Recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Snaskigt om Anna Wahlgren
Jag visste ingenting om Anna Wahlgren innan min syster satte denna bok i händerna på mig, och jag kan inte säga att jag får så stor lust att ta reda på så mycket mer om henne efteråt.
I "Felicia försvann" framställs på ett mycket välskrivet och ganska avancerat sätt en uppväxt kantad av såväl alkoholism och psykisk- respektive fysisk misshandel som rena sexuella övergrepp. Med korta kapitel som kastar läsaren mellan de tidiga uppväxtåren och nutidens rotlöshet hålls man ständigt undrande över vad för snaskiga detaljer som döljer sig bakom nästa sida. Själv sträckläste jag boken på tre timmar, varefter jag faktiskt kände mig ganska mätt på familjetragiken.
Självklart måste man ta enpartsinlagan från dottern med en nypa salt, men att hon skulle ljuga rakt uppochner verkar rätt otroligt. Jag tror inte att Anna Wahlgrens teorier om barnuppfostran kommer stå sig speciellt starkt hos de som läst "Felicia försvann".
Boken rekommenderas om du är intresserad av Anna Wahlgren, om du gillar snaskiga uppväxtskildringar eller om du bara vill ha ett alternativ till deckaren på nattduksbordet.
Martin Svensson i Stockholm
Mottagen: 6 januari 2012
"En nypa salt" skriver du, men en upplevelse är alltid subjektiv, det här är hennes upplevelse, och det finns ingen anledning att ta den med salt. Vi, läsare, behöver inte döma som i juridisk rätt, vi erbjuds endast möjligheten att ta del av hur Anna Wahlgrens praktik upplevdes för någon som blev utsatt för den. Och det är i allra högsta grad relevant med tanke på hur mycket utrymme Anna själv fått när hon predikat sina idéer.
Svara på kommentar
Felicia Feldt
Felicia Feldt är barnuppfostringsgurun Anna Wahlgrens tredje barn av nio (men en bror dog).
Den 4 januari 2012 släpptes hennes bok "Felicia försvann", en barndomskildring av hur det var att växa upp med den kända mamman.
Recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Hudlöst och blottande, som ett blödande sår
Recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Starka känslor sätts i gungning
Utgivning
Felicia försvann
Av Felicia Feldt
Böcker vi väntar på
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Av Jeanette Winterson
Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare
Av Hannes RåstamLitteraturMagazinet tipsar
Boktoppen maj 2012
Journal 64
Av Jussi Adler-Olsen
Kråkornas fest
Av George R R Martin
Handbok för glada gubbar
Av Dag Sebastian AhlanderPockettoppen maj 2012
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Av David Lagercrantz
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Aktuella recensioner
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
Recension: Stella - en prinsessa bland stjärnorna av Marie-Louise Gay
Varken spännande eller läskigt – bara vämjeligt splatter
Recension: Skalpelldansen av Jenny Milewski
Känslofylld novellsamling berör
Recension: Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian
Formen överskuggar innehållet
Recension: Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk av Friedrike Mayröcker
Om tejprullar, Sarkozy och en oskriven roman
Recension: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Irene Huss hamnar i skottlinjen mellan kriminella gäng
Recension: I skydd av skuggorna av Helena Tursten
Vacker, välskriven och utlämnande var boken jag läste i ett sträck under ett par timmar med korta avbrott. Som ett fotoalbum med ögonblicksbilder och en stark känsla av försmådd kärlek och oläkt sorg - tvärtemot de recensioner som talat om vrede och hat. Ingenstans fann jag det hatet, kanske för att jag också vuxit upp i en trasig familj med många uppbrott, svält, sexövergrepp, utfrysning och falsk fasad precis som den som skildras i Felicias bok. Allt har skett inför öppen ridå mer eller mindre, nu korrigeras medias falska bild av en som själv var på plats och registrerade skeendena som en kamera. En bild säger mer än tusen ord. Felicia Feldts bilder är ordknappa, begränsade men oerhört drabbande. Det hon INTE säger i boken är värt att tänka på. Hon har hållit igen och försökt vara rättvis, hon har inte velat överdriva. Samtidigt är hennes utanförskaps smärta så stark att lite ånga måste få pysa ut.
Jag läste boken som en skildring av försmådd kärlek, ett barns kärlek till en dominerande mor. Jag läste ett barns maktlöshet och en mors allmakt. Jag läste ett referat utan fördömande som möttes av total förnekelse. Debatten som förs borde handla om sak i stället för om person, den borde handla om barn och barnmisshandel i stället för om Anna Wahlgren.
All heder åt Felicia som vågat träda fram och kritisera det mest heliga som tänkas kan: MAMMA! Minns hatet som slog emot Kerstin Thorvall från etablissemanget när hon skrev Det mest förbjudna! Barn får inte hata sina mammor! Mammor älskar sina barn. Mammor kan inte göra fel, Man ska hedra sin moder osv. Jag skrev om min egen trasiga barndom i Trasdocka (Ordfront 2006) men min mamma avråddes av mina syskon från att läsa den "för du kommer bara att bli ledsen"! Jag ska ge Felicia försvann till henne i stället, för den är lättläst och kan avnjutas i små portioner. Tack Felicia för att du lyft fram allt solkigt och sjaskigt i ljuset och gjort rent hus!