Palmsöndag och skärtorsdag
Den vecka som leder fram till palmsöndagen, som infaller nu på söndag, brukar kallas för passionsveckan. Efter den kommer stora veckan eller stilla veckan som vi säger i svensk tradition. Den leder fram till påsken, den största av kristna högtider. Då firar vi Jesus seger över döden.
Det är kärnan i den kristna tron, det som vi återkommer till vid mässan varje söndag. Det ryska ordet för söndag betyder uppståndelse. Det är ett vackert ord, tycker jag: voskresenie.
I ortodox tradition spelar också lördagen som föregår palmsöndagen en viktig roll. Den bär namnet Lasaroslördagen. Jesus uppväcker Marta och Marias bror från de döda. Marta kan framstå som mindre andlig än sin syster, men när brodern dött stannade Maria hemma. Det var Marta som mötte Jesus och bekände sin tro på honom som Guds son (Johannes 11 kap).
I berättelsen om Lasaros föregrips Jesus egen uppståndelse från de döda. Den kan också läsas som en allegori över människans andliga uppståndelse. Jesus vill uppenbara sig för oss och ge oss nytt liv.
Jesus intåg i Jerusalem finns med både första advent och i palmsöndagens gudstjänst. I advent förebådas hans återkomst som konung. På palmsöndagen finns allvaret i bakgrunden. Jesus kommer för att förnedras och dö på ett kors. Palmsöndagen har fått sitt namn av att folket skar kvistar från träden och lade framför honom när han red in i staden. Och palmen är symbolen för seger.
I Svenska kyrkan används ofta sälg- eller videkvistar som välsignas av prästen och delas ut till församlingen. Några av kvistarna sparas till fastetidens början nästa år, då de bränns till aska. Med den askan tecknas korset på våra pannor på askonsdagen.
I kyrkan i Betfage finns en sten, en sådan som den stiger upp på som ska rida på en åsna. Kan det vara stenen Jesus använde när han som den lidande tjänaren ödmjuk trädde in i Jerusalem?
I den gammaltestamentliga läsningen på skärtorsdagen skildras Herrens påsk. Det är den natt då allt förstfött i landet ska dödas, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar ska drabbas av Herrens dom. Men blodet på husen där judarna bor ska vara ett tecken. De ska skonas. Det är riktigt svårsmält, för att inte säga oacceptabelt. I dag sägs judarna försöka skapa jämvikt i skulden genom att låta förstfödda - inte små hoppas jag - fasta några dagar före påsk. Men, nej, inga förklaringar lindrar eller rättfärdigar. Det verkar de flesta vara överens om i bibelgruppen.
Skärtorsdagen har fått sitt namn efter verbet skära som är ett gammalt svenskt ord för rena. Under fastan renar vi oss för att vara redo att ta emot nattvarden den dag då den instiftades. Som sakrament förkunnar eukaristin inkarnationen. Gud blir kött, och materien laddas med nåd som Peter Halldorf skriver i Heligt år. Ett sakrament är fysiskt för att Jesus är fysisk. Det består av en handling. Jesus ger vid den sista måltiden sina lärjungar en handling att samlas kring till dess att han kommer åter, inte ett föremål eller en idé. Halldorf menar att en kyrka utan sakrament riskerar att reducera evangeliet till andlig underhållning. Man kunde lika gärna gå på bio. I djupaste mening är det nattvarden som konstituerar den kristna kyrkan.
Inför måltiden tvättar Jesus sina lärjungars fötter. Han vänder på perspektivet. Gud har stigit ned för att tjäna, inte för att härska. Fottvagningen har en plats i skärtorsdagsmässan. För några år sedan såg jag prästerna tvätta korgossarnas fötter i Notre Dame i Paris. I Högalidskyrkan får vem som helst komma fram och få sina fötter tvättade.
Gudstjänsten avslutas med att altaret kläds av. Ljusen släcks och bärs ut tillsammans med altardukar och kärl. Det nakna altaret blir till en bild av den utblottade Kristus. Skärtorsdagens mässa är tung av symbolik som gör starkt intryck på den som deltar.
Vi står inför förräderiets natt. "Fallet Judas är så förfärande och gåtfullt att vi gör klokt i att avhålla oss från att spekulera i det." Så skriver Halldorf. Men det vill vi inte avhålla oss från i min studiegrupp. Judas är ett redskap. Det som ska ske måste ske. Man kan till och med se honom som ett offer, tycker jag. "Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd!" säger Jesus.
Varför Judas? Han var kanske lätt att lägga beslag på för dem som ville åt Jesus. Kanske var han besviken på hur saker och ting hade utvecklats. Kanske hade han andra anspråk än sin mästare. Efteråt ångrar han sig. Han dömer sig själv så hårt att han måste ta sitt liv. Skulle han inte ha kunnat komma tillbaka?
Petrus kommer tillbaka. Petrus förnekar tre gånger att han är med Jesus. Honom är det lättare att förstå. Det var direkt farligt. Han kunde också bli dödad. Hur många av oss skulle våga säga sanningen då? Judas gärning är mer aktivt ond.
När Jesus i Markus 14:12-26 säger att en av lärjungarna kommer att förråda honom frågar den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?". Kanske kan vi känna igen oss i dem och Judas också, i rädslan att fatta ett ödesdigert beslut på felaktiga grunder.
Med Tomas tvivlaren har vi tre gestalter i Bibeln som vi kan spegla våra mänskliga svagheter i, trolösheten mot andra och mot oss själva, vår rädsla och vår tvekan.
Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #skärtorsdagen
Fina helger med böcker
Jag vill ge er några tips utifrån min läsning under 2021. Där ingår flera fina debuter: framför allt Katarina Widholm, “Räkna hjärtslag” men också Axel Burénius, “Dödsängel” och Lina Nordquist, “Dit du går, följer jag”.
En annan författare jag vill slå på trumman för är norska Herbjørg Wassmo. Jag har med stor glädje läst de böcker som Historiska Media gett ut på nytt. Dels är det böckerna om den passionerade Dina från “Dinas bok” och de tre efterföljande, dels trilogin om tyskepiken Tora i “Huset med den blinda glasverandan” och de två andra volymerna.
Jag önskar er alla fina helger och hoppas att tomten lägger böcker i paketen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #lästips
Kommentera
Stillastående om ett svårt ämne
Jag har med glädje läst dansk och norsk litteratur på sistone. Nu fick jag “Sakernas tillstånd” av norska Sandra Lillebø i min hand. Jag sympatiserar med det svåra ämnet, att vara mor till sin egen mor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #modersrelation
Kommentera
Om kärlek och konstnärskap
Som framgått av mina recensioner har jag med stor glädje läst nyutgåvorna av norska Herbjørg Wassmo. Det har dels varit böckerna om den passionerade Dina, dels trilogin om tyskepiken Tora. De har gett mig lust att läsa mer. Så jag gick till biblioteket som jag har lyckan att bo nästan vägg i vägg med.
Där hittade jag “Det sjunde mötet”.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#utvecklingsroman
#konst
#kärlek
Kommentera
Träffsäkert och underhållande om skolan
I bokhandeln i Borgholm hittade jag “Lärarinnan” av Danny Wattin. Den kan jag rekommendera för badstranden, hängmattan och balkongen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #satir #humor
Kommentera
Nytt mysterium för Max och Milly
I första boken om Max och Milly försvann hennes dagbok. I den andra boken, som nu kommit, sker det mystiska saker hos fru Gupta. Kan det vara ett spöke?
Max och Milly börjar jakten. De får hjälp av den kloka hunden Milo. Och visst händer det saker.
Mina barnbarn, fem och sju år gamla, skrattar och spelar upp scener. Så det är nog en bra barnbok.
Avdelning: Barn
Kommentera
Två kriser att hantera
Jag har läst Åsa Linderborg, “Året med tretton månader” som finns i pocket. Hon har alltid skrivit dagbok. Denna är förstås lite putsad på sedan hon förstod att innehållet kunde vara värt en publicering. Det handlar en hel del om metoo. Åsa Linderborg som är kulturchef på Aftonbladet fylls av svåra skuldkänslor när Stadsteaterns chef Benny Fredriksson begår självmord. Hon hade gått hårt åt honom i tidningen men minns inte själv det värsta hon skrivit. Det var en hektisk tid, då alla skulle vara med på tåget eller kanske snarare i drevet.
Avdelning: Fakta Taggar: #dagbok #metoo #medier #vänstern
Kommentera
Nyutgivning av Albert Camus
Bonniers har ägnat sig åt nyöversättning av Albert Camus, en hedervärd handling. Det är den framstående översättaren Jan Stolpe som gett ny språkdräkt åt “Främlingen”, “Pesten” och “Fallet”. Camus fick Nobelpriset 1957 och betraktas ofta som en viktig existentialist vid sidan av Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Existentialismen intresserar sig för människans ansvar i en värld utan Gud, för hennes ensamhet, för tvånget att med handling skapa sig sitt eget liv och för kampen att leva äkta utan självbedrägeri. Camus hamnade dock i konflikt med Sartre på grund av dennes anslutning till kommunistpartiet. Men politiskt engagemang var inte främmande för Camus som var medlem av motståndsrörelsen under andra världskriget och redaktör för den förbjudna tidskriften “Combat”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyöversättning
Kommentera
Böcker från rean
Tre böcker köpte jag på bokrean. Jag började läsa Linda Boström Knausgård, “Oktoberbarn”.
Taggar: #självbiografiskt #fakta #krim #bokrea 2021
Kommentera
När livet ställs på sin spets
Niklas Rådströms självbiografiska “Som har inget redan hänt” ligger på topplistorna. Det är en betydande författare som jag inte läst förut. Han är poet, dramatiker och prosaist.
Boken utgår från diagnosen leukemi som han fick för några år sen. Rådström har gått igenom långa, tunga behandlingar med svåra biverkningar. Nu mår han skapligt men är tröttare än innan han blev sjuk. Coronapandemin innebär sträng isolering, eftersom hans immunsystem var mycket påverkat redan efter stamcellstransplantationen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi #leukemi
Kommentera
Augustvinnaren engagerar inte
En hel månad har det tagit för mig att läsa Lydia Sandgrens Augustprisbelönade “Samlade verk”. Jag laddade ner den som e-bok på Arlanda när vi skulle till sonens familj i Luxemburg för att fira jul. Romanen omfattar drygt 600 sidor, och det är ingen bladvändare. Inte för mig i alla fall.
Handlingen utspelar sig mest i Göteborg, och det kan väl de som älskar Götet tycka om. Själv har jag ett positivt förhållande till Bokmässan. Staden i övrigt känner jag ytligt.
Tre personer, tre nära vänner, står i centrum.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Augustpriset 2020
Kommentera
Kvinnor i vikingatid
Jag har läst och gillat Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie med romanerna “Havets hundar” och “Vinterkrigare”. Därför blev jag tipsad om en annan sådan. Författaren är Octavia Randolph som numera är bosatt på Gotland.
Jag börjar läsa första boken, ”The Circle of Ceridwen” från 2014.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
En prisad bagatell
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Två skrivande advokater
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare,
Avdelning: Fakta Taggar: #brott #straff
Kommentera
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Ainbusk
Kommentera
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
För barn: fladdermöss och Gustav Vasa
Jag köper mycket böcker på nätet, både e-böcker och vanliga. Men visst är det trevligt att titta in i en fysisk bokhandel. Mina senaste inköp är barnböcker.
I Naturbokhandeln på Öland hittade jag en upplysande bok om fladdermöss. På landet har min svärson byggt väggar till dem att hänga på. Det har visst inte kommit några än, men “Fantastiska fladdermöss” tyckte jag var en passande bok till barnbarnen. Visst kan de se läskiga ut, och det finns ruskiga historier om att de suger blod. Men efter att ha läst vet man i alla fall mer om dem, och då blir de inte lika främmande. Kanske kan man till och med tycka att de är gulliga.
På Kalmar slott såg vi en utställning om Gustav Vasa. Museibutiker tycker jag mycket om. De har vackra föremål och intressant lektyr. “När Gustav blev kung” är skriven på lättläst svenska med inslag av slang. Boken är humoristisk. Den lägger ett nutida perspektiv på Gustavs tid genom att förklara hur långsamma kommunikationsmedel det fanns på 1500-talet. Men längst ner på sidorna finns mer fakta. Det är en skojig bok. Jag tycker trots anslaget att den ger en bra bild för barn av vad som hände när Gustav blev kung. Sexåringen lyssnade uppmärksamt. Fyraåringen tyckte nog mer om fladdermusboken.
Avdelning: Barn Taggar: #natur #historia
Kommentera
