska skolan. Spöksången av Katarina Genar

Bland kojor och slott

Recension: I klockornas tid av Maria Gripe

Oblodigt om blodsband

Recension: Säg att du är min av Elisabeth Norebäck

Spännande fantasy men orealistisk hjältinna

Recension: Eldens arvtagare av Sarah J. Maas

Från mediokert mot episkt

Recension: Midnattskronan av Sarah J. Maas

En villfaren bokkram

Recension: Krama mig hårt din jävel! av Mathias Leclér

Meriterad senior blickar framåt

Recension: Tivoli av P C Jersild
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB