Jan Lööf, från vilken planet? - LitteraturMagazinet, Sveriges största litterära magasin

 Litteraturblogg Nina Ruthström 
Jan Lööf, från vilken planet?

Jan Lööf, från vilken planet?

Bok-
presentation:
Morfar är sjörövare
Författar-
presentation:
Jan Lööf
Sagan om det röda äpplet
Jan Lööf
Inbunden
80 kr
Skrot-Nisse
Jan Lööf
Inbunden
80 kr

Sedan snart ett år tillbaka är min sons favoritbok samlingsvolymen av Jan Lööf med Morfar är sjörövare, Sagan om det röda äpplet samt Skrot-Nisse. Varje kväll vill han läsa den, och han har snart bläddrat sönder sidorna med vältecknade karikatyrer och fängslande detaljer. Boken har vi fått låna av min lillasyster. Den var också hennes favorit och helt säkert har många många fler barn i vårt avlånga land vaggats in i drömmar och fantasier med hjälp av Lööfs fascinerande berättelser. Vi i min generation såg väl alla Tårtan på tv!? Eller så har man läst om Skrot-Nisse, Örnie, Pelle, Fabian eller morfar? Jan Lööfs påverkan på svensk barnkultur är enorm.

Men. Har flickor egentligen något att hämta ur Lööfs böcker? Kvinnor förekommer högst sällan, och om de gör det figurerar de i bakgrunden. I vårt album på 94 sidor innehåller nio av dem en kvinna. En mormor som sover, en mormor som får ett äpple i huvudet, en lärare som inte säger ett ord och en mamma som sitter på passagerarsidan. Kvinnorna har ingen betydande del i berättelserna.
Naturligtvis klarar ingen av Lööfs böcker Bechdel-testet. (Innehåller handlingen två eller fler kvinnor, har de namn och pratar de med varandra om någonting annat än en man?) Ingen kvinna interagerar med en annan och inte ens ett enda djur som gestaltas är av honkön.

Jag inser att Lööf brinner för gubbar och apor, skrot och raketer. Jag misstänker att han är en ensamvarg som är sig själv närmast och därför tecknar sådant som liknar honom själv och finns i hans tankar. Men jag tycker det är konstigt att han nått sådan framgång utan att hans kvinnosyn ifrågasatts mer. Jag anser att det borde väcka anstöt när någon så tydligt utelämnar halva befolkningen, som att kvinnor vore ointressanta, meningslösa och som att det inte skulle gå att bygga upp en spännande historia kring en aktiv kvinna. Jag förstår att Jan Lööf får beröm för att han är en duktig tecknare, men jag tycker hans betyg borde dras ner avsevärt då han verkar ha en mycket förlegad syn på kvinnor och människor från andra kulturer.

Han har dock fått kritik för detta. För lite, men dock kritik. Kanske var det därför han till Pelle på planetfärd från 2010 tecknade den här bilden:

Han kände sig kanske klandrad och ville höja andelen kvinnor i sina böcker. Så klumpar han ihop dem på en egen planet med Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg i centrum. Han passar på att parodiera det faktum att Schyman varit med i Let´s dance. Jag tolkar det som att han ger feministerna ett långfinger. På en planet skulle de sättas, lesbianer och feminister tillsammans och där kunde de leva i symbios. Och detta förmedlar han i en BARNBOK vilket belönas med bl.a. Astrid Lindrens pris 2011. Det gör mig förbannad!


Avdelning: Barn Taggar: #genus
8 januari 2013
Kommentarerna är förmodererade. Det vill säga de måste godkännas innan de blir synliga. Detta kan i vissa fall ta flera dagar - eller längre - beroende på arbetsbelastning.
Kommentar av Christer Nilsson

Hej. Att Jan Lööf skriver om män och pojkar kanske beror på att han är man. Han har lättare att identifiera sig med en sådan än med en kvinna. Det finns säkert exempel på kvinnor som bara skriver om kvinnor i sina böcker. Konstigare än så är det inte.

25 januari 2013
Osignerad kommentar

EN författare kan inte skriva ur alla tänkbara aspekter. Dels måste man väl få uttrycka sig FRITT, annars blir det inte bra och dels får väl andra som känner för det skriva ur andra aspekter. Menar du verkligen att EN författare ska skriva om ALLT för att ha ryggen fri? Hur förklarar du populariteten hos (barn)läsarna? Och hur ska jag döma alla som BARA skriver om kvinnor eller hbtq? Ska inmte de skriva om uteliggare, män, funktionsvarierade, invandrare mm?

16 januari 2013
Kommentar av Mimmi

Ja jag som mormor tycker inte att det är jättekul att läsa Morfar är sjörövare gång på gång på gång. Mormor sover hela historien igenom,och morfar irl är redan barnbarnets idol... Men som så många andra har påpekat, barnen älskar Jan Lööf, och jag kommer inte att rensa ut honom ur hyllan. Håller helt med om det Nina skriver om att han inte borde belönas för sin trista kvinnosyn.

14 januari 2013
Kommentar av Conlon

Jag finner det oerhört viktigt att dekonstruera dekonstruktionen och även problematisera problematiserandet. För övrigt står det var och en fritt att generera litterära alster innehållande önskad representation av t.ex. burmeser, lesbiska, rullstolsbundna, dvärgar, harmynta, starropererade osv osv...

13 januari 2013
Osignerad kommentar

Något som Nina helt bortser från att Jan Lööf även illustrerar andras böcker. Till exempel Örnis bilar som är skriven av Carl Johan de Geer. Jag tänker att som illustratör har man´inte alltid fria hädner utan är bunden av texten och det författaren vill säga med den.

11 januari 2013
Kommentar av Elin

Det är finns en drygt 90%ig tyngdpungt på Y-kromosom i Lööfs böcker, men förutom tidigare nämnda Matildas Katter finns också boken Siffror med en flicka som hjälper en (manlig) proffesor att hitta sina tvättbjörnar. Tyvärr är ingen av de böckerna några favoriter här hemma och om jag kör en hobbypsykologisk tolkning tänker jag att Lööfs inspiration fungerar bäst när han skapar efter fritt efter eget huvud, utan att tänka på omvärdens krav och kommande tolkningar.

Lööf är absoluta favoriten här hemma och vi har flera av hans böcker. Jag ser också bristen på kvinnor i Lööfs böcker som problematisk när jag läser för mina barn (inte minst för att jag har pojkar), men jag försöker bemöta detta genom att själv vara lite kreativ när jag läser hans böcker. Och de läses ofta. Jag är själv uppvuxen med honom, feminist som jag är. Skrotnisse är en personlig favorit.

Tycker att det här en viktig och intressant disskusion (liksom den om tex Petsson eller Loranga, Dartanjang och Mazarin) men tycker inte att författarens oförmåga(?) att skildra kvinnor förminskar hens oerhörda talang som tecknare och sagoberättare.

(Har för mig att lite av Ninas frågeställningar bemöttes (på ett högst personligt vis) i TV-dokumentären om Lööf som jag av nån anledning inte kan googla mig fram till på ett enkelt sätt.)

11 januari 2013
Osignerad kommentar

Ett mycket intressant inlägg Nina. Det behövs fler som ifrågasätter något så heligt som barnböcker. Mitt barn är än så länge för liten för att intresserar sig för barnböcker men när det väl kommer ska jag se till att det kommer finnas en stor variation bland barnböckerna som ska läsas här hemma.

10 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Det är klokt tycker jag.

10 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Lasse

Jag tycker inte man kan kräva att en författare ska skildra alla tänkbara perspektiv. Om samhället är hyfsat fritt och jämlikt kommer totala litteraturen att täcka in de olika perspektiven, även om varje enskild författare "är sig själv närmast". Där finns väl en del att göra, men kvinnliga perspektiv saknas ju inte i barnlitteraturen.

Hur ser du på Gunilla Bergström, Nina? Kvinnan som skriver om en pojke och hans pappa?

10 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Jag har recenserat en av hennes böcker här på LittMag faktiskt. Vissa Alfons gillar jag, andra inte alls.

10 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Nathalie

Om alla som skapar något skulle ta hänsyn till vad som är politiskt korrekt skapar vi ju ett samhälle med cencur, eller man får bara uttrycka sig om man uttrycker sig rätt. Sedan kan jag hålla med om att de är tråkigt att barnböcker saknar kvinnliga förebilder. De finns ju mest superhjältar som är just män. Men de kanske är för att de har varit ett mansdominerat yrke. Jag tycker att de är bra att Nina tar upp detta men de finns inget rätt eller fel och jag tycker inte Jan ska få kritik för sitt skapande, de ska väl vara astrid lindgren priset som ska svara på Ninas kritik.

9 januari 2013
Kommentar av Ivana

Det är inte det han förmedlar. Det är du som tolkar hans böcker utifrån ett feministiskt synsätt och lägger på en mall som aldrig kommer att passa över hans böcker. Litteratur och böcker ska vända sig till alla. Alla gör sin tolkning, men ingen av tolkningarna är rätt, de är bara egna. Om han inte vill skriva om kvinnor eller vill ha kvinnor i sin handling, vem är du att kräva att han har det? Det är hans böcker hans historier som vi får ta del av. Tycker absolut inte att man ska dra en slutsats om att han är en enstöring som är sig själv närmast. Lite magiskt tänkande och lite barnasinne hade kanske varit på sin plats. Det är trots allt en barnbok och inte ett politiskt ställningstagande.

9 januari 2013
Redaktionens kommentar av Nina Ruthström

Jag kan naturligtvis inte kräva något. Jag kan däremot tycka och tänka och kritisera.

Och jag är mycket kritisk mot att den mansdominerade sagovärld Jan Lööf presenterar som dessutom innehåller nakna kvinnor och politisk satir, belönas med Astrid Lindgrens pris.

9 januari 2013
Kommentar av Ivana

Det var just det jag försökte få fram. Det man ser som vuxen och det som man ser som barn medan man läser böckerna är två helt olika saker. Barnen har inte de referenserna som vi vuxna har och ska inte heller tvingas gå miste om Lööfs sagovärld för att vuxna ser något helt annat. Och enligt vad jag ser i kommentarerna här under, så är det många flickor som har tyckt om böckerna och ändå växt upp till förnuftiga vuxna. Vad gäller prisutdelning och vinster av priser i allmänhet så är det aldrig rätt som vinner, men jag är säker på att Astrid Lindgrens stiftelsen har en bra motivering till varför de har delat ut priset just till Lööf.

9 januari 2013
Kommentar av Ida

Men skapar inte de böcker barnen läser deras framtida referensramar? Är det inte viktigt för, säg, en tjej, att få läsa om andra balla tjejer som framställs som människor vilka som helst, så att det blir en del av ens framtida referensram? Jag tänker att om litteratur skall vända sig till alla, som du säger, och i det här fallet till alla barn, så skulle jag som barn ha haft lättare att känna mig tilltalad av det jag läste om var en värld där kvinnor ingick.

10 januari 2013
Kommentar av Ivana

Jag tror inte det är så det fungerar. Nu har jag inte själv barn, men om man tittar på kommentarerna nedan så är tydligen Lööf en storfavorit hos både flickor och pojkar så de har inget krav på vad böckerna ska innehålla. När de blir intresserade av att leta efter en rollfigur att identifiera sig med, kommer de att hitta den själva. Jag har läst i hela mitt och jag har fått i arv från min mamma som likaså har alltid haft en bok liggande inom behändigt avstånd att det är en historia som jag läser. Det är inte verklighet. Och det tror jag är viktigt att förmedla till barn när de blir så gamla att de kan greppa det. För att göra en väldigt generell jämförelse - om man är emot Lööf kvinnofattiga värld, hur ställer man sig i så fall till de klassiska sagoböckerna som Tusen och en natt, den kvinnosynen den förmedlar är väl inte ok? I mitt tycke så tycker jag att de som ska kritisera böckerna är barn som böckerna vänder sig till. Inte vi vuxna som, speciellt i dagens läge, letar efter politisk korrekthet i allt som skrivs. Sen vill jag bara tillägga att det är kul och helt ok att dela åsikter och kul att dividera med folk som har andra åsikter eftersom jag tycker att det är utvecklande. Vad jag inte tycker är ok och som jag reagerade på i Ninas recension är den mindre smickrande beskrivningen av Lööf som person. Om hon känner honom personligen så ber jag om ursäkt. Om hon inte gör det, så hörde det inte alls hemma i recession där boken ska stå i fokus.

11 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Robin P

Ska lätt köpa in barnböcer som Jan Lööf har illustrerat.

Och till Jan Lööf:

STÅ PÅ DIG! Låt inte lesbian-/feministmaffian knäcka dig! Du har kultureliten mot dig, men folket med dig!

9 januari 2013
Kommentar av Erik

Nej du Robin P. Jan Lööf har inte heller folket med sig.

9 januari 2013
Kommentar av Apan

Kultureliten har han inte emot sig om du ser på vilka hans personliga vänner är. Släng dig inte med uttryck du inte har belägg för. En feministbloggare utgör inte vad jag skulle kalla "kultureliten".

10 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Sofia

Jag håller med dig Nina, men jag älskar Jan Lööfs alla böcker och det gör mina barn (både flickan och pojken) också. Som små funderar barnen inte så mycket på om det är flickor eller pojkar som är på äventyr i böckerna, men att det nästan uteslutande ÄR pojkar som är på äventyr skapar förstås en slags bakgrund utifrån vilken barnen så småningom tolkar och förstår sin omvärld.

Jag vill dock inte lasta Jan Lööf för det, utan hoppas istället att fler kvinnliga barnboksförfattare framöver kommer att gestalta flickor på äventyr på ett lika fascinerande sätt, som ett alternativ till alla Jan Lööfs berättelser. Naturligtvis MÅSTE det inte vara kvinnor som gör det, men eftersom det framför allt är kvinnor som upplever bristen som ett problem, och eftersom fler kvinnor skriver och illustrerar barnböcker, är det antagligen upp till dessa kvinnor att göra det.

9 januari 2013
Kommentar av Snabbmakaroner

Jag kan egentligen inte uttala mig om bilden, då den ju dyker upp i ett sammanhang och jag skulle behöva läsa hela boken. Är det de enda kvinnorna som dyker upp i boken? Sen kan man nu tolka den på lite olika sätt förstås. Jag tycker nog att den är lite rolig men skulle väl tänka två gånger innan jag ger en bok med den bilden ett barnbokspris.

Men sen måste jag ändå klaga: 1) Du nämner inte Matildas katter (2009), en populär och fin bok. Visserligen könsstereotyp, då Matilda tar hand om djur i boken. 2) I ABC-boken tecknar han MÄN som APOR och verkligen ganska obehagliga sådana. Hade han gjort samma sak med kvinnor hade han fått skit för det! Jag tycker att hans bilder utstrålar stor ensamhet, kanske till skillnad från bilden på kvinnoplaneten. Ensamma män - inte heller så positivt. 3) Han har själv skrivit om sina problem med att teckna kvinnor: i Jan Lööfs serier – Volym Två (Kartago Förlag 2009). Nu har jag inte boken, men man kanske kan börja med att se vad han själv har att säga?

9 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

1. Ok, han har skrivit Matildas katter dvs EN bok om en tjej. Bättre en ingen alls helt klart, men fortfarande EN av...många. Med sina katter som är hanar.

2. Där har du en poäng. Han gör karikatyrer även på män. Den förtar dock inte det faktum att det fortfarande är män hans sagovärld består av.

3. I en intervju säger han att han "aldrig tänkt i de banorna", att det skulle vara få kvinnor med i hans böcker.

Säger ju lite om hur han ser på omvärlden.

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Annica

Av mina sju barn är det de två töserna som älskat hans böcker mest genom åren. Jag gillar också hans böcker och har aldrig s aknat kvinnor/flickor. Måste en författare skriva böcker så de passar alla? Som sagt jag och mina flickor älskar och har älskat böckerna och ser inget i att de flesta av hans böcker handlar om pojkar, det är historien som gör böckerna spännande och de underbara teckningarna, inte vem som syns mest. Tycker det blir lite trist om alla författare helt plötsligt måste skriva på ett speciellt sätt för att alla ska bli nöjda. Gillar man inte hans böcker får man väl hitt en annan författare som tillgodoser ens behov. Inte ska väl en författare behöva ändra sitt skrivande bara för vissa inte gillar böckerna? Ung som att tycka att deckare är trista och att alla författare måste skriva så jag gillar det.

9 januari 2013
Kommentar av Matte

Heja Jan Lööf! Både min son och min dotter har glädje av hans vältecknade album! Detta är bara ett i ledet att sabba ner sådant som inte är politiskt korrekt, blir Astrid Lindgren nästa måltavla?

9 januari 2013
Kommentar av Ullis

Bra skrivet Nina. Jag har dock hittat en bok av Jan Lööf (från 2009) där en tjej är huvudperson, den heter Matildas katter. En bok som mina barn tycker mycket om.

9 januari 2013
Kommentar av Emelie

Kan man inte tänka sig att Jan Lööf riktar bilden med kvinnorna ovan till oss vuxna? Barn känner ju inte igen Tiina & Gudrun. Är det inte Knoll & Totts mor som sitter där också? Vilken underbar dagspolitisk kommentar! Måste helt klart bekanta mig närmare med denna Jan Lööf!

9 januari 2013
Kommentar av Elisabeth

Jag kan inte annat än igen konstatera att "kritik" av det här slaget påminner mig om de vuxna tanterna i min barndom Bibelbälte i Småland som hittade fel på precis ALLT. En otillåtande ton, ett surt räknande av allt som satte stopp för det mesta som någon ville göra, oavsett om man var religiös eller inte. Läs inte Lööf. Täck din sons ögon. Om inte flickor gillar Lööf spelar väl ingen roll. Han tecknar en mjuk och samtidigt grabbig värld som pojkar älskar. Och han har humor.

9 januari 2013
Kommentar av Lööfs bildvärld är stereotyp

Du missade några av Lööfs bilder på kvinnor i genomgången: pinup-kalendern på verkstadens vägg. Jag tror att det var första porrbilden jag såg.

9 januari 2013
Redaktionens kommentar av Nina Ruthström

Ja, det kunde jag haft med. Den upplagan har han dock reviderat: http://www.barnboksprat.se/wp-content/uploads/2010/10/ornisbilar-500x255.jpg

10 januari 2013
Kommentar av Lööfs bildvärld är stereotyp

Tack för länken!

11 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Emelie

Jan Lööf är en man som tydligen skriver böcker för och om pojkar. Vad är felet? Det finns för lite manliga arenor i dag. Från vilken planet han är? Mars så klart.

9 januari 2013
Kommentar av Jonas B

Vi får väl helt enkelt hoppas att barnen får läsa böcker av alla möjliga olika författare, med olika perspektiv på tillvaron...

Ett tips till kritikern (och alla föräldrar) är att Jan Lööf faktiskt har skrivit en bok där huvudpersonen är kvinnlig. "Matildas Tigrar" heter den och är förstås även den helt fantastiskt.

8 januari 2013
Osignerad kommentar

Nina skriver att Jan Lööf "verkar" ha en förlegad syn på kvinnor samt människor från andra kulturer. Hans kvinnosyn vet jag inget om men om han har problem med andra kulturer skulle han kanske inte valt att bosätta sig utomlands??? Eller vad tror du själv Nina?

8 januari 2013
Kommentar av MW

Nina;

Du får väl rita egna barn-och ungdomsböcker i stället för att klaga.

Bilden framställer just dessa kvinnor på ett visst sätt, inte alla.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Eller så fortsätter jag att diskutera andras barnböcker här på litteraturmagazinet som är en sida för oss som gillar att tycka till om litteratur.

8 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Anette H

Ja, fast även om det nu finns böcker "av och med tjejer" så tycker jag att det finns ett stort problem här som Nina sätter fingret på. Det handlar inte om att det måste vara 50/50 pojkar och flickor i alla barnböcker, utan det handlar om hur dessa framställs. Pojkar och män representerar människan medan flickor och kvinnor alltid är - flickor och kvinnor (tjej-böcker bla.). Prova själva att göra bechdel-testet inom filmer och böcker, de flesta stora produktioner klarar inte detta. Så nog finns det ett problem alltid!

8 januari 2013
Kommentar av Snabbmakaroner

Jag vet inte, jag. Han tecknar ju gärna män som apor.

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Joachim

999 ungar av tusen ser Jan Lööfs gubbar för vad det är, ty han har ju sitt barnasinne kvar. Problemet uppstår när en "vuxen" vill sätta feministglasögon på barnen. Något de betackar sig för i 999 fall av tusen. Ty barn vill leka och inte få kommentarer som "när stereotyper och vidmakthållande av patriarkatet belönas med pris" i syfte att tala om för dem hur dåliga deras läsupplevelse är. Danskarna till exempel anser att vissa debattörer i Sverige är ute efter att kastrera kulturen efter som den inte har "rätt genusperspektiv. Undrar om de inte har rätt...

8 januari 2013
Kommentar av Anette H

Det är vuxna som ska hjälpa barn att sortera världen. Därför bör vi ge barnen ett stort utbud av kulturupplevelser som bla. innebär att visa att även flickor kan vara sjörövare ocv även pojkar kan tycka om hästar. Det innebär inte att vi ska be våra barn läsa såna här recensioner så att de ska förstå vad deras böcker förmedlar i ett större perspektiv. Och att kritiskt ifrågasätta är inte att kastrera, det är att välkomna alternativ.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Precis!

9 januari 2013
Kommentar av GJ

Sjörövare är omoraliska kriminella element vars identitet varken pojkar eller flickor bör ikläda sig, eller?

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av gertel

Han har skrivit Matildas Katter

8 januari 2013
Kommentar av cccc

Ja, den har vi och även om den verkar vara ett undantag så hade han ju inga som helst problem att teckna henne.

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Bokbabbi

Håller helt med dig Nina - Jan Lööfs böcker är mycket bra tecknade men jag tycker faktiskt att de är obehagliga för att flickor/kvinnor saknas i hans värld.

8 januari 2013
Osignerad kommentar

999 barn av tusen tycker inte att Jan Lööfs böcker är obehagliga för att de inte har "rätt genusperspektiv". Vad som är obehagligt är att en vuxen person anser att en barnbok är obehaglig. 

8 januari 2013
Kommentar av Frida

jan lööf, är det du?

8 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Nanette

Vilken tur ändå att det finns böcker om gubbar. Jag menar, gubbar, och i synnerhet vita medelålders sådana, står ju inte så högt i kurs nuförtiden och blir alltmer sällsynta. De som egentligen är på väg att bli gubbar kämpar emot så länge det bara går, de rakar skallen och sliter på gymet eller blir memiler (män i lycra på racercyklar). Så då kanske man kan tolka det som att han skriver om en minoritet eller ur ett minoritetsperspektiv. Och då, kanske, kan man tycka att det finns ett behov även av böcker av Jan Lööf.

8 januari 2013
Kommentar av Joakim

Måste allting bli genusfrågor? Jag är inte alls säker på att ett barn tolkar bilden ovan som du gör, jag tror att de ser något mycket enklare, naturligare och bättre.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Det är ju just det som är PROBLEMET. Som barn ser man ju inte att vi lever i ett patriarkat. Man bara vaggas in att det är naturligt att män fungerar på ett sätt och kvinnor på ett annat när vi i själva verket vill ge våra barn samma förutsättningar.

8 januari 2013
Osignerad kommentar

Nä nina nu får du ge dig! Vårt liv blir vad vi gör det till. Jag ahr aldrig upplevt att vi skulle elva i ett patriarkat. Och glöm inte att det är vi föräldrar som ger barnen deras värderingar. Ge du dina barn dina konstiga värderingar så skall jag lära min son att alla är lika mycket värda oavsett kön, etnicitet, politisk hemvist etc.

8 januari 2013
Kommentar av Maja

Det är väl inte bara vi föräldrar som ger barnet värderingar? Barnet lever i ett samhälle. Gå in i BR eller någon annan leksaksaffär så ser du hur tydligt man visar vad som är för pojkar och vad som är för flickor. Det är bara ett exempel på hur vi indoktrineras (förlåt ordet:) till att bli de vi blir.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Om alla upplevde att vi levde i ett patriarkat, skulle vi inte längre göra det.

Som Maja säger så är jag tyvärr inte som förälder den enda som lär barnet vad som är rätt och fel. Levde vi på en öde ö så men det gör vi ju inte.

8 januari 2013
Kommentar av Markus

Hur kan någon missa att vi lever i ett patriarkat? Det torde vara uppenbart för alla som bryr sig om att följa samhällsdebatten.

Problemet här är ju om vi ska tillåta generationer med äldre värderingar att påverka våra barn. Det är ju inte bara Lööfs gubbar utan t ex pepparkakeland, Tintin och små söta negerbarn på Kurrekurreduttön som inte längre känns salongsfähiga i alla kretsar. Att börja censurera vårt förflutna genom att undanhålla opassande litteratur från våra barn är diktatoriskt och fel, däremot behövs denna typ av debatt så att vi föräldrar kan upplysa och komplettera våra barns sociala bildning.

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Magnus

Mina två döttrar älskar "Morfar är sjörövare" (där muslimer/araber gestaltas ytterst stereotypt) och Pettsson-böckerna trots att inga kvinnor gestaltas i dem. De gilar andra böcker och berättelser där det finns massor av flickor/kvinnor/gummor. Pippi, Emil, Lotta, Tisdagskossan och Tisdagspiraterna etc. Vad är problemet? Som sagts tidigare. En författare får väl nischa sig hur hen vill? Alla hästböcker där män inte existerar? Läs andra böcker då om Lööf är så hemsk.

8 januari 2013
Kommentar av Leif

Tur att man inte går in med samma inställning när man analyserar hästböcker. Det är faktiskt tillåtet för en författare att nischa sig, att ha en specifik målgrupp för ögonen, att inte försöka inbegripa alla i sina böcker.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Absolut. Men tokigt när stereotyper och vidmakthållande av patriarkatet belönas med pris som Astrid Lindgrens.

Dock tycker jag att "hästböcker" borde ha både flickor och pojkar representerade, dessa böcker skulle jag välja.

8 januari 2013
Osignerad kommentar

Nina, det finns många hästböcker idag däe både killar och tjejer är representerade. Pia Hagmar har skrivit serier om tre olika flickor, Klara, tesss och Flisan. Alla har ridande killkompisar. När jag var liten och läste böckerna om Britta och Silver förekom killar/män i böckerna. Marie-louise Wallin ´har skrivit "Pojken och hästen" och Lin Hallbergs senaste bok visar också att killar kan rida. Så vore jag dig skulle jag börja botanisera bland dessa för att såga dessa också jäms med fotknölarna som du gör med allt annat.

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Precis. Det finns gott om böcker där flickor är "målgruppen" men där pojkar också finns med. Dessvärre är det mer sällan tvärtom. POjkar läser om pojkar (om de läser). Och flickor läser om flickor OCH pojkar.

8 januari 2013
Kommentar av Anki

Har jag en ytterst ovanlig son då som älskar vissa böcker där tjejer är huvudpersonen? "Här kommer UppfinnarJohanna", "Lilla Anna", flera av disneysagorna mm. Han gillar även Pelle-böckerna. Sen sa han till sin lillasyster häromdagen att man leker med det man tycker är kul, då vill jag ha en rosa docka så leker jag med en sån. Jag känner att vi inte inte uppfostrat honom ur samma synsätt som artikeln är skriven, dvs ett sterotypiskt synsätt där man från början utgår från och antar att pojkar gillar det och flickor gillar det. Känns lite lika människor som säger: Killar kan OCKSÅ ha rosa, och tjejer kan OCKSÅ gilla bilar. Ja men självklart, var det någon som påstod nåt annat eller varför lägger man fram det på det sättet?

Angående bilden har jag inte ens lagt märke till att de var svenska politiker, och min son trodde bara det var två mammor som tyckte om varandra. Så enkelt kan barn uppfatta saker som vuxna stör sig på.

9 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Lotten

Vår dotter gillade Lööfs böcker när hon var i den åldern. Man kan gilla böcker även om det inte handlar om samma kön som man själv. Jag förstår inte hetsen i detta. Våra barn har älskat Pettssonböckerna. Inte en kvinna i de böckerna heller. Är de dåliga därför? Förstår inte!

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Jag gillade också hans böcker. Tjejer gillar ofta böcker som handlar om killar. Killar är nämligen norm. Det killar gör anses coolt, det har hög status. Men det tokiga är att killar nästan aldrig läser böcker som handlar om tjejer. Dessa kallas "tjejböcker" och är just för tjejer, brukar man anse. (Bortsett från Astrid Lindgrens Pippi och Ronja)

Böckerna om Pettsson gillar jag också. Jag saknar absolut kvinnliga figurer, men gillar böckerna ändå för att de presenterar en mjuk härlig gubbe som är kärleksfull mot sin katt och på annat sätt frångår den stereotypa mansrollen.

8 januari 2013
Kommentar av Maja

Håller med!. En kompis skulle ge ut en bilderbok på ett stort förlag, Förlaget rekommenderade att huvudpersonen skulle vara en pojke. Föräldrar till flickor köper nämligen bilderböcker även om det är pojkar som är huvudpersoner, medan 'pojkföräldrar' helst köper böcker som handlar om pojkar ... Business ...

8 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av Klarsynt.

om alla skulle lägga sig i vad en författare ska skriva skulle inga barn, eh, menar, böcker bli födda/skrivna. Herregud.....

8 januari 2013
Kommentar av Nina Ruthström

Det här är en sida som diskuterar litteratur. Herregud...

8 januari 2013
Skriv svar
Kommentar av John

Min dotter gillar Jan Lööfs böcker. Trots brist på kvinnliga huvudrollsinnehavare och långinger mot feministerna. Bör jag oroa mig för hennes utveckling nu?

8 januari 2013
Kommentar av Klarsynt.

gillar din kommentar: ....och jag hade hur roligt som helst när jag läste hans böcker till min dotter, borde jag oroa mig för hennes och ve och fasa, min egen utveckling? :)

8 januari 2013
Kommentar av Julia

John: Ja.

Klarsynt(...?): Ja det verkar så.

8 januari 2013
Kommentar av Lena

+1

9 januari 2013
Kommentar av Lena

Suck. Du ser inte poängen eller?

9 januari 2013
Kommentar av Åsa

Jag tycker att Ninas kommentar är intressant, men jag förstår inte riktigt poängen med att det var fel att Jan Lööfs bok belönades med Astrid Lindgrens pris. En bok kan ha goda kvaliteer även om innehållet inte är "genuskorrekt". Man kan bedöma kvalitet ut många olika perspektiv, och genus är bara ett. Det vore ganska hemskt om bara böcker som innehåller lika många män som kvinnor i viktiga roller anses vara av god kvalitet. Jan Lööfs böcker har så oerhört många andra positiva egenskaper, så jag förstår verkligen att den belönas.

9 januari 2013
Kommentar av Camilla Elisabet

Jättebra artikel, delar din sorg/upprördhet!

Orkar inte läsa alla kommentarer och hoppas det här redan skrivits.

Problemet är inte ifall flickor och pojkar kan leva sig in i en helmanlig värld. Det är inget bevis för något, möjligen kan man tänka över hur många helkvinnliga världar sönerna älskar.. Problemet är vilka djupgående effekter det får när man lever sig in i att vara män"-niska" och sedan själv tom som flicka/kvinna själv ser av-mänskligade eller extremt förenklade, icke-handlande karaktärer både som lika och inte alla lika en själv. Där har vi hela problematiken. Känner du inte igen dig i det och är kvinna själv, så har jag och andra kanske dragit fel slutsats om hur det vi kallar könsmaktsordningen är negativt. Om du är man så kan du ju fråga kvinnor du känner om de upplever en sån här konflikt mellan att vara människa och att vara kvinna. Du kan sedan säga att efter att ha pratat med kvinnor jag känner så verkar inte det här stämma. Du kan också fundera på om du tror att det som är sant kring just Lööfs värld är vanligt och hur det påverkat dina försommar om individer av olika kön. Men du kanske borde lyssna mer än prata om just detta.

9 januari 2013
Kommentar av Roger

Vill inte gå in på den pinsamma genus-debatten. Stanna dock gärna vid bedömning av boken och låt bli att skriva dina fördomar om författaren och hans tankar.

9 januari 2013
Skriv svar
litteraturmagazinet.blogentry_158768.comments
 

Politisk censur skrämmer skiten ur mig

Bok-
presentation:
Jag är Malala : flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna
Författar-
presentation:
Christina Lamb
Inbunden
Beställningsvara, 289 kr

Politisk censur skrämmer skiten ur mig

Jag läser just nu boken om och av Malala Yousafzai, 16 år från Paktistan. Hon är flickan som sköts i huvudet av talibaner på grund av sina åsikter och sitt arbete för flickors rätt till utbildning.

I dag läser jag i tidningen att Paktistans skolfederation har bannlyst boken.


Avdelning: Fakta Taggar: #censur #demokrati #politik
Kommentera /Visa 19 kommentarer
 

Bok-
presentation:
Ditt kompetenta barn : på väg mot nya värderingar för familjen
Författar-
presentation:
Jesper Juul
Pocket
Finns i lager, 73 kr
MP3 CD
Finns i lager, 253 kr

Paradigmskifte gällande synen på barn

Förra veckan for Ola Olofssons krönika om föräldraansvar förbi om och om igen som en viral boomerang i mitt facebookflöde. Flera av mina "vänner" nickade igenkännande när de läste om hur olydiga barn av i dag är och klickade på dela-länken för att få flera föräldrar att vakna upp och börja ta i med hårdhandskarna. Barn ska inte få säga emot vuxna, framförallt inte lärare, menar Olofsson. Och vart är vi på väg undrar han, när dagens barn inte längre stimuleras av att skriva tio prydliga "m" på rad.


Avdelning: Fakta Taggar: #barnuppfostran
Kommentera
 

Bok-
presentation:
Hungerspelen : trilogin
Författar-
presentation:
Suzanne Collins
Häftad
Finns i lager, 154 kr

Varför inte fokusera på likheter oss människor emellan!?

Jag var i Milano förra veckan. Bara några timmar bort med flyg, från ett avlångt europeiskt land till ett annat. På vägen dit tänkte jag på pizza och pasta, glass som smälter i hettan, dyra väskor och skor med vassa klackar. Jag fick en rynka mellan ögonbrynen när jag såg Silvio Berlusconi framför mig och temperamentsfulla mörka män.


Taggar: #genus #fördomar #jämlikhet
Kommentera
 

Bok-
presentation:
I kroppen min : resan mot livets slut och alltings början
Författar-
presentation:
Kristian Gidlund
Pocket
Finns i lager, 73 kr

Meningen med döden

Kristian Gidlund har somnat in för gott. Hans föräldrar, syskon och vänner får aldrig mera träffa honom. Han är död. Det är så sorgligt att jag egentligen helst bara vill slå bort tankarna på det. Men nu ska jag inte göra det.

29 år fick han leva, tre av dem som cancersjuk. Han fick beskedet om att han hade cancer i magen 2011. Han började skriva en blogg "I kroppen min" som snabbt blev omtyckt. De berörande texterna finns också som bok: "I kroppen min : resan mot livets slut och alltings början" och det ska komma en andra bok av Gidlund
Jag har inte läst något alls av honom, jag har inte pallat tidigare. Men jag hörde hans starka sommarprat. Han hade ett vackert sätt att uttrycka sig om det där hemska.

Nu måste jag ta ett djupt andetag och byta position på stolen. Mår jag inte lite illa? Jag går för att dricka vatten. Det liksom kryper i kroppen. Det är ångesten. Dödsångesten. Jag är så rädd för döden att jag varken vågar tänka på den, tala eller läsa om den. Döden skrämmer mig nått djävulskt. 

Vissa hävdar att det finns en mening med allt. Jag är tveksam. Men om jag ändå ska försöka hitta någn mening med att unga människor dör så är det att vi andra ska uppskatta livet.
Plötsligt slår det mig. Kan jag verkligen leva fullt ut om jag inte varseblir döden?
Livet är nu, det kan ta slut i morgon, carpe diem och så vidare. Klyschor som vi alla hört till leda. Men nu känner jag det verkligen. Jag känner dödens närvaro som ett obehag i magen och jag inser att jag måste hylla livet!

"Jag har ett förhållande med livet och det är komplicerat.
Kärleken är att leva. Min sorg och min glädje".
/Gidlund

När jag började högstadiet hade jag en lång ångestperiod där tanken på att en dag ska min familj dö var utlösande. Jag kunde inte gå till skolan utan stannade på mitt rum för att gåta och skriva. Men det hjälpte inte. Det enda sättet att bli av med skräcken var att sluta tänka på den. Låtsas som att den inte finns. Av ren självbevarelsedrift har jag undvikit allt som har med döden att göra sedan dess. Men nu vill jag inte göra det längre. Förhoppningsvis har jag nu, 20 år senare, verktygen för att tackla den oundvikliga bortgången.

Jag ska läsa Gidlunds böcker. Målet är att "hantera verkligheten. Livets faktum. Dödens krav." som han själv uttryckt det.

Jag vill låta döden finnas med mig, som en liten sten i skon när jag springer i motionsspåret. Som ett brus i bakgrunden när jag borstar tänder på motvilliga barn. Som en avlägsen tanke när jag suckar över skitiga golv och vardagsstress. Jag vill inte blunda längre. Jag vill leva ett långt och lyckligt liv med vetskap om den. Döden.


Taggar: #döden #cancer
Kommentera /Visa 9 kommentarer
 

Bok-
presentation:
Ronja Rövardotter
Författar-
presentation:
Astrid Lindgren
Pocket
Finns i lager, 66 kr
Kartonnage
Finns i lager, 151 kr
Inbunden
Finns i lager, 190 kr

Ninas svar om böcker

Här kommer mina svar på listan med bokfrågor som Linda O drog igång.

En bok från barndomen jag minns med glädje
"Barnen som bodde i en sko", av J van Dolzen Pease. Den utkom 1981 när jag var ett år gammal. E Webbe har smyckat den med så där sockervaddssöta illustrationer som skulle passa som bokmärken. "Det var en gång en gumma som bodde i en sko och gumman hade ungar i massor, kan du tro" inleder den idylliska historien som går på rim och som jag fängslades av som barn. 


Avdelning:
Kommentera /Visa 3 kommentarer
 

Bara dumma vuxna serverar barn stereotyper

Hurra! Ett stort företag som säljer leksaker skrotar nu helt och hållet att rikta sina prylar till tjejer respektive killar och koncentrerar sig istället på att sälja leksaker till barn.


Taggar: #genus
Kommentera /Visa 7 kommentarer
 

Hur sorterar ni era böcker?

Hur sorterar ni era böcker?

I min bokhylla står böckerna sorterade i färgordning"

För mig är böcker mer än bara läsning. Jag älskar att köpa böcker, titta på böcker, lukta i böcker och inte minst att vistas bland böcker. I min bokhylla står böckerna sorterade i färgordning, för att det ska vara snyggt. Det tar sin lilla tid att hitta, men det är det värt. Fast det tycker inte min man som numera förvarar sina böcker på en annan plats, därav det stora blåa hålet till vänster i hyllan. Så... jag önskar mig böcker med blå ryggar i julklapp.

Hur sorterar ni era böcker?


Avdelning: Feelgood
Kommentera /Visa 198 kommentarer
 

Bok-
presentation:
Vill inte gå hem
Författar-
presentation:
Therése Hercules
Inbunden
Finns i lager, 334 kr
CD-skiva
Finns i lager, 370 kr

Barnen som inte vill gå hem

Jag lyssnade till Morgan Allings vinterprat häromdagen. Han berättade om sin jobbiga uppväxt med alkoholiserade och missbrukande människor i sin omedelbara närhet. En dag fick han följa med en kompis hem efter skolan, det visade sig att även hennes föräldrar var alkoholiserade. Det hade han aldrig kunnat gissa! (Underbara Morgan! Lyssna på honom tycker jag.)

Det är vanligare med alkoholiserade föräldrar än vad en kan tro. I Sverige antas ca 10 % av befolkningen vara alkoholister, alltså 900.000 människor. Hälften av dem har ett barn vilket gör att nästan en halv miljon barn har en missbrukande förälder. Barn fulla av skam och skuld, som tror att det är bara hemma hos dem som flaskorna ligger i drivor och persiennerna är neddragna dygnet runt. Barn som är ledsna på ögonen, människor omkring kanske anar men vet inte säkert varför.

Därför är boken "Vill inte gå hem" så oerhört viktig. Den är skriven av Therese Hercules f.d. alkoholist och tablettmissbrukare som själv hade tre barn då hon la in sig på behandlingshem. Den riktar sig till alla barn i åldrarna 7-9 år med syfte att öka förståelsen för vad alkoholism är och hur det kan se ut i en alldeles vanlig familj.

Det är en gullig historia om bästa vännerna Totta och Lulle som leker varje dag, men helst inte hemma hos Totta. Ibland vill inte Totta skratta hur Lulle än fånar sig, och han förstår att något tynger henne men inte vad.
Ur ett genusperspektiv får boken klart godkänt då barnen har en kompisrelation (och faktiskt inte blir kära) samt att vi får se en pappa städa.                                                                                                         

Böcker är ju helt fantastiska på det sättet att vi kan läsa och känna igen oss, få veta att vi är inte ensamma och ta del av information. Som att det är aldrig barnets fel. Alkoholism är en ganska vanlig men farlig sjukdom som drabbar småbarnsföräldrar lika ofta som A-lagarna på bänken.

Den här boken ska diskuteras tillsammans med vuxen. Att prata om saker minskar tabun och det är kanske det viktigaste i denna fråga. Författaren menar att det viktigaste av allt är att vuxna som jobbar med och träffar de ledsna barnen, ska se och höra. Inte nonchalera problemet. Det är förmodligen inte helt lätt, men boken kan vara till god hjälp tror jag.

Tänk om barnet Morgan hade kunnat läsa den här boken och fått veta att han var inte ensam och det var inte hans fel.


Avdelning: Barn Taggar: #alkoholism #missbruk #uppväxt
Kommentera
 

Läser du alltid ut den bok du påbörjat?

Då är det av ren vilja och envishet som jag plockar upp fanskapet och trälar mig igenom sida efter sida."

Tegelstenen på nattduksbordet är på ungefär 600 sidor. Oftast inga större problem, om boken är gripande, intressant, eller om den åtminstonde gör mig klokare. Helst ska boken få mig att vilja läsa den. Boken ska föra så att säga, gärna förföra. När så inte är fallet vilar ansvaret helt och hållet på mig. Då är det av ren vilja och envishet som jag plockar upp fanskapet och trälar mig igenom sida efter sida.

Grejen är den att jag kan inte låta bli att läsa ut en bok. Det har kanske hänt en eller två gånger i mitt vuxna liv att jag låtit bli. Jag försöker tänka som så att inget farligt kommer att hända om jag sätter tillbaka den händelsefattiga papperbunten i bokhyllan, utan att veta hur det slutar. Inget slut i världen kan göra den här boken läsvärd. Det verkar nästan som att jag befarar att om jag tillåter mig själv avbryta läsningen den här gången, förändras min person. Kanske kommer jag aldrig mer orka läsa en hel bok? Som att jag inte litar på mig själv. Fast det verkar ju dumt. Jag älskar att läsa och behöver inte vara rädd för att bli en slöfock (eller borde vi kalla det livsnjutare) som lämnar böcker outlästa men låter lusten styra.

Dock borde jag sluta läsa detta bokverk nu. NU! Men nej. Istället låter jag skrället ligga kvar bredvid sängen och hånstirra på mig. Tills jag sitter där igen med näsan i intetsägande och färglösa ord. Sida upp och sida ner, kapitel efter kapitel.

250 sidor kvar nu....

 


Avdelning: Taggar: #läsa
Kommentera /Visa 6 kommentarer
 

Tacka vet jag böcker – då slipper jag reklam!

Reklam alltså. Jag. Blir. Tokig.
Jag ser knappt på tv längre, läser sällan kvälls- eller veckotidningar för jag pallar helt enkelt inte med reklamen. Den äcklar mig. Jag vill inte riskera att fucka upp min hjärna genom att se retuscherade kroppar i overkliga positioner som verkar ha som syfte att ge mig komplex. I några enstaka fall finns en gnutta humor inbakat, men även då ogillar jag eftersom det fortfarande går ut på att vi ska konsumera vilket är det sista vi behöver bli påminda om i det här landet.

Det som stör mig mest av allt är reklam som konserverar och spär på könsroller. Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst på detta. Antingen är det tjejer som blir kåta av att laga mat, fiska, se på tv, tapetsera osv i all oändlighet, om detta finns tom en egen sida: Sälj grej med tjej. Eller så är det män som är arga och hårda i alla lägen. Titta gärna in hos Genusfotografen som synliggör detta på ett fenomalt sätt.


Den senaste reklambilden som jag tyvärr inte kunde blunda för hittade jag i senaste numret av Vi Föräldrar, (där jag själv är med, därför har jag gjort ett undantag och köpt tidningen). Vi ser för omväxlings skull en man istället för en kvinna, med ett barn i famn. Han är i sann stereotyp anda en tuffing vilket både gestaltas med tatueringar, en hård min, mörka kläder samt att det står "tuffing" i texten. (Tatueringarna kan jag gå med på eftersom salvan som reklamen gäller tydligen är bra för tatuerad hud.) Det som jag inte går med på är att karln håller i barnet på ett fantastiskt nonchalant vis, och med ena handen i fickan! Ingen normal människa håller ett barn så!

Tänk om vi istället fick se denna tatuerade, svartklädda tuffing med ett ömt leende på läpparna och blicken fäst på sin älskade bebis som han håller tätt intill hjärtat med mjuka händer. Den här bilden som visas upp nu är patetiskt. Kalla mig humorbefriad ni, det kanske finns en ironisk tanke bakom men det spelar ingen roll. Vi har problem med könsroller/bristande jämlikhet i samhället, män tar fortfarande bara ut ca en fjärdeldel av föräldraledigheten. En studie gjord av KP med 6000 tillfrågade barn visar att 10% väljer att inte prata med någon alls, endast 5% med sina fäder och 41% med sina mammor. Det är inte läge att SKÄMTA om nonchalanta tuffa pappor och ömma mödrar. Försök förändra istället. Eller åtminstonde, låt bli att frenetiskt vidmakthålla de strukturer som enbart ställer till det för oss.

Jämför sedan machomannen med den s.k. Madonnan på nästa bild. Skrattar ni nu? Är det här humor?

Nä tacka vet jag böcker, där jag slipper läbbig reklam.


Avdelning: Fakta Taggar: #reklam #könsroller
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Bok-
presentation:
Vem är det?
Författar-
presentation:
Karin Salmson

Genomtänkta pekböcker

Mitt yngsta barn är ett år och äntligen har hon börjat uppskatta innehållet i böcker, och inte bara att riva sönder dem. Till henne väljer jag helst någon av pekböckerna ur Nyfikenserien från OLIKA: "Vem är det?", "Vem har varit här?" eller "Vem är det som låter?" med text av Karin Salmson och Marie Tomicic och illustrationer av Anna Tim. Dessa är nämligen tre av få pekböcker även jag som vuxen uppskattar.

När jag läser böcker från OLIKA kan jag slappna av med fullt tillförlit. Jag behöver inte stressläsa framåt för att hinna censurera eller ändra namn eller text. Böcker från OLIKA är genomtänkta och har som syfte att visa barnen ett alternativ till normen och en värld som vi vill att den ska vara. Ut med stereotyper och in med möjligheter är ett signum som gett förlaget Rättvisepriset 2012. Dessutom är böckerna tryckta på ett certifierat tryckeri för att minimera koldioxidutsläpp och värna om miljön. Lite dyrare men mycket bättre.

Alla böcker jag läst från OLIKA har humor, vilket också är fallet med dessa tre i Nyfikenserien. Först och främst vill jag lyfta de geniala bilderna som är charmiga, färglada och lite oväntade med roliga attribut. Foad fluga har blommiga stövlar och Gabriel gris har en tiara.
På varje uppslag finns ett djur, med ett mindre vanligt namn och en liten text med en ledtråd och en fråga om vem djuret är. 

"Bäää, bääää! Vem är det som bräker? Lee lamm."

På slutet radas alla tio djur upp igen och vi uppmanas räkna dem. Det lockar även fyraåringen.  

Djur är kul och det blir extra spännande när jag som läser kan göra ljud så Vem är det som låter är favoriten. Men jag rekommenderar varmt alla tre.


Avdelning: Barn
Kommentera
 

Heroinchica disneyfigurer

Nog visste jag att Disney sällan kan skryta om att vara genusmedvetna eller ligga i framkant vad gäller könsroller och normer. Tvärtom vill jag mena att de absolut flesta (alla?) disneykaraktärer utgår från stereotypa könsroller, där vit man står högst i rang och heterosexualitet är självklart. Men nu har de ändå lyckats överträffa sig själva.


Taggar: #Disney #seriefigurer #genus
Kommentera /Visa 6 kommentarer