Instängd i en pratbubbla
Hundraåringen klev ut genom fönstret på äldreboendet. Fyra och ett halvt-åringen i Martina Montelius Främlingsleguanen går ut genom grinden och lämnar dagis. Det namnlösa barnet passade inte in i barngruppen. Hen hade gjort sig så obemärkt att personalen nog trodde att hen fortfarande var kvar.
Hemma är det tomt. ”Upphovsmännen” är på kurort, men en leguan finns som sällskap. ”Jag betraktar min reptil som en kamrat och jämlike.” Att språket inte är ett barns behöver jag väl inte tillägga.
Det är inte särskilt långsökt för mig att associera till den bok som jag ägnade min doktorsavhandling. I ”Gros-Câlin”, som betyder ungefär Storkram, lever Monsieur Cousin med sin pytonorm i en tvårummare i Paris. De är också ensamma mot omvärlden. Men i Romain Garys roman ingår Gros-Câlin i en berättelse om hoppet. Cousin väntar tåligt på att ormen inte bara ska ömsa skinn utan mutera till en högre stående varelse. Och i identifikationen med keldjuret förvandlas hans hopp till att omfatta också människan. Hon ska bli en bättre varelse.
Ordlekarna är av samma typ. Montelius skriver i stället för föräldrar ”upphovsmän” som i sin tur för tankarna till ”våra dagars upphov”. Gary kallar de trötta passagerarna i métron för ”les usagés” (de utslitna) i stället för ”les usagers” (brukarna).
Det är väldigt mycket sådant i Främlingsleguanen. Men jag skrattar inte. Humor kräver ett överraskningsmoment. Det här känner jag igen sen förut. Men det är något annat också. Jag tyckte inte Hundraåringen var särskilt rolig heller. Eller kanske var den bara rolig, och det håller inte. För mig, och en del andra också har jag förstått, är det inte nog. Humorn måste ta avstamp i något. Det måste finnas något vasst i den, något den driver med eller försvarar sig mot.
Ett exempel: Fyra och ett halvt-åringen behöver en bra lyssnare. Då går hen till sin sten som hen kallar Sleipner. Hen söker sig till döda ting. Det är förstås väldigt misantropiskt, men roligt är det inte. I Gros-Câlin går huvudpersonen till en kommunikationskurs, där man jobbar med att få en askkopp att tala. Då skrattar jag. Det är satir.
Hen i Främlingsleguanen känner sig ensam, ledsen och vill vara vanlig. Men hen har svårt att ta sig ur den bubbla hen skapat åt sig och sin följeslagare. Att det behövs ett skydd mot de vuxna får vi i alla fall helt klart för oss. I slutkapitlet tränger deras röster igenom på ett förödande vis.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #humor
Ladda ner billigt och bra!
Det finns flera fördelar med e-böcker under sommaren. Man behöver inte gå till en fysisk bokhandel – bra under coronakrisen och när man är på landet, man kan ladda ner böckerna direkt var man än är, de är ofta lika billiga som pocket, och de är bra i packningen – väger ingenting. Förutom paddan förstås.
Det finns en nackdel. Det är svårt att läsa på en skärm ute i solen. Men då är det bara att dra sig in i skuggan.
Jag har läst tre e-böcker nu på raken. Tänk att kunna ladda ner en nyutkommen roman som Bengt Ohlssons ”Midsommarnattsdrömmar” till ett rimligt pris! Och jag tyckte mycket om den. Det är en bok som man känner igen sig i, skrev en recensent. Den handlar om ett kompisgäng som träffas ute på landet under tre midsomrar, åren 1988, 2003 och 2018. Jag räknade ut att jag är tio år äldre än dem det handlar om, så igenkänningen är inte lika stark. Men det gör inget. Tidsmarkörerna går fram i alla fall.
Bengt Ohlssons bok består till stor del av personernas tankar. De tänker mycket på hur de ska framstå inför andra. Deras reflexioner är ibland ganska avancerade analyser. Det är kanske inte realistiskt men utgör förstås den litterära delen av verket.
Åren gör sitt med människorna. De blir föräldrar, lyckas eller inte i sina jobb, blir bedragna av sina makar, skiljs åt och får med tiden kroppsliga bekymmer. Lite väl gamla tycker jag författaren gör dem i den tredje delen. De är ju så pass mycket yngre än mig!
Therese Bohmans ”Den drunknade” är hennes debutroman från 2014. Den handlar också om en sommar på landet. Huvudpersonen Marina blir inbjuden av sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systern åker in till sitt arbete och de andra två blir lämnade ensamma. Ni förstår vad som händer. De dras till varandra men på ett osunt sätt. Det handlar om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Författaren är bildkonstnär, och mörka motiv ur konsthistorien ackompanjerar berättelsen. Naturskildringen följer också det ödesmättade dramat.
Det är ingen dålig roman, men ämnet är obehagligt. Och jag vill inte tro att den är psykologiskt sannolik. Hur mycket Marina än får veta om Gabriel hindrar det inte henne att hålla fast vid honom.
Så till den tredje boken. Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig”, som kom på svenska förra året, har blivit mycket omtalad. Men min föreställning om hennes självbiografi var fel. Jag trodde att hon levde i en sekt som mer eller mindre höll henne fången och i ovetskap om världen runt omkring. Riktigt så illa är det inte. Familjen är mormoner i Idaho, men fadern som är en tyrannisk patriark har valt ut en speciellt sträng del. En av sönerna, Shawn, håller också fast vid den. Två av de andra lämnar hemmet för akademiska studier. Till saken hör att de innan dess har fått hemundervisning som många andra mormoner. Den allmänna skolan är socialistisk och syndig, enligt fadern.
Sjukvården ska man också undvika. Modern fungerar som barnmorska utan legitimation. Och hon försöker bota sjukdomar genom diverse dekokter.
Tara gör med tiden en beundransvärd akademisk karriär. Men trots allt vetande och många år i den nya miljön har hon svårt att slita sig från lojaliteten mot föräldrarna. Fadern har allvarligt försummat henne – låtit henne utföra livsfarliga arbetsuppgifter i hans skrotupplag - och Shawn har varit extremt våldsam. Ändå vill hon förbli i kärleken till dem. Det är den sidan som är svårast för Tara att befria sig från. Den är också svår att acceptera för mig som läsare. Men boken är mycket intressant och välskriven.
En sak till: Jag har inte lyckats ladda ner böcker från biblioteket. Jag måste nog trots allt gå in och be om hjälp någon gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #e-böcker
Kommentera
Om corona för barn
Det svåraste med coronaviruset är för mig och min man att vi inte kan träffa barnbarnen som vanligt. Pojkarna i Stockholm undrar när de får sova över igen hos oss. Det tycker de är roligt. Och varför kan inte mormor komma med in och leka? Vi har träffat dem några gånger utomhus och försökt hålla avståndet.
För de små i Luxemburg är det kanske lättare och mer konkret. Flygplatsen är stängd. Därför kunde farmor och farfar inte komma som planerat för en månad sen. Som tur är finns FaceTime. Både barnbarnen som är långt bort och de som är nära kan ringa upp och visa vad de håller på med. Och så får vi många bilder i iCloud.
Sexåringen har förstås mer koll än de mindre. Nu har det också kommit en upplysande pdf, ”Coronaviruset – en bok för barn”, som man kan ladda ner gratis från Alfabeta. De har samarbetat med ett engelskt förlag. Expertis har också bidragit.
Det är en trevlig bok, lättbegriplig men ändå innehållsrik. De färgglada illustrationerna är informativa, seriösa och hoppfulla. Så tag och läs tillsammans med era barn!
Avdelning: Barn Taggar: #coronavirus
Kommentera
Liten allegori om landet längst bort
”Detta är Ultima Thule, världens yttersta rand.” Det kan vi läsa i Kjell Espmarks lilla bok ”Resan till Thule” som finns på bokrean. Vårt land är inte längre landet lagom. Det framgår klart av Espmarks allegori.
En fransk vetenskapsman sänds under 1700-talet för att utforska Thule, ett land som inte vill veta av sin historia men har anspråk på att vara en moralisk stormakt. Den största exportvaran är soltorkat samvete!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrean2020
Kommentera
Roligt att läsa och räkna
Jag fick en bok i brevlådan just som jag hade ett barnbarn på besök. Det var Kinga Anderssons ”Familjen 0 till 10”. Kinga skriver lättlästa böcker för nybörjare med versaler för att hjälpa till. I denna bok handlar det också om att räkna. Siffran 1 till 10 passar in på familjens medlemmar på olika sätt. Det nyfödda syskonet är 0 år, 1 hund finns i familjen och 2 kaniner, etc. Agata Podlaszewska har illustrerat med enkla, fint tonade akvareller.
Mitt treåriga barnbarn ville vi skulle läsa en gång till. Han är precis nu inne i att räkna saker. Vilken lyckträff! Storebror, snart sex år, har redan stavat sig igenom två av Kingas böcker på egen hand. Nu får vi ta hem ”Familjen 0 till 10” till honom.
Författaren skapar också grattiskort med siffror från boken. Det första är inte helt oväntat till den som fyller 1 år.
Avdelning: Barn Taggar: #läsa #räkna
Kommentera
Man betyder inte man
Det är nu ganska vanligt att genusmedvetna skribenter använder sig av pronomenet ”en” i stället för ”man”. Deras strävan är att göra språket könsneutralt. Men pronomenet ”man” är inte samma ord som substantivet ”man”.
Lars Melin och Mikael Parkvall, författare till boken ”Laddade ord. En bok om tankens makt över språket” är kritiska till det omvända: språkets makt över tanken. Majoritetsspråken i till exempel Iran och Turkiet har könsneutrala pronomen. Hur ser samhällena ut där? De är rätt så patriarkala, eller hur?
Det handlar också om att ”man” och ”man” hör till olika ordklasser. Då kan det inte vara samma ord. Att vara för något är inte heller samma som en för på en båt. Det finns många ord som ser likadana ut och uttalas lika men har olika betydelser.
På urgermanska har ”man” troligen också varit liktydigt med människa, precis som i engelskan i dag. I en del svenska dialekter syftar människa rentav specifikt på kvinnor. ”Det kom en karl och en mänska på vägen” kunde min gammelmormor i Östergötland säga.
Avdelning: Fakta Taggar: #könsneutrala pronomen
Kommentera
Ljudböcker - perfekt på resa
Känslan av att ha en bok i min hand kan inte ersättas av en ljudbok. Men den senare har flera kvaliteter som tjänar mig väl vid resor. Den tar ingen plats – finns i mobilen. Den ger mig spänning och underhållning som får tiden att går fortare. Den dämpar fordons- och trafikbuller.
På resan ner till barnbarnen i Luxemburg lyssnade jag på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Akademins kris och Jean-Claude Arnaults utnyttjande av kvinnor känner ni väl alla till vid det här laget. Men ”Klubben” ger en tydligare och utförligare bild än de ursprungliga tidningsreportagen. Det är ett gediget arbete Matilda Gustavsson har gjort. Man ställer sig osökt frågan hur missförhållandena har kunnat pågå så länge. Vänskapskorruption är väl en del av svaret. Ella Schartner är en bra uppläsare. Kvinnorna som vittnat har fått låna skådespelares röster.
Under resan hem hade jag ”Digerdöden” av Dick Harrison i mina öron. Historiska Media ger ut "Sveriges dramatiska historia" i lagom stort format. ”Digerdöden” från 2019 är som bok på 160 sidor. Men den är en bearbetning av en större volym av samme författare. Nu i vår kommer Dick Harrison och Tomas Blom ut med nya spännande böcker om historiska situationer och skeenden.
I ”Digerdöden” beskrivs lättillgängligt utifrån aktuell forskning hur pesten hamnade i Sverige på mitten av 1300-talet, vilka vägar den tog och vilka djur som bar den. Vi får också veta hur människorna på den tiden såg på sjukdomen – som ett Guds straff – och hur de försökte övervinna den. Även denna bok har fått en uppläsare med behaglig röst, Per Juhlin.
Inför nästa resa - till Alicante denna gång - har jag laddat ner Susanna Alakoskis ”Bomullsängeln”. Hon planerar ett antal böcker om kvinnorna i sin släkt. De härstammar från svenskbygderna i närheten av Vasa men är finsktalande. Mina egna svenskspråkiga förfäder, på min farfars sida, kom från Österbotten. Namnet Östman, som jag har efter min far, har jag sett är vanligt förekommande på kyrkogårdarna där. Jag har just börjat lyssna på ”Bomullsängeln”. Språket är vackert och kärvt. Jag tror att ljudboken får mig att uppskatta det ännu mer. Uppläsare är Katarina Everlöf.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ljudböcker
Kommentera
"Det uppochnedvända riket"
Jesus budskap var revolutionärt, dock inte i den meningen att han gjorde anspråk på världslig makt. I ”Det uppochnedvända riket” reder sociologen och forskaren i teologi Donald B. Kraybill ut vad det handlar om. Underrubriken är ”Jesus alternativ till korrumperad politik, tom religion och orättfärdig ekonomi”.
Det andliga och det sociala är oupplösligt sammanvävt i berättelsen om Jesus. Jesus for ut mot de skriftlärda och fariséerna, för att de hade lagt på människorna för tunga bördor. Jesus var heltigenom judisk och höll sig till Torah, de fem Moseböckerna. Men utöver den skriftliga Torah hade en muntlig utvecklats som innehöll en häpnadsväckande detaljreglering av mänskligt leverne. I evangelierna finns till exempel återgett hur Jesus bröt mot sabbatsbudet. Lärjungarna vandrade för långt, skalade av korn som de plockat längs vägen, och dessutom gjorde Jesus helande gärningar på sabbaten.
I den muntliga traditionen fanns också många regler om renhet och orenhet och åtskiljande av de orena människorna från de rena. Jesus umgicks med de orena. Han samtalade med en samarisk kvinna som tillhörde en oren variant av judendomen. Han bjöd in tullindrivaren Sackaios till sitt hus. Han hade bordsgemenskap med syndare och utstötta. Så tydliggör Jesus att det nya riket välkomnar alla, oavsett status eller fromhet. Äkta rening sker när välvilliga handlingar flödar fram av hjärtat.
I en våldsam upprorisk handling sanerade Jesus templet. Han jagade ut handlarna och vände upp och ned på penningväxlarnas bord. Han protesterade mot hanteringen av djuroffer och förebådade en ny tid då både jude och hedning, ren och oren kunde få ta emot förlåtelsen utan blodstänk och offerlukt.
Evangelierna innehåller inte ett komplett system med en formell etik för varje tänkbar situation, skriver Kraybill. Men Jesus erbjuder oss en vision om det rätta och det goda för våra personliga och kollektiva liv.
Avdelning: Fakta Taggar: #teologi
Kommentera
Peter Handke och jag har något gemensamt
2019 års Nobelpristagare i litteratur, Peter Handke, har blivit starkt kritiserad för sin hållning till kriget på Balkan. Men vad skriver han, och hur skriver han?
Jag borde kanske ha läst Handke. Vi har ett intresse gemensamt. Han var en viktig introduktör av den franske mellankrigsförfattaren Emmanuel Bove som mitt post doc-arbete handlade om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läser just nu #Nobelpriset
Kommentera
Väggen - en modern klassiker
Jag hade ingen bok att läsa. Visst finns det en hel del i mitt hemmabibliotek. Men det finns en orsak till att de förblir olästa. Jag har inte lust helt enkelt. De lockar mig inte. Så jag gick in på närmaste bokhandel. Det kanske var dags att läsa en klassiker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #djur #natur
Kommentera
Från mobbad till världsberömd
Jag har läst Malena Ernmans bok om en familj i kris. Den första upplagan var skriven innan dottern Greta Thunberg började skolstrejka för klimatet. Nu finns en andra upplaga i pocket som tar med Gretas första tid på Mynttorget.
Avdelning: Fakta Taggar: #funktionsvariationer #klimataktivism
Kommentera
Ett författarskap att upptäcka
Den senaste tiden har jag läst de flesta av Delphine de Vigans böcker som är översatta till svenska. För några år sedan läste jag ”No och jag”. Romanen handlar om en blyg tonåring, Lou, som ska hålla ett föredrag i skolan. Efter mycket vånda väljer hon ämnet hemlöshet, eftersom hon lärt känna No, en ung flicka på en järnvägsstation. Tillsammans med en manlig kompis tar Lou på sig att rädda No till ett bättre liv. Det var en berättelse som engagerade mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #franskt #självbiografiskt
Kommentera
Älskade kaniner
Härom veckan kom jag hem från 14 dagar hos barnbarnen i Luxemburg. Där blev det inte en rad vuxenlitteratur, däremot många barnböcker. Ettåringen kommer dragande med Lena Andersons Kanin-böcker. Hon vill om och om igen lyssna till Kanin-bad, Kanin-låda, Kanin-paket och Kanin-saga. Hennes treåriga bror och de två kusinerna i Stockholm har också älskat dessa böcker med enkla, korta berättelser och tydliga bilder. Det handlar om att ta av sig ett plagg efter ett annat och gömma badankan under tröjan. I en annan bok väntar barnet i sagan på att Kanin ska komma med ett önskat föremål, i en tredje är sakerna inlindade i avslöjande paket, i en fjärde väntar stora Kanin på att just hans eller hennes unge ska komma för att lyssna på en saga. Den känner jag mig inte helt bekväm med. Det ena djuret efter det andra avfärdas. Ingen annan än den egna ungen får lyssna. Det verkar dock barnbarnen inte må dåligt av.
Treåringen vill gärna höra en annan kaninberättelse, Ulf Nilssons ”Lilla syster Kanin” om storebror som vaktar ostyriga lillasyster när föräldrarna är ute och letar morötter. Den har han också sett på Teater Tittut i Stockholm. Den har spännande inslag, är ibland lite filosofisk och sorglig. Men slutet gott, allting gott.
Avdelning: Barn Taggar: #småbarnsböcker
Kommentera
Stockholm läser "För Lydia"
Detta års Stockholm läser-bok, som det samtalas om på biblioteken, är ”För Lydia” (1973) av Gun-Britt Sundström. Innan man läser den bör man ha stiftat bekantskap med Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” (1912). ”För Lydia” är handlingen ur Lydias perspektiv. Hjalmar Söderberg skriver ur Arvids perspektiv.
Det är mer än ett halvsekel mellan dessa kärlekshistorier.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser 2019
Kommentera
Bokrean 2019 - några tips
På tisdag börjar bokrean. Jag vill ge några tips. Köp Alex Schulman, ”Bränn alla mina brev”! Flera av mina vänner har inte velat läsa något av Alex Schulman för att de har uppfattat hans person som arrogant. Det är synd.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea
Kommentera
Människan och medvetandet
Den brittiske teologen Rowan Williams nyutkomna ”Vara människa” är den tredje boken i en triologi. De tidigare har titlarna ”Vara kristen” och ”Vara lärjunge”. De är tunna volymer om centrala begrepp. Med den aktuella boken tränger Williams in i svåra filosofiska spörsmål. Men han kopplar också dem till den kristna tron. Alla tre böckerna bygger på föreläsningar som han hållit.
Avdelning: Fakta Taggar: #filosofi
Kommentera
Honom gick livet förbi
Bengt Ohlssons roman ”Drick värmen ur min hand” från 2016 hämtar sin titel från en dikt av Edith Södergran. Boken handlar om en kärlekstörstande medelålders man som lever i ett äktenskap, där makarna är missnöjda både med sig själva och varandra. De står stilla i sina yrkesliv och avundas en nära vän som det gått bra för. De bevakar varandras steg och tonlägen, men ibland kan en gnutta generositet tränga igenom skalet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #äktenskapsroman
Kommentera
Vanligt motiv, ovanligt spännande
Bland återlämnade på mitt bibliotek hittade jag Jonas Moström, ”Skuggorna ruva”. Den kom ut förra året. Handlingen utspelar sig i ett litet samhälle i Norrlands inland.
Boken är på över fyrahundra sidor, men spänningen är tät hela tiden. Det är nästan bara dialog - mellan de undersökande poliserna och mellan dem och de förhörda - vilket ökar tempot.
Ämnet är inte ovanligt: En ung flicka försvinner. Är det frivilligt eller inte? Om inte, vem är skyldig? Och tiden går, är hon fortfarande vid liv?
Men detta är en riktigt bra deckare. Jag har läst en Moström tidigare, ”Evig eld”, som utspelar sig i Sundsvall, men ”Skuggorna ruva” befinner sig på en helt annan nivå. Så tag och läs!
Avdelning: Spänning Taggar: #Norrlands inland #ungdomar
Kommentera
