Mattias Lönnebo
Rollspel, tärningar och fantasyförfattarens hemliga källor
En gång i tiden var jag en hängiven rollspelare, ni vet en sådan där tonåring på åttiotalet som bytte läxor mot rollspelssessioner, nattsömn mot magiska tvekamper, och svensonshopping mot irrande färder i spelbutikernas labyrinter. Det var tidskrävande, socialt och kreativt; inte bara själva spelandet, utan även förberedelserna. Som spelledare konsumerade vi inte bara de kommersiellt producerade äventyren utan skapade i hög grad våra egna ”scenarier”. Mer eller mindre trovärdiga världar byggdes upp. Ädla eller ljusskygga karaktärer kravlade fram ur fantasins träskmarker. Magiska vapen smiddes, och trollformler … öh … formades.
Numera har de flesta potentiella rollspelare bytt papper och tärningar mot virtuella motsvarigheter, men några finns kvar. En av dessa är författaren Mohamed Omar som skriver på bloggen Det Goda Samhället: ”Utan rollspelen på 80-talet hade jag kanske inte blivit poet. De gav mig lust att hitta på. När jag var tonåring talade jag hellre om Ekelöf och Rimbaud än om Gary Gygax och hans drakar, men i den officiella debutdiktsamlingen ”Tregångare” (2005) finns spår av min nördiga bakgrund. I en dikt har jag droppat ”fantasyroman” och i en annan ”jediriddare.”
Avdelning: Fantastik Taggar: #rollspel #skriva #inspiration #lajv
Kommentera
Anmäl textfel
