Grevinnan
Detta är storartad underhållning. Innan jag läste om den här boken hos Bokhyllan i pepparkakshuset så visste jag inte att Eva Ibbotson hade skrivit vuxenlitteratur. Det har hon alltså, men det andas ändå Ibbotson i varje mening och i varje karaktär.
Ibbotson skrev tre tjocka ungdomsböcker som inte alls är i samma stil som "roliga-spök-böckerna" typ Häxtävlingen. De tre är mer som äventyrsromaner, och väldigt bra: Kazans stjärna, Resan till River Sea och Flykten från Berganien. Den här boken är i samma stil som dem, fast med mer romantik och så i engelsk landsbygdsmiljö.
Först måste jag bara påpeka, att om du vill läsa den här så se till att göra det på engelska. Den heter då A Countess Below Stairs och finns fortfarande att köpa på exempelvis AdLibris. Jag läste en svensk översättning. En sällsynt dålig översättning, ja jag tror aldrig jag har läst något sämre. Ibland fattar man inte ens vad det står, till exempel när det står om de viktiga förberedelserna inför "bröllopsfrukten". Det visar sig handla om mottagningen efter vigseln samt om vilken mat som ska serveras på festen... Korrekturfelen är legio, minst ett i varje mening. Undvik den här upplagan från "Boknöje AB" 1994!!
Men tillbaka till berättelsen. Anna är född som grevinnan Anna Petrovna Grazinskij, och har vuxit upp i ofattbar rikedom i ett palats i St Petersburg. Men familjen förlorade allt i ryska revolutionen och har lyckats fly till England där de bor hos Annas engelska guvernant, Pinny. De behöver pengar och alltså tar Anna ett jobb som husa på godset Mersham. Beväpnad med glatt humör, stort mod och framförallt Tjänstefolkets Handbok av Selina Strickland i tre volymer tänker hon sig klara detta. För trots sin fina och privilegierade bakgrund så är grevinnan Anna inget vekt mähä som inte vill eller kan göra någon nytta - nä, hon jobbar på så gott hon kan. Enligt Tjänstefolkets handbok som butlern på Mersham snart är färdig att kasta i sjön. Hon, och vi, lär snart känna och tycka om alla som bor eller jobbar på Mersham, och det är en hel del mycket Ibbotska karaktärer vi får träffa där eller på godsen i omgivningen. Till exempel änkegrevinnan, som helt har snöat in på kontakt med andevärlden, seanser och automatskrift, och envisas med att vidarebefordra meddelanden från andevärlden till sina medmänniskor, typ "kyrkoherdens avlidna fru är angelägen om att han inte gör sig av med sin stormhatt". Eller butlerns gamla mamma som argsint brukar kasta blomkrukor ut genom fönstret på stugan där hon numera bor.
Det är 1919, och godset rustas åter upp efter att ha stått stängt och nästan förfallit under krigsåren. Sönerna i huset har varit ute i kriget, så också stora delar av personalen. Men nu är kriget över, och den nya earlen, andre sonen i huset (den första dog i kriget) är på väg hem. Personalen är övertygad om att godset bara ska rustas upp så att det kan säljas - men den unge earlen visar sig ha hittat en rik arvtagerska att gifta sig med. Hennes pengar ska rädda godset, och alla anställda där. Problemet är bara att Rupert (earlen) råkar träffa på grevinnan Anna (fast det är ingen som vet att hon är grevinna. Dock anar både butlern och husföreståndarinnan att hon är fint uppfostrad). Och att den rika arvtagerskan är en sällsynt otrevlig person. Och visst förstår man hur den här boken ska sluta redan från början - men det är som sagt var storartad underhållning hela vägen till slutet.
Det jag nog gillar allra mest är miljön. Har man sett Downton Abbey så vet man. Det är på pricken samma, bara med utbytta namn på karaktärerna. Butlern och husföreståndarinnan regerar, sen har vi strikt rangordning på husor och betjänter, kockan och kökspigan osv. Klockor som ringer på väggen när de "upstairs" vill ha hjälp, Times som blir struken med strykjärn innan den läggs fram på frukostbordet, silver som putsas och personal som ställs upp i välkomstkommitté på yttertrappan. Åh! Och så kärlek på det. Och Ibbotsk humor. Lyckligt slut och alla lösa trådar knyts ihop på slutet. Det här gillar jag. Så mycket.
Avdelning: Feelgood Taggar: #recension #romantik #England #1920-tal #engelska slott
De utstötta. Eller: "OK, då får ni resten."
Idrott i skolan. Någon vidrig bollsport. Och de två bästa i klassen får själva välja lag... Jag tror och hoppas att det här sättet att välja lag är utrotat numera (??) men det var det definitivt inte när jag gick i skolan. Jag tillhörde alltid de där mot slutet, de där ”resten” som i en klump gick till det ena laget för de var ändå inget att bry sig om. Det är precis den där gamla ångestsituationen som Flanagan använder sig av i Broderband - De utstötta.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #12-15 #vikingar #äventyr #segling #Skandia
Kommentera
