Gud i ord och handling
Hur märker man Gud? Om man nu vill göra det. Och hur gör man om man tycker att han är för långt borta? Det har den danska kyrkoherden och författaren Henrik Højlund skrivit en bok om som helt enkelt heter ”Märk Gud”. Det finns mycket intressant i det han förmedlar, men jag inskränker mig här till några perspektiv.
Ett sätt att märka Gud är att skaffa sig ritualer. Det kan handla om att följa kyrkoåret i gudstjänsten. Gången från advent till advent är inte bara en repetition av det förflutna utan manifesterar en gud som ständigt är på väg till oss. Den danska drottningen har sagt om gudstjänsten i folkkyrkan att den inte ”organiseras till känslosamhet”. Den fasta formen lämnar utrymme att bara vara närvarande. Att delta i formen är meningsfullt i sig. I handlingen finns en upplevelse av Guds närhet, för att den är påbjuden av Gud, skriver Højlund. ”Man gör därför klokt i att inte alltid vänta på en känsla av det inre innan man sätter igång med ’det yttre’, med själva handlingen. För i handlingens ögonblick föds det inre, då märker man Gud.” Jag noterar särskilt detta, eftersom det så väl stämmer överens med hur jag själv ser på nattvarden. Jag har svårt med frågan om jag tror på Gud. Jag brukar svara att jag tar nattvarden och att det är en troshandling.
Också jag är så modernt tvivlande att jag har svårt att bekänna min tro. I kyrkans trosbekännelse gör jag det, för jag har fått lära mig att se på den som just ett kollektivs bekännelse, kyrkans. Då behöver jag inte som enskild hänga upp mig på ord jag inte förstår eller har svårt att omfatta. Att jag är kristen tycker jag är lättare att säga. Det kan innefattas i att jag är döpt, konfirmerad och medlem i Svenska kyrkan. Där ansluter jag mig gärna till ett vidare begrepp än det som många har i dag och som närmast motsvaras av väckelsekristen. Det är ett ämne som David Thurfjell forskat på och behandlar i sin bok ”Det gudlösa folket” som jag bloggat om tidigare.
I orden märker vi också Gud, i Bibelns texter om de viktiga troshändelserna. Højlund skriver att det handlar om att inte lägga ribban för högt. Markusevangeliet är nog det lättaste att förstå, så där kan man börja. Där möter man Jesus direkt. Men fortsätter man läsa kommer man att stöta på avsnitt som man inte förstår. Författaren citerar Søren Kierkegaard som framhåller att det inte är de dunkla ställena som förpliktigar läsaren utan de som man förstår. ”Vore det blott ett enda ställe, du förstod i hela Skriften, nåväl, så har du att först göra det”. I Bibeln är det kärleken som utmanar oss. Den uppmanar oss till handling, för att den är äkta. Här vill jag lägga till betydelsen av att läsa Bibeln i en gemenskap. I min bibelgrupp i Högalidskyrkan samlas vi kring en strävan att närma oss Gud i texten.
Ett sätt att märka Gud är att vi vänder oss till honom i bön, tacksägelse eller klagan. Jo, man får klaga och kasta sina bekymmer på Gud. Martin Luther skriver att man ska be kort men ofta och med kraft. Då blir det i alla fall inte tillkrånglat med vackra fraser. Jag har kastat min förtvivlan på Gud flera gånger – och fått svar. Från djupet av det svarta har han gett mig och mina närmaste ett livsinnehåll som utgör en fundamental glädje. Det ingår förstås i min trosberättelse: bönesvaren.
Men Henrik Højlund har mött dem som tvivlar, eftersom de inte längre märker Gud. I det sammanhanget tar han upp ett starkt exempel, Moder Teresa. De flesta betraktar henne som starkt troende, men sanningen är att hon under en lång period helt saknade gnistan i sin tro. ”Jag ropar, jag håller fast, jag längtar – och det finns Ingen som svarar” har hon skrivit. Av henne lär vi oss något viktigt. Vi kan tvivla och ändå agera som troende. Det var just det hon gjorde i sitt mångåriga arbete bland de fattiga i Indien. Ett fåtal människor har så handfast visat sin tro i handling som hon.
En annan sak är att det finns de som kan återge konkreta upplevelser av Gud men tolkar dem som något annat. För att de värjer sig mot tron. Det kan vi läsa i Carl-Henric Jaktlunds ”Bara den vilsne kan bli funnen” som jag ska recensera här i LitteraturMagazinet.
Avdelning: Fakta Taggar: #Gud #tvivel
Om kärlek och konstnärskap
Som framgått av mina recensioner har jag med stor glädje läst nyutgåvorna av norska Herbjørg Wassmo. Det har dels varit böckerna om den passionerade Dina, dels trilogin om tyskepiken Tora. De har gett mig lust att läsa mer. Så jag gick till biblioteket som jag har lyckan att bo nästan vägg i vägg med.
Där hittade jag “Det sjunde mötet”.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#utvecklingsroman
#konst
#kärlek
Kommentera
Träffsäkert och underhållande om skolan
I bokhandeln i Borgholm hittade jag “Lärarinnan” av Danny Wattin. Den kan jag rekommendera för badstranden, hängmattan och balkongen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #satir #humor
Kommentera
Nytt mysterium för Max och Milly
I första boken om Max och Milly försvann hennes dagbok. I den andra boken, som nu kommit, sker det mystiska saker hos fru Gupta. Kan det vara ett spöke?
Max och Milly börjar jakten. De får hjälp av den kloka hunden Milo. Och visst händer det saker.
Mina barnbarn, fem och sju år gamla, skrattar och spelar upp scener. Så det är nog en bra barnbok.
Avdelning: Barn
Kommentera
Två kriser att hantera
Jag har läst Åsa Linderborg, “Året med tretton månader” som finns i pocket. Hon har alltid skrivit dagbok. Denna är förstås lite putsad på sedan hon förstod att innehållet kunde vara värt en publicering. Det handlar en hel del om metoo. Åsa Linderborg som är kulturchef på Aftonbladet fylls av svåra skuldkänslor när Stadsteaterns chef Benny Fredriksson begår självmord. Hon hade gått hårt åt honom i tidningen men minns inte själv det värsta hon skrivit. Det var en hektisk tid, då alla skulle vara med på tåget eller kanske snarare i drevet.
Avdelning: Fakta Taggar: #dagbok #metoo #medier #vänstern
Kommentera
Nyutgivning av Albert Camus
Bonniers har ägnat sig åt nyöversättning av Albert Camus, en hedervärd handling. Det är den framstående översättaren Jan Stolpe som gett ny språkdräkt åt “Främlingen”, “Pesten” och “Fallet”. Camus fick Nobelpriset 1957 och betraktas ofta som en viktig existentialist vid sidan av Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Existentialismen intresserar sig för människans ansvar i en värld utan Gud, för hennes ensamhet, för tvånget att med handling skapa sig sitt eget liv och för kampen att leva äkta utan självbedrägeri. Camus hamnade dock i konflikt med Sartre på grund av dennes anslutning till kommunistpartiet. Men politiskt engagemang var inte främmande för Camus som var medlem av motståndsrörelsen under andra världskriget och redaktör för den förbjudna tidskriften “Combat”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyöversättning
Kommentera
Böcker från rean
Tre böcker köpte jag på bokrean. Jag började läsa Linda Boström Knausgård, “Oktoberbarn”.
Taggar: #självbiografiskt #fakta #krim #bokrea 2021
Kommentera
När livet ställs på sin spets
Niklas Rådströms självbiografiska “Som har inget redan hänt” ligger på topplistorna. Det är en betydande författare som jag inte läst förut. Han är poet, dramatiker och prosaist.
Boken utgår från diagnosen leukemi som han fick för några år sen. Rådström har gått igenom långa, tunga behandlingar med svåra biverkningar. Nu mår han skapligt men är tröttare än innan han blev sjuk. Coronapandemin innebär sträng isolering, eftersom hans immunsystem var mycket påverkat redan efter stamcellstransplantationen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi #leukemi
Kommentera
Augustvinnaren engagerar inte
En hel månad har det tagit för mig att läsa Lydia Sandgrens Augustprisbelönade “Samlade verk”. Jag laddade ner den som e-bok på Arlanda när vi skulle till sonens familj i Luxemburg för att fira jul. Romanen omfattar drygt 600 sidor, och det är ingen bladvändare. Inte för mig i alla fall.
Handlingen utspelar sig mest i Göteborg, och det kan väl de som älskar Götet tycka om. Själv har jag ett positivt förhållande till Bokmässan. Staden i övrigt känner jag ytligt.
Tre personer, tre nära vänner, står i centrum.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Augustpriset 2020
Kommentera
Kvinnor i vikingatid
Jag har läst och gillat Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie med romanerna “Havets hundar” och “Vinterkrigare”. Därför blev jag tipsad om en annan sådan. Författaren är Octavia Randolph som numera är bosatt på Gotland.
Jag börjar läsa första boken, ”The Circle of Ceridwen” från 2014.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
En prisad bagatell
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Två skrivande advokater
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare,
Avdelning: Fakta Taggar: #brott #straff
Kommentera
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Ainbusk
Kommentera
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
För barn: fladdermöss och Gustav Vasa
Jag köper mycket böcker på nätet, både e-böcker och vanliga. Men visst är det trevligt att titta in i en fysisk bokhandel. Mina senaste inköp är barnböcker.
I Naturbokhandeln på Öland hittade jag en upplysande bok om fladdermöss. På landet har min svärson byggt väggar till dem att hänga på. Det har visst inte kommit några än, men “Fantastiska fladdermöss” tyckte jag var en passande bok till barnbarnen. Visst kan de se läskiga ut, och det finns ruskiga historier om att de suger blod. Men efter att ha läst vet man i alla fall mer om dem, och då blir de inte lika främmande. Kanske kan man till och med tycka att de är gulliga.
På Kalmar slott såg vi en utställning om Gustav Vasa. Museibutiker tycker jag mycket om. De har vackra föremål och intressant lektyr. “När Gustav blev kung” är skriven på lättläst svenska med inslag av slang. Boken är humoristisk. Den lägger ett nutida perspektiv på Gustavs tid genom att förklara hur långsamma kommunikationsmedel det fanns på 1500-talet. Men längst ner på sidorna finns mer fakta. Det är en skojig bok. Jag tycker trots anslaget att den ger en bra bild för barn av vad som hände när Gustav blev kung. Sexåringen lyssnade uppmärksamt. Fyraåringen tyckte nog mer om fladdermusboken.
Avdelning: Barn Taggar: #natur #historia
Kommentera
Hunden Milo, räddaren i nöden
”Millys dagbok” av Lars Nim (text) och Sofia Wrangsjö (illustrationer) är en välkomponerad liten kapitelbok för lågstadiebarn. Den passar för dem som läser på egen hand såväl som för högläsning.
Det är inte Millys dagbok vi får ta del av. Den försvinner när hon är och handlar inför mammans kaffekalas. Det är bokens mysterium som löses av den kloka hunden Milo.
I den här första delen av en kommande serie lär Milly känna Max och Milo och deras brokiga familj. Milly bor ensam med sin mamma som är pedant. Hos Max är det kaos men glädje. Ur dessa olikheter skapas den psykologiska spänningen. När Milly kommer hem med tårtan hon köpt av Max familj, som driver ett konditori, riskerar det att bli riktigt skämmigt. De drar sig inte för att blanda in originella ingredienser. Men Milo räddar situationen.
Avdelning: Barn
Kommentera
Beate Grimsrud, ett starkt författarskap
Jag har upptäckt en ny författare. Jag tog del av nyheten om Beate Grimsruds bortgång och hyllningarna av hennes verk. Så jag beställde fram tre av hennes böcker på biblioteket.
”Jag smyger förbi en yxa” är en barndomsskildring. Lydia är liksom Beate uppvuxen i Norge. Hon har sex syskon, en far som har svårt att behålla jobbet och en mor som vill ha glada barn. Modern ”suddar bort” det sorgliga.
Lydia är duktig i idrott, fotboll, slalom, backhoppning, och framför allt en lovande sprinter. Hon pressar sig. Hon är en kämpe och vinnare. Lydia vill kunna påverka verkligheten och tiden också. Hon använder sig av tvångsmässiga ritualer och börjar höra inre röster som ifrågasätter eller ger order. Det är en säregen bok med märkvärdiga tankar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
