
Den första existentialisten
Jobs bok i Gamla Testamentet hör till de så kallade vishetsböckerna. Job har sagts vara den första existentialisten som sätter sig upp mot skaparen och ställer frågor om människans frihet, skuld och ansvar. Sena efterföljare har varit både troende och ateister. Kierkegaard hör till de förra, Sartre, Simone de Beauvoir och Camus till de icke-troende. Många andra skönlitterära författare, också svenska, har berört ämnen som det fria valet och var människovärdet kommer ifrån. Lars Ahlin räknas till de svenska existentialisterna. I Natt i marknadstältet skriver han om en man som försöker göra sig förtjänt av sin hustru. Misslyckad i det sociala livet reser han bort för att komma tillbaka med nya meriter. Hustrun föraktar honom emellertid inte. Hon lever själv i Guds nåd. Där får hon möta kärleken utan krav på motprestation.
Jobs bok ställer frågan: Varför måste en rättfärdig människa lida? Job är en ”oförvitlig och rättrådig man” står det ”som fruktade Gud och skydde allt ont”. Gud själv bekräftar det: ”På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont”. Men han går med på att Åklagaren, det vill säga Djävulen, ska få pröva Job. Ondskan slår till mot både hans djur och hans barn men Job fortsätter att prisa Gud: ”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn”.
När han själv drabbas av sjukdom, bölder och smärta blir det svårare. Han förbannar den dag han blev född. Han vill dö och slippa sina plågor. Vännerna talar till Job och utgår i sina predikningar ifrån att Gud är rättvis, att den som syndar får skörda. Job ser ändå inte sin skuld bevisad. ”Jag är oskyldig! Men mitt liv är meningslöst, jag vill inte leva mer. Allt gör detsamma, därför säger jag: Oskyldig och skyldig, han förgör dem båda.” Han undrar: ”Vad ont har jag gjort? Låt mig veta mitt brott!”
Här går mina tankar till Kafkas Processen. Josef K kallas till domstolen, men han vet inte vad han är anklagad för. Han har dock till skillnad från Job en diffus skuldkänsla som driver honom att inställa sig utan protest.
Job framhärdar i orättvisan. ”Varför får de onda leva? Med åldern blir de bara mäktigare.” Den siste talaren bland vännerna, Elihu, menar att de andra inte gett honom svar på tal. Job förstår inte att Gud är större än människor. Han har anklagat den Väldige. Han har avkrävt Gud på svar, men denne svarar i drömmar och genom änglar. Och han behandlar människan efter hur hon lever. ”Job prövas till det yttersta för att han svarat som syndare gör. […] Han upphör aldrig att tala mot Gud.” Job har syndat i sin förhävelse. Han har förletts av sitt övermod. Då tuktade Gud honom så att hans övermod inte skulle förleda honom. Så säger Elihu och: Gud är större än vi kan förstå.
Gud själv talar till Job och framhåller sin väldiga skaparkraft. Men den onde finns också, och ingen på jorden råder över honom.
Till slut ödmjukar sig Job och säger att han har talat om det han inte vet något om. ”Jag är tillintetgjord och ångrar mig, i stoft och aska.” Då ”återupprättade Herren honom och gav honom dubbelt så mycket som han hade ägt förut”.
Från läsningen av Job dröjer sig ändå kvar en känsla av Guds outgrundlighet. Det är den Torgny Lindgren syftar på i boktiteln Ormens väg på hälleberget. I Karl XII:s bibel står det: "Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke: Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo."
Lindgrens bok framställer en orättfärdigt drabbande skuld. Ett par torpare har svårt att leva av sin gård. Deras skuld hos ortens handlare ökar. Han pressar dem på pengar och hotar. Till slut tar han ut sin fordran in natura med torparens hustru. Att vara fattig är att vara ofri. I Ormens väg på hälleberget finns ett socialt budskap och ett existentiellt rop på hjälp, kanske en anklagelse. Den religiösa aspekten är svår. Hur förhåller vi oss till en gud som verkar frånvarande? Ytterst handlar det om en tillit trots allt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Jobs bok #Gud #existentialismen
Peter Handke och jag har något gemensamt
2019 års Nobelpristagare i litteratur, Peter Handke, har blivit starkt kritiserad för sin hållning till kriget på Balkan. Men vad skriver han, och hur skriver han?
Jag borde kanske ha läst Handke. Vi har ett intresse gemensamt. Han var en viktig introduktör av den franske mellankrigsförfattaren Emmanuel Bove som mitt post doc-arbete handlade om. Handke började översätta Bove på 70-talet.
Nu har jag i alla fall öppnat en svensk volym av Peter Handke som bland annat innehåller berättelsen ”Målvaktens skräck vid straffspark”. Det var Handkes genombrott 1970. Det finns likheter mellan Boves debut ”Mina vänner” 1924 och Handkes prosa. Båda skriver en form av flanörlitteratur. Victor Bâton och Josef Bloch vandrar runt i Paris respektive Wien. De iakttar och drar slutsatser. De har tillfälliga möten med kvinnor.
Bove har betraktats som modern, då han liksom den Nya franska romanen som kom några decennier senare, intresserar sig för föremål och varseblivningens betydelse. Han avhåller sig också från moraliska ställningstaganden. Handkes Josef Bloch övertolkar liksom Victor Bâton människors beteenden. På första sidan har Bloch fått för sig att chefen gett honom sparken, en grov övertolkning av en blick. Bove skildrar en ensam man på jakt efter vänner. Han är kanske ingen helt igenom god person, men han har mänskliga känslor.
Josef Bloch är förvirrad, för att inte säga psykotisk. Han har svårt att tolka andras gester. Peter Handkes huvudperson är en avhumaniserad varelse som inte hör hemma i den mänskliga gemenskapen. Rätt vad det är stryper han en kvinna som han legat med. Efter det fortsätter han sin vandring som om inget hade hänt.
Vad skulle en fortsatt läsning kunna ge mig? Ingenting.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läser just nu #Nobelpriset


Väggen - en modern klassiker
Jag hade ingen bok att läsa. Visst finns det en hel del i mitt hemmabibliotek. Men det finns en orsak till att de förblir olästa. Jag har inte lust helt enkelt. De lockar mig inte. Så jag gick in på närmaste bokhandel. Det kanske var dags att läsa en klassiker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #djur #natur


Från mobbad till världsberömd

Jag har läst Malena Ernmans bok om en familj i kris. Den första upplagan var skriven innan dottern Greta Thunberg började skolstrejka för klimatet. Nu finns en andra upplaga i pocket som tar med Gretas första tid på Mynttorget.
Avdelning: Fakta Taggar: #funktionsvariationer #klimataktivism


Ett författarskap att upptäcka
Den senaste tiden har jag läst de flesta av Delphine de Vigans böcker som är översatta till svenska. För några år sedan läste jag ”No och jag”. Romanen handlar om en blyg tonåring, Lou, som ska hålla ett föredrag i skolan. Efter mycket vånda väljer hon ämnet hemlöshet, eftersom hon lärt känna No, en ung flicka på en järnvägsstation. Tillsammans med en manlig kompis tar Lou på sig att rädda No till ett bättre liv. Det var en berättelse som engagerade mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #franskt #självbiografiskt


Älskade kaniner
Härom veckan kom jag hem från 14 dagar hos barnbarnen i Luxemburg. Där blev det inte en rad vuxenlitteratur, däremot många barnböcker. Ettåringen kommer dragande med Lena Andersons Kanin-böcker. Hon vill om och om igen lyssna till Kanin-bad, Kanin-låda, Kanin-paket och Kanin-saga. Hennes treåriga bror och de två kusinerna i Stockholm har också älskat dessa böcker med enkla, korta berättelser och tydliga bilder. Det handlar om att ta av sig ett plagg efter ett annat och gömma badankan under tröjan. I en annan bok väntar barnet i sagan på att Kanin ska komma med ett önskat föremål, i en tredje är sakerna inlindade i avslöjande paket, i en fjärde väntar stora Kanin på att just hans eller hennes unge ska komma för att lyssna på en saga. Den känner jag mig inte helt bekväm med. Det ena djuret efter det andra avfärdas. Ingen annan än den egna ungen får lyssna. Det verkar dock barnbarnen inte må dåligt av.
Treåringen vill gärna höra en annan kaninberättelse, Ulf Nilssons ”Lilla syster Kanin” om storebror som vaktar ostyriga lillasyster när föräldrarna är ute och letar morötter. Den har han också sett på Teater Tittut i Stockholm. Den har spännande inslag, är ibland lite filosofisk och sorglig. Men slutet gott, allting gott.
Avdelning: Barn Taggar: #småbarnsböcker


Stockholm läser "För Lydia"
Detta års Stockholm läser-bok, som det samtalas om på biblioteken, är ”För Lydia” (1973) av Gun-Britt Sundström. Innan man läser den bör man ha stiftat bekantskap med Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” (1912). ”För Lydia” är handlingen ur Lydias perspektiv. Hjalmar Söderberg skriver ur Arvids perspektiv.
Det är mer än ett halvsekel mellan dessa kärlekshistorier.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser 2019


Bokrean 2019 - några tips

På tisdag börjar bokrean. Jag vill ge några tips. Köp Alex Schulman, ”Bränn alla mina brev”! Flera av mina vänner har inte velat läsa något av Alex Schulman för att de har uppfattat hans person som arrogant. Det är synd.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea


Människan och medvetandet

Den brittiske teologen Rowan Williams nyutkomna ”Vara människa” är den tredje boken i en triologi. De tidigare har titlarna ”Vara kristen” och ”Vara lärjunge”. De är tunna volymer om centrala begrepp. Med den aktuella boken tränger Williams in i svåra filosofiska spörsmål. Men han kopplar också dem till den kristna tron. Alla tre böckerna bygger på föreläsningar som han hållit.
Avdelning: Fakta Taggar: #filosofi


Honom gick livet förbi
Bengt Ohlssons roman ”Drick värmen ur min hand” från 2016 hämtar sin titel från en dikt av Edith Södergran. Boken handlar om en kärlekstörstande medelålders man som lever i ett äktenskap, där makarna är missnöjda både med sig själva och varandra. De står stilla i sina yrkesliv och avundas en nära vän som det gått bra för. De bevakar varandras steg och tonlägen, men ibland kan en gnutta generositet tränga igenom skalet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #äktenskapsroman


Vanligt motiv, ovanligt spännande

Bland återlämnade på mitt bibliotek hittade jag Jonas Moström, ”Skuggorna ruva”. Den kom ut förra året. Handlingen utspelar sig i ett litet samhälle i Norrlands inland.
Boken är på över fyrahundra sidor, men spänningen är tät hela tiden. Det är nästan bara dialog - mellan de undersökande poliserna och mellan dem och de förhörda - vilket ökar tempot.
Ämnet är inte ovanligt: En ung flicka försvinner. Är det frivilligt eller inte? Om inte, vem är skyldig? Och tiden går, är hon fortfarande vid liv?
Men detta är en riktigt bra deckare. Jag har läst en Moström tidigare, ”Evig eld”, som utspelar sig i Sundsvall, men ”Skuggorna ruva” befinner sig på en helt annan nivå. Så tag och läs!
Avdelning: Spänning Taggar: #Norrlands inland #ungdomar


Folkhemmet, en bärande idé?
Jag sträckläste Lena Anderssons ”Sveas son” i går kväll. Så bra var den.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #idéroman


Ömsint om unga på sanatorium

En sådan fin läsupplevelse den är! Rita Simus ”Innan sista löven fallit” är en fristående uppföljare till ”Ängeln vid din sida” som jag skrev om här hösten 2016. Den tyckte jag också mycket om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Tornedalen #ungdomar


Hemligheten i släktträdet

Alex Schulman har skrivit en bok om sin far, en annan om sin mor. Nu är romanen om hans mormor och morfar aktuell. ”Bränn alla mina brev” handlar om Karin och Sven Stolpe.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #släkthistoria


Engagemang, kärlek och smärta

Så mycket hon kämpar, både för en bättre värld och för sitt eget liv! Jag har läst Gunhild A. Stordalens historia ”Den stora bilden”, berättad för Jonas Forsang. Där varvas skildringen av hennes globala engagemang med personliga scener, där hon tampas med sjukdom och smärta. Hela tiden med en kärleksfull make vid sin sida.
Avdelning: Fakta Taggar: #EAT


Molière utan nerv

Vi gick i pausen. Det kanske vi inte hade gjort om vi betalt för biljetterna, men detta var gratis via vår DN-prenumeration. Igår hade ”Den inbillade sjuke” av Molière generalrepetition på Maxim med Mikael Persbrandt som titelfiguren. Att Petra Mede skulle spela Argans hembiträde hade slagits upp stort. Tyvärr var hennes roll inte särskilt framträdande, och det vi såg var inte särskilt roligt.
Gammalt och nytt hade blandats. Hushållet och övriga uppträdande låg nära 1600-talsoriginalet. Några replikskiften hade dock fått modernare inramning. Framför allt alexandrinerna var borta. Oss samtida slagdängor framfördes också liksom språkliga vardagsuttryck.
Några unga kvinnor i tjugoårsåldern framför oss skrattade gott upprepade gånger. Det hade varit intressant att veta vad de visste om pjäsen och dess historia. Detta kanske var något överrumplande fräscht för dem.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater


Elin Willows på bokmässan
Jag tyckte om Elin Willows bok ”Inlandet” som jag redan har bloggat om här på Litteraturmagazinet. Nu fick jag tillfälle att lyssna till henne på bokmässan i Göteborg, då hon samtalade med Gunilla Molloy. ”Inlandet” är en bok på tvåhundra sidor som på ytan knappt handlar om någonting.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokmässan2018


Hur ska vi läsa Lukasevangeliet?
På bokmässan ska Lennart Thörn tala om Lukasevangeliet utifrån sin bok ”Ordets tillblivelse” som kom förra året. Den ingår i serien Nya testamentets budskap (NTB) som kommer ut på Libris förlag. Meningen med NTB är att klargöra bibelordets bakgrund och sammanhang i historien och i Bibeln. Man vill också peka framåt mot vår tid och vilken betydelse evangelietexterna kan få här och nu.
Lukas är det längsta evangeliet. Tillsammans med Apostlagärningarna som har samma författare utgör det mer än en fjärdedel av Nya testamentet. Lukasevangeliet är känt för ”julevangeliet”, de många liknelserna och Jesu möten med de marginaliserade i samhället. Lukasevangeliet skapar en berättelse av den ursprungliga ögonvittnestraditionen. Det har formen av en antik biografi med ett livsförlopp från Jesu födelse till hans död.
Jag dyker ner i Lennart Thörns läsning av Lukas 10:38-42. Evangelisten är ensam om att skildra situationen då Jesus befinner sig hos systrarna Marta och Maria i Betania.
Avdelning: Fakta Taggar: #Bibeln #bokmässan2018

