Rasmus Bjerkanders novell om en helt vanlig fredagkväll - LitteraturMagazinet

Rasmus Bjerkanders novell om en helt vanlig fredagkväll

Årets debutant 2014: Tredjeplatsen i novelltävlingen

Rasmus Bjerkanders novell om en helt vanlig fredagkväll

Rasmus Bjerkander kom på tredje plats i LitteraturMagazinets och Brevnovellers novelltävling "Årets debutant 2014".
– Jag skriver för att jag tycker om att skriva. Det är ett sätt att göra någonting fint på mina egna villkor, säger han. 

Här nedan publiceras Rasmus Bjerkanders novell "Fredagskväll". Vi får följa Ted, Michael, Julia och Ida under en kväll full av fylla, ytliga samtal och inkapslade känslor.

Rasmus Bjerkander är född 1995 och bor i Linköping där han studerar till psykolog.
– Jag har skrivit icke-skolrelaterade texter i ungefär ett år och det här är den första novelltävlingen jag varit med i.

Ida: Tjaa.
Kan vi inte styra nåt på fredag?:)
Michael: Suuuure babe, hos dig?
Ida: Ja:)
Julia: Ja e på!
Ted: me 2
Ida: Bra! Hjälper ni till med o få ihop folk??
Michael: Korvfest igen?:/
Ida: Lol nej.
Några från åmål kommer iaf o lisa o frida o dom.
Michael: Yay:D
Har hotell Eriksson öppet förresten?
Ida: Aa;)
Michael: Schysst:D
Ted: me 2?
Ida: Ja... Men inga fler tack!
Ska du fixa dricka?
Ted: be snällt;)
Ida: Jo för du bad ju så snällt om sovplats!
Ted: sant:P
va skaru ha då?
Ida: Wild strawberry sparkling.
Vin.
Julia: Åh de e svingott!
Ida: Farligt farligt;)
Julia: Härligt härligt
Ida: Haha, du e så störd:)
Michael: Öy Ted tar du med mkt eller?;)
Ted: hurså?;)
Michael: Har en vodka, kan dela lite?;)
Ted: visst gubben;)
tål du öl?
Michael: Jag är heterosexuell, ja
Ted: xd
Ida: Mogna killar.
Michael: Bara skoja
Du vet att ja vill ha dig Ted
Ted: tihi
kom och ta mig då din gullegris
Michael: Min tiger!
Growl for me!
Ted: grrr
Michael: Nöff!
Ida: Det spårar igen.
Michael: Kommer spåra hos dig på fredag
Julia: Alltså seriöst måste sova, sluta spamma
Michael: Fuck u bitch
.
.
.
.
Julia: Jag slår ihjäl dig Michael
Michael: .
.
God natt!
Ida: Natti, hörs!
Ted: puss:)


Ted
Äntligen når vi fram till dörren högst upp i trappuppgången. Jag har först mött upp Jesper och Jacob och sedan Anders och Michael. Kvällen till ära har jag klätt mig i min enda skjorta och mitt bästa mingelhumör. Jag ser till att hälsa på alla ordentligt, såsom jag lärt mig att man gör. Hon ler sitt blänkande tandställningsleende mot mig när jag överräcker vinflaskan.
Golvet börjar gunga på allvar och Michael ber mig följa med ut och kissa. Han snackar om tjejerna från Åmål som vi aldrig träffat förut.
”Har du lagt in någon stöt än då?” frågar han, ackompanjerad av kisstrålens möte med husväggen.
”Njae” svarar jag, ”jag är så fittigt jävla torsk på Ida tyvärr”.
Och Michael skakar följsamt tre gånger (för efter det räknas det som runk) innan han stänger blixtlåset och nästan viskar leende ”jo, jag har märkt det”.

I den oändligt långa kön till Jaguar står jag tillsammans med Jacob, Jesper och Henne. Trots att jag vet att Hon är tuffaste hårdaste bruden räds jag ändå att Hon ska gå sönder i trängseln. Jag sträcker ut min arm som en sköld framför Henne, och försöker vara diskret för att Hon inte ska märka det. Men jag lyckas givetvis illa.
Kön knuffas från alla håll. Jag vill skrika och slåss och spränga alla kukhuvuden i luften och låta dem förstå att de ska ge fan i Henne. Men jag står tyst och är mer sugen på en spikklubba upp i röven än utgång på Jaguar.

Jag tänker vafan, varför inte? och letar rätt på Michael"

Efter att ha uthärdat en till och med längre kö på vägen ut ringer en kompis om efterfest. Jag tänker vafan, varför inte? och letar rätt på Michael. Jag ser honom stöta på en okänd tjej för ungefär sjuttonde gången i ordningen ikväll, med lika liten framgång som vid de sexton första försöken. Han tackar ja utan att tveka när jag frågar. Vi börjar gå mot Herrhagen, men stannar för kissepaus mot ingången till Tingvallaskolan. Vi snackar om Jesper som verkar ha flickvän på g och vi avundas honom. Michael berättar om någon tjej, säger att han vill ha henne så jävla mycket och att han tror han raggar på så många andra för att slippa tänka på henne. Det brukar låta så klockan 03.00 när Michael nyktrar till och kvällens bravader gnager som råttor på hans samvete. För vänskapens skull stämmer jag in, utbrister att jag vet precis hur det känns och explicerar exakt hur hårt kärlek suger. Jag framhäver att det kanske funnits någonting mellan mig och Henne någon gång i somras, men att ingenting egentligen hänt. Jag frågar retoriskt hur man kan känna någonting för en flicka man aldrig ens kysst.
Vi skiter i efterfesten, elegin sög musten ur oss. På torget träffar jag Julia och jag kan som vanligt inte låta bli att beundra henne. Skönaste tjejen tänker jag och gläds över att vi är astajta homies, BFFL:s och stjärnsyskon. Efter lite allmänt prat och skryt över kvällens haff frågar hon ”hur går det med Ida då?”.
Jag skrattar högt och säger att det går fan inte alls. Att jag är längre ifrån nu än någonsin, att jag är patetisk och att jag fan måste glömma Henne. Julia skrattar först tillbaka, men ser sedan på mig som om jag just slagit en spik i ögat på mig själv när jag berättar att jag kastade en drink i ansiktet på Henne.
”Varför då exakt?”
”Jaadu, det verkade faktiskt vara en god idé just då. Hon var så nere, jag tänkte väl att det skulle liva upp Henne lite.”
Mest för att byta samtalsämne frågar jag hur hon själv har det på den fronten. Hon berättar att hon kanske kärat ner sig lite i någon, men vägrar berätta vem. Säkerligen någon jag känner.

Klockan halv fem ger jag upp och låter Jesper få luftmadrassen"

Klockan halv fem ger jag upp och låter Jesper få luftmadrassen. Jag är som vanligt oförmögen att somna. Överväger att tappa upp ett bad, men badrummet är upptaget. Så jag sätter mig på en stol i köket istället, mitt i ett landskap av nästan tomma flaskor, burkar och glas. Jag roar mig med att bygga torn som når ända upp till kökslampan. Bygger en omgärdande mur och försöker ignorera ljuden från vardagsrummet. Julia tassar in och häller upp ett glas vatten. Jag frågar om hon och Michael håller på med någonting i soffan, men hon viftar bort det, säger att han försöker pussa henne hela tiden och att hon ska lägga sig någon annanstans. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, för visst lät det inte riktigt så, men jag väljer att lita på henne. Julia frågar om jag försökt gå in och lägga mig hos Henne och jag ler olyckligt och svarar ”Nej, borde jag det?”
Julia öppnar munnen innan hon hejdar sig.
”Alltså, jag vet ju inte, hur full är du?”
Jag knackar på huvudet.
”Jag är klar” försäkrar jag.
Men jag säger att det ändå inte går och frågar, återigen retoriskt, hur jag någonsin skulle kunna våga mig på någonting sådant när jag aldrig ens vågat kyssa Henne. Hon tycker ju förresten inte ens om mig.
När Julia återvänt till vardagsrummet funderar jag på att dra. Vänthallen på tågstationen borde ha öppet. Men jag bestämmer mig för att sitta kvar ändå.

Michael
Så lång arbetsdag på Donken. Visst sitter pengarna fint på kontot, men det är bara för tråkigt att jobba. Mitt nya Fifa 15 längtade efter mig därhemma, jag kunde höra hur hon kallade på mig. Jag lovade att ingenting skulle få komma emellan oss, men se hur det blev. När klockan ringde för dagen kutade jag hemåt Flinstone-style för att hinna spendera lite tid med henne. Vi hade det riktigt mysigt i soffan med chips, och Daft Punk i högtalarna. Efter sju matcher hade hon sånär förlåtit mig, när Anders ringde på dörren. Jag bad om ursäkt och sa att jag tyvärr måste rusa. Hon suckade djupt, men sa att hon förstod.

Hos Ida började kvällen bra. Beer-pong is my game, helt enkelt. Jag mötte alla som vågade och vann som vanligt allt. Eller, allt förutom sista matchen då, mot en av brudarna från Åmål. Jag lät henne vinna, och lyckades få torsken att se trovärdig ut. Efteråt gick jag fram och tackade, och tillade blygt att jag väldigt gärna hade vunnit, eftersom reglerna säger att vinnaren får kyssa förloraren. Hon skrattade och sa jaså, drog mitt huvud mot sig och… SCORE! Eller? En puss på kinden. Nåja, tänkte jag, natten är ung. Och hemmafester är inte min arena. Jag drog tidigt till Jaguar.
Jag åkte in med Anders och Åmålsbrudarna. Vi tog en varsin shot i baren, men sedan skildes vi åt ganska snabbt. Klockan var inte mer än elva, men det var ändå sjukt mycket folk. Jag såg Anders ett par gånger under kvällen, men brudarna försvann helt. Jag körde min vanliga cerat-rutin (som fungerar oerhört bra nu om vintern, när alla läppar spricker i kylan).
”Tja, Michael. Ursäkta, du har inte lite cerat på dig?
”Åh, hej. Ne-ej, alltså jag har nog i min jacka, men…”
”Okej, nej då är det lugnt. Eller, du har inte på läpparna då?” Score. Nio av tio gånger, jag svär.

Alltså, vad säger man egentligen till en brud när man tröttnat på henne?"

Alltså, vad säger man egentligen till en brud när man tröttnat på henne? Good game, thanks for playing? Om det ändå vore så enkelt. De blir alltid fett ledsna, tror typ att man ska gifta sig bara för att man strulat lite på krogen. Eller för att man legat. Jag svär, det är så jobbigt att göra brudar besvikna att jag nästan slutat med engångsligg. Om något följer jag med dem hem, så jag kan sticka tidigt. Jag lider verkligen med dem, men vad göra? Jag vill bara ha lite kul, och samma brud hela kvällen är inte kul. Jag är inte ute efter ett förhållande.
Eller? Jag försökte snacka med Ted om det, men han är fan efterbliven. Så fort jag tog upp det började han babbla om Ida. Fan alltså, hela stan vet redan att han är kär uppöver öronen i henne. Ingen nyhet precis. Hur gullig han än må vara nykter- full är han ett jävla svin. Han ville dra på efterfest och jag förstod ju att han skulle råka illa ut om jag inte höll ett öga på honom. Men när han började svamla om Ida tappade han såklart sugen.

På torget kom Hon gåendes mot oss. Hon hade tagit av sig sina skor. Det är massa glas på backen, hoppa upp i min famn så bär jag Dig istället, ville jag säga. Så typiskt Henne att inte riktigt orka hålla stilen hela vägen in i mål. Hon trivs inte i smink och fina kläder. Alla andra brudar är så falska som bedazzlar sig själva med ett leende på läpparna.
Ida var trött hela kvällen. Sabbade stämningen redan under hetslekarna på förfesten.
”Damn!” sade jag, för att muntra upp henne. ”Snygg röv, bra jobbat bruden.”
Hon slog mig hårt på axeln, men log.
”Miffo. Skulle inte ni dra vidare nånstans?”
”Va? Nej, i såna fall drar vi ju allihop. Vi är här som en grupp ju, vad vi än gör så gör vi det tillsammans!”
”Visst, absolut. Säkert att det inte är för att Julia sover hos mig då?”
Som jag hatar henne när hon ser på mig som hon gjorde då, med största, fulaste hånflinet.
”Käften, Hon kan ju fan höra fattar du väl!”
”Jaså? Jag tror inte det jag.” sade hon med ännu fulare flin. ”Jag tror hon ägnar all sin uppmärksamhet åt Ted just nu. Kolla vad nära dom står varandra, hon liksom lutar sig mot honom…”
”Hon har ont i fötterna, okej?”
”Haha, men kom igen, den är ju typ lika gammal som att be om cerat.”
”Och vad fan vet du om sånt? Är du ens en sexuell varelse eller?”
”Hon är kär i Ted Michael. Du vet att dom är perfekta paret. Glöm henne.”
Fuck Ida.

När alla så småningom lagt sig hos Ida fanns inga soffor eller madrasser lediga"

När alla så småningom lagt sig hos Ida fanns inga soffor eller madrasser lediga. Det var mörkt, men det var utan tvivel Hon som ställde sig i dörrposten. Då gjorde jag något. Jag skulle inte kalla det modigt, för det skedde rent reflexmässigt. Jag lyfte täcket med armen och nickade åt Henne. Som en inbjudan. Och sjukast av allt- Hon kom! Hon kröp ner bredvid mig, tryckte sin varma kropp mot min. Min puls var en hackspett innanför pannbenet, jag spände varenda muskel i kroppen utan att kunna hjälpa det. Varenda muskel alltså, även downtown. Hon måste ju ha känt det. Så kysste jag Henne. Hon kysste tillbaka. Vi tog på varandra, fumlade och intog ställning. Sedan, precis när jag kommit in i Henne, knuffade Hon bort mig. Jag frågade vad det var, men Hon svarade bara att Hon inte kunde. Hon drog rätt trosorna, reste sig och gick ut i köket. Vad fan!? Hände det där? På riktigt? Fuck my life.

Julia
Jag tror jag älskat Honom sedan första början, helt enkelt. Från högstadiet, med Spiderman-ryggsäck och oknutna vinterkängor, till igår hos Ida, med systembolagskassar och oknutna Converse. Fast det kan ju vara en efterkonstruktion. Kanske föll jag för Honom någonstans däremellan. Under någon av våra tusen promenader hem från skolan. Eller hemma på mitt rum, när vi låtsades plugga matte, men egentligen mest pratade. Eller på konserten förrförra sommaren, när vi satt på gräset som växte i takt med himlen, och stod framme vid kravallstaketen och bölade tillsammans med alla de tonårsflickor vi föraktade så.

Jag satt med Ida innan de andra kommit. Jag med en piggelin-vodka och hon med ett glas mjölk. Hon åt banan- och kanelpannkaka i morgonrock. För fin för vanlig pannkaka, givetvis. För hälsomedveten och för trendmedveten. Och hon sminkar sig knappt, stryker försiktigt på lite maskara bara. Hon har klockrena värderingar. Hon är fulsöt med vältränad kropp. Man hade lika gärna kunnat stämpla ”den perfekta flickvännen” i pannan på henne. Jag kan inte klandra Honom för att vilja ha henne. De skulle faktiskt passa riktigt bra ihop, måste jag erkänna. Vem är väl jag att stå i vägen?
”Ikväll super vi ner Ted, så hånglar du upp honom sen” sade hon.
”Det låter som en plan” skrattade jag. ”Men jag tror inte det alltså. Vi är så jävla bra kompisar, det skulle bara sabba allt.”
Hon suckade djupt.
”Jo, du har väl rätt. Eller så känner han likadant och så gifter ni er och får barn och lever lyckliga i alla era dagar. Det kan också hända.”
”Eller hur. Men det får vi aldrig veta, för jag kommer ändå aldrig våga göra något.”
”Hm, I see.” mumlade hon bekymrat. ”I will now change my tactic and drink you down instead, so that you will dare to kiss him up. Skål.”
Underbara Ida. Om hon bara visste hur Han känner.

På klubben var jag min vana trogen. Jag tog mig så långt bort från Honom som möjligt"

På klubben var jag min vana trogen. Jag tog mig så långt bort från Honom som möjligt, och slapp faktiskt se Honom därinne över huvud taget. Jag såg många andra istället. Någon äldre, någon yngre, någon finare och någon fulare. De var så mysiga att jag ville bära dem som halsdukar. Fast jag höll mig i skinnet, för det gäller att spela svårflirtad om drinkarna ska rulla in. Visst är det sjukt att anamma sådana förlegade normer och könsroller, men vad kan jag säga? Jag är fattig helt enkelt. En dag, när jag har det bättre ställt, ska jag bjuda tillbaka. Kanske till och med vägra bli bjuden. Kanske rentav strunta i att maskera min kåthet, börja dela ut sliskiga komplimanger och tafsa till höger och vänster. Jag ska vältra mig i ett hav av fattiga pojkars kroppar. Låta pengarna härska.
En dag när jag har råd alltså.

På torget träffade jag Honom igen. Jag försökte spela cool i början, men det dröjde inte länge innan vi började göra grimaser och barnsliga imitationer av folk vi mött under kvällen. Gapskrattade, drog till oss blickar. Hejdå värdighet. Fast när Han berättade att Han slängt en drink på Ida tvingade jag mig själv att agera medlidsamt. Ett litet fnitter slank ändå ur mig.
”Vadå?”
”Nej inget, jag tänkte på något annat bara.”
Fast det gjorde jag inte.
”Jaja, jag vill inte prata mer om det nu ändå. Du då, du är inte på rosa moln för någon nu?”
Han log brett och vänligt. ”Du måste berätta när det händer vet du.”
”Jo, det är klart jag gör.”
Fast det gör jag ju inte.
”Bra. Så finns det någon nu eller?”
”Nej. Eller lite grann kanske. Men det är ingen särskild.”
Fast det är det visst.

Sedan tog vi bussen hem till Ida. Jag satt uppe i köket med Jesper ganska länge. När han gick och lade sig låste jag in mig på badrummet en stund. Sköljde av allt smink, äntligen. Jag tyckte jag blev en annan människa när det var gjort. Intalade mig själv att jag var det. En ny människa, självständig och oberoende. Min spegelbild blinkade med ena ögat mot mig. Nu kör vi tjejen, ny kula.
Jag gick ut till vardagsrummet. Ingen sovplats fanns kvar. Men i soffan längst in lyfte Michael på täcket. Varför inte? Det var ju inte så att någon annan ville ha mig. Michael var varm och vältränad. Mjuka händer smekte mig och jag mådde bra. Allt var bra, helt perfekt faktiskt, tills hjärnan slogs på igen. Tankarna var alldeles skarpa. Ett: jag befinner mig i ett rum fullt av människor som märker vad vi gör. Två: jag befinner mig i samma rum som Honom, Han märker vad vi gör. Känslorna sjönk från hundra grader till noll på en sekund. Jag reste mig och gick ut i köket igen. Där skulle jag kunna samla tankarna, trodde jag. Men icke, för där satt Han. Pang, som ett skott i huvudet. Höll jag och Michael på med något? Nej för fan, inte alls. Kanske han i sådana fall, inte jag. Fort bytte jag samtalsämne.
”Du har inte försökt lägga dig hos Ida?”
Sade jag verkligen det? Väldans smart.
”Nej, borde jag det?”
Nej det borde du inte, tänkte jag säga.
”Alltså, jag vet ju inte, hur full är Du?”
”Jag är klar. Men jag skulle aldrig våga.”
Bra! Fast för säkerhets skull lade jag mig hos Ida. Bara utifall att Han skulle komma på andra tankar. Jag lade mig som stora skeden, höll om henne. Hon var mjuk och skör. Jag ska inte stå i vägen. Från och med imorgon.

Ida
Aldrig att jag dricker för mycket igen, lovade jag mig själv häromveckan. Kramandes toasitsen. Fast aldrig mer att jag dricker för lite heller. Så. Tråkigt. Mina hjärnceller gör mig så olycklig. Bättre då att jag dränker dem. Vinet jag fick av Ted spädde jag ut med hallonsoda.
”Shit va gott!” tyckte Anders. ”Var det dyrt eller?”
Idiot.

Visst förstår jag att det är smidigast att vara hos mig, som bor centralt i egen tvåa. Det är viktigt att det blir av, att vi umgås. Så att man inte hinner reflektera djupare över sin livssituation. Fast någon gång kan väl någon annan styra? Någon annan kan ha hotell och städa morgonen därpå. Någon annan kan stå ut med att saker går sönder och att ryamattor blir spyamattor. Någon annan kan skaffa sig fiender i grannskapet. Bara någon gång alltså.
Hotell Eriksson har fullbokat ikväll. Om jag tagit betalt hade jag varit en rik kvinna. Lägenheten är ett bombnedslag. Lär dröja veckor innan jag lyckas avlägsna den sista ostbågen från vardagsrumsgolvet. Imorgon kommer alla sitta förslappade framför Blue Mountain State. Tills jag börjar plocka flaskor och kapsyler, och pluggar i dammsugaren. Då kommer de plötsligt få väldigt bråttom härifrån. Samma visa varje gång. Sjukt dålig stil.

Det skulle vara bra härligt att ha någon som älskade en så. Särskilt då om man älskade denne någon tillbaka"

Hon är så kär. Hon älskar på ett gammalmodigt sätt, känns det som. Sådär kompromisslöst som bara far- och morföräldrar älskar. Det skulle vara bra härligt att ha någon som älskade en så. Särskilt då om man älskade denne någon tillbaka.
Ted älskar inte Henne. Inte mer än som en syster i alla fall. Skulle vilja tala om för Henne att det är så, och att Hon nog bara älskar honom som en bror. Att Hon nog bara är förvirrad av någon anledning. Många är ju förvirrade kring sin sexualitet i vår ålder. Just nu borde Hon därför utforska den, innan Hon drar några förhastade slutsatser. Tyvärr är det inget jag kan upplysa Henne om. Man måste utforska sin sexualitet på egen hand. Med egen hand. Eller, jag hjälper ju i och för sig gärna till om det skulle vara så. Hehe.

Följde ändå med ut. Hemsk upplevelse, nykter bland berusade. Ensam i en pulserande snuskig massa. Ted försökte skydda oss i kön. Han är så klumpig och gullig när han är ful. Saknar spärrar. Hamnar alltid i bråk.
Satt i ett bås hela kvällen med Jesper och Jacob. Försökte snacka, skrikandes, hängandes över bordet. Hälsade på folk som ville hälsa. Tiden gick ganska fort ändå. Hon flöt omkring därinne som en prinsessa. Såg Henne fladdra förbi då och då. Skrattandes. Glittrandes. Med Henne känns det som att jag är fem år igen. På dagis i sandlådan, kuddrummet eller klätterställningen. Att jag upptäckt någon jag helt enkelt inte kan låta bli. Som sticker i mitt öga. Måste hela tiden knuffa Henne, nypa Henne och dra Henne i håret. Måste röra vid Henne. För det mesta vet jag inte om jag älskar eller hatar Henne. Visst är det väl så det ska kännas, när man är kär på riktigt?
Ted pendlade mellan vårt bord och dansgolvet. Vid ett tillfälle hällde han ut ett glas med något rödaktigt över mig. Saknar spärrar som sagt. Tur att jag gillar honom så mycket, för annars hade det smällt.
Satte kurs mot toaletterna för att reparera skadorna och fick syn på Michael. Dröjde mig kvar bakom honom ett slag för att höra vad som sades.
”Ursäkta, du har inte lite cerat på dig?” Oklanderligt inställsam ton.
”Åh, hej. Ne-ej, alltså jag har nog i min jacka, men…”
Tydligt ur balans, garden nere.
”Okej, nej då är det lugnt. Eller, du har inte på läpparna då?”
Distinkt attack. Till synes otvingat, spontant charmerande. Hans raggande är ett skickligt hantverk. Säga vad man vill om Michael, men han är finurlig. Innovativ.

Jag tycker om Michael, men han får Henne inte. Så är det bara. Försökte be honom låta Henne vara. Eller åtminstone låta honom veta att han ändå inte har någon chans på Henne. Att han bara står i vägen för någon annan. Sade åt honom att det var bäst att glömma Henne. Han tog det hårt. Sanningen svider, som man brukar säga. Det är väl inte så konstigt att han gick till motangrepp. Han blev tvungen att försvara sig. Jag vet att han egentligen inte menade något med det han sa. Ändå brände hans ord i mig. ”Är du ens en sexuell varelse eller?” Jag har brottats med den tanken så många nätter. Strular ju aldrig när jag är ute. Har aldrig haft en pojkvän. Tjattrar aldrig passionerat om snygga skådespelare. Jag är trygg i mig själv. Tycker till och med om mig själv numera, men det spelar ingen roll. Sådana saker får mig ändå att vackla.

Ligger vaken i mörkret i min en och tjugo-säng. Den är för bred för en, men för smal för två. Hon kom in och lade sig bredvid mig. Slöt sig om mig.
Kaos i mitt stackars lilla huvud. Vad menar Hon med det här? Det är mitt i natten. Vet Hon att jag är vaken? Hoppades Hon att jag skulle vara vaken? Borde jag vända mig om och kyssa Henne?
Nej, det borde jag väl inte. Det skulle bara skrämma Henne. Det skulle sabba vår vänskap. Eller så känner Hon likadant, och så gifter vi oss och får barn och lever lyckliga i alla våra dagar. Det kan också hända. Men jag får aldrig veta vilket, för jag kommer aldrig våga göra något.


Episk logi
Luften är frisk. Barn stampar hål på vattenpölars ishinnor. Föräldrar slår sig ned på bänkar kring lekparken.
Långsamt vaknar en lägenhet till liv. Ungdomar gnider sina ögon. Ungdomar lyssnar till fågelkvitter och kollar twitter. Ungdomar slår på ett avsnitt Blue Mountain State. Ungdomar trycker munnarna fulla med ostbågar. Ungdomar viskar försiktigt för att inte spränga varandras huvuden. Ungdomar fnissar. Ungdomar häller upp återställare och beställer pizza. I köket fräser en brustablett. Någon börjar rota efter en dammsugare och andra börjar rota efter kläder, jackor och skor.
Fyra ungdomar sätter sig runt ett litet köksbord. Någon sörjer det som kunde varit och någon smider nya planer. Någon tror sig förstå allting och någon förstår ingenting alls. De breder smörgåsar och brygger kaffe. De säger inte mycket till varandra. De är försjunkna i tankar. De stirrar ut genom fönstret, ned i golvet och rakt ut i luften.
”Så… Vad händer nästa fredag?”
 

Novellen ovan heter "Fredagskväll" och kom på tredje plats i den stora novelltävlingen "Årets debutant" som LitteraturMagazinet och Brevnoveller arrangerade i slutet av 2014. Novellen är skriven av Rasmus Bjerkander från Linköping.

Läs mer om den stora novelltävlingen "Årets debutant" och om årets final den 16 november 2014. 

Läs även vinnarnovellen "Pizzaskäraren" och "Klipporna, en sommardag" som kom på andra plats.


6 januari 2015
 

Anmäl textfel

litteraturmagazinet.article_267933.comments
 Novelltävlingen 2014 

Novellen till vänster heter "Fredagskväll" och kom på tredje plats i den stora novelltävlingen "Årets debutant" som LitteraturMagazinet och Brevnoveller arrangerade i slutet av 2014. Novellen är skriven av Rasmus Bjerkanderfrån Linköping.

Läs mer om den stora novelltävlingen "Årets debutant" och om årets final den 16 november 2014. 

Läs även vinnarnovellen "Pizzaskäraren" och "Klipporna, en sommardag" som kom på andra plats.

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

En kärlekshistoria på flykt

Recension: Exit väst av Mohsin Hamid

Litterär vinst på ekonomisk förlust

Recension: Jag har inte råd : Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg

Lättläst x 4

Recension: Zenobia av Morten Dürr

Vackert om ett mörkt förflutet

Recension: Vid glömskans rand av Sergej Lebedev

Underbara bilder i mystisk skola

Recension: Mystiska skolan. Spöksången av Katarina Genar
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB