Hur sprider vi budskapet?
Det damp ner en bok om evangelisation i brevlådan, ”Det överflödande hjärtat” av Mikael Hallenius. Författaren är pastor, fil dr i pedagogiskt arbete och lärare i Kyrko- och missionsstudier vid Örebro Teologiska Högskola. Han har tidigare kommit ut med ”Spår av den osynlige – om andlig klarsyn”.
Jag tänkte först att jag kanske inte är rätt person att läsa och skriva om boken. Evangelisation är långt ifrån det jag håller på med. Jag vittnar inte. Jag sprider inte det kristna budskapet. Eller?
Jag bär ett guldkors runt halsen, mitt konfirmationskors som jag inte bar under många, många år. Jag har en blogg, kulturochtro.se, där jag behandlar bibeltexter och trosfrågor. Jag har tipsat en och annan om den bibelgrupp jag deltar i. För en vän som vill närma sig tron har jag föreslagit handlingar som skulle föra dem närmare. Om man vill bli kristen kan man börja leva som om man vore det, har någon skrivit. Man kan ta nattvarden. Det är för många ett stort steg, men man måste inte tro tvärsäkert för att få vara med. Det räcker att vara medlem i Svenska kyrkan som många trots allt är.
Mikael Hallenius resonemang utgår från Johannes fjärde kapitel, verserna 4-42. Evangelisation handlar om att överskrida gränser. Hos Johannes kan vi läsa om den samariska kvinna med dåligt rykte – hon hade haft fem olika män – som Jesus träffade vid Sykars brunn. Han tilltalade henne trots hennes förflutna och trots att judarna inte skulle beblanda sig med samarierna. De hade inte den rätta tron.
Kvinnan gav Jesus att dricka, och han gav henne vittnesbördet om den källa som ger evigt liv. Hon förstod att han var profet, eftersom han kunde känna till hur hon levde. Men var han Messias? Hon, tidigare ringaktad och förtalad, vände frimodigt tillbaka in i staden och fick folket med sig för att söka upp Jesus. Många kom då till tro.
Hallenius skriver att evangelisation inte kräver en viss personlighetstyp. Man behöver inte heller ha alla svar. Det räcker att berätta om sina egna erfarenheter.
Vad består då själva evangeliet av? Hallenius sammanfattar det med ordet Liv. Evangeliet har kraft att väcka liv i människor på område efter område, att bekämpa döden på alla fronter. Evangeliet står för pånyttfödelse. Det var det bönesvar jag fick efter två depressioner. Det var så stort och är så stort att jag måste tacka och lova Jesus. Jag tackade min läkare också som verkade i livets riktning.
Ovanstående tankar och minnen kom till mig när jag läste ”Det överflödande hjärtat”. Det är jag glad för. Kanske var jag trots allt en av adressaterna.
Taggar: #kristen litteratur #evangelisation
En prisad bagatell
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Handlingen i boken är de samtal som konstnären och deckarförfattaren har med varandra under sittningarna. Mest tagen blir jag av Kokoschkas berättelse om sin kärlek till Gustav Mahlers änka Alma. Efter att hon gett uttryck för sin självständighet gifter hon sig med en annan man och får barn. Kokoschkas hade hon aborterat. Vilket svek! Och han fick aldrig några egna.
Agata Christie är inte lika meddelsam om sitt liv. Men Agneta Pleijel låter henne avslöja inför målaren vad som hände under de veckor, då hela världen letade efter henne. Hade hon kanske iscensatt sitt försvinnande som ett PR-trick? Det undrade man.
Den lilla boken är ett gott sällskap under ett par timmar. Men köp kanske inte för dyra pengar. Låna är bättre.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Två skrivande advokater
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare, tidigare aldrig straffade, unga och äldre. Men i det sista kapitlet handlar det öppet om terroristen Rakhmat Akilov som med en lastbil körde ihjäl fem personer på Drottninggatan. Att Johan Eriksson tackade ja till det fallet gav honom många hatbrev. Men alla har rätt till en advokat. Lite speciellt är det att läsa att den häktade ska hållas på gott humör. En lång tid i häkte är mycket påfrestande. Akilov får mot slutet större utrymme och tillgång till kök. Han kan bjuda författaren på “hembakade” muffins. Det finns en seriös tanke bakom. Man vill att rättegången ska komma att gå värdigt till. Man vill inte riskera att Akilov får utfall i domstolen och sprider sin grymma ideologi. Så lär ha varit fallet med Breivik.
När jag läser om de personer som Johan Eriksson åtar sig att försvara kommer jag att tänka på tyska Ferdinand von Schirachs noveller. Schirach är också advokat. Flera av hans böcker har getts ut på svenska. Jag läste “Verbrechen” (Brott). De har också filmats. Jag minns det som att von Schirach mer skildrar människoöden än förklarar hur en advokat arbetar. I “Brott” är vanliga människor snarare än kriminella i centrum. En man slår till slut ihjäl sin hustru som trakasserat honom under hela deras äktenskap. En syster tar livet av sin älskade bror som är fången i sin sjukdom efter en svår olycka. Det är två lite olika upplägg, men båda böckerna är klart läsvärda.
Avdelning: Fakta Taggar: #brott #straff
Kommentera
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Språket förför mig, men så undrar jag över vad Smirnoff egentligen skriver om. Janakippo har blivit utnyttjad sexuellt av sin far. Själv accepterar hon som fortfarande mycket ung ett närmande av en äldre man. Hon behöver en famn. Detta leder till en dotter som hon föder 17 år gammal och som tas ifrån henne. Jag förundras över att janakippo fortsätter att dras till äldre män som till och med luktar illa och har någon fysisk defekt. Hon tycker kanske inte att hon är värd bättre. Men Smirnoff vill också skriva fram något gott ur dem. Handlar det om längtan till försoning? Jag vet inte.
Lena Andersson skriver om folkhemmets upp- och nedgång. Elsa är dotter till Ragnar i förra boken. Hon reser till USA för att studera lingvistik. Där möter hon de nya teorierna om språkets förtryckarmakt. De kopplas också till identitetspolitikens framryckning. Elsa försöker hänga med men känner att något skaver. Och folkhems-Ragnar är verkligen inte med på noterna.
Lena Anderssons bok är lättläst, men den blir lite tråkig när den fastnar i diskussionerna på campus. Den är så tydligt en idéroman. I en sådan blir personerna lätt endimensionella. De får liksom inte leva fullt ut.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk. Josa var familjens smeknamn på henne.
Efter att ha läst boken vill jag se dokumentären “Älska mig för den jag är” som visades på SVT och som jag missat. Men den finns inte kvar. Jag kan inte hitta den någonstans. Troligen beror det på att den blev fälld av Granskningsnämnden för intrång i privatlivet. En vid krets av människor visste vem den för misshandel dömde mannen var.
“Josas bok” har undertiteln “Min berättelse”. Det ska väl förstås som Maries perspektiv på lillasysterns erfarenheter. Men dessa två titlar konkurrerar med varandra. Josas bok blir det bara delvis genom utdrag ur hennes dagbok. Syster Maries synvinkel vidgas till att handla om henne själv som en del av Ainbusk. Den kommer också att innefatta hennes egen psykiska ohälsa. Det blir inte fullt ut “Josas bok”.
Tyvärr är dispositionen otydlig. Förlaget borde ha varit mer behjälpligt med redigeringen. Kvarstår gör dock Maries starka kärlek till Josa och hennes oändliga saknad efter henne. Det är en bok full av känslor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Ainbusk
Kommentera
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
För barn: fladdermöss och Gustav Vasa
Jag köper mycket böcker på nätet, både e-böcker och vanliga. Men visst är det trevligt att titta in i en fysisk bokhandel. Mina senaste inköp är barnböcker.
I Naturbokhandeln på Öland hittade jag en upplysande bok om fladdermöss. På landet har min svärson byggt väggar till dem att hänga på. Det har visst inte kommit några än, men “Fantastiska fladdermöss” tyckte jag var en passande bok till barnbarnen. Visst kan de se läskiga ut, och det finns ruskiga historier om att de suger blod. Men efter att ha läst vet man i alla fall mer om dem, och då blir de inte lika främmande. Kanske kan man till och med tycka att de är gulliga.
På Kalmar slott såg vi en utställning om Gustav Vasa. Museibutiker tycker jag mycket om. De har vackra föremål och intressant lektyr. “När Gustav blev kung” är skriven på lättläst svenska med inslag av slang. Boken är humoristisk. Den lägger ett nutida perspektiv på Gustavs tid genom att förklara hur långsamma kommunikationsmedel det fanns på 1500-talet. Men längst ner på sidorna finns mer fakta. Det är en skojig bok. Jag tycker trots anslaget att den ger en bra bild för barn av vad som hände när Gustav blev kung. Sexåringen lyssnade uppmärksamt. Fyraåringen tyckte nog mer om fladdermusboken.
Avdelning: Barn Taggar: #natur #historia
Kommentera
Hunden Milo, räddaren i nöden
”Millys dagbok” av Lars Nim (text) och Sofia Wrangsjö (illustrationer) är en välkomponerad liten kapitelbok för lågstadiebarn. Den passar för dem som läser på egen hand såväl som för högläsning.
Det är inte Millys dagbok vi får ta del av. Den försvinner när hon är och handlar inför mammans kaffekalas. Det är bokens mysterium som löses av den kloka hunden Milo.
I den här första delen av en kommande serie lär Milly känna Max och Milo och deras brokiga familj. Milly bor ensam med sin mamma som är pedant. Hos Max är det kaos men glädje. Ur dessa olikheter skapas den psykologiska spänningen. När Milly kommer hem med tårtan hon köpt av Max familj, som driver ett konditori, riskerar det att bli riktigt skämmigt. De drar sig inte för att blanda in originella ingredienser. Men Milo räddar situationen.
Avdelning: Barn
Kommentera
Beate Grimsrud, ett starkt författarskap
Jag har upptäckt en ny författare. Jag tog del av nyheten om Beate Grimsruds bortgång och hyllningarna av hennes verk. Så jag beställde fram tre av hennes böcker på biblioteket.
”Jag smyger förbi en yxa” är en barndomsskildring. Lydia är liksom Beate uppvuxen i Norge. Hon har sex syskon, en far som har svårt att behålla jobbet och en mor som vill ha glada barn. Modern ”suddar bort” det sorgliga.
Lydia är duktig i idrott, fotboll, slalom, backhoppning, och framför allt en lovande sprinter. Hon pressar sig. Hon är en kämpe och vinnare. Lydia vill kunna påverka verkligheten och tiden också. Hon använder sig av tvångsmässiga ritualer och börjar höra inre röster som ifrågasätter eller ger order. Det är en säregen bok med märkvärdiga tankar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
Ladda ner billigt och bra!
Det finns flera fördelar med e-böcker under sommaren. Man behöver inte gå till en fysisk bokhandel – bra under coronakrisen och när man är på landet, man kan ladda ner böckerna direkt var man än är, de är ofta lika billiga som pocket, och de är bra i packningen – väger ingenting. Förutom paddan förstås.
Det finns en nackdel. Det är svårt att läsa på en skärm ute i solen. Men då är det bara att dra sig in i skuggan.
Jag har läst tre e-böcker nu på raken. Tänk att kunna ladda ner en nyutkommen roman som Bengt Ohlssons ”Midsommarnattsdrömmar” till ett rimligt pris! Och jag tyckte mycket om den. Det är en bok som man känner igen sig i, skrev en recensent. Den handlar om ett kompisgäng som träffas ute på landet under tre midsomrar, åren 1988, 2003 och 2018. Jag räknade ut att jag är tio år äldre än dem det handlar om, så igenkänningen är inte lika stark. Men det gör inget. Tidsmarkörerna går fram i alla fall.
Bengt Ohlssons bok består till stor del av personernas tankar. De tänker mycket på hur de ska framstå inför andra. Deras reflexioner är ibland ganska avancerade analyser. Det är kanske inte realistiskt men utgör förstås den litterära delen av verket.
Åren gör sitt med människorna. De blir föräldrar, lyckas eller inte i sina jobb, blir bedragna av sina makar, skiljs åt och får med tiden kroppsliga bekymmer. Lite väl gamla tycker jag författaren gör dem i den tredje delen. De är ju så pass mycket yngre än mig!
Therese Bohmans ”Den drunknade” är hennes debutroman från 2014. Den handlar också om en sommar på landet. Huvudpersonen Marina blir inbjuden av sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systern åker in till sitt arbete och de andra två blir lämnade ensamma. Ni förstår vad som händer. De dras till varandra men på ett osunt sätt. Det handlar om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Författaren är bildkonstnär, och mörka motiv ur konsthistorien ackompanjerar berättelsen. Naturskildringen följer också det ödesmättade dramat.
Det är ingen dålig roman, men ämnet är obehagligt. Och jag vill inte tro att den är psykologiskt sannolik. Hur mycket Marina än får veta om Gabriel hindrar det inte henne att hålla fast vid honom.
Så till den tredje boken. Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig”, som kom på svenska förra året, har blivit mycket omtalad. Men min föreställning om hennes självbiografi var fel. Jag trodde att hon levde i en sekt som mer eller mindre höll henne fången och i ovetskap om världen runt omkring. Riktigt så illa är det inte. Familjen är mormoner i Idaho, men fadern som är en tyrannisk patriark har valt ut en speciellt sträng del. En av sönerna, Shawn, håller också fast vid den. Två av de andra lämnar hemmet för akademiska studier. Till saken hör att de innan dess har fått hemundervisning som många andra mormoner. Den allmänna skolan är socialistisk och syndig, enligt fadern.
Sjukvården ska man också undvika. Modern fungerar som barnmorska utan legitimation. Och hon försöker bota sjukdomar genom diverse dekokter.
Tara gör med tiden en beundransvärd akademisk karriär. Men trots allt vetande och många år i den nya miljön har hon svårt att slita sig från lojaliteten mot föräldrarna. Fadern har allvarligt försummat henne – låtit henne utföra livsfarliga arbetsuppgifter i hans skrotupplag - och Shawn har varit extremt våldsam. Ändå vill hon förbli i kärleken till dem. Det är den sidan som är svårast för Tara att befria sig från. Den är också svår att acceptera för mig som läsare. Men boken är mycket intressant och välskriven.
En sak till: Jag har inte lyckats ladda ner böcker från biblioteket. Jag måste nog trots allt gå in och be om hjälp någon gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #e-böcker
Kommentera
Om corona för barn
Det svåraste med coronaviruset är för mig och min man att vi inte kan träffa barnbarnen som vanligt. Pojkarna i Stockholm undrar när de får sova över igen hos oss. Det tycker de är roligt. Och varför kan inte mormor komma med in och leka? Vi har träffat dem några gånger utomhus och försökt hålla avståndet.
För de små i Luxemburg är det kanske lättare och mer konkret. Flygplatsen är stängd. Därför kunde farmor och farfar inte komma som planerat för en månad sen. Som tur är finns FaceTime. Både barnbarnen som är långt bort och de som är nära kan ringa upp och visa vad de håller på med. Och så får vi många bilder i iCloud.
Sexåringen har förstås mer koll än de mindre. Nu har det också kommit en upplysande pdf, ”Coronaviruset – en bok för barn”, som man kan ladda ner gratis från Alfabeta. De har samarbetat med ett engelskt förlag. Expertis har också bidragit.
Det är en trevlig bok, lättbegriplig men ändå innehållsrik. De färgglada illustrationerna är informativa, seriösa och hoppfulla. Så tag och läs tillsammans med era barn!
Avdelning: Barn Taggar: #coronavirus
Kommentera
Liten allegori om landet längst bort
”Detta är Ultima Thule, världens yttersta rand.” Det kan vi läsa i Kjell Espmarks lilla bok ”Resan till Thule” som finns på bokrean. Vårt land är inte längre landet lagom. Det framgår klart av Espmarks allegori.
En fransk vetenskapsman sänds under 1700-talet för att utforska Thule, ett land som inte vill veta av sin historia men har anspråk på att vara en moralisk stormakt. Den största exportvaran är soltorkat samvete!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrean2020
Kommentera
Roligt att läsa och räkna
Jag fick en bok i brevlådan just som jag hade ett barnbarn på besök. Det var Kinga Anderssons ”Familjen 0 till 10”. Kinga skriver lättlästa böcker för nybörjare med versaler för att hjälpa till. I denna bok handlar det också om att räkna. Siffran 1 till 10 passar in på familjens medlemmar på olika sätt. Det nyfödda syskonet är 0 år, 1 hund finns i familjen och 2 kaniner, etc. Agata Podlaszewska har illustrerat med enkla, fint tonade akvareller.
Mitt treåriga barnbarn ville vi skulle läsa en gång till. Han är precis nu inne i att räkna saker. Vilken lyckträff! Storebror, snart sex år, har redan stavat sig igenom två av Kingas böcker på egen hand. Nu får vi ta hem ”Familjen 0 till 10” till honom.
Författaren skapar också grattiskort med siffror från boken. Det första är inte helt oväntat till den som fyller 1 år.
Avdelning: Barn Taggar: #läsa #räkna
Kommentera
Man betyder inte man
Det är nu ganska vanligt att genusmedvetna skribenter använder sig av pronomenet ”en” i stället för ”man”. Deras strävan är att göra språket könsneutralt. Men pronomenet ”man” är inte samma ord som substantivet ”man”.
Lars Melin och Mikael Parkvall, författare till boken ”Laddade ord. En bok om tankens makt över språket” är kritiska till det omvända: språkets makt över tanken. Majoritetsspråken i till exempel Iran och Turkiet har könsneutrala pronomen. Hur ser samhällena ut där? De är rätt så patriarkala, eller hur?
Det handlar också om att ”man” och ”man” hör till olika ordklasser. Då kan det inte vara samma ord. Att vara för något är inte heller samma som en för på en båt. Det finns många ord som ser likadana ut och uttalas lika men har olika betydelser.
På urgermanska har ”man” troligen också varit liktydigt med människa, precis som i engelskan i dag. I en del svenska dialekter syftar människa rentav specifikt på kvinnor. ”Det kom en karl och en mänska på vägen” kunde min gammelmormor i Östergötland säga.
Avdelning: Fakta Taggar: #könsneutrala pronomen
Kommentera
Ljudböcker - perfekt på resa
Känslan av att ha en bok i min hand kan inte ersättas av en ljudbok. Men den senare har flera kvaliteter som tjänar mig väl vid resor. Den tar ingen plats – finns i mobilen. Den ger mig spänning och underhållning som får tiden att går fortare. Den dämpar fordons- och trafikbuller.
På resan ner till barnbarnen i Luxemburg lyssnade jag på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Akademins kris och Jean-Claude Arnaults utnyttjande av kvinnor känner ni väl alla till vid det här laget. Men ”Klubben” ger en tydligare och utförligare bild än de ursprungliga tidningsreportagen. Det är ett gediget arbete Matilda Gustavsson har gjort. Man ställer sig osökt frågan hur missförhållandena har kunnat pågå så länge. Vänskapskorruption är väl en del av svaret. Ella Schartner är en bra uppläsare. Kvinnorna som vittnat har fått låna skådespelares röster.
Under resan hem hade jag ”Digerdöden” av Dick Harrison i mina öron. Historiska Media ger ut "Sveriges dramatiska historia" i lagom stort format. ”Digerdöden” från 2019 är som bok på 160 sidor. Men den är en bearbetning av en större volym av samme författare. Nu i vår kommer Dick Harrison och Tomas Blom ut med nya spännande böcker om historiska situationer och skeenden.
I ”Digerdöden” beskrivs lättillgängligt utifrån aktuell forskning hur pesten hamnade i Sverige på mitten av 1300-talet, vilka vägar den tog och vilka djur som bar den. Vi får också veta hur människorna på den tiden såg på sjukdomen – som ett Guds straff – och hur de försökte övervinna den. Även denna bok har fått en uppläsare med behaglig röst, Per Juhlin.
Inför nästa resa - till Alicante denna gång - har jag laddat ner Susanna Alakoskis ”Bomullsängeln”. Hon planerar ett antal böcker om kvinnorna i sin släkt. De härstammar från svenskbygderna i närheten av Vasa men är finsktalande. Mina egna svenskspråkiga förfäder, på min farfars sida, kom från Österbotten. Namnet Östman, som jag har efter min far, har jag sett är vanligt förekommande på kyrkogårdarna där. Jag har just börjat lyssna på ”Bomullsängeln”. Språket är vackert och kärvt. Jag tror att ljudboken får mig att uppskatta det ännu mer. Uppläsare är Katarina Everlöf.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ljudböcker
Kommentera
"Det uppochnedvända riket"
Jesus budskap var revolutionärt, dock inte i den meningen att han gjorde anspråk på världslig makt. I ”Det uppochnedvända riket” reder sociologen och forskaren i teologi Donald B. Kraybill ut vad det handlar om. Underrubriken är ”Jesus alternativ till korrumperad politik, tom religion och orättfärdig ekonomi”.
Det andliga och det sociala är oupplösligt sammanvävt i berättelsen om Jesus. Jesus for ut mot de skriftlärda och fariséerna, för att de hade lagt på människorna för tunga bördor. Jesus var heltigenom judisk och höll sig till Torah, de fem Moseböckerna. Men utöver den skriftliga Torah hade en muntlig utvecklats som innehöll en häpnadsväckande detaljreglering av mänskligt leverne. I evangelierna finns till exempel återgett hur Jesus bröt mot sabbatsbudet. Lärjungarna vandrade för långt, skalade av korn som de plockat längs vägen, och dessutom gjorde Jesus helande gärningar på sabbaten.
I den muntliga traditionen fanns också många regler om renhet och orenhet och åtskiljande av de orena människorna från de rena. Jesus umgicks med de orena. Han samtalade med en samarisk kvinna som tillhörde en oren variant av judendomen. Han bjöd in tullindrivaren Sackaios till sitt hus. Han hade bordsgemenskap med syndare och utstötta. Så tydliggör Jesus att det nya riket välkomnar alla, oavsett status eller fromhet. Äkta rening sker när välvilliga handlingar flödar fram av hjärtat.
I en våldsam upprorisk handling sanerade Jesus templet. Han jagade ut handlarna och vände upp och ned på penningväxlarnas bord. Han protesterade mot hanteringen av djuroffer och förebådade en ny tid då både jude och hedning, ren och oren kunde få ta emot förlåtelsen utan blodstänk och offerlukt.
Evangelierna innehåller inte ett komplett system med en formell etik för varje tänkbar situation, skriver Kraybill. Men Jesus erbjuder oss en vision om det rätta och det goda för våra personliga och kollektiva liv.
Avdelning: Fakta Taggar: #teologi
Kommentera
Peter Handke och jag har något gemensamt
2019 års Nobelpristagare i litteratur, Peter Handke, har blivit starkt kritiserad för sin hållning till kriget på Balkan. Men vad skriver han, och hur skriver han?
Jag borde kanske ha läst Handke. Vi har ett intresse gemensamt. Han var en viktig introduktör av den franske mellankrigsförfattaren Emmanuel Bove som mitt post doc-arbete handlade om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läser just nu #Nobelpriset
Kommentera
Väggen - en modern klassiker
Jag hade ingen bok att läsa. Visst finns det en hel del i mitt hemmabibliotek. Men det finns en orsak till att de förblir olästa. Jag har inte lust helt enkelt. De lockar mig inte. Så jag gick in på närmaste bokhandel. Det kanske var dags att läsa en klassiker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #djur #natur
Kommentera
