Mattias Lönnebo
God jul
Nu är det jul igen! Julen är den mest populär högtiden i vår del av världen. Den är multikulturell med en mängd ihopslagna traditioner och berättelser. Vi har det gamla midvinterfirandet, om vilket vi nästan inte vet någonting alls, förutom att man träffades, åt och hade någon form av rit kring detta. Det vi vet är att övergången till kristendomen tycks ha gått ganska lugnt till. Biskop Mikael Mogren berättar mer här. Och man ville givetvis behålla midvinterfirandet fast med en kristen ton.
Avdelning: Klassiker Taggar: #jul #julskildringar #Jesus
Kommentera
Mattias Lönnebo
Påskens dramaturgi i litteraturen
Bilden ovan: Påskägg, symboler för liv och för gravstenen som ängeln rullade åt sidan.
Påskens drama har inspirerat otaliga människor, däribland många författare: även de som inte vill göra en direkt skönlitterär skildring av evangeliernas berättelser. I korta drag utgörs den kristna påsken av följande delar:
Avdelning: Fantastik Taggar: #påsk #dramaturgi #död #liv #Jesus
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Budord för en bättre användning av sociala medier
Craig Groeschel har skrivit boken ”#utmaningar, Att följa Jesus i en selfiecentrerad värld”. Han är förutom författare grundare av och huvudpastor i LifeChurch.tv. Församlingen träffas på många platser och livesänder gudstjänsterna på Internet. Man har också skapat en gratis bibelapp, YouVersion. Groeschel är alltså långt ifrån teknikfientlig. Men som andra ser han faror med sociala medier. Dessa går han igenom i sin bok.
Utifrån ett antal ”bibliska värderingar” vill författaren hjälpa oss att återta balansen i livet. Här är några:
Förnöjsamhet. Sociala medier kan göra oss nedstämda, eftersom de får oss att jämföra oss med andra.
Medkänsla. Allt det lidande vi exponeras för riskerar att göra oss avtrubbade.
Uppmuntran. Det är mycket fokus på andras svagheter i stället för uppmuntran.
Vila. Vi behöver återupptäcka vilan och ensamheten.
Tillbedjan. Den riskerar också att hamna i skymundan. Det är dags att avsätta alla avgudar, skriver Groeschel.
Hur man drabbas av ovanstående beror nog mycket på vilken miljö man rör sig i på nätet. Jämförelsens förbannelse tror jag emellertid många av oss kan relatera till. En del Facebook-vänner kan vara gräsligt kompetenta och hurtiga. När det gäller medkänslan väcks den just många gånger på nätet. Så där gör jag en reservation. Dessutom för att vi skulle fokusera på andras svagheter. Det finns en annan risk, och det är att många bara håller med, eller bara läser det som de håller med om. Om det inte handlar om direkt näthat och trakasserier förstås. Att vi får mindre vila och rogivande eller kreativ ensamhet stämmer dock. Får vi mindre tid till det får vi mindre tid till Gud och det andliga.
I ett appendix finns tio budord för hur vi kan använda sociala medier för att växa i tro. Jag tycker de är giltiga för alla, även icke-troende. Byt bara ut orden Gud och tro till kärlek!
Avdelning: Fakta Taggar: #sociala medier #Jesus
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Recensentens höst
Vilken rik och intressant bokhöst jag har framför mig! De här fem volymerna har jag ambitionen att recensera. Sara Mannheimers bok om en tågresa, där berättaren försöker reda ut och lösa upp det symbiotiska förhållandet till sin mor, har jag snart läst ut. Så recensionen är inom räckhåll för "Urskilja oss".
Den här tilltalande högen böcker har jag beställt från förlagen utifrån egna preferenser. Jag är troende och deltar sedan några år tillbaka i en bibelgrupp i Högalids församling, därav intresset för Jesus. Lennart Hagerfors intervjuades för ett tag sen av sin förläggare Svante Weyler på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan. Det var ett spännande samtal som gjorde mig nyfiken att läsa "Människosonen". Hagerfors, som är missionärsbarn, har tagit sig för att dikta fram Jesu liv mellan tolv års ålder, då han uppträder i templet, och när han kommer tillbaka arton år senare i Bibeln tillsammans med sina lärjungar. Det är Hagerfors inte den första att göra, men jag tror inte jag läst någon av de andra fiktionerna.
Göran Skytte har gemensamt med Lennart Hagerfors att han inte tror att Jesus var så mild och änglalik som han ibland framställs. I "Förklaringsboken" tar Skytte sig an de svåra styckena i Matteusevangeliet. Som en av vägledarna har han Bo Giertz, omstridd före detta biskop i Göteborg, och dennes "Förklaringar till Nya testamentet". Bo Giertz kommentarer fungerar för övrigt också som stöd för min samtalsledare i bibelgruppen.
Soheila Fors är en beundransvärd kvinna som arbetar hårt mot hedersförtrycket. Hon har grundat tehus för kvinnor runt om i Sverige och ett skyddat boende, Saras hus. Hennes "Bakom varje fönster bor ett hjärta" vill vara en röst för de kvinnor som inte får ta del av alla de mänskliga rättigheter som vi andra tar för givna.
Den femte boken är Linn Ullmanns "De oroliga" som handlar om ett kändisäktenskap, det mellan hennes föräldrar Ingmar Bergman och Liv Ullmann. Sådant är alltid kittlande. Det bidrog till att jag ville läsa boken, men jag tycker också allmänt om välskrivna självbiografier. Hur andra, fiktiva eller verkliga personer, lever och tänker är väl det som litteratur handlar om. I alla fall för mig vars böjelse ligger åt det psykologiska och existentiella hållet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Bibeln #Jesus #självbiografier
Kommentera
Mattias Lönnebo
Kyssen och terrorn
Skärtorsdag. Ordet "skär" kommer från det fornnordiska ordet för "ren" eller "klar". I Johannesevangeliet tvättar Jesus lärjungarnas fötter. Man firar åminnelsen av "Den första nattvarden". Eller den sista påskmåltiden som lärjungarna fick tillbringa med Jesus innan han utlämnades av förrädaren Judas i Getsemane trädgård.
Avdelning: Fakta Taggar: #skärtorsdag #Jesus #tro #tradition
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Vad kan arkeologin säga om Jesus?
Jag blev nyfiken på en bok som legat flera år under min mans nattduksbord: Hans Furuhagen, "Bibeln och arkeologerna" från 2010. Jag bläddrade fram till kapitlet "Jesusarkeologin". Furuhagen, som är antikhistoriker, skriver att han känner stor tvekan inför Jesusarkeologins anspråk. De arkeologiska fynden kan ibland belysa detaljer i Nya testamentets berättelser, men det är vanskligt att tillämpa arkeologins metoder på ett enskilt livsöde. Och när man låter ett enskilt fynd bekräfta en utsaga eller ett förlopp i Bibeln rör det sig knappast om vetenskaplig arkeologi, enligt honom, utan snarare om journalistik. Fynden får lätt ett massmedialt intresse.
Enstaka fynd som fått stor uppmärksamhet är några inskrifter, en med ståthållaren Pontius Pilatus namn, en benkista med översteprästens Kaiafas namn och ytterligare en benkista med påskriften "Jakob son till Josef, bror till Jesus". Judarna deponerade sina döda i gravgrottor med stora stenblock. När kroppen hade upplösts föste man ihop skelettdelarna i en grop så man fick plats för nya lik. Men under det sista decenniet före Kristus började de förmögna familjerna i Jerusalem att samla ihop de dödas ben i dekorerade benkistor av kalksten, ett så kallat ossuarium. De har blivit mycket intressanta för utforskningen av Nya testamentet.
På 1930-talet hittade en arkeolog ett ossuarium med påskriften "Jesus son till Josef". Det var förbryllande för de troende kristna: Hur kunde det finnas skelettdelar kvar efter den till himlen uppstigne Jesus? När man på 1980-talet uppförde ett hyreshus i en förort till Jerusalem stötte man på en gravgrotta med sex benkistor. På en stod det "Maria", på en annan "Josef", på en tredje "Jesus son till Josef". Det var uppenbarligen en familjegrav. I en katalog som publicerades 1994 över judiska ossuarier är emellertid det vanligaste mansnamnet Josef, följt av Jesus, och det näst vanligaste kvinnonamnet är Maria.
Tydligen kunde vem som helst heta Jesus och vara son till en Josef och en Maria, sammanfattar Furuhagen. Men eftersom inskrifterna Pontius Pilatus och Kaiafas kan gälla som bekräftelse på att dessa personer existerat kan de emellertid också ses som ett indicium på att Jesus har existerat som historisk person. Dock kan, enligt Furuhagen, inga arkeologiska fynd sättas i direkt samband med personen Jesus från Nasaret.
Författaren kommer också in på reliker som haft så stor betydelse för pilgrimer. Det är föremål som sägs ha ägts eller vidrörts av en helig person. De anses utstråla gudomlig kraft. Den mest vördade av de kristna relikerna är den linnevävnad som ända sedan medeltiden har ansetts vara Jesu liksvepning. Den förvaras nu i domkyrkan i Turin. Svepningen har ett avtryck av en död mans kropp, en knappt synlig bild som har formen av ett fotonegativ. När reliken visades upp 1898 kunde man fixera bilden och kopiera den till en positiv bild på ett fotografi. Då såg man en naken långsträckt man med långt mörkt hår och ett fylligt skägg. Så avbildades Jesus under medeltiden, skriver Furuhagen, men inte under senantiken. Under Konstantin den stores tid porträtterades Jesus i stället som en skägglös yngling, mer lik den grekiske guden Apollon än en judisk profet.
Ett helt vetenskapsområde uppstod kring svepningen, den så kallade sindonologin. Namnet kommer av sindon som är Bibelns grekiska ord för Jesu liksvepning. Men vävnadens ålder är helt avgörande. Vatikanen gav 1988 tillstånd till att tre små bitar klipptes ur och sändes för kol 14-test. Tre laboratorier i England, Schweiz respektive USA var ense om att den del av vävnaden där proven togs kan dateras till tiden 1260-1390. Några amatörforskare hävdade då att testbitarna kom från den del av svepningen som hade lagats under medeltiden. Men där blev det stopp hos Vatikanen. Laboratorierna har fått nej på förfrågan om att studera någon del av tyget där det finns avtryck av den döda manskroppen.
Ingen vet hur bilden är gjord, och diskussionen pågår även in på 2000-talet. Särskilt Wikipedia ägnar stor uppmärksamhet åt svepningen i Turin. Furuhagen avslutar kapitlet med att Jesu uppståndelse varken kan bevisas eller motbevisas av Jesusarkeologin.
Avdelning: Fakta Taggar: #arkeologi #Bibeln #Jesus #Turinsvepningen
Kommentera
Mattias Lönnebo
Ett boktips till president Putin
Kära president Putin. Jag skriver till dig angående söndagens predikan. Man kan säga att jag kommer med ett aktuellt boktips. Det är berättelsen ur bibeln om hur Jesus frestas. Det beskrivs på lite olika sätt i de olika evangelierna, men i Matteus 4:8-10 kan man läsa: Nu tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ned och tillber mig.” Då sade Jesus ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren din Gud skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”
Avdelning: Taggar: #Jesus #Putin #satir
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Med tron mot det onda
Kommande söndag är andra söndagen i fastan. Temat för gudstjänsten är den kämpande tron. I evangelietexten Matteus 15:21-28 möter Jesus en kanaaneisk kvinna. Hon ber honom att förbarma sig över henne. Hon har en dotter som plågas svårt av en demon. Men hon får inget svar. Lärjungarna ber Jesus att säga åt henne att gå sin väg och inte gå bakom dem och ropa. Då säger han: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk". Hon faller ned på knä framför Jesus och ber om hjälp. Han reagerar med orden: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna". "Nej, herre", svarar hon "men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord". Då sa Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill". Från den stunden var hennes dotter frisk.
Det finns mycket att dryfta om den texten, vilket vi också gjorde i min bibelgrupp. En svår sak är det exkluderande inslaget. Kanaaneerna var ett ockuperat icke-israeliskt folk, och Jesus uppdrag var att rädda sina egna. Bara det! Vad händer med oss andra? kan man undra som Gardell i hans bok Om Jesus. Men mot slutet av sitt liv sänder Jesus ut lärjungarna för att frälsa all världens folk. Kanske han själv var inbegripen i en process, menar någon. Kanske inte allt stod klart för honom från början. Han anade nog att Gud ville rädda alla folk, men det skulle ske genom judarna först.
Den kanaaneiska kvinnan hörde troligen till dem som kallades otrogna, men hon hade modet att tränga sig fram. Först blir hon avvisad och blir till och med jämförd med en hund. Barnen står för Israels folk och hundarna för dem som är utanför. Men hon svarar fyndigt att hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord. En kvinna har vunnit en ordstrid med Jesus. Kan man säga att han provocerar fram hennes svar, att det är en sokratisk dialog där mästaren leder lärjungen, i det här fallet kvinnan, rätt?
Och vad tänker vi att tron är som gör att dottern blir frisk? Är den något som föds i modern? Ja, men hur kan den rädda dottern? Jesus måste väl göra under. Här som på andra ställen i Bibeln träffar han inte den person han botar.
Söndagens gammaltestamentliga text handlar om den berömda Jakobsbrottningen. Jakob slåss med Gud och ger sig inte förrän denne välsignat honom. Till den berättelsen är den kanaaneiska kvinnan en parallell. Det gäller att tjata på Gud och inte ge upp fastän han ibland verkar långt borta.
Tredje söndagen i fastan driver Jesus ut demoner (Lukas 11:14-26). I dag skulle vi säga att de som i Bibeln var besatta av demoner led av psykisk ohälsa. Men det kunde handla om andra sjukdomar också. Det speglar väl helt enkelt den tid Jesus levde i med en helt annan uppfattning om kroppen.
Demoner kan också stå för det onda som vill ta herraväldet i vårt medvetande. De knepiga orden om att en oren ande sjufaldigt kommer tillbaka om den finner det städat och snyggt tolkar vi som att det inte får vara tomt. Det gäller att bygga upp något gott som håller för nya angrepp.
En kvinna berättar att hos indianerna finns en myt om två vargar, en svart och en vit, som bor i människan och kämpar mot varandra. En liten pojke frågar medicinmannen vem som vinner. Den som du matar, blir svaret. Så bra och så tydligt! Det stämmer också med modern psykologi. När vi föder oss själva med positiva föreställningar löses de negativa upp i intet. Där kan den kristna tron vara till stor hjälp. Vi kan träna oss i tillit och segra över rädslan.
Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #Jesus
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Tro trots allt
Jonas Gardell fungerar som djävulens advokat när han läser Nya Testamentet i sin bok Om Jesus. Han undrar själv om hans tro ska hålla för en sådan läsning. Det gör den.
När jag kommit en bit in i boken tänkte jag: Hur kan han tro på Gud? Han kommer till svårsmälta slutsatser men gör det efter att ha gått grundligt till väga. Han framhåller att han inte är någon forskare men har arbetat på sin bok i tolv år, och litteraturförteckningen är imponerande. Det handlar om att pröva den historiske Jesus mot evangeliernas, och då blir det lite svårt. Många av Jesus utsagor riktar sig till det judiska samhälle han levde i. Därmed skulle alla vi andra vara uteslutna.
Gardell nagelfar själva kärnan i budskapet, att Guds rike var omedelbart förestående. Efter Jesus död och uppståndelse väntade man på ett annat slut då han skulle återkomma. Inte heller det kom. Paulus och evangelisterna hittade därför på villkor som måste vara uppfyllda innan. I dag får vi nöja oss med argumentet att Guds tidsuppfattning är en annan än vår.
Jesus ord "Guds rike är inom er" återfinns enligt Gardell bara i Lukas och är troligen en skapelse av evangelisten själv.Varför troligen? Det får man inget svar på. Det är minst sagt tråkigt, eftersom den bibelversen är så utomordentligt tillltalande för en modern läsare.
En sak som man måste vara medveten om är naturligtvis att Nya Testamentets författare går tillbaka till det som utgör vårt Gamla Testament för att visa på det förutbestämda i Jesus gärning, lidande och död. Och själv åberopar han ofta de judiska skrifterna. Särskilt i Johannesevangeliet blir Jesus det inkarnerade ordet, visar Gardell. Hela tiden görs och sägs saker för att skriftställen ska uppfyllas. Jesus död blir en gigantisk iscensättning av symboliska handlingar.
Gardell betvivlar att Jesus dog för våra synder. Det skulle göra Gud till en bödel och människan till något orent. Det stämmer inte heller med Jesus syn på synden. Han botade och förlät sjuka, syndare och utstötta utan att något offer frambringats i templet enligt lagen. För författaren är i stället Jesus död på korset den yttersta solidariteten med mänskligheten och dess lidande: Han vet hur det är. Han har själv varit där.
Jag förstår att Gardell med sina traumatiska upplevelser och sitt utanförskap attraheras starkt av den kristna tron. Att vi inte är ensamma och inte dömda är det centrala för honom. Han är orubblig: "Det hela är omöjligt. Dock tror jag".
Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #Jesus #judiska skrifterna
Kommentera
Anmäl textfel
