Påsk - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om påsk 
 

Påskens dramaturgi i litteraturen Mattias Lönnebo

Bok-
presentation:
Nattens jägare
Författar-
presentation:
Mattias Lönnebo
Häftad
Färdig att skickas, 143 kr 172 kr
Häftad
Finns i lager, 154 kr

Påskens dramaturgi i litteraturen

Bilden ovan: Påskägg, symboler för liv och för gravstenen som ängeln rullade åt sidan.

Påskens drama har inspirerat otaliga människor, däribland många författare: även de som inte vill göra en direkt skönlitterär skildring av evangeliernas berättelser. I korta drag utgörs den kristna påsken av följande delar:


Avdelning: Fantastik Taggar: #påsk #dramaturgi #död #liv #Jesus
Kommentera
 

Påsken är ett ljus i mörkret Mattias Lönnebo

Bok-
presentation:
Sagan om ringen
Författar-
presentation:
J. R. R. Tolkien
Utg.år: 1954

Påsken är ett ljus i mörkret

Över hela världen firas den kristna påsken. Det är Jesu uppståndelse från det döda och Guds seger över dödens och mörkrets makter som firas med både glada gudstjänster och god mat. Äggen är både traditionell näringsrik kost efter fastan och symboler för liv. 

Likheterna mellan forntid och nutid är slående. Både för 2000 år sedan och nu finns det förtyckare och terrorister. Just nu pågår ett folkmord mot kristna och andra minoriteter i Mellanöstern, Irak och Syrien. Det är märkvärdigt tyst kring detta från våra egna politiker och massmedia. Men kriget kan inte tigas ihjäl, och terrorismen följer inga landgränser. Tyvärr finns det gott om jihadister som påhejade av en extrem religiös ideologi vill begå massmord. Det ses som den yttersta självuppoffringen, men är inget annat än den yttersta själviskheten. Jihadisten vill gå vägen till paradiset på en bro byggd av medmänniskornas kroppsdelar. Skillnaden mot den kristna uppståndelsetron är total. Där är det Guds handlande som står i centrum, och inte ens Gud själv står utanför lidandet som förtryckarna orsakar. Vägen till paradiset går via den tomma graven. Påsken manar oss alltså att inte blunda för våra medmänniskors lidande, utan istället ingripa och ge varandra hopp. Religion kan, liksom politik och allt annat i världen, vara destruktiv eller konstruktiv. Det är vårt ansvar som människor att välja väg, och sedan också vandra den.

Som fantasyförfattare kan jag ju inte låta bli att nämna en känd trilogi med påskanknytning, Sagan om ringen. JRR Tolkien var en troende kristen författare som ville använda det bibliska budskapet också i sin egen litterära skapelse. En av poängerna i böckerna är hur Frodo bär ringens tunga börda mot domedagsklyftan. Det goda segrar genom att  avstå från makten, precis som i evangeliernas påskberättelse.

Påsken är  ett ljus i mörkret och ett hopp om att ondskans makter aldrig får den slutgiltiga segern.


Avdelning: Fakta Taggar: #påsk #ägg #bibeln #Sagan om ringen #Frodo
Kommentera
 

Envist vägrar jag deckare i påsk Erika Wallman

Envist vägrar jag deckare i påsk

Envist ska jag uppmuntra alla skrivande människor jag möter att tänka utanför påskekrims-boxen"

För ett år sedan skrev jag en krönika om att inte importera den norska påskekrim-traditionen utan hitta på egna att exportera till Norge. Hur gick det sen? Ja, det gick ju så där får man väl säga. Fortfarande snackas det om deckare och skräckfyllda ägg hit och dit. Ingenstans ser jag tendenser till att svenska författare skriver pingstporr, midsommarrealism eller fars dags-fantasy. 

Men skam den som ger sig. Envist ska jag vägra deckare även i år. Envist ska jag uppmuntra alla skrivande människor jag möter att tänka utanför påskekrims-boxen, för när det svenska deckarundrets tåg har gått, då står vi redo att exportera!

Missade du krönikan?
Läs den här och fylls av inspiration att påbörja ditt mästerverk redan i påsk.


Avdelning: Spänning Taggar: #påsk #påskekrim #deckare #tradition
Kommentera
 

Emma Kreü

Bok-
presentation:
Borta i solsystem 27
Författar-
presentation:
Rikard Kärrman

Påskfantastik

Söndag kväll och jag planerar den kommande veckans läsning. Det är nämligen påsk på gång och utrymmet för läsningen blir helt plötsligt mycket större. Något som i dag känns som eoner av tid kommer inom kort att uppenbara sig. dessa eoner brukar gå attans snabbt när de väl är på plats, men att drömma om ett enormt läsutrymme går ju alltid. 


Avdelning: Fantastik Taggar: #påsk #påskekrim #fantastik
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Om Gud
Författar-
presentation:
Jonas Gardell
Pocket
Finns i lager, 66 kr

När kommer han tillbaka?

I bibelgruppen i går talade vi först om den gångna söndagens texter, tredje söndagen i påsktiden. Den gode herden är temat. Psaltaren 23, "Herren är min herde, ingenting skall fattas mig" som den inleds i den nya översättningen fångade vårt intresse en bra stund och särskilt då Bibel 2000:s nya språkliga dräkt. Jag tycker för min del att den nya versmelodin i stället för "mig skall intet fattas" bryter av det poetiska uttrycket. Andra reagerar på att ålderdomliga men vackra ord som "han vederkvicker min själ" har bytts ut mot "han ger mig ny kraft". I 1917 års utgåva lär fler poeter ha varit inblandade. I den senaste har man haft ambitionen att gå tillbaka till grundtexten. Men att bägaren som flödar över blir till en bägare fylld till brädden är väl lite futtigt. Och att jag ska få bo i Herrens hus evinnerligen är något annat än att Herrens hus ska vara mitt hem så länge jag lever, som det står i den nya versionen.

Phillip Keller som själv är herde har skrivit en vägledning. Den 23e psalmen finns på svenska på antikvariat och på engelska hos Adlibris. Han känner fårens naturliga miljö och har utifrån den format en innerlig läsning.

Det är en vacker psalm - kanske den vackraste. När jag öppnar min konfirmationsbibel ser jag att det är Psaltaren 23 som prästen i Ljusdals församling har angett som min följeslagare. Vad många vägar jag har gått sedan den dagen!

Nästa söndag är den fjärde i påsktiden. Då är rubriken "Vägen till livet". I den andra årgångens evangelietext finner vi de välbekanta och starka orden av Jesus om att han är "vägen, sanningen och livet". Men nu är det den första årgången som läses. Där återvänder kyrkan till Jesus avskedstal till lärjungarna inför påsken. Han säger: "En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen." Först ska han bli korstfäst och dö. Sedan ska han återuppstå.

Men efter att ha visat sig för lärjungarna vid några tillfällen försvann han igen! Mina tankar går till Jonas Gardells diskussion om Kristus återkomst som jag refererat tidigare. Kristendomen var en apokalyptisk rörelse. Dess viktigaste budskap var att slutet då Messias skulle återvända var omedelbart förestående. Varje förklaring till varför Guds rike dröjer är en omtolkning av vad den historiske Jesus själv lärde ut, menar Gardell. Och redan Lukas var inne på den vägen: Guds rike är inom er.

Kan vi inte nöja oss med det? Vad mer begär vi egentligen?

 


Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #psalm
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Konturer av tro
Författar-
presentation:
Fredrik Modéus
Häftad
Beställningsvara, 187 kr

Känner vi igen honom?

I evangelietexten annandag påsk slår Jesus följe med ett par av lärjungarna som är på väg till Emmaus. Men de känner inte igen honom. Först efter att han lagt ut skriften för dem och brytit av brödet öppnas deras ögon. Andra söndagen i påsktiden läses Johannesevangeliets berättelse om när Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberiassjön. De förstod inte att det var han. Men när efter en natt utan fångst Jesus visar var de ska lägga ut nätet och det fylls över måttan med fisk förstår de att det är Herren.

Ser vi själva när Jesus kommer? Känner vi igen honom? Det undrar vi i bibelgruppen. Jag tror att vi känner igen honom när han griper in i vårt liv. När vi erkänner att det är han då är han där.

Påskens vittnen är temat för andra påsksöndagen. Kyrkan är nu inne i första årgångens läsning. I tredje årgången står Tomas som kommit att kallas tvivlaren i centrum. De andra lärjungarna vittnar om att de har sett Herren, men han tror det inte om han inte får sticka fingret i spikhålen. När Jesus kommer till dem en vecka senare genom reglade dörrar uppmanar han Tomas att röra vid hans händer. Då kallar Tomas honom: "Min Herre och min Gud". Jesus säger: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."

Vi är olika personligheter, tänker jag. En del kräver tydliga tecken för att tro. Andra tackar glatt ja vid första bästa tillfälle. Men Jesus godkänner båda hållningarna.

Fredrik Modéus skriver i Konturer av tro att både ett kritiskt sinne och ett öppet hjärta är viktiga när man närmar sig den kristna tron. Det är i sin ordning att man tänker för att förstå hur saker och ting hör ihop. Men utan ett öppet hjärta kan man tro att man måste förstå mer än vad som är möjligt. I vissa lägen måste man bara släppa kontrollen och ta emot.

Någon i gruppen menar att tacka nej är synd men inte att tvivla.


Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #Johannesevangeliet
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Konturer av tro
Författar-
presentation:
Fredrik Modéus
Häftad
Beställningsvara, 187 kr

Påskdagen - Kristus är uppstånden!

Prästen i Svenska kyrkan Fredrik Modéus skriver i Konturer av tro att han tycker det är viktigt att ställa frågan om Jesus verkligen har uppstått. Uppståndelsen är kärnan i den kristna tron. Evangelisterna skildrar händelseförloppet på olika sätt. Det gör det trovärdigt. De har inte försökt skriva sig samman. Dessutom förändrades lärjungarnas liv sedan de mött Jesus igen. De fick kraft att ta sig ur sin förtvivlan och blev till och med beredda att ge livet för sin tro.

Närmare än så kommer han inte ett bevis för att uppståndelsen verkligen har hänt  - i det yttre. Men det är en berättelse som flyttar in i hans inre. När en livskris gör livet svårt att leva kan uppståndelsens väg genom död till liv ge kraft att stå ut en dag till. Han skriver att han inte orkar bära sitt mörker om han inte får tolka det i ljuset av Kristi uppståndelse. Uppståndelsen påminner honom om att inget på djupet kan hota hans liv.

Det är den kraftfulla modell som kristna världen över lever i. Många riskerar sina liv för den. Det kan ni läsa mer om snart i min recension av Joseph Fadelle, Le prix à payer. Boken handlar om det pris en irakier får betala när han konverterar till kristendomen. Det är ett högt pris - han blir utstött av sin familj, fängslad och torterad. Men han betalar det för att få bli döpt, komma till nattvardsbordet och leva med Jesus. Det är en sann historia, och sitt öde delar han med många kristna i muslimska länder.

Själv stämmer jag med glädje in i psalm 153 på påskdagsmässan i Högalidskyrkan: Livet vann, dess namn är Jesus!

 


Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #uppståndelsen
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Heligt år : en vandring genom kyrkoåret
Författar-
presentation:
Peter Halldorf
Inbunden
Finns i lager, 212 kr

Långfredag - syndarens glädje

Under långfredagen står korset i centrum, lidandets kors, dödens temporära seger. Vid den tredje timmen, klockan nio på morgonen, spikas Jesus fast vid korset. Vid nionde timmen, klockan tre på eftermiddagen, ger han upp andan efter att ha sagt med hög röst: Det är fullbordat! Redan i de orden finns det godas seger. Det är löftet som tränger igenom.

På långfredagen iakttas även eukaristisk fasta. Det är den enda dagen på året som kyrkan inte firar nattvard.



Förr i tiden hade man tråkigt på långfredagen. Så minns också jag den dagen från min barndom. Kanske var det till och med tråkiga program på tv. I dag är det en dag som erbjuder alla andra dagars aktiviteter och förströelse.

Om man väljer att vara i stillhet på Stora fredagen kan man meditera över korsets mysterium. Vad innebär det att korset är frälsningens instrument? Svarar det mot en djupt personlig erfarenhet i våra liv? Peter Halldorf skriver i Heligt år att ”detta mysterium kan vi bara förstå när sorgen över våra synder väcker den ånger som för till omvändelse”. Han menar vidare att utan hjärtats förkrosselse kommer inte långfredagen att bära frukt i våra liv. Då först kan vi ta emot Jesus ord från korset: ”I dag skall du vara med mig i paradiset”.

Fredrik Modéus försöker i Konturer av tro bena ut korsets mystik med hjälp av tre modeller från teologins historia. Enligt den objektiva försoningsläran vill Gud det sanna och rätta, men synden har stängt vägen mellan Gud och människa. Jesus tar som ställföreträdare för människan på sig synden och öppnar vägen till Gud. I den subjektiva försoningsläran är Gud subjektet i en kärleksfull gärning gentemot människan. I den är också försoningen beroende av den enskildas svar. För henne gäller det att ta emot och bejaka. Den dramatiska försoningsläran betonar att långfredagens korsdöd är ett uttryck för Guds kamp och att den gestaltar det godas seger över det onda.

Modéus ställer frågan vad dessa läror vill berätta för honom. I den första får han syn på sin synd som är det som står i vägen för hans sanna människoblivande. Det handlar om den bortvändhet som gör att man missar målet med sitt liv. Den subjektiva försoningsläran innebär en ovillkorlig kärlek som gör att han vågar komma till korset med sitt livs smärta och tillkortakommanden. Guds kärlek hjälper honom att tro att någon har varit före i det svåra. Den dramatiska försoningsläran ger honom inspiration att ställa sig på det godas sida genom aktiva val. Dessa innefattar bland annat att försonas med andra och förlåta utan att kräva något tillbaka.

Jag har som många andra moderna människor problem med syndabegreppet. Därför tar jag gärna till mig den definition Modéus väljer. Att en mördare syndar och att vi syndar när vi skadar andra och gör orätt mot dem håller vi nog med om. Men att bekänna sin synd för att få förlåtelse vid varje mässa är lite svårare. Jag brukar säga till Gud: Du vet vad jag har gjort. Jag har nämligen att dåligt syndamedvetande. Jag tycker inte att jag har gjort så mycket ont. Det måste väl vara den största synden av alla. Då är jag syndare i alla fall och kan bli räddad! Halleluja!

För Modéus är, fast han är präst, livets väg fylld av frågor. För honom är trosläran fackelljus som lyser upp så mycket som behövs men bara en bit av vägen. Halldorf framstår för mig som en from man, orubblig i sin tro men lite krävande. Han tycker att även påskaftonen bör ha sin gudstjänst. Vi behöver vara tillsammans på lördagen för att få kyrkans hjälp att begrunda vad det innebär att Guds son ligger död i en grav. Ingen tvingar mig till kyrkan. Vi är långt från det i detta tack och lov sekulariserade land. Men när jag kommer dit i min läsning vill jag göra revolt mot det dystra. Jag har gått igenom en svår tid och tackar Jesus för varje dag jag får känna glädje och iver. Jag ska gå på bio i dag. Sen ska ni få läsa vad jag tyckte om filmen.

 

 

 


Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #långfredagen
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Heligt år : en vandring genom kyrkoåret
Författar-
presentation:
Peter Halldorf
Inbunden
Finns i lager, 212 kr

Palmsöndag och skärtorsdag

Den vecka som leder fram till palmsöndagen, som infaller nu på söndag, brukar kallas för passionsveckan. Efter den kommer stora veckan eller stilla veckan som vi säger i svensk tradition. Den leder fram till påsken, den största av kristna högtider. Då firar vi Jesus seger över döden.

Det är kärnan i den kristna tron, det som vi återkommer till vid mässan varje söndag. Det ryska ordet för söndag betyder uppståndelse. Det är ett vackert ord, tycker jag: voskresenie.

I ortodox tradition spelar också lördagen som föregår palmsöndagen en viktig roll. Den bär namnet Lasaroslördagen. Jesus uppväcker Marta och Marias bror från de döda. Marta kan framstå som mindre andlig än sin syster, men när brodern dött stannade Maria hemma. Det var Marta som mötte Jesus och bekände sin tro på honom som Guds son (Johannes 11 kap).

I berättelsen om Lasaros föregrips Jesus egen uppståndelse från de döda. Den kan också läsas som en allegori över människans andliga uppståndelse. Jesus vill uppenbara sig för oss och ge oss nytt liv.

Jesus intåg i Jerusalem finns med både första advent och i palmsöndagens gudstjänst. I advent förebådas hans återkomst som konung. På palmsöndagen finns allvaret i bakgrunden. Jesus kommer för att förnedras och dö på ett kors. Palmsöndagen har fått sitt namn av att folket skar kvistar från träden och lade framför honom när han red in i staden. Och palmen är symbolen för seger.

I Svenska kyrkan används ofta sälg- eller videkvistar som välsignas av prästen och delas ut till församlingen. Några av kvistarna sparas till fastetidens början nästa år, då de bränns till aska. Med den askan tecknas korset på våra pannor på askonsdagen.

I kyrkan i Betfage finns en sten, en sådan som den stiger upp på som ska rida på en åsna. Kan det vara stenen Jesus använde när han som den lidande tjänaren ödmjuk trädde in i Jerusalem?

I den gammaltestamentliga läsningen på skärtorsdagen skildras Herrens påsk. Det är den natt då allt förstfött i landet ska dödas, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar ska drabbas av Herrens dom. Men blodet på husen där judarna bor ska vara ett tecken. De ska skonas. Det är riktigt svårsmält, för att inte säga oacceptabelt. I dag sägs judarna försöka skapa jämvikt i skulden genom att låta förstfödda - inte små hoppas jag - fasta några dagar före påsk. Men, nej, inga förklaringar lindrar eller rättfärdigar. Det verkar de flesta vara överens om i bibelgruppen.

Skärtorsdagen har fått sitt namn efter verbet skära som är ett gammalt svenskt ord för rena. Under fastan renar vi oss för att vara redo att ta emot nattvarden den dag då den instiftades. Som sakrament förkunnar eukaristin inkarnationen. Gud blir kött, och materien laddas med nåd som Peter Halldorf skriver i Heligt år. Ett sakrament är fysiskt för att Jesus är fysisk. Det består av en handling. Jesus ger vid den sista måltiden sina lärjungar en handling att samlas kring till dess att han kommer åter, inte ett föremål eller en idé. Halldorf menar att en kyrka utan sakrament riskerar att reducera evangeliet till andlig underhållning. Man kunde lika gärna gå på bio. I djupaste mening är det nattvarden som konstituerar den kristna kyrkan.

Inför måltiden tvättar Jesus sina lärjungars fötter. Han vänder på perspektivet. Gud har stigit ned för att tjäna, inte för att härska. Fottvagningen har en plats i skärtorsdagsmässan. För några år sedan såg jag prästerna tvätta korgossarnas fötter i Notre Dame i Paris. I Högalidskyrkan får vem som helst komma fram och få sina fötter tvättade.

Gudstjänsten avslutas med att altaret kläds av. Ljusen släcks och bärs ut tillsammans med altardukar och kärl. Det nakna altaret blir till en bild av den utblottade Kristus. Skärtorsdagens mässa är tung av symbolik som gör starkt intryck på den som deltar.

Vi står inför förräderiets natt. "Fallet Judas är så förfärande och gåtfullt att vi gör klokt i att avhålla oss från att spekulera i det." Så skriver Halldorf. Men det vill vi inte avhålla oss från i min studiegrupp. Judas är ett redskap. Det som ska ske måste ske. Man kan till och med se honom som ett offer, tycker jag. "Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd!" säger Jesus.

Varför Judas? Han var kanske lätt att lägga beslag på för dem som ville åt Jesus. Kanske var han besviken på hur saker och ting hade utvecklats. Kanske hade han andra anspråk än sin mästare. Efteråt ångrar han sig. Han dömer sig själv så hårt att han måste ta sitt liv. Skulle han inte ha kunnat komma tillbaka?

Petrus kommer tillbaka. Petrus förnekar tre gånger att han är med Jesus. Honom är det lättare att förstå. Det var direkt farligt. Han kunde också bli dödad. Hur många av oss skulle våga säga sanningen då? Judas gärning är mer aktivt ond.

När Jesus i Markus 14:12-26 säger att en av lärjungarna kommer att förråda honom frågar den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?". Kanske kan vi känna igen oss i dem och Judas också, i rädslan att fatta ett ödesdigert beslut på felaktiga grunder.

Med Tomas tvivlaren har vi tre gestalter i Bibeln som vi kan spegla våra mänskliga svagheter i, trolösheten mot andra och mot oss själva, vår rädsla och vår tvekan.





 


Avdelning: Fakta Taggar: #kristen tro #påsk #skärtorsdagen
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Från Sargassohavet och tillbaka igen

Recension: Ålevangeliet : Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson

Humor och inlevelseförmåga i läsvärd roman

Recension: Vissla i mörker av Emma Healey

Samma typ av annorlunda böcker

Recension: Det slutna sällskapet av Elizabeth Klehfoth

Förändring på gott och ont

Recension: Systerklockorna av Lars Mytting

Fjorton karameller som ingen är den andra lik

Recension: Leka vuxen av Marica Källner

Betydligt mer än ännu en bilderbok om döden

Recension: Den långa resan av Sofia Hedman

Under det röda oket

Recension: Det hemliga pianot : från Maos arbetsläger till de stora konsertscenerna av Xiao-Mei Zhu

Fartfyllt storstadsliv blir till småstadsidyll

Recension: Hem till Scupper Island av Kristan Higgins

Bästsäljande feelgood av brittisk debutant

Recension: Sambo på försök av Beth O'Leary

En brännande och ambitiös thriller

Recension: Ett stulet liv av Anna Ekberg
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB