|
|
Felicia Feldt
Felicia Feldt (född 1967) är barnuppfostringsgurun Anna Wahlgrens tredje barn av nio (men en lillebror dog som liten). Till vardags jobbar Felicia Feldt som manusförfattare på en kommunikationsbyrå i Stockholm. Hon är också sjuksköterska.
Den 4 januari 2012 släpptes hennes första roman "Felicia försvann". Det är en barndomskildring av hur författaren upplevde uppväxten med den kända mamman Anna Wahlgren och om de sår hon anser att uppväxten skapat. Hon anklagar sin mamma för alkoholmissbruk, grov vanskötsel och både psykisk och fysisk misshandel.
Enligt boken har relationen mellan Anna Wahlgren och hennes dotter under många år varit sårig och de har flera gånger brutit kontakten. Boken är en liten pamflett för rätten att vägra försonas.
Det enda av bokens innehåll som släpptes i förväg var ett kort utdrag: "En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om."
Fortsättningen som följer är: "För när hon håller så där om min haka så skickar jag allt mitt hat som jag har. För mig själv, i min egen tystnad."
Sammanhanget är inför en fotografering på 1980-talet då Anna Wahlgrens bok "Barnaboken" precis hade släptts. Enligt Felicia Feldts beskrivning i boken skulle barnen visas upp för journalisterna och pressfotograferna och blev strängerligen tillsagda att le och tala gott om sin mamma – och det var också det tidningarna skrev dagen efter.
Enligt förlaget är hennes bok "en skildring av en barndom och de spår den har satt i den vuxna kvinnan".
Efternamnet "Feldt" är en pseudonym.
Scrolla ner för kommentarer
Recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Hudlöst och blottande, som ett blödande sår
Hmm, är inte förvånad över detta. Anna W har ju själv skrivit om hur hon gillar whiskey, byter män, flyttar hela tiden osv. Hon var alltid så otrevlig i debatter i TV, hon var en riktig besserwisser, dagishatare, usch.
Svara på kommentar
Ja, jag har aldrig fattat hur hon kunnat få det medieutrymme som hon har haft. Jag genomskådade detta tidigt i enlighet med vad du beskrivit. Kan inte fatta att människor använde sig av hennes metoder och trodde på dem. Men saknar man själv sunt förnuft och inte förstår att det är kärlek och tålamod som ett barn behöver - inga METODER, då är det väl lätt att förlita sig på någon som av någon mysko anledning blivit utsedd som någon typ av barnexpert.
Skriv svar
Om man valt att gå ut i offentligheten med sina reflektioner och tolkningar kring sin syn på sin egen barnuppfostran får man räkna med att få svar på tal. Att Felicia väljer att berätta offentligt om sin egen upplevelse är inte att "ta heder och ära" från någon annan. Felicia har precis lika mycket rätt att uttala sig offentligt som Anna. Hon valde dessutom att göra Felicia till en offentlig person redan när hon skrev om hennes barndom i form av barnuppfostran i Barnaboken.
Jag ser det som att Barnaboken är ett återberättande av författarens egna upplevelser av situationen, det är ingen objektiv dokumentation som har med sanningen att göra. Personligen tycker jag att det är är många lösa trådar i Barnaboken, för det första har Anna ingen utbildning inom området och har en naturlig subjektiv syn på sina barn som mor. Dessutom tror Anna varken på kolik eller allergi och att alla barn ska får lika mycket/lite mat och sömn varje dag. Vi har heller inget institutionellt minne att tillgå i form av förskola för att få indikationer på hur barnen mådde, eftersom alla Annas barn var hemma med henne.
Svara på kommentar
Varje barn har rätt till sin barndom och berättelsen om den. Vart och ett av barnen i en syskonskara har olika barndom än de övriga, gäller även tvillingar och inget syskon kan ogiltigförklara ett annat syskons berättelse om sin barndom, bara berätta om sin egen. Föräldrar har inget tolkningsföreträde framför ett (vuxet) barn. Jag fick själv en barndom med vanvård och var senare i livet en mindre bra (dålig?) mamma och har sett båda sidor. Inget är så tabuiserat och förbjudet som att kritisera mytbilden av den goda modern! Minns t.ex. Kerstin Thorwall.
Svara på kommentar
Jag säger som Anna Wahlgren: "Man kan undra hur det var tänkt, om det var tänkt alls. Skulle vi förgöra varandra? Eller skulle vi samarbeta med varandra?"
Svara på kommentar
Förtal och skvaller säljer superbra av den enkla anledningen att det får läsarna att känna sig så mycket bättre. En säker kassako för Felicia, som valt att smutskasta sin mamma offentligt istället för att diskutera det inom familjen. Hat maskerat till rättfärdighet. Girighet i förädlad form.
Det finns många sanningar men bara en lögn. Och vem som ljuger vet bara de inblandade.
Svara på kommentar
Behöver inte handla om hat. För ett misshandlat barn kan det vara en upprättelse att få berätta sin historia. Dessutom skriver ju Anna själv om sitt missbruk och i hennes självbiografi beskriver hon hur undernärda barnen var efter en längre vistelse i Egypten (Anna hade träffat en man därifrån) Så gå till Anna Wahlgrens egna böcker så finns det en hel del om överensstämmer med Felicias barndomskildring.
ska vara som överensstämmer/Eva. Har genom åren då och då undrat när någon av Annas barn ska ge sin syn på deras uppväxt. Själv hade jag svårt att läsa Annas självbiografi. Hon beskriver sin egen hårda uppväxt och sedan kan man läsa hur det "sociala arvet" lever vidare i hennes vanvård av sina egna barn
Skriv svar
Bara rätt att den som fått känna av denna "uppfostran" får ge sin version. Bara rätt.
Svara på kommentar
Bakom fasaden pågår något annat, påminner mig om Fosterhemmet.
Svara på kommentar
Modigt! Träffade på Anna W på en tillställning och det var ingen vacker syn. Gränslöshetens obehag.
Lycka till!
Svara på kommentar
Håller med Malin, äntligen, har alltid tyckt att det varit något konstigt med Anna W s sätt att uppfostra barn på, lätt att tala om hur andra skall göra när man inte själv uppfostrar sina barn med kärlek och förståelse, skäms på dig Anna,, Håller på dig Felicia, lycka till med boken och stora Kramar:)
Svara på kommentar
Äntligen får vi "facit" :)
Hoppas Anna får stå rejält i skamvrån!
Svara på kommentar
Jag håller med dig, har alltid tyckt att det varit något konstigt med Anna W, aldrig gillat hennes metoder, man har förstått att det funnits en hel del skit i hennes liv, näe lätt att tala om hur andra skall uppfostra sina barn istället för att ge sina egna barn en kärleksfull och trygg barndom. Stå på dig Felicia, håller på dig i alla väder.
från en Annan Malin
Skriv svar
Felicia försvann
"Felicia försvann" är en barndomskildring om hur det var att växa upp med barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren och en berättelse om vilka spår en barndom kan sätta i den vuxna kvinnan.
Författaren Felicia Feldt är Anna Wahlgrens tredje barn av nio (men en bror dog).
LitteraturMagazinets Boklogg
Profil: Thomas Falk
Felicia försvann
Det känns lite speciellt att ta boken i hand tillslut. Felicia försvann.
Första lilla texten fascinerar mig och får mig att tänka, "den här kommer jag nog att sträckläsa inatt". Andra lilla texten tar ner mig på jorden. Efter femte lilla texten lägger jag ifrån mig boken.
Jag kommer säkert att plocka upp den igen, alldeles säkert, men den får ligga för nu.
Det var synd att den inte fastnade pa en gang, man blir sa beviken nar de inte gor det ibland. Jag vill valdigt garna lasa den anda, tror attt jag skulle gilla den.
Svara på kommentar
Att inte orka fortsätta läsa vidare är också en åsikt så god som någon!
Svara på kommentar
Du får nog ge den en chans till, innan du riktigt vet vad du pratar om :)
Svara på kommentar
Utgivning
Felicia försvann
Av Felicia Feldt
Böcker vi väntar på
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Av Jeanette Winterson
Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare
Av Hannes RåstamLitteraturMagazinet tipsar
Boktoppen maj 2012
Journal 64
Av Jussi Adler-Olsen
Kråkornas fest
Av George R R Martin
Handbok för glada gubbar
Av Dag Sebastian AhlanderPockettoppen maj 2012
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Av David Lagercrantz
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Aktuella recensioner
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
Recension: Stella - en prinsessa bland stjärnorna av Marie-Louise Gay
Varken spännande eller läskigt – bara vämjeligt splatter
Recension: Skalpelldansen av Jenny Milewski
Känslofylld novellsamling berör
Recension: Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian
Formen överskuggar innehållet
Recension: Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk av Friedrike Mayröcker
Om tejprullar, Sarkozy och en oskriven roman
Recension: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Irene Huss hamnar i skottlinjen mellan kriminella gäng
Recension: I skydd av skuggorna av Helena Tursten
Är inte ett dugg förvånad. Jag har bojkottat henne från det att mina barn föddes. ALDRIG att jag skulle använda hennes förfärliga fem-minutersmetod till exempal. Att lämna ett förtvivlat gråtande litet barn att somna ensamt. Skitkärring. Och att hela tiden dra in en MASSA olika män i sina barns liv. Det är INTE bra för barnen och kan lämna djupa sår hos dem. Det säger sig självt. Och det där med att man kan ha en massa barn och ändå göra karriär, jo jo... Om man struntar i barnen och låter dem uppfostra varandra, så går väl det kanske bra... Hon klarade inte av att vara ensam med barnen utan en karl. En SVAG kvinna. Jag har ALLTID tyckt illa om henne, långt innan denna bok blev aktuell. Så jag är, som sagt, inte ett dugg förvånad.