Instängd i en pratbubbla
Hundraåringen klev ut genom fönstret på äldreboendet. Fyra och ett halvt-åringen i Martina Montelius Främlingsleguanen går ut genom grinden och lämnar dagis. Det namnlösa barnet passade inte in i barngruppen. Hen hade gjort sig så obemärkt att personalen nog trodde att hen fortfarande var kvar.
Hemma är det tomt. ”Upphovsmännen” är på kurort, men en leguan finns som sällskap. ”Jag betraktar min reptil som en kamrat och jämlike.” Att språket inte är ett barns behöver jag väl inte tillägga.
Det är inte särskilt långsökt för mig att associera till den bok som jag ägnade min doktorsavhandling. I ”Gros-Câlin”, som betyder ungefär Storkram, lever Monsieur Cousin med sin pytonorm i en tvårummare i Paris. De är också ensamma mot omvärlden. Men i Romain Garys roman ingår Gros-Câlin i en berättelse om hoppet. Cousin väntar tåligt på att ormen inte bara ska ömsa skinn utan mutera till en högre stående varelse. Och i identifikationen med keldjuret förvandlas hans hopp till att omfatta också människan. Hon ska bli en bättre varelse.
Ordlekarna är av samma typ. Montelius skriver i stället för föräldrar ”upphovsmän” som i sin tur för tankarna till ”våra dagars upphov”. Gary kallar de trötta passagerarna i métron för ”les usagés” (de utslitna) i stället för ”les usagers” (brukarna).
Det är väldigt mycket sådant i Främlingsleguanen. Men jag skrattar inte. Humor kräver ett överraskningsmoment. Det här känner jag igen sen förut. Men det är något annat också. Jag tyckte inte Hundraåringen var särskilt rolig heller. Eller kanske var den bara rolig, och det håller inte. För mig, och en del andra också har jag förstått, är det inte nog. Humorn måste ta avstamp i något. Det måste finnas något vasst i den, något den driver med eller försvarar sig mot.
Ett exempel: Fyra och ett halvt-åringen behöver en bra lyssnare. Då går hen till sin sten som hen kallar Sleipner. Hen söker sig till döda ting. Det är förstås väldigt misantropiskt, men roligt är det inte. I Gros-Câlin går huvudpersonen till en kommunikationskurs, där man jobbar med att få en askkopp att tala. Då skrattar jag. Det är satir.
Hen i Främlingsleguanen känner sig ensam, ledsen och vill vara vanlig. Men hen har svårt att ta sig ur den bubbla hen skapat åt sig och sin följeslagare. Att det behövs ett skydd mot de vuxna får vi i alla fall helt klart för oss. I slutkapitlet tränger deras röster igenom på ett förödande vis.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #humor
Väggen - en modern klassiker
Jag hade ingen bok att läsa. Visst finns det en hel del i mitt hemmabibliotek. Men det finns en orsak till att de förblir olästa. Jag har inte lust helt enkelt. De lockar mig inte. Så jag gick in på närmaste bokhandel. Det kanske var dags att läsa en klassiker. Jag tittade igenom hyllorna men hade läst de flesta. Då blev jag tipsad av personalen om en modern klassiker, ”Väggen” av österrikiskan Marlen Haushofer. Titeln kände jag igen från filmatiseringen som jag emellertid inte sett. Författaren föddes 1920 och dog i skelettcancer knappt 50 år gammal.
Visst är det en annorlunda och välskriven bok. Berättaren är en kvinna som lämnats ensam i en jaktstuga medan sällskapet gjort ett ärende nere i byn. När hon går på promenad upptäcker hon att hon och det omgivande landskapet blivit instängda bakom en genomskinlig vägg. De människor hon ser på andra sidan har förvandlats till döda stenstoder. Hon blir rädd och orolig men utan den förlamande ångest som vore naturlig i en sådan situation. Det som håller henne uppe är de sysslor hon måste utföra för att rädda livet på sig själv och de djur som kommer att utgöra hennes hushåll. Hunden hade inte följt med till byn, och en dag stöter berättaren på en ko som behöver tas om hand och mjölkas. En katt söker sig också till huset. Redogörelsen omfattar två och ett halvt år med minutiöst beskrivna årstidsväxlingar.
Den genomskinliga väggen och orsaken till den är öppen för flera tolkningar. Ett experiment av en fientlig makt? Eller mest radikalt, kanske en frivillig vägg? Berättaren förefaller inte vilja undersöka var gränserna går för hennes tillvaro. Jag funderar över ordet vägg. Mur skulle passa bättre om det var något som omringade henne helt.
Hon skriver att hon inte kan lämna djuren. Stundtals är hon till och med lycklig. Berättaren verkar ha ett bättre liv med djuren än med människorna. Hon har två tonårsdöttrar som hon helst minns som barn. Då var det lättare att älska dem. Samspelet med djuren är mycket respektfullt och ömsint.
Människorna har hindrat berättaren att leva fullt ut. Ibland är hon närmast likgiltig eller fientlig mot dem när hon tänker tillbaka. Människan har inte följt kärlekens väg, skriver hon. Mot slutet gör hon inte några längre utflykter. Hon bryr sig inte mer om var väggen finns.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #djur #natur
Kommentera
Från mobbad till världsberömd
Jag har läst Malena Ernmans bok om en familj i kris. Den första upplagan var skriven innan dottern Greta Thunberg började skolstrejka för klimatet. Nu finns en andra upplaga i pocket som tar med Gretas första tid på Mynttorget. Först var det tänkt att hon skulle sitta där tre veckor fram till valet i september 2018. Men efter det bestämde hon sig för att strejka varje fredag. Vi vet alla vilket genomslag detta har fått.
Att bli världsberömd klimataktivist har förbättrat Gretas eget liv på ett genomgripande sätt. Hon var mobbad i skolan, blev sjuk i anorexia och har blivit diagnostiserad med Aspbergers syndrom och andra autistiska drag. Innan hon började ge intervjuer och hålla tal vid stora internationella sammankomster ville hon knappast tala med någon främmande människa alls. För familjen är det förstås en stor lycka att hon mår bättre.
Den yngre systern Beata, nu 13 år, fick under Gretas svåraste sjukdomstid stå tillbaka. Hon kände sig ensam och drog sig undan. Nu har hon fått ett genombrott som sångerska. Det såg jag i ett av Malous tv-program som finns på YouTube. Systern lider också av en funktionsvariation - detta har blivit en benämning för de olika bokstavskombinationerna. Och modern har i mogen ålder fått sin diagnos. Sådana är ofta ärftliga.
Boken hade ursprungligen syftet att visa hur svårt det är att leva med barn som har neuropsykiatriska variationer. Det blir en mängd dagliga anpassningar. Det är som om familjen tas som gisslan av barnets speciella behov.
När det gäller engagemanget för klimatet är också föräldrarna Malena och Svante involverade. Greta har fått dem att sluta flyga. För modern innebär det en avbruten operakarriär. Hon har fått övergå till att spela musikaler i Sverige.
Författaren Malena kopplar samman familjens utmattning med planetens. De nuvarande levnadsvillkoren är ohållbara också för människan. Visst har det mänskliga avtrycket orsakat klotets uppvärmning. Men hon menar kanske att vi mår dåligt av överkonsumtion. Det kan i så fall inte gälla jordens fattiga.
Avdelning: Fakta Taggar: #funktionsvariationer #klimataktivism
Kommentera
Ett författarskap att upptäcka
Den senaste tiden har jag läst de flesta av Delphine de Vigans böcker som är översatta till svenska. För några år sedan läste jag ”No och jag”. Romanen handlar om en blyg tonåring, Lou, som ska hålla ett föredrag i skolan. Efter mycket vånda väljer hon ämnet hemlöshet, eftersom hon lärt känna No, en ung flicka på en järnvägsstation. Tillsammans med en manlig kompis tar Lou på sig att rädda No till ett bättre liv. Det var en berättelse som engagerade mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #franskt #självbiografiskt
Kommentera
Älskade kaniner
Härom veckan kom jag hem från 14 dagar hos barnbarnen i Luxemburg. Där blev det inte en rad vuxenlitteratur, däremot många barnböcker. Ettåringen kommer dragande med Lena Andersons Kanin-böcker. Hon vill om och om igen lyssna till Kanin-bad, Kanin-låda, Kanin-paket och Kanin-saga. Hennes treåriga bror och de två kusinerna i Stockholm har också älskat dessa böcker med enkla, korta berättelser och tydliga bilder. Det handlar om att ta av sig ett plagg efter ett annat och gömma badankan under tröjan. I en annan bok väntar barnet i sagan på att Kanin ska komma med ett önskat föremål, i en tredje är sakerna inlindade i avslöjande paket, i en fjärde väntar stora Kanin på att just hans eller hennes unge ska komma för att lyssna på en saga. Den känner jag mig inte helt bekväm med. Det ena djuret efter det andra avfärdas. Ingen annan än den egna ungen får lyssna. Det verkar dock barnbarnen inte må dåligt av.
Treåringen vill gärna höra en annan kaninberättelse, Ulf Nilssons ”Lilla syster Kanin” om storebror som vaktar ostyriga lillasyster när föräldrarna är ute och letar morötter. Den har han också sett på Teater Tittut i Stockholm. Den har spännande inslag, är ibland lite filosofisk och sorglig. Men slutet gott, allting gott.
Avdelning: Barn Taggar: #småbarnsböcker
Kommentera
Stockholm läser "För Lydia"
Detta års Stockholm läser-bok, som det samtalas om på biblioteken, är ”För Lydia” (1973) av Gun-Britt Sundström. Innan man läser den bör man ha stiftat bekantskap med Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” (1912). ”För Lydia” är handlingen ur Lydias perspektiv. Hjalmar Söderberg skriver ur Arvids perspektiv.
Det är mer än ett halvsekel mellan dessa kärlekshistorier.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser 2019
Kommentera
Bokrean 2019 - några tips
På tisdag börjar bokrean. Jag vill ge några tips. Köp Alex Schulman, ”Bränn alla mina brev”! Flera av mina vänner har inte velat läsa något av Alex Schulman för att de har uppfattat hans person som arrogant. Det är synd.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea
Kommentera
Människan och medvetandet
Den brittiske teologen Rowan Williams nyutkomna ”Vara människa” är den tredje boken i en triologi. De tidigare har titlarna ”Vara kristen” och ”Vara lärjunge”. De är tunna volymer om centrala begrepp. Med den aktuella boken tränger Williams in i svåra filosofiska spörsmål. Men han kopplar också dem till den kristna tron. Alla tre böckerna bygger på föreläsningar som han hållit.
Avdelning: Fakta Taggar: #filosofi
Kommentera
Honom gick livet förbi
Bengt Ohlssons roman ”Drick värmen ur min hand” från 2016 hämtar sin titel från en dikt av Edith Södergran. Boken handlar om en kärlekstörstande medelålders man som lever i ett äktenskap, där makarna är missnöjda både med sig själva och varandra. De står stilla i sina yrkesliv och avundas en nära vän som det gått bra för. De bevakar varandras steg och tonlägen, men ibland kan en gnutta generositet tränga igenom skalet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #äktenskapsroman
Kommentera
Vanligt motiv, ovanligt spännande
Bland återlämnade på mitt bibliotek hittade jag Jonas Moström, ”Skuggorna ruva”. Den kom ut förra året. Handlingen utspelar sig i ett litet samhälle i Norrlands inland.
Boken är på över fyrahundra sidor, men spänningen är tät hela tiden. Det är nästan bara dialog - mellan de undersökande poliserna och mellan dem och de förhörda - vilket ökar tempot.
Ämnet är inte ovanligt: En ung flicka försvinner. Är det frivilligt eller inte? Om inte, vem är skyldig? Och tiden går, är hon fortfarande vid liv?
Men detta är en riktigt bra deckare. Jag har läst en Moström tidigare, ”Evig eld”, som utspelar sig i Sundsvall, men ”Skuggorna ruva” befinner sig på en helt annan nivå. Så tag och läs!
Avdelning: Spänning Taggar: #Norrlands inland #ungdomar
Kommentera
Folkhemmet, en bärande idé?
Jag sträckläste Lena Anderssons ”Sveas son” i går kväll. Så bra var den.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #idéroman
Kommentera
Ömsint om unga på sanatorium
En sådan fin läsupplevelse den är! Rita Simus ”Innan sista löven fallit” är en fristående uppföljare till ”Ängeln vid din sida” som jag skrev om här hösten 2016. Den tyckte jag också mycket om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Tornedalen #ungdomar
Kommentera
Hemligheten i släktträdet
Alex Schulman har skrivit en bok om sin far, en annan om sin mor. Nu är romanen om hans mormor och morfar aktuell. ”Bränn alla mina brev” handlar om Karin och Sven Stolpe.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #släkthistoria
Kommentera
Engagemang, kärlek och smärta
Så mycket hon kämpar, både för en bättre värld och för sitt eget liv! Jag har läst Gunhild A. Stordalens historia ”Den stora bilden”, berättad för Jonas Forsang. Där varvas skildringen av hennes globala engagemang med personliga scener, där hon tampas med sjukdom och smärta. Hela tiden med en kärleksfull make vid sin sida.
Avdelning: Fakta Taggar: #EAT
Kommentera
Molière utan nerv
Vi gick i pausen. Det kanske vi inte hade gjort om vi betalt för biljetterna, men detta var gratis via vår DN-prenumeration. Igår hade ”Den inbillade sjuke” av Molière generalrepetition på Maxim med Mikael Persbrandt som titelfiguren. Att Petra Mede skulle spela Argans hembiträde hade slagits upp stort. Tyvärr var hennes roll inte särskilt framträdande, och det vi såg var inte särskilt roligt.
Gammalt och nytt hade blandats. Hushållet och övriga uppträdande låg nära 1600-talsoriginalet. Några replikskiften hade dock fått modernare inramning. Framför allt alexandrinerna var borta. Oss samtida slagdängor framfördes också liksom språkliga vardagsuttryck.
Några unga kvinnor i tjugoårsåldern framför oss skrattade gott upprepade gånger. Det hade varit intressant att veta vad de visste om pjäsen och dess historia. Detta kanske var något överrumplande fräscht för dem.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater
Kommentera
Elin Willows på bokmässan
Jag tyckte om Elin Willows bok ”Inlandet” som jag redan har bloggat om här på Litteraturmagazinet. Nu fick jag tillfälle att lyssna till henne på bokmässan i Göteborg, då hon samtalade med Gunilla Molloy. ”Inlandet” är en bok på tvåhundra sidor som på ytan knappt handlar om någonting.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokmässan2018
Kommentera
Hur ska vi läsa Lukasevangeliet?
På bokmässan ska Lennart Thörn tala om Lukasevangeliet utifrån sin bok ”Ordets tillblivelse” som kom förra året. Den ingår i serien Nya testamentets budskap (NTB) som kommer ut på Libris förlag. Meningen med NTB är att klargöra bibelordets bakgrund och sammanhang i historien och i Bibeln. Man vill också peka framåt mot vår tid och vilken betydelse evangelietexterna kan få här och nu.
Lukas är det längsta evangeliet. Tillsammans med Apostlagärningarna som har samma författare utgör det mer än en fjärdedel av Nya testamentet. Lukasevangeliet är känt för ”julevangeliet”, de många liknelserna och Jesu möten med de marginaliserade i samhället. Lukasevangeliet skapar en berättelse av den ursprungliga ögonvittnestraditionen. Det har formen av en antik biografi med ett livsförlopp från Jesu födelse till hans död.
Jag dyker ner i Lennart Thörns läsning av Lukas 10:38-42. Evangelisten är ensam om att skildra situationen då Jesus befinner sig hos systrarna Marta och Maria i Betania.
Avdelning: Fakta Taggar: #Bibeln #bokmässan2018
Kommentera
Händelselöst men inte tråkigt i inlandet
Elin Willows kommer att medverka på Bokmässan i höst. Hon har blivit uppmärksammad för hur hon skildrar en plats i romanen ”Inlandet”. Jag blev rekommenderad av en vän att läsa den. Det händer inte mycket, sa han, men den är bra. Och det är verkligen en imponerande debut.
Elin Willows är kulturjournalist och bosatt i Finland. ”Inlandet” kommer ut i Finland på både svenska och finska. I hennes bok är den icke namngivna platsen ett inte alltför litet samhälle i över Norrland ganska nära norska gränsen. Där finns bibliotek och affärer, till och med ett systembolag. Men det är snarare ett ställe man flyttar ifrån än till. Jagpersonen tog beslutet att flytta med pojkvännen till hans hemort. Men redan innan hon hunnit packa upp var förhållandet slut. Då valde hon att ändå stanna kvar. Hon fick arbete i ett snabbköp.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #inre Norrland
Kommentera
