Ett litterärt lurendrejeri
I dag ska ni få en lite längre text att läsa. Jag vill gärna berätta om Romain Garys författarskap som är objektet för min doktorsavhandling. Gary är inte så känd i Sverige, vilket jag tycker är synd förstås. Det är ett lättillgängligt humoristiskt verk. De böcker som jag nämner nedan med svensk titel inom parentes är alla utgivna på svenska. Med livet framför sej kom i nyutgåva på Norstedts 2010 och finns i pocket att köpa för en billig penning.
Avhandlingsarbetet var lustfyllt. Det hade börjat med ett skratt. Min man Örjan var i Frankrike 1977 och blev rekommenderad att läsa en ny spännande författare, Emile Ajar. Debutboken hette Gros-Câlin. Det betyder ungefär Storkram och var det namn som berättaren M. Cousin gett den pytonorm han levde tillsammans med i en tvårummare i Paris. Det var en hejdlöst rolig roman med sina upptåg och sitt underfundiga språk. Ytterligare tre böcker i samma humoristiska stil kom i snabb takt. När jag hade lagt fram min C-uppsats frågade min handledare om jag skulle fortsätta att skriva om Ajar. Då svarade jag att det kanske inte var så lätt med ett så nytt och litet författarskap.
Några dagar efteråt stod det klart att det var den sen länge etablerade Romain Gary som använt sig av pseudonym för att villa bort kritikerna och få chansen att bli läst med nya ögon. Det franska litterära etablissemanget blev grundlurat. Gary hade sänt ut sin yngre släkting Paul Pavlowitch att spela rollen som den nya författaren. Själv var jag på Franska institutet i Stockholm i november 1978 då Pavlowitch läste ur L’angoisse du roi Salomon (Kung Salomos ångest) som snart skulle komma ut. Han vägrade att svara på personliga frågor och kedjerökte nervöst under hela tillställningen.
Avslöjandet kom efter att Gary den 2 december 1980 tagit livet av sig 66 år gammal. Han hade lagt sig på sängen i sin våning på rue du Bac i Paris, riktat pistolkolven mot gommen och tryckt av. Rädslan för ålderdomen och de allt mer komplicerade turerna i Ajar-affären hade tagit ut sitt pris. Han efterlämnade en liten skrift med titeln Vie et mort d’Emile Ajar (Emile Ajars liv och död) och slutade med att säga att äntligen hade han uttryckt sig fullständigt.
Nu fick jag chansen till ett avhandlingsämne. Den enes död den andres bröd. Jag kunde helt enkelt jämföra Garys tidigare författarskap med stil och innehåll i de böcker han skrev under pseudonym.
La promesse de l’aube (Löfte i gryningen) hade han gett ut 1960. Titeln syftade dels på det löfte som han bara genom att komma till livet gett sin mor att bli något stort, dels den förväntan som moderskärleken gav honom om att få uppleva kärlek även i vuxen ålder. När jag 1987 hade publicerat en understreckare i Svenska Dagbladet om Gary blev jag uppringd av en dam som sa att hon var Brigitte, en av de åtrådda kvinnorna i självbiografin. Christel Kriland som hon hette bjöd hem mig, och jag förstod att Romain Gary i hög grad var levande i hennes minne.
Hon hade träffat honom på 30-talet när hon som ung journalist sändes till Frankrike för att skriva om en utställning. Christel var då gift med Lillebror Söderlundh. Men hennes väninna Sylvia som sällskapade med Garys bäste vän René presenterade Romain för henne. Han var vid den tiden juridikstudent. Vid en tentamen hade han en Dalahäst som maskot, berättade hon för mig. Han hade börjat skriva skönlitterärt och lät henne få det första romanmanuskriptet som förblev opublicerat. Jag fick läsa det, och det blev värdefullt för min analys.
Sylvia, som var silversmed, och hennes man doktor René Agid kom att leva i ett långt och stabilt äktenskap. Gary tog ofta sin tillflykt till dem. De var med sitt präktiga borgerliga liv en fast punkt för honom som var mer äventyrlig. Hans biografi var imponerande. Han uppfyllde med råge moderns förväntningar. Han blev krigshjälte under befrielsen av Europa, diplomat efter kriget, var verksam i Hollywood en period och blev tilldelad Goncourtpriset två gånger. Det var emot reglerna, men juryn visste inte att Gary inte bara var upphovsman till Les racines du ciel (Himlens rötter) som fått priset 1956 utan också till La vie devant soi (Med livet framför sej) 1975. Så blev det möjligt – den enda gången i historien.
Christels och Romains historia blev kort. Hon hade inte orkat med honom i längden, anförtrodde hon mig. Han hade en glupande erotisk aptit – livet ut framstår det som när man läser Myriam Anissimovs gedigna biografi, Romain Gary, le caméléon. Jag fick för övrigt glädjen att bidra något till hennes bok genom att översätta till franska den omfattande korrespondensen mellan Sylvia och hennes svenska väninna. I så gott som varje brev nämns Gary, så också i ett brev som Christel fått just den dag jag hälsade på henne i Saltsjöbaden.
Jag fick tillstånd av Garys son att läsa ett alternativt slutkapitel till Gros-Câlin som förlaget inte velat ha med – det hade inte författaren kunnat argumentera emot eftersom han höll sig undan. Diego Gary var en vacker ung man som tog emot mig på rue du Bac, men ack så olycklig. Året innan fadern dog hade modern, skådespelerskan Jean Seaberg tagit sitt liv. Vilket öde för en son!
Den 7 maj 1994 försvarade jag min avhandling L’utopie et l’ironie, Etude sur Gros-Câlin et sa place dans l’oeuvre de Romain Gary. Resultatet som jag kommit fram till var att flera av Garys tidigare teman fanns kvar hos Ajar, kärleken, livsångesten och konsten kontra verkligheten, men de gestaltades på ett vardagligare plan. Tillsammans med den uppskruvade humorn gjorde det att stilen blev mer träffande och effektiv i sitt ofta satiriska uppsåt.
I Gros-Câlin var förvandlingen och pånyttfödelsen centrala motiv. Gary hade träffat och blivit starkt berörd av paleontologen och jesuiten Pierre Teilhard de Chardin. Denne hade sammanlikat sin forskning och sin kristna tro till en vision om ett universum som växer och utvecklas till fullkomning. Ormen Gros-Câlin hoppades på något mer genomgripande än att ömsa skinn. För att göra omslaget till avhandlingen tog jag min svärmor till hjälp. Hon fick teckna en pytonorm med guldstjärna på huvudet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Frankrike #avhandling #pseudonym #självmord
Fina helger med böcker
Jag vill ge er några tips utifrån min läsning under 2021. Där ingår flera fina debuter: framför allt Katarina Widholm, “Räkna hjärtslag” men också Axel Burénius, “Dödsängel” och Lina Nordquist, “Dit du går, följer jag”.
En annan författare jag vill slå på trumman för är norska Herbjørg Wassmo. Jag har med stor glädje läst de böcker som Historiska Media gett ut på nytt. Dels är det böckerna om den passionerade Dina från “Dinas bok” och de tre efterföljande, dels trilogin om tyskepiken Tora i “Huset med den blinda glasverandan” och de två andra volymerna.
Jag önskar er alla fina helger och hoppas att tomten lägger böcker i paketen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #lästips
Kommentera
Stillastående om ett svårt ämne
Jag har med glädje läst dansk och norsk litteratur på sistone. Nu fick jag “Sakernas tillstånd” av norska Sandra Lillebø i min hand. Jag sympatiserar med det svåra ämnet, att vara mor till sin egen mor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #modersrelation
Kommentera
Om kärlek och konstnärskap
Som framgått av mina recensioner har jag med stor glädje läst nyutgåvorna av norska Herbjørg Wassmo. Det har dels varit böckerna om den passionerade Dina, dels trilogin om tyskepiken Tora. De har gett mig lust att läsa mer. Så jag gick till biblioteket som jag har lyckan att bo nästan vägg i vägg med.
Där hittade jag “Det sjunde mötet”.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#utvecklingsroman
#konst
#kärlek
Kommentera
Träffsäkert och underhållande om skolan
I bokhandeln i Borgholm hittade jag “Lärarinnan” av Danny Wattin. Den kan jag rekommendera för badstranden, hängmattan och balkongen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #satir #humor
Kommentera
Nytt mysterium för Max och Milly
I första boken om Max och Milly försvann hennes dagbok. I den andra boken, som nu kommit, sker det mystiska saker hos fru Gupta. Kan det vara ett spöke?
Max och Milly börjar jakten. De får hjälp av den kloka hunden Milo. Och visst händer det saker.
Mina barnbarn, fem och sju år gamla, skrattar och spelar upp scener. Så det är nog en bra barnbok.
Avdelning: Barn
Kommentera
Två kriser att hantera
Jag har läst Åsa Linderborg, “Året med tretton månader” som finns i pocket. Hon har alltid skrivit dagbok. Denna är förstås lite putsad på sedan hon förstod att innehållet kunde vara värt en publicering. Det handlar en hel del om metoo. Åsa Linderborg som är kulturchef på Aftonbladet fylls av svåra skuldkänslor när Stadsteaterns chef Benny Fredriksson begår självmord. Hon hade gått hårt åt honom i tidningen men minns inte själv det värsta hon skrivit. Det var en hektisk tid, då alla skulle vara med på tåget eller kanske snarare i drevet.
Avdelning: Fakta Taggar: #dagbok #metoo #medier #vänstern
Kommentera
Nyutgivning av Albert Camus
Bonniers har ägnat sig åt nyöversättning av Albert Camus, en hedervärd handling. Det är den framstående översättaren Jan Stolpe som gett ny språkdräkt åt “Främlingen”, “Pesten” och “Fallet”. Camus fick Nobelpriset 1957 och betraktas ofta som en viktig existentialist vid sidan av Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Existentialismen intresserar sig för människans ansvar i en värld utan Gud, för hennes ensamhet, för tvånget att med handling skapa sig sitt eget liv och för kampen att leva äkta utan självbedrägeri. Camus hamnade dock i konflikt med Sartre på grund av dennes anslutning till kommunistpartiet. Men politiskt engagemang var inte främmande för Camus som var medlem av motståndsrörelsen under andra världskriget och redaktör för den förbjudna tidskriften “Combat”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyöversättning
Kommentera
Böcker från rean
Tre böcker köpte jag på bokrean. Jag började läsa Linda Boström Knausgård, “Oktoberbarn”.
Taggar: #självbiografiskt #fakta #krim #bokrea 2021
Kommentera
När livet ställs på sin spets
Niklas Rådströms självbiografiska “Som har inget redan hänt” ligger på topplistorna. Det är en betydande författare som jag inte läst förut. Han är poet, dramatiker och prosaist.
Boken utgår från diagnosen leukemi som han fick för några år sen. Rådström har gått igenom långa, tunga behandlingar med svåra biverkningar. Nu mår han skapligt men är tröttare än innan han blev sjuk. Coronapandemin innebär sträng isolering, eftersom hans immunsystem var mycket påverkat redan efter stamcellstransplantationen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi #leukemi
Kommentera
Augustvinnaren engagerar inte
En hel månad har det tagit för mig att läsa Lydia Sandgrens Augustprisbelönade “Samlade verk”. Jag laddade ner den som e-bok på Arlanda när vi skulle till sonens familj i Luxemburg för att fira jul. Romanen omfattar drygt 600 sidor, och det är ingen bladvändare. Inte för mig i alla fall.
Handlingen utspelar sig mest i Göteborg, och det kan väl de som älskar Götet tycka om. Själv har jag ett positivt förhållande till Bokmässan. Staden i övrigt känner jag ytligt.
Tre personer, tre nära vänner, står i centrum.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Augustpriset 2020
Kommentera
Kvinnor i vikingatid
Jag har läst och gillat Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie med romanerna “Havets hundar” och “Vinterkrigare”. Därför blev jag tipsad om en annan sådan. Författaren är Octavia Randolph som numera är bosatt på Gotland.
Jag börjar läsa första boken, ”The Circle of Ceridwen” från 2014.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
En prisad bagatell
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Två skrivande advokater
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare,
Avdelning: Fakta Taggar: #brott #straff
Kommentera
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Ainbusk
Kommentera
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
För barn: fladdermöss och Gustav Vasa
Jag köper mycket böcker på nätet, både e-böcker och vanliga. Men visst är det trevligt att titta in i en fysisk bokhandel. Mina senaste inköp är barnböcker.
I Naturbokhandeln på Öland hittade jag en upplysande bok om fladdermöss. På landet har min svärson byggt väggar till dem att hänga på. Det har visst inte kommit några än, men “Fantastiska fladdermöss” tyckte jag var en passande bok till barnbarnen. Visst kan de se läskiga ut, och det finns ruskiga historier om att de suger blod. Men efter att ha läst vet man i alla fall mer om dem, och då blir de inte lika främmande. Kanske kan man till och med tycka att de är gulliga.
På Kalmar slott såg vi en utställning om Gustav Vasa. Museibutiker tycker jag mycket om. De har vackra föremål och intressant lektyr. “När Gustav blev kung” är skriven på lättläst svenska med inslag av slang. Boken är humoristisk. Den lägger ett nutida perspektiv på Gustavs tid genom att förklara hur långsamma kommunikationsmedel det fanns på 1500-talet. Men längst ner på sidorna finns mer fakta. Det är en skojig bok. Jag tycker trots anslaget att den ger en bra bild för barn av vad som hände när Gustav blev kung. Sexåringen lyssnade uppmärksamt. Fyraåringen tyckte nog mer om fladdermusboken.
Avdelning: Barn Taggar: #natur #historia
Kommentera
