Skolan - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om skolan 
 

It-systemen som försämrar resultaten Mattias Lönnebo

Bok-
presentation:
Jävla skitsystem!
Författar-
presentation:
Jonas Söderström
Inbunden
Finns i lager, 280 kr

It-systemen som försämrar resultaten

Många av oss är drabbade – Ni vet dåliga it-system, oräkneliga lösenord, krav på administration och dokumentation för dess egen skull, utan att det tycks leda till bättre verksamhet. Tvärtom. Produktiviteten sjunker av dåliga system och överkrav på dokumentation. Det här har Jonas Söderström visat i sin bok ”Jävla skitsystem”. Han kommer nu med en uppdaterad utgåva där han ställer sig frågan ”om it egentligen skapar någon större nytta alls längre?”


Avdelning: Fakta Taggar: #it #datorer #skolan #vården #polisen
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Vesna Prekopic

Håll politiken borta från litteraturen

Det är val om några veckor. De politiska utspelen haglar över oss väljare dagligen, inte minst när det gäller skolan. Lärarbrist, kunskapsbrist och läsförståelsebrist basuneras ut med domedagsdån. Krav på mer ordning och reda, på fler disciplinära åtgärder och på annan ytlig fernissa är det som oftast syns och hörs. Men vikten av läsning hörs också då och då


Avdelning: Taggar: #kanon #litteraturkanon #skolan #litteratur #klassiker #läsförståelse
Kommentera /Visa 10 kommentarer
 

Elin Lucassi

Fuck skolan!

I dessa tider av sommarprat som lämnar den klassiska uppväxtskildringen och använder etertiden åt att lågmält men extremintensivt måla upp bilder av rasism och klassklyftor. Bilder av motstånd, vanmakt och pyrande vrede mot orättvisorna. I dessa tider plockar jag åter fram den lilla explosiva skriften "Fuck skolan" av Eija Hetekivi Olsson (text) och Jerker Andersson (foto). Boken varvar uttalanden från niondeklassare i förorter till Göteborg med dito från svenska politiker. Det hela är mycket effektivt. Ungdomarnas frustration, ilska och uppgivenhet ställs mot en vuxenvärld som likt ett mantra upprepar "så ser inte min bild av verkligheten ut". En del ungdomar är vältaliga andra är fördomsfulla och drar korkade slutsatser. En del vill slå tillbaka mot samhället (ni började, skyll er själva när jag demolerar hela skiten) andra är konstruktiva. En del är så smarta att man vill ge dem ett par timmars talartid i plenisalen en del vill man bara få tyst på. De är med andra ord som barn är mest. Alla känner, tycker och tänker. De har åsikter. Och om inte allt för låg tid har de faktiskt rösträtt. "Fuck skolan" är kanske inte det mest genomarbetade jag läst om skolan. Det är rått och ofiltrerat. Men boken visar på en verklighet som faktiskt finns. En verklighet som måste tas på allvar. Nu. Det är ju trots allt till viss del i skolan vi har möjlighet att avgöra om någon i framtiden får ge uttryck för sina känslor i ett sommarprat eller genom att bränna en bil.
Avdelning: Fakta Taggar: #skolan #politik #barn #ungomar
Kommentera
 

Kåkå Olsen

Den osannolika läsaren

Hade jag lyssnat på mina lärare hade jag inte befunnit mig där jag är idag."

Jag har läst Sonja Abrahamssons berättelse (en respons till Johan Unenges debattinlägg) om hennes första år i skolan flera gånger - och jag får ont i magen varje gång. Det visade sig att Sonja är nästan exakt ett år yngre än mig - jag trodde att hon var betydligt äldre då hennes berättelse påminde om något liknande som någon född kring mitten av förra seklet berättade för mig en gång.

Att skolan var opedagogisk på 1950-talet är väl en sak och det är ju mycket som har blivit bättre på de 60 år som förflutit sedan dess, men jag har svårt att svälja att det idag finns människor som inte ens är 30 år gamla men ändå får ont i magen av att tänka tillbaka på sin skolgång. För hur mycket jag än hoppas att min skolgång var ett undantag, ett olycksfall i arbetet, så har jag förstått att så inte är fallet. Jag har hört för många berättelser som liknar min.

Jag lärde mig läsa och skriva tidigt, långt innan jag började skolan. Jag knäckte koden med ordet "boll" och sedan rullade det bara på, men jag minns inte omfattningen på mitt läsande. Däremot minns jag tydligt den nedåtgående spiral som inleddes i och med att jag började skolan.

Jag hade sett framemot min skolstart jättelänge. Jag kunde läsa-skriva-räkna och skolan skulle vara min språngbräda, för jag skulle bli något etc. etc. etc. men den besvikelse som mitt första år i skolan innebar är svårsmält.

Jag hamnade i en s.k. Waldorfklass, den enda specialinriktade klassen på den i övrigt ganska vanliga, kommunala låg-och mellanstadieskolan i stadsdelen där vi bodde, samma skola som mitt äldre syskon vid tillfället gick i sjätte klass på. Denna Waldorfklass måste ha varit ett nytt påfund, ett experiment, för det verkar inte ha funnits någon klass med den inriktningen före höstterminen 1991 och inriktningen avvecklades 1992. Parallellklassen var en vanlig klass med reguljär undervisning. Första skoldagen fick jag en bok om en mullvad - den första och sista riktiga boken jag såg under skoltid på minst ett år eftersom livet i Waldorfklassen innebar att vi gjorde våra böcker själva. Vidare var pennor var strängeligen förbjudna (i stället hade vi klumpiga "ritkritor" och "skrivkritor"), alfabetet lärdes in en bokstav - en vecka - i taget och jag kan inte minnas att vi någonsin använde ett tal över tio. Ett led i inlärningen av alfabetet var de lektionstimmar vi ägnade åt att rita och "skriva" bokstäverna "fint". Bokstaven "a" fick jag nog göra om tio gånger för den blev aldrig "fin" nog - vilket kan ha berott på att jag skrivit hundratals a:n med riktiga pennor innan jag började skolan och helt enkelt var rastlös. Jag minns att jag bad om att få en riktig lärobok, men min lärare tyckte att det inte var "någon bra idé".

I tvåan, när nämnda lärare hade flytt fältet, introducerades läsning. En gång i veckan skulle vi, en och en, gå in till en annan lärare och läsa högt. "Ja!" kände jag först, men dessa stunder blev snart ett ångestmoment: i stället för att träna läsning ville läraren att jag skulle lära mig prata "rätt" och "fint". I det här fallet innebar "rätt" och "fint" en utslätad dialekt med rullande tungspets-r (som Ranelids "herrrrrrrregud" i Melodifestivalen 2012), för på den här tiden var det fortfarande okej att peka ut vissa dialekter som "fel". Halva min familj kommer från en plats i södra Norrland där man inte pratar med rullande tungspets-r, så jag pratade ju därefter - extremt problematiskt! Jag försökte fuska med tungrots-r, men det gick inte för sig. Jag kan fortfarande inte uttala rullande tungspets-r.

Jag säger ".jo" också. "Jo" på inandning, även känt som "den norrländska dammsugaren". [schvuu].

Naturligtvis ska lärare vara uppmärksamma på talfel - men en dialekt kan aldrig någonsin bli ett talfel! Det finns massor av dialekter som slätar ut bokstaven "r". På Eurostop i Halmstad kan man köpa "kåv me bö", på stadens handbollsklubb HK Drott förekommer nog en och annan "guökbök" och "jag är kåtare än dig" är inte på långa vägar så snuskigt som det låter.

Vi snabbspolar till högstadiet. Jag överlevde mellanstadiet och började i högstadiet på en ny skola som låg lite mer centralt. Vid det här laget hade jag följt min favoritkaraktär Bert, skapad av Anders Jacobsson och Sören Olsson, i några år. Seriens första tolv böcker hade jag nog läst minst fem gånger vardera - jag älskade dem! Min nya svensklärare höll dock inte alls med mig - Bert var fel och dålig och sådant borde jag inte läsa och jag var dessutom för gammal för sådana fasoner (Bert började högstadiet i Berts vidare betraktelser, den tredje boken i serien, så vi var mer eller mindre jämnåriga, som man i den åldern ofta är med karaktärerna i ungdomsböcker), men hon presenterade inga alternativ.

Det är min bestämda uppfattning att man i kommunikation med ungdomar bör undvika att säga A utan att säga B. I stället för att säga att Bert var fel och dålig, borde min lärare ha sagt: "Eftersom du gillar Bert-böckerna, tror jag att du skulle gilla ..." eller "Jag tycker att du borde prova något annat än Bert, eftersom ...". I 13-årsåldern är det ännu svårt att navigera i den tsunami av information man översköljs av - och detta är ännu mer sant idag - varför vuxenvärlden måste engagera sig och guida, snarare än peka finger och döma.

Vi skulle alltså lära oss att läsa "rätt". Att läsa "rätt" innebar att man inte läste för att det var kul, utan för att plocka isär berättelserna i sina beståndsdelar, redogöra för varenda karaktär och hitta och tolka varenda underliggande betydelse och till sist sammanfatta det hela i en recension. Boken skulle dessutom demonteras på rätt sätt och recensionen skulle komma fram till rätt tolkningar. Jag gjorde bara fel. Mina mindmaps var aldrig tillräckligt detaljerade, jag tolkade fel, jag missade underliggande betydelser som jag fortfarande anser aldrig fanns där, jag hade fel åsikter och jag var bara allmänt hopplös och dum i huvudet.

Så jag slutade läsa. Ett tag hatade jag böcker, fast det var ju inte böckerna jag hatade egentligen - jag hatade att min lärare hade gjort något så fint och roligt till något så fult och ångestframkallande. På flera år läste jag ytterst lite eller inte alls, om det inte var nödvändigt.

När jag började bokblogga 2010, tio år efter att jag lämnade högstadiet, var jag fortfarande jätterädd för att läsa fel böcker, uppfatta böckerna på fel sätt (Shit! Tänk om Annas gröna tröja i själva verket innebar att hon revolterar mot sin mors socialistiska engagemang och sin fars förflutna som ungmoderat!) och ha fel åsikt om dem - och ibland när jag läser mina tidiga recensioner måste jag gå och hämta min skämskudde för att de är så jävla dåliga! Och det händer fortfarande att en recension ger mig lite ont i magen: Tänk om jag tycker fel saker! Tänk om jag gör någon arg!

Hade jag lyssnat på mina lärare hade jag inte befunnit mig där jag är idag, ständigt omgiven av böcker, bokprat och bokförmedling. Det är i år 21 år sedan jag började ettan och 12 år sedan jag gick ut grundskolan och jag hoppas, hoppas, hoppas att skolan ser annorlunda ut idag. Jag tror att den gör det. Jag läser en och annan bloggande lärare och de verkar älska sitt jobb och ungdomarna de jobbar med och då blir jag så glad.

Läsning ska vara roligt! Hellre Harlequin än ingenting alls! Läs hellre än bra!

Naturligtvis ska man arbeta med böcker i skolan, men jag tror att lustfyllt bokprat med lagom krav ger betydligt mer än den fördömande attityd och det sönderplockande, övertolkande, detaljredogörande arbetssätt jag råkade ut för. Jag hoppas att jag, i mitt yrkesliv, lyckas förmedla allt som är bra, roligt och fint med böcker. Alla böcker.


Taggar: #skolan #läsning
Kommentera /Visa 4 kommentarer
 

Carolina Landin

Bok-
presentation:
Jag är Love
Författar-
presentation:
Mårten Melin

Jag är Love

Fristående fortsättning på Förvandlad och väl egentligen samma story en gång till - men det spelar ingen roll för jag gillar den i alla fall. Lite grann har det blivit så att står det bara Mårten Melin på boken så gillar jag den - innan jag ens har läst den. Jag säger till barnen att de inte ska döma boken efter framsidan, fast sen gör jag likadant. Fast tvärtom, liksom.
 

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Hur var Förintelsen möjlig?

Recension: Varför kunde det ske? : det finns många förklaringar till Förintelsen av Barbro Eberan

En Mann för vår tid

Recension: Fyra noveller : Tonio Kröger ; Tristan ; Döden i Venedig ; Mario och trollkarlen av Thomas Mann

En nessersk feelgood

Recension: Halvmördaren : Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv av Håkan Nesser

Från Sargassohavet och tillbaka igen

Recension: Ålevangeliet : Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson

Humor och inlevelseförmåga i läsvärd roman

Recension: Vissla i mörker av Emma Healey

Samma typ av annorlunda böcker

Recension: Det slutna sällskapet av Elizabeth Klehfoth

Förändring på gott och ont

Recension: Systerklockorna av Lars Mytting

Fjorton karameller som ingen är den andra lik

Recension: Leka vuxen av Marica Källner

Betydligt mer än ännu en bilderbok om döden

Recension: Den långa resan av Sofia Hedman

Under det röda oket

Recension: Det hemliga pianot : från Maos arbetsläger till de stora konsertscenerna av Xiao-Mei Zhu
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB