Inledning - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om inledning 
 

Lena Köster

Smygtitt i författarlyan

Skriv, för tusan, väser furiren i örat"

 

 

 

1.

Jag måste döda någon, låta döda någon.

Eller hitta en annan infångare. En uppmärksamhetstrigger.

Snön ligger decimeterdjup, det är runt noll. Vitt och 50 nyanser av grått. Välkommen till Winterwonderland.

Den påpälsade kvinnan som går förbi på vägen mot affären har nån sorts älghorn – eller renhorn? – på huvudet. Hon är förmodligen inte verklig. En hallucination. Eller ett ovidkommande påhitt från min sida.

Hon hör inte hemma i den här texten. Nu vinkar hon, jag syns tydligt där jag sitter vid fönstret. Hej då hej då hej då, som dom säger i det här landskapet mitt i Sverige.

Fast det är det inte. Mitt i. Det är väl Östersund, en bra bit norrut, som är mitt i?

Kaffet har kallnat. Ingen har dött. Ingen jag känner i alla fall, hoppas jag.

Hitta på hitta på hitta på.

Inte utan nytt, varmt kaffe.

 

2.

Den döda kvinnan hängde från den krok i taket, där den tunga kristallkronan brukade hänga.

Lampeländet låg i soffan.

”Så, någon försöker inbilla oss, att den här spensliga personen först klättrar upp på stolen och tar ner kronan, som antagligen väger lika mycket som hon själv, och sedan klättrar upp igen, efter att varsamt ha lagt kronan i soffan, knyter fast en kraftig nylonlina i kroken, med en knop som till och med är hållfast i nylon, sedan lägger snaran om sin hals, sparkar undan stolen och hänger tills hon dör, skorrade kommissarie Löök på sin breda skånska.”

Nävars. Den där uppenbarligen mördade kvinnan får hänga där hon hänger för mitt vidkommande.

Om jag ska mörda någon – jag talar naturligtvis om ett fiktivt mord i en skönlitterär text – så får det bli med insulin. 100 enheter med insulinpenna (känns inte) i en roddbåt en bra bit ut från land. Så omärkligt som möjligt, kanske med hjälp av kyssar och tafsanden eller medan mördaren torkar sitt offer på ryggen efter ett bad. Sedan hoppar mördaren i vattnet, simmar hem, sätter sig i solen på ljugarbänken utanför sjötorpet med solkräm och deckare tills det kvällas. Då är det dags att ringa och oroligt anmäla offret försvunnet.

Om inte någon hittat ekan med den döde innan dess.

Men, vafan, här kommer en motorbåt med ekan på släp! Och räddningshelikoptern landar. Och ger intravenöst glukos.

Helvete! Jag är körd.

Mördaren, menar jag.

 

3.

”Hans tunga letade sig fram till punkten där…”

Nej, det går inte att riva av sexscenen redan i starten.

Det gäller att hitta ett crescendo. Att ropa till, hastigt som öppning, men sedan dra ner till ett pp som strax före slutet blir ett ff; att starta andante, fortsätta vivace, lugna ner till ett largo och slutligen stegra till vivace furioso och det där ff:et före den sista minutens mf-andante.

Piddelipom.

 

4. Ska det bli en bok av det här?! Lol. Tar iaf en gt och är därför J!

Fast…lovade mig själv att ha den korta inledningen klar i dag. Wtf. Då kör jag väl dårå. Såatt dårå.

 

”Hon kunde inte bestämma sig. Mössa eller barhuvad. Hon slängde med det långa röda håret framför spegeln i hallen. Fåfäng tvekan. Om en knapp halvtimme skulle blod och grå hjärnsubstans kleta samman hår och hårförlängningar till en stabbig massa på asfalten under järnvägsbron…”

Nåt sånt.

Rött hår och hårförlängningar, vem har det?

Skulle ni bra gärna vilja veta, va!

Jag också.

 

5.

De avhuggna händerna på kyrkorgelns klaviatur är ett annat grepp.

Hysterisk kantor, inställt bröllop, allmän fasa och förvirring.

Tills polisens tekniker konstaterar att händerna är av silikon.

DET är intressant! Så får det bli.

Då återstår att ta reda på vem organisten är, vem brud och brudgum, vem präst, familj och vänner. Det makabra skämtet, om det nu är ett skämt, är riktat mot någon.

Av vem mot vem och varför?

Dags att nåla upp personerna, med kort beskrivning, på väggen. Ett flödesschema bredvid. Idémoln, typ mindmapping, med ytterligare brännpunkter i handlingen.

Och så, efter femton koppar kaffe, själva plotten. Vad handlar det egentligen om?

Inte vet jag. Har inte kommit dit ännu. Kanske att… eller så är det…

Fån’t vi se då.

 

6. Solen skiner. Ska jag verkligen sitta här vid datorn? Ja, för tusan, svarar själens furir och nyper mig i örat.

Borde jag inte gå ut och träna min sega kropp, andas frisk luft, få lite solvitamin och bli en piggare, fräschare människa i stället?

Skriv, för tusan, väser furiren i örat.

Men för diabetesen. Vore det inte bra om jag idkade friluftsliv ett par timmar…

Skriv, ryter furiren och biter mig i kinden.

 

7. Banne mig om inte tanten med hornen  går förbi igen! Nu åt andra hållet med sin dramaten uppenbart varufylld. Den vinglar lite i snön, hon är röd om kinderna och pustar. Vinkar vänligt igen.

Hej då hej då hej då!

Jag borde kanske gå ut och hjälpa henne…

Skriv mänska, vrålar furiren.

Jaja, jag ska bara hämta en kopp kaffe till.

Alltså, kantorn har fått migrän. Systerdottern, som är där på semester, hoppar in och tar bröllopet. När hon kommer uppför trappan till orgelläktaren hör hon sorlet i kyrkan. Spänning och förväntan, glädje. Brudparet och prästen står redo i vapenhuset. (Jag får brodera ut det där lite, göra oss bekanta med brudparet, notera den geografiska belägenheten, årstiden, vädret, sånt.) Hon går fram till orgeln…

Och då, pang på rödbetan, avhuggna händer, chock, panik.

Ska jag tänka Mankell, GW, kanske Robinson eller Cleeves? Eller bara köra på och se vad det blir.

 

8.

(Telefonen ringer.) Tjena! Jo, faktiskt, har precis börjat komma igång. Testade några skittråkiga öppningar, mainstream sådär. Men sen fick jag en idé och nu kör jag på den. Nä, det vet jag inte ännu. Nä, varken vem eller varför. Inte ens offret, faktiskt, Jo, alltså, händerna är av silikon. Känns ganska oskrivet. Det blir liksom en extra överraskning. Och lite knepigare. Någon eller några har en plan och en hantverksskicklighet. Eller om det är konst. Eller nån sorts dioramateknik, Vi får se. Jag ska googla lite där. Ja, fredag passar bra. Tre dagar, då hinner jag nog få ihop 20 000 tecken eller så. Så har vi lite att snacka om. Och du har ju redan…80 000! Forensikarna igång. Tusan vad du ligger före. Men det blir bra. Litet seminarium då och du tar med vin, va. Jag har frysen full av älg. CU!

 


Avdelning: Spänning Taggar: #död #mörd #intrig #inledning #hönga #avhuggnahänder #insulin #järnvägsbro #asfalt
Kommentera
 

Det var en mörk och stormig natt Mattias Lönnebo

Bok-
presentation:
Bibeln enligt Snobben
Författar-
presentation:
Charles Schulz

Det var en mörk och stormig natt

Kanske ni minns ”Snobben” hur hunden har författarambitioner och gång på gång påbörjar sin bok med ”Det var en mörk och stormig natt …” men aldrig kommer längre? Det påstås att en roman aldrig får börja med en väderleksrapport. Detta är ett av de lömska rev en författare bör navigera förbi när det gäller att fånga läsarens uppmärksamhet. (William Golding tar sig effekrtivt förbi i sin roman "Sjöfarares riter") Varför får man inte börja med vädret, kanske ni undrar? På det kan man ge två svar: 1) Det kan upplevas som amatörmässigt, som en klyscha. 2) Det är lätt för en debuterande författare att fastna i väderbeskrivningen och aldrig komma vidare.
Men hur står det då till med väderrapporterna hos de framgångsrika och etablerade författarna?


Avdelning: Skriv! Taggar: #Snobben #klyschor #väder #inledning
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

En bok om att vara på väg

Recension: Evigheten har redan börjat av John Ortberg

Kärlek, humor och vänskap

Recension: Will Grayson, will grayson av John Green

Tydligt kvinnoled i stor dikt

Recension: Ararat av Louise Glück

En riktigt obehaglig satir

Recension: Djuren i Afrika av Erlend Loe

Med rätt att sörja

Recension: Svartstilla av Susanne Skogstad

Tunn linje mellan framgång och katastrof

Recension: Fallet av Lars Wilderäng

En bok om det obeständiga

Recension: Den tunna isen av Lena Einhorn

Kärnfullt när bok blir serie

Recension: Guldkompassen 1 av Stéphane Melchior

Välkommen till Franks värld

Recension: Planeten Frank av David Yoon

Tät relationsroman där vemodet får ta plats

Recension: Sent på dagen av Tessa Hadley
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB