Den första existentialisten
Jobs bok i Gamla Testamentet hör till de så kallade vishetsböckerna. Job har sagts vara den första existentialisten som sätter sig upp mot skaparen och ställer frågor om människans frihet, skuld och ansvar. Sena efterföljare har varit både troende och ateister. Kierkegaard hör till de förra, Sartre, Simone de Beauvoir och Camus till de icke-troende. Många andra skönlitterära författare, också svenska, har berört ämnen som det fria valet och var människovärdet kommer ifrån. Lars Ahlin räknas till de svenska existentialisterna. I Natt i marknadstältet skriver han om en man som försöker göra sig förtjänt av sin hustru. Misslyckad i det sociala livet reser han bort för att komma tillbaka med nya meriter. Hustrun föraktar honom emellertid inte. Hon lever själv i Guds nåd. Där får hon möta kärleken utan krav på motprestation.
Jobs bok ställer frågan: Varför måste en rättfärdig människa lida? Job är en ”oförvitlig och rättrådig man” står det ”som fruktade Gud och skydde allt ont”. Gud själv bekräftar det: ”På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont”. Men han går med på att Åklagaren, det vill säga Djävulen, ska få pröva Job. Ondskan slår till mot både hans djur och hans barn men Job fortsätter att prisa Gud: ”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn”.
När han själv drabbas av sjukdom, bölder och smärta blir det svårare. Han förbannar den dag han blev född. Han vill dö och slippa sina plågor. Vännerna talar till Job och utgår i sina predikningar ifrån att Gud är rättvis, att den som syndar får skörda. Job ser ändå inte sin skuld bevisad. ”Jag är oskyldig! Men mitt liv är meningslöst, jag vill inte leva mer. Allt gör detsamma, därför säger jag: Oskyldig och skyldig, han förgör dem båda.” Han undrar: ”Vad ont har jag gjort? Låt mig veta mitt brott!”
Här går mina tankar till Kafkas Processen. Josef K kallas till domstolen, men han vet inte vad han är anklagad för. Han har dock till skillnad från Job en diffus skuldkänsla som driver honom att inställa sig utan protest.
Job framhärdar i orättvisan. ”Varför får de onda leva? Med åldern blir de bara mäktigare.” Den siste talaren bland vännerna, Elihu, menar att de andra inte gett honom svar på tal. Job förstår inte att Gud är större än människor. Han har anklagat den Väldige. Han har avkrävt Gud på svar, men denne svarar i drömmar och genom änglar. Och han behandlar människan efter hur hon lever. ”Job prövas till det yttersta för att han svarat som syndare gör. […] Han upphör aldrig att tala mot Gud.” Job har syndat i sin förhävelse. Han har förletts av sitt övermod. Då tuktade Gud honom så att hans övermod inte skulle förleda honom. Så säger Elihu och: Gud är större än vi kan förstå.
Gud själv talar till Job och framhåller sin väldiga skaparkraft. Men den onde finns också, och ingen på jorden råder över honom.
Till slut ödmjukar sig Job och säger att han har talat om det han inte vet något om. ”Jag är tillintetgjord och ångrar mig, i stoft och aska.” Då ”återupprättade Herren honom och gav honom dubbelt så mycket som han hade ägt förut”.
Från läsningen av Job dröjer sig ändå kvar en känsla av Guds outgrundlighet. Det är den Torgny Lindgren syftar på i boktiteln Ormens väg på hälleberget. I Karl XII:s bibel står det: "Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke: Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo."
Lindgrens bok framställer en orättfärdigt drabbande skuld. Ett par torpare har svårt att leva av sin gård. Deras skuld hos ortens handlare ökar. Han pressar dem på pengar och hotar. Till slut tar han ut sin fordran in natura med torparens hustru. Att vara fattig är att vara ofri. I Ormens väg på hälleberget finns ett socialt budskap och ett existentiellt rop på hjälp, kanske en anklagelse. Den religiösa aspekten är svår. Hur förhåller vi oss till en gud som verkar frånvarande? Ytterst handlar det om en tillit trots allt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Jobs bok #Gud #existentialismen
Augustvinnaren engagerar inte
En hel månad har det tagit för mig att läsa Lydia Sandgrens Augustprisbelönade “Samlade verk”. Jag laddade ner den som e-bok på Arlanda när vi skulle till sonens familj i Luxemburg för att fira jul. Romanen omfattar drygt 600 sidor, och det är ingen bladvändare. Inte för mig i alla fall.
Handlingen utspelar sig mest i Göteborg, och det kan väl de som älskar Götet tycka om. Själv har jag ett positivt förhållande till Bokmässan. Staden i övrigt känner jag ytligt.
Tre personer, tre nära vänner, står i centrum. Martin vill bli författare men klarar inte att få ihop en bok av alla sina utkast. I stället startar han ett litet förlag. Gustav är hans vän sedan gymnasiet. Gustav lyckas bli erkänd som konstnär men lever ett destruktivt liv. Cecilia hör också till trion. Hon gifter sig med Martin, och de får två barn. Cecilia disputerar i filosofi. En vecka efter disputationen försvinner hon spårlöst, lämnar man och barn.
Titeln “Samlade verk” syftar i slutet av boken på Martins högar av ofullbordade manus. Det har uppstått en diskussion bland kritiker om författaren är ironisk överlag. Jag tror inte det. Hon känner med sina personer. Vemod är nog den grundläggande tonen i berättelsen, saknaden av det som inte blev.
De talrika böcker av kända författare som omnämns vännerna emellan kan också sättas i samband med titeln. Det är något av namedropping som försiggår i boken. Sådant kan användas för att briljera. Det kan också naturligt höra till det intellektuella samtal som författaren sympatiserar med.
Endast den sista tiondelen i romanen engagerade mig. Då tar dottern Rakel upp ett nyfunnet spår efter Cecilia – efter femton år. Det är konstigt, både litterärt och i förhållande till verkligheten, att Cecilia har fått vara försvunnen så länge. Det är som att författaren bestämmer att först nu ska det stora sveket upp till behandling. Men det blir inte mycket mer än en ansats.
Martin hittar Gustav död i hans hem. När dramatiken sätter i gång tar romanen slut. Ska detta sparas till nästa bok? Eller är det bara dålig dramaturgi?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Augustpriset 2020
Kommentera
Kvinnor i vikingatid
Jag har läst och gillat Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie med romanerna “Havets hundar” och “Vinterkrigare”. Därför blev jag tipsad om en annan sådan. Författaren är Octavia Randolph som numera är bosatt på Gotland.
Jag börjar läsa första boken, ”The Circle of Ceridwen” från 2014.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
En prisad bagatell
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Två skrivande advokater
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare,
Avdelning: Fakta Taggar: #brott #straff
Kommentera
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Ainbusk
Kommentera
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
För barn: fladdermöss och Gustav Vasa
Jag köper mycket böcker på nätet, både e-böcker och vanliga. Men visst är det trevligt att titta in i en fysisk bokhandel. Mina senaste inköp är barnböcker.
I Naturbokhandeln på Öland hittade jag en upplysande bok om fladdermöss. På landet har min svärson byggt väggar till dem att hänga på. Det har visst inte kommit några än, men “Fantastiska fladdermöss” tyckte jag var en passande bok till barnbarnen. Visst kan de se läskiga ut, och det finns ruskiga historier om att de suger blod. Men efter att ha läst vet man i alla fall mer om dem, och då blir de inte lika främmande. Kanske kan man till och med tycka att de är gulliga.
På Kalmar slott såg vi en utställning om Gustav Vasa. Museibutiker tycker jag mycket om. De har vackra föremål och intressant lektyr. “När Gustav blev kung” är skriven på lättläst svenska med inslag av slang. Boken är humoristisk. Den lägger ett nutida perspektiv på Gustavs tid genom att förklara hur långsamma kommunikationsmedel det fanns på 1500-talet. Men längst ner på sidorna finns mer fakta. Det är en skojig bok. Jag tycker trots anslaget att den ger en bra bild för barn av vad som hände när Gustav blev kung. Sexåringen lyssnade uppmärksamt. Fyraåringen tyckte nog mer om fladdermusboken.
Avdelning: Barn Taggar: #natur #historia
Kommentera
Hunden Milo, räddaren i nöden
”Millys dagbok” av Lars Nim (text) och Sofia Wrangsjö (illustrationer) är en välkomponerad liten kapitelbok för lågstadiebarn. Den passar för dem som läser på egen hand såväl som för högläsning.
Det är inte Millys dagbok vi får ta del av. Den försvinner när hon är och handlar inför mammans kaffekalas. Det är bokens mysterium som löses av den kloka hunden Milo.
I den här första delen av en kommande serie lär Milly känna Max och Milo och deras brokiga familj. Milly bor ensam med sin mamma som är pedant. Hos Max är det kaos men glädje. Ur dessa olikheter skapas den psykologiska spänningen. När Milly kommer hem med tårtan hon köpt av Max familj, som driver ett konditori, riskerar det att bli riktigt skämmigt. De drar sig inte för att blanda in originella ingredienser. Men Milo räddar situationen.
Avdelning: Barn
Kommentera
Beate Grimsrud, ett starkt författarskap
Jag har upptäckt en ny författare. Jag tog del av nyheten om Beate Grimsruds bortgång och hyllningarna av hennes verk. Så jag beställde fram tre av hennes böcker på biblioteket.
”Jag smyger förbi en yxa” är en barndomsskildring. Lydia är liksom Beate uppvuxen i Norge. Hon har sex syskon, en far som har svårt att behålla jobbet och en mor som vill ha glada barn. Modern ”suddar bort” det sorgliga.
Lydia är duktig i idrott, fotboll, slalom, backhoppning, och framför allt en lovande sprinter. Hon pressar sig. Hon är en kämpe och vinnare. Lydia vill kunna påverka verkligheten och tiden också. Hon använder sig av tvångsmässiga ritualer och börjar höra inre röster som ifrågasätter eller ger order. Det är en säregen bok med märkvärdiga tankar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
Ladda ner billigt och bra!
Det finns flera fördelar med e-böcker under sommaren. Man behöver inte gå till en fysisk bokhandel – bra under coronakrisen och när man är på landet, man kan ladda ner böckerna direkt var man än är, de är ofta lika billiga som pocket, och de är bra i packningen – väger ingenting. Förutom paddan förstås.
Det finns en nackdel. Det är svårt att läsa på en skärm ute i solen. Men då är det bara att dra sig in i skuggan.
Jag har läst tre e-böcker nu på raken. Tänk att kunna ladda ner en nyutkommen roman som Bengt Ohlssons ”Midsommarnattsdrömmar” till ett rimligt pris! Och jag tyckte mycket om den. Det är en bok som man känner igen sig i, skrev en recensent. Den handlar om ett kompisgäng som träffas ute på landet under tre midsomrar, åren 1988, 2003 och 2018. Jag räknade ut att jag är tio år äldre än dem det handlar om, så igenkänningen är inte lika stark. Men det gör inget. Tidsmarkörerna går fram i alla fall.
Bengt Ohlssons bok består till stor del av personernas tankar. De tänker mycket på hur de ska framstå inför andra. Deras reflexioner är ibland ganska avancerade analyser. Det är kanske inte realistiskt men utgör förstås den litterära delen av verket.
Åren gör sitt med människorna. De blir föräldrar, lyckas eller inte i sina jobb, blir bedragna av sina makar, skiljs åt och får med tiden kroppsliga bekymmer. Lite väl gamla tycker jag författaren gör dem i den tredje delen. De är ju så pass mycket yngre än mig!
Therese Bohmans ”Den drunknade” är hennes debutroman från 2014. Den handlar också om en sommar på landet. Huvudpersonen Marina blir inbjuden av sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systern åker in till sitt arbete och de andra två blir lämnade ensamma. Ni förstår vad som händer. De dras till varandra men på ett osunt sätt. Det handlar om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Författaren är bildkonstnär, och mörka motiv ur konsthistorien ackompanjerar berättelsen. Naturskildringen följer också det ödesmättade dramat.
Det är ingen dålig roman, men ämnet är obehagligt. Och jag vill inte tro att den är psykologiskt sannolik. Hur mycket Marina än får veta om Gabriel hindrar det inte henne att hålla fast vid honom.
Så till den tredje boken. Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig”, som kom på svenska förra året, har blivit mycket omtalad. Men min föreställning om hennes självbiografi var fel. Jag trodde att hon levde i en sekt som mer eller mindre höll henne fången och i ovetskap om världen runt omkring. Riktigt så illa är det inte. Familjen är mormoner i Idaho, men fadern som är en tyrannisk patriark har valt ut en speciellt sträng del. En av sönerna, Shawn, håller också fast vid den. Två av de andra lämnar hemmet för akademiska studier. Till saken hör att de innan dess har fått hemundervisning som många andra mormoner. Den allmänna skolan är socialistisk och syndig, enligt fadern.
Sjukvården ska man också undvika. Modern fungerar som barnmorska utan legitimation. Och hon försöker bota sjukdomar genom diverse dekokter.
Tara gör med tiden en beundransvärd akademisk karriär. Men trots allt vetande och många år i den nya miljön har hon svårt att slita sig från lojaliteten mot föräldrarna. Fadern har allvarligt försummat henne – låtit henne utföra livsfarliga arbetsuppgifter i hans skrotupplag - och Shawn har varit extremt våldsam. Ändå vill hon förbli i kärleken till dem. Det är den sidan som är svårast för Tara att befria sig från. Den är också svår att acceptera för mig som läsare. Men boken är mycket intressant och välskriven.
En sak till: Jag har inte lyckats ladda ner böcker från biblioteket. Jag måste nog trots allt gå in och be om hjälp någon gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #e-böcker
Kommentera
Om corona för barn
Det svåraste med coronaviruset är för mig och min man att vi inte kan träffa barnbarnen som vanligt. Pojkarna i Stockholm undrar när de får sova över igen hos oss. Det tycker de är roligt. Och varför kan inte mormor komma med in och leka? Vi har träffat dem några gånger utomhus och försökt hålla avståndet.
För de små i Luxemburg är det kanske lättare och mer konkret. Flygplatsen är stängd. Därför kunde farmor och farfar inte komma som planerat för en månad sen. Som tur är finns FaceTime. Både barnbarnen som är långt bort och de som är nära kan ringa upp och visa vad de håller på med. Och så får vi många bilder i iCloud.
Sexåringen har förstås mer koll än de mindre. Nu har det också kommit en upplysande pdf, ”Coronaviruset – en bok för barn”, som man kan ladda ner gratis från Alfabeta. De har samarbetat med ett engelskt förlag. Expertis har också bidragit.
Det är en trevlig bok, lättbegriplig men ändå innehållsrik. De färgglada illustrationerna är informativa, seriösa och hoppfulla. Så tag och läs tillsammans med era barn!
Avdelning: Barn Taggar: #coronavirus
Kommentera
Liten allegori om landet längst bort
”Detta är Ultima Thule, världens yttersta rand.” Det kan vi läsa i Kjell Espmarks lilla bok ”Resan till Thule” som finns på bokrean. Vårt land är inte längre landet lagom. Det framgår klart av Espmarks allegori.
En fransk vetenskapsman sänds under 1700-talet för att utforska Thule, ett land som inte vill veta av sin historia men har anspråk på att vara en moralisk stormakt. Den största exportvaran är soltorkat samvete!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrean2020
Kommentera
Roligt att läsa och räkna
Jag fick en bok i brevlådan just som jag hade ett barnbarn på besök. Det var Kinga Anderssons ”Familjen 0 till 10”. Kinga skriver lättlästa böcker för nybörjare med versaler för att hjälpa till. I denna bok handlar det också om att räkna. Siffran 1 till 10 passar in på familjens medlemmar på olika sätt. Det nyfödda syskonet är 0 år, 1 hund finns i familjen och 2 kaniner, etc. Agata Podlaszewska har illustrerat med enkla, fint tonade akvareller.
Mitt treåriga barnbarn ville vi skulle läsa en gång till. Han är precis nu inne i att räkna saker. Vilken lyckträff! Storebror, snart sex år, har redan stavat sig igenom två av Kingas böcker på egen hand. Nu får vi ta hem ”Familjen 0 till 10” till honom.
Författaren skapar också grattiskort med siffror från boken. Det första är inte helt oväntat till den som fyller 1 år.
Avdelning: Barn Taggar: #läsa #räkna
Kommentera
Man betyder inte man
Det är nu ganska vanligt att genusmedvetna skribenter använder sig av pronomenet ”en” i stället för ”man”. Deras strävan är att göra språket könsneutralt. Men pronomenet ”man” är inte samma ord som substantivet ”man”.
Lars Melin och Mikael Parkvall, författare till boken ”Laddade ord. En bok om tankens makt över språket” är kritiska till det omvända: språkets makt över tanken. Majoritetsspråken i till exempel Iran och Turkiet har könsneutrala pronomen. Hur ser samhällena ut där? De är rätt så patriarkala, eller hur?
Det handlar också om att ”man” och ”man” hör till olika ordklasser. Då kan det inte vara samma ord. Att vara för något är inte heller samma som en för på en båt. Det finns många ord som ser likadana ut och uttalas lika men har olika betydelser.
På urgermanska har ”man” troligen också varit liktydigt med människa, precis som i engelskan i dag. I en del svenska dialekter syftar människa rentav specifikt på kvinnor. ”Det kom en karl och en mänska på vägen” kunde min gammelmormor i Östergötland säga.
Avdelning: Fakta Taggar: #könsneutrala pronomen
Kommentera
Ljudböcker - perfekt på resa
Känslan av att ha en bok i min hand kan inte ersättas av en ljudbok. Men den senare har flera kvaliteter som tjänar mig väl vid resor. Den tar ingen plats – finns i mobilen. Den ger mig spänning och underhållning som får tiden att går fortare. Den dämpar fordons- och trafikbuller.
På resan ner till barnbarnen i Luxemburg lyssnade jag på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Akademins kris och Jean-Claude Arnaults utnyttjande av kvinnor känner ni väl alla till vid det här laget. Men ”Klubben” ger en tydligare och utförligare bild än de ursprungliga tidningsreportagen. Det är ett gediget arbete Matilda Gustavsson har gjort. Man ställer sig osökt frågan hur missförhållandena har kunnat pågå så länge. Vänskapskorruption är väl en del av svaret. Ella Schartner är en bra uppläsare. Kvinnorna som vittnat har fått låna skådespelares röster.
Under resan hem hade jag ”Digerdöden” av Dick Harrison i mina öron. Historiska Media ger ut "Sveriges dramatiska historia" i lagom stort format. ”Digerdöden” från 2019 är som bok på 160 sidor. Men den är en bearbetning av en större volym av samme författare. Nu i vår kommer Dick Harrison och Tomas Blom ut med nya spännande böcker om historiska situationer och skeenden.
I ”Digerdöden” beskrivs lättillgängligt utifrån aktuell forskning hur pesten hamnade i Sverige på mitten av 1300-talet, vilka vägar den tog och vilka djur som bar den. Vi får också veta hur människorna på den tiden såg på sjukdomen – som ett Guds straff – och hur de försökte övervinna den. Även denna bok har fått en uppläsare med behaglig röst, Per Juhlin.
Inför nästa resa - till Alicante denna gång - har jag laddat ner Susanna Alakoskis ”Bomullsängeln”. Hon planerar ett antal böcker om kvinnorna i sin släkt. De härstammar från svenskbygderna i närheten av Vasa men är finsktalande. Mina egna svenskspråkiga förfäder, på min farfars sida, kom från Österbotten. Namnet Östman, som jag har efter min far, har jag sett är vanligt förekommande på kyrkogårdarna där. Jag har just börjat lyssna på ”Bomullsängeln”. Språket är vackert och kärvt. Jag tror att ljudboken får mig att uppskatta det ännu mer. Uppläsare är Katarina Everlöf.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ljudböcker
Kommentera
"Det uppochnedvända riket"
Jesus budskap var revolutionärt, dock inte i den meningen att han gjorde anspråk på världslig makt. I ”Det uppochnedvända riket” reder sociologen och forskaren i teologi Donald B. Kraybill ut vad det handlar om. Underrubriken är ”Jesus alternativ till korrumperad politik, tom religion och orättfärdig ekonomi”.
Det andliga och det sociala är oupplösligt sammanvävt i berättelsen om Jesus. Jesus for ut mot de skriftlärda och fariséerna, för att de hade lagt på människorna för tunga bördor. Jesus var heltigenom judisk och höll sig till Torah, de fem Moseböckerna. Men utöver den skriftliga Torah hade en muntlig utvecklats som innehöll en häpnadsväckande detaljreglering av mänskligt leverne. I evangelierna finns till exempel återgett hur Jesus bröt mot sabbatsbudet. Lärjungarna vandrade för långt, skalade av korn som de plockat längs vägen, och dessutom gjorde Jesus helande gärningar på sabbaten.
I den muntliga traditionen fanns också många regler om renhet och orenhet och åtskiljande av de orena människorna från de rena. Jesus umgicks med de orena. Han samtalade med en samarisk kvinna som tillhörde en oren variant av judendomen. Han bjöd in tullindrivaren Sackaios till sitt hus. Han hade bordsgemenskap med syndare och utstötta. Så tydliggör Jesus att det nya riket välkomnar alla, oavsett status eller fromhet. Äkta rening sker när välvilliga handlingar flödar fram av hjärtat.
I en våldsam upprorisk handling sanerade Jesus templet. Han jagade ut handlarna och vände upp och ned på penningväxlarnas bord. Han protesterade mot hanteringen av djuroffer och förebådade en ny tid då både jude och hedning, ren och oren kunde få ta emot förlåtelsen utan blodstänk och offerlukt.
Evangelierna innehåller inte ett komplett system med en formell etik för varje tänkbar situation, skriver Kraybill. Men Jesus erbjuder oss en vision om det rätta och det goda för våra personliga och kollektiva liv.
Avdelning: Fakta Taggar: #teologi
Kommentera
