Recension av Hallahem - Sveket vid sjön, Susanne Trydal: Världar och folk som möts, i skogen och i staden - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet recenserar 

LitteraturMagazinets recension av Hallahem - Sveket vid sjön, Susanne Trydal

Världar och folk som möts, i skogen och i staden

De många hemmagjorda orden (gardare, travlare, vakare), och detaljerna i Toruns liv, gör att berättelsen känns mer verklig. Dessutom gör det dubbla perspektivet att man får en ny syn på sin egen verklighet"
Bok-
presentation:
Hallahem - Sveket vid sjön
Författar-
presentation:
Daniel Åhlin
Kartonnage
Finns i lager, 172 kr

"Sveket vid sjön" är andra delen i trilogin om Hallahem, där människor och vittror – skogens folk – möts.

Susanne Trydal och Daniel Åhlin har skapat en modern saga om uråldrig fiendskap och omöjlig (?) vänskap. Allt utspelar sig i de djupa skogarna och i en liten stad i norra Sverige. Samtidigt finns plats för vardagsliv: hur är det att bli tonåring, vad förväntas av en, hur ska man bete sig? Alkohol påverkar ens vänner, de förväntar sig saker; föräldrar förväntar sig saker och man får mer ansvar…

Hur ska Tilda bete sig för att behålla de mänskliga vänner hon har, och samtidigt skydda den stora viktiga hemligheten om sitt ursprung? Som liten blev hon bortbytt mot ett vitterbarn. I första delen träffades hon och Torun, som hon numera kallar sin syster. En syster som längtar efter att träffa sina "riktiga" föräldrar, men som alltid måste förbli gömd i staden under berget – Hallahem.

Tilda har nyss kommit tillbaks från sommarsemestern med sina föräldrar, och ser fram emot att träffa Torun igen. Hon längtar också efter att återse sin bästa (mänskliga och ovetande) vän Johannes. Han har tillbringat större delen av sommaren på farfaderns fjällgård. Det visar sig att Johannes släkt ingår i ett hemligt sällskap, och han får lära sig mer och mer om det ondskefulla folket i skogen. Detta samtidigt som Tilda och Torun får reda på mer om Vakarna – sällskapet som vill utrota skogens alla märkliga väsen.

"Hallahem: Sveket vid sjön" är omsorgsfullt skriven, med fin balans mellan det vardagliga och det övernaturliga. De många hemmagjorda orden (gardare, travlare, vakare), och detaljerna i Toruns liv, gör att berättelsen känns mer verklig. Dessutom gör det dubbla perspektivet att man får en ny syn på sin egen verklighet. När Torun och hennes vänner beskriver vad de ser, känns det även för läsaren som att se människornas ting för första gången. Tillsammans med Tilda firar de "Hallåvin", går runt på gatorna som är upplysta av "det märkliga elektriska ljuset" och Torun får smaka godis. Hon "tog en blå kula. Det såg ut som en ovanligt vacker sten. Hon stoppade den i munnen. Den krasade till och snart fylldes hennes mun av en söt och god smet."

Däremot skulle några av karaktärerna kunna fördjupas mer. Till exempel är Johannes tankar ibland alltför förutsägbara. Och även om läsaren får en förklarande bakgrundshistoria, är det svårt att helt förstå farfar Emanuels motivation till varför han gör som han gör. Men Johannes sorg över skillnaden mellan den farfar han en gång växte upp med, och den målmedvetne folkjägare han nu lär känna, känns äkta. Som en tillspetsad variant av det uppvaknande många är med om när de blir vuxna; barnet som växer upp och lär känna sina föräldrar en gång till, när han inser att de är människor de med. Johannes ser ett par åror lutade mot en vägg: "de hörde till roddbåten som han och hans farfar fiskat från under hela Johannes uppväxt." Men nu behöver han använda dem på annat sätt. Det skulle inte bli såhär.

Boken har inga illustrationer, men det finns en karta på insidan, och de korta kapitlen inleds med vackra anfanger (stora illustrerade inledningsbokstäver) med inspiration från djur och natur. Det snälla tilltalet kombinerat med spänning och lite övernaturligt påminner om Erika Vallins "Flickan vid glastornet" eller Kerstin Hahn Lundbergs "Drömbärarna". Men ibland kan jag tycka att Trydal och Åhlin underskattar sina unga läsare. Till exempel ligger läsaren ofta (men inte alltid!) steget före, och förstår mer än huvudpersonerna vad som kommer att hända. Men det hindrar inte att jag gärna vill veta hur konflikterna fördjupas i dramats nästa och sista del. Jag är säker på att alla utlagda handlingstrådar kommer att knytas ihop väl!

Profil: Frida Holmen Niblaeus

Mottagen: 13 april 2016

 
litteraturmagazinet.article_424695.comments

Anmäl textfel

ANNONS

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Recensioner barnböcker

En oerhört fin spökhistoria om vänskap

Recension: Spökflickan av Katarina Genar

Högt tempo i Elsie Petréns nya deckare

Recension: Döden i Skuggmyra av Elsie Petrén

Rolig anarkism för barn

Recension: Vår megastora fuskbyggda trädkoja med 65 våningar av Andy Griffiths

Sympatiskt om barndomens känslor

Recension: Bruno 3000. Klubben av Åsa Anderberg Strollo

Ingenting är omöjligt i fantasin

Recension: Bättre än världens bästa bok av Jonas Karner

Poetiskt om växande

Recension: Det börjar med ett frö av Laura Knowles

Bort, hem och tillbaka igen

Recension: Tidsmaskinen av Nils Andersson

När livet återvänder

Recension: Huset som vaknade av Martin Widmark

”Då drömmer jag en dröm och så försvinner jag”

Recension: Allt är precis som vanligt av Kristina Murray-Brodin

Ninna får ett syskon

Recension: Ninna och syskongrodden av Matilda Ruta

”Det är väl klart att du måste ha kalas”

Recension: Min bästa väns kalas av Kristina Murray-Brodin

En bok om en hjulande mormor

Recension: Tant Vildas magi av Emma Holmgren

Vardagsrealistisk skildring av den där veckan innan barnbidraget

Recension: Veckan före barnbidraget av Elin Johansson

En stilfull lektion i empati

Recension: Veckan före barnbidraget av Elin Johansson

En flod som leder både till drömmar och verklighet

Recension: En flod av Marc Martin

En talande bok utan ord

Recension: Simbassängen av Ji Hyeon Lee

En saga om schizofreni

Recension: Flickan, mamman och demonerna av Suzanne Osten

Barnfantasy med syskonkärlek i fokus

Recension: Nyckeln till Hinsides av Albin Alvtegen

Härlig fantasy för barn som briljerar med både enkelhet och gråskalor

Recension: I monstrens rike: De förhäxade barnen av Johanna Strömqvist

Könstillhörighet som ämne i två nya böcker för unga

Recension: Om jag var din tjej och George av Meredith Russo och Alex Gino

I Guds sköna värld

Recension: Leta och peka Bibeln av Julia Stone

Ett gosigt monster att ta till sitt hjärta

Recension: Monstret i natten av Mats Strandberg

En vingklippt historia

Recension: Fåglarna och vi av Joar Tiberg

Världar och folk som möts, i skogen och i staden

Recension: Hallahem - Sveket vid sjön av Susanne Trydal

Monsterskolan i serieformat övertygar inte

Recension: Välkommen till Skogsbingelskolan av Mårten Melin

Zkräck, zpänning, zombier

Recension: Zombiefeber av Kristina Ohlsson

Händelserik berättelse om äventyr och uppfinningar

Recension: Mino och Micke - Mörka bergens hemlighet av Kjell Thorsson

Charmigt om sökandet efter en cool morbror

Recension: Noa får en liten morbror av Louella Bergman

Fantasifull men medioker barnboksdebut

Recension: Odjuret vaknar av Ola Lindholm

Ensamt monster söker vän!

Recension: Det ensamma monstret av Chris Judge
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Chefredaktör: Hanna Modigh Glansholm (tjänstledig)
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB
Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.LittMag 2.15.7.onlyNewEditons