Oktober i Fattigsverige : dagbok av Susanna Alakoski - LitteraturMagazinet

 Glansholms Bokhandel & Antikvariat 
Oktober i Fattigsverige : dagbok - Pocket
Finns i lager, 69 kr
 Information från förlaget 

Oktober i Fattigsverige : dagbok

Av Susanna Alakoski

Bok-
presentation:
Oktober i Fattigsverige : dagbok
Författar-
presentation:
Susanna Alakoski
Pocket
Finns i lager, 69 kr

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Utgåvor

Kartonnage
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Definitivt slut

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Jag vill berätta, men i vilken form kan min historia berättas? Hur ska jag kunna skriva det som i själva verket också är vibrerande skuggor, förklarade minnen, förenklingar? Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Utgivningsdatum: 20121012
9789100130107

E-Bok
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Finns i lager

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.



Omslagsformgivare: Nina Ulmaja

Utgivningsdatum: 20121012
9789100134914

Pocket
Förlag: Bonnier Pocket
Lagerstatus: Finns i lager

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Jag vill berätta, men i vilken form kan min historia berättas? Hur ska jag kunna skriva det som i själva verket också är vibrerande skuggor, förklarade minnen, förenklingar? Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Ett grymt och självutlämnande vittnesmål



Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.



"Modig och smärtsam." GP

Utgivningsdatum: 20130813
9789174293449

MP3-fil
Förlag: Bonnier Audio
Lagerstatus: Finns i lager
Utgivningsdatum: 20151216
9789176511114

Bok: 195966

Anmäl textfel

 Författarporträtt 

Susanna Alakoski

Susanna Alakoskis debut "Svinalängorna" vann Augustpriset 2006 och har även blivit hyllad som film.

 Intervjuer 

Del 4: Min sommarläsning

Susanna Alakoski: "Skrivande människor behöver vila hjärnan på sommaren"

Högläsningen av Tove Janssons böcker under bar himmel när barnen var små är ett av hennes starkaste sommarminnen. "Vi brukade plocka svamp, lingon. När det var lunchtid la vi oss på backen och läste," berättar Susanna Alakoski.

Läs mer ...
 Författarporträtt 

Susanna Alakoski

Susanna Alakoskis debut "Svinalängorna" vann Augustpriset 2006 och har även blivit hyllad som film.

Utgivning

Hej Kungen!

av Susanna Alakoski
Inbunden, Finns i lager, 154 kr

April i anhörigsverige

av Susanna Alakoski
Kartonnage, Finns i lager, 271 kr
Pocket, Finns i lager, 69 kr

Dagens skräckis

av Susanna Alakoski
Tiia och Peggi ska fjällvandra med Peggis mamma. Man går mellan s...
Kartonnage, Finns i lager, 154 kr

Oktober i Fattigsverige : dagbok

av Susanna Alakoski
Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Jag vill berä...
Pocket, Finns i lager, 69 kr

Guldfisken

av Susanna Alakoski
Det är sommarlov. Tiia och Peggi ska skrota omkring i Ystad och g...
Kartonnage, Finns i lager, 154 kr

Lyckliga slut : sjutton berättelser om vardagsvåldet

av Susanna Alakoski
Vi vet att många män slår kvinnor. När vi hör talas om våldet mot...
Häftad, Finns i lager, 271 kr

Dagens Harri

av Susanna Alakoski
Susanna Alakoski debuterar som barnboksförfattare med Dagens Harr...
Kartonnage, Finns i lager, 154 kr

Svinalängorna

av Susanna Alakoski
Leena har två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som...

Håpas du trifs bra i fengelset

av Susanna Alakoski
"Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. S...

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Tunt men ömsint om en mor

Recension: En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

Jul i Berlin 1939

Recension: Mörkläggning av Simon Scarrow

Vackert om en gåtfull färd

Recension: Myten om Luna av Hillevi Torell

Luxemburg under ytan

Recension: Tivolit av Jenny Runesson

Naturnära om livets hårda villkor

Recension: Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

Kärlek på kundtjänst

Recension: Älskar att hata dig av Lovisa Wistrand

Överlastad spänningsroman

Recension: Plats 7A av Sebastian Fitzek

Tröstande godnattbok

Recension: Flickan från andra sidan havet av Sophie G. Hallgren

Fantastisk skildring av ett människoliv

Recension: Märit av Elisa Rossholm

Stringent om en livsavgörande händelse

Recension: Dödsängel av Axel Burénius
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB